Dåliga nyheter i öl-världen?

Varför skrivs det inte mer om öl-nyheter? Visst finns det en del intressant när det gäller själva ölen, men om bryggerierna bakom finns det inte längre så mycket bra sedan Joel Linderoth lämnade Expressens webb-satsning "mitt kök". Joel hade något som jag skulle vilja beskriva som ett brinnande intresse för öl i kombination med kunnande inom journalistik.

Sedan han lämnade (men är snart tillbaka? Kolla Land.se) har det poppat upp några nya ställen för oss nyhetstörstande.

Beernews till exempel är på ytan en rätt ambitiös satsning, men bara att rabbla nyheter och allt BRA! som händer blir liksom lite tråkigt i längden. Branschen är så mycket mer omväxlande än så. Måste dock ge beröm för att man faktiskt försöker variera nyhets-flödet. Det är inte bara Svenskt till exempel, även fast det från utanför Sverige mest verkar vara hämtat från deras egna erfarenheter.

Uppdatering lite knappt två veckor senare: Plötsligt verkar något ha hänt; större variation och faktiskt rätt proffsigt upplägg. Beenews satsar och gör det bra. Min kritiska ådra fick sig visst en törn nu ;-) Delar av det här inlägget är visst rätt passé nu..

Beertower försöker också, men det går rätt knaggligt tycker jag. Inslag av "expert"-recensioner känns väldigt ansträngt och amatörmässigt. Allt är så positivt, och jag blir bara trött. Allt är inte bara guld och gröna skogar, varför inte krydda med lite kritik? Kritik utvecklar. Förstår i ärlighetens namn inte hur gänget bakom tänkt. Här får man chansen att besöka en herrans massa bryggerier; ta foton och intervjua, och så väljer man att skriva texter som vilken PR-byrå som helst skulle ha kunna snickra ihop på tio minuter. Kul att läsa för den som är nystartad i branschen, men hur jäkla kul är det egentligen för oss som vill ha lite intressant bakgrund och djup, och inte bara är intresserade av ännu en bild på en säck med malt eller ännu en bild på en byggare iförd Keps/ylle-mössa/stort skägg?!

Vem är jag att kasta skit på de som försöker engagera sig tänker någon?

Tja, den tanken bär jag förstår med mig också, men vad jag menar är inte att racka ned på nya initiativ och nya sajter, det är snarare HUR man genomför. Bara genom att hålla hög kvantitet kommer man inte överleva. Till sist kommer det ge sig, de som skriver kommer tappa lusten, och detsamma tror jag läsarna kommer göra. Det är ingen ursäkt att man skriver ideellt och att det inte kostar något för läsaren. Vi har ett nytt medialt landskap; folk vänjer sig mer och mer i att det man läser är gratis, men jag vägrar tro att vi vill vänja oss i tvivelaktig kvalitet. Varför inte tänka till lite kring det egna engagemanget och VARFÖR du själv faktiskt tycker om öl? Allt som avsmakas är ju inte bra, eller hur? I mellanmjölkens land måste vi våga säga vad vi tycker; det är då utveckling sker.

Öl-kultur

Vill tipsa om en författare som skriver om öl utifrån kulturella aspekter. Vill du läsa om nya spännande öl-märken, då ska du sluta läsa här. Pete Brown skriver om helt andra saker, om ölets historia, om rökiga brittiska pubar, om mötet med människor på puben, om historien bakom öl. Mycket humor, otroligt välskrivet, engagerat och kunnigt. Kasta ut några böcker om hallon-öl och börja läsa något av Pete Bown i stället är mitt tips! 

Det här inlägget gör sig bättre på en ensam blogg som denna; skrev det ursprungligen i en av alla dessa Facebook-grupper, där texten snabbt förpassades in i ett flöde av "har ni smakat denna?" och "Titta vad jag dricker i kväll, SKÅL!" 

A man walks into a Pub 

Pete Browns blogg

Bryggerier i Sverige och världen

Ingen som är öl-intresserad har väl kunnat undgå att fascineras över den utveckling som skett inom "vårat" område de senaste fem-tio åren. Mitt intresse har aldrig heller varit att testa så många öl som möjligt, eller att nödvändigtvis hela tiden utveckla min smak eller att lära mig mer om ölet i sig och olika sorter. Nä, det har snarare varit en fascination utifrån kultur och historia. Många nöjer sig med att bara dricka god öl, eller att testa nya sorter, och gott så, men jag vill mer.

Veckan som gick funderade jag på om jag inte skulle ta och kolla upp lite mer om hur det egentligen ser ut i branschen. Hur många bryggerier finns det i Sverige och utomlands och hur har utvecklingen på senare år varit? Hur är det egentligen med mindre bryggerier och de uppköp som gjorts på senare tid? Hur går det för våra Svenska bryggerier? Extra intressant tror jag det blir om vi dessutom jämför med hur det ser ut i andra länder.

Av förklarliga skäl blir detta bara ett nedslag, och de fakta som presenteras är från ett hopkok källor på nätet, bland annat från Ratebeer och flera internationella bransch-organisationer. Vissa av siffrorna är dagsaktuella, andra är något eller ett par år gamla. Som alltid med statistik, det handlar inte om några absoluta sanningar. Ta det alltså med en liten nypa salt. Den Svenska statistiken nedan är inklusive så kallade fantom-bryggerier (som inte har ett eget fysiskt bryggeri, utan hyr in sig hos någon annan). Jag har inte brytt mig om att jämföra definitionen av ett bryggeri och hur det ev. skiljer sig åt mellan olika länder.

Vi börjar ned antal bryggerier i olika länder och utvecklingen på senare år:
(Ja, jag vet, nästa gång ska jag använda tabeller, det blir rakt och snyggt då)

Tyskland:                                  2011: ca 1100 st      2016: ca 1400 st
England:    1905: ca 5000 st     2011: ca 628 st        2016: över 1300 st
USA:         1905: ca 1850 st      2011: ca 2033 st     2015: ca 4269 st
Sverige:     1905: ca 240 st        2011: ca 50 st         2016: över 250 st 260? 270?
Danmark                                   2011: ca 58 st          2015: ca 120 st
Belgien:                                                                    2015: ca 200 st


År 2012 var en av tjugo öl som såldes på Svenska Systembolaget från ett så kallat hantverksbryggeri, 2015 hade den andelen fördubblats, nu till en av tio öl.

Hur går det då för de Svenska bryggerierna?

Tittar vi på topp-10 listan från 2015 där Oppigårds är etta av dessa bryggerier ser det generellt bra ut. De flesta av dessa bryggerier går bra, vissa till och med strålande. Oppigårds till exempel har på senare år gått från klarhet till klarhet, men även klassiker som Jämtlands och Nynäshamns bryggeri går riktigt bra. Ett annat av de äldre bryggerierna, Nils Oscar, tycks ha en en dipp. 2015 ser ut som ett mellanår (någon som läser detta kanske vet varför?)  Får mig tråkigt nog att tänka på den tiden de låg på Kungsholmen i Stockholm (de gick i konkurs, det var väldigt rörigt kring dem under några år minns jag).

Samtidigt är verkligheten för många Svenska bryggeriet att det är heltidsarbete på dagen och företagande på kvällar och helger. Få klarar av att försörja sig på sin verksamhet.

Min enkla genomgång säger mig att det är en bra bit över hundra av Sveriges nuvarande bryggerier som är på "hobby"-nivå eller strax ovanför det och där enbart ägaren och ev. kompanjoner arbetar gratis och med en omsättning på under 100 000 kr per år. Inte så konstigt om man är helt nystartad, och det finns såklart ett antal bryggerier som vill ha det så. Man brygger för den närmsta puben/pubarna och säljer till ett mindre antal aktörer och enbart på det lokala planet.

Det finns såklart bryggerier som går mindre bra. Mora bryggeri, Nausta, Vega är några exempel. Det är inte meningen att hänga ut några bryggerier, och jag vet inte varför exempelvis dessa uppvisar negativa resultat. Det kan såklart ha att göra med att det har varit mycket investeringar och annat kostnadsdrivande som kommer ge utdelning på sikt.

Det här riskerar bli ett väldigt långt inlägg, fortsätter med ett nytt någon kväll i veckan kring utvecklingen för små bryggerier framöver och de stora aktörerna och vad som händer där just nu.
Extra intressant tycker jag är vad som händer i USA just nu, de stora drakarna har fortsatt köpa upp mindre aktörer...

Warsawa och ölfestival

Vi har gjort till en vana, jag och min fru att åka till Warszawa varje år. Det borde bli femte året nu, och denna gång var första gången vi kom i väg helt själva, utan barnen.

Denna gång hade vi (eller jag åtminstone, frugan dricker inte öl) sådan tur att precis när vi var där arrangerades Warszawaski Festiwal Piwa, och då gick det ju inte att slita sig från att göra ett besök!

Mässan arrangerades strax utanför centrum, i en av stadens idrottssarenor. Legia Warszawa har sin träningsarena nästgårds och det hela ligger en trevlig promenad bort från city. Finns ingen större anledning att ta bussen, inte minst med tanke på alla kalorier som ska intas. Lokalerna känns som vilka mässlokaler som helst. Jag skulle uppskatta antalet utställare till ca 50. Ca fem av dessa var agenturer, och den största delen var alltså mer eller mindre oberoende bryggerier.

Danska To öls Polska agent var på plats, och där blev det ett mycket intressant samtal kring Polsk öl och vad som händer just nu. Ska jag lite slarvig sammanfatta det hela kan man säga att Polsk öl utifrån ett internationellt perspektiv först fått fart de senaste fem åren.Tidigare har det  funnits ett stort antal producenter (ofta ägda av ett fåtal större aktörer) av lager, samt diverse kryddade och smaksatta öl. För en Nordisk tunga (och kanske mest för min!) har många av dessa öl känts rätt främmande. Antigen väldigt klassiska lager-öl av måttlig kvalitet, eller väldigt maltiga, mörka eller halvmörka "jordiga" brygder. Inte särskilt upphetsande.

I To öls monter fanns förstås flera Polska bryggerier och även Mikkeler, men just To öl hade en riktigt trevlig Milk stout på plats, "By udder means". Vilken härlig start, och intressant att börja med en icke Polsk öl för att kunna jämföra kvalitet under kvällen.

Ett av de mest intressanta bryggerierna på plats var Artezan, som internationellt sett också är rankade högt. Titta på Ratebeer för en liten bild av vad de gör. Killarna  bakom disken berättade att de hållit på ca fem år, och de, tillsammans med kollegorna på Pinta är de som är äldst i Polen när det gäller oberoende hantverksbryggerier. Under kvällen funderade jag lite kring detta, och att lilla Sverige kan ha kommit relativt sett längre; min enkla slutsats blir att Euro-lagern och dess traditioner har hållit bryggerierna i ett hårt grepp. Levnadsstandard och förmåga till att betala för kvalitet spelar förstås också in; Polacken i gemen har som bekant inte alls samma inkomster som medel-Svensson här hemma. Svensken är i gemen rätt snabb på att hänga på trender och nyheter, och öl är som bekant något det hänt mycket inom de senaste åren.

Hos Artezan smakade jag deras helt nya kreation "Bogdan". En härligt grumlig, Mango/apelsin-smakande mycket harmonisk IPA-brygd. I tuff konkurrens den godaste ölen jag smakade denna dag. Tankarna gick till Omnipollo, och deras agent var förstås också på plats; men med tanke på varför jag var på mässan blev det inga öl från dem under mitt besök. Jag var ju inte här för att smaka Svensk öl!

Pintas monter.

Hos Pinta testade jag deras storstäljare, en West coast IPA. Helt ok!

I samma monter blev det även ett par öl till, denna har jag lyckats glömma vad det var. Honung och Porter. Smörigt och maltigt, en rätt fin, insmickrande öl Lite kanelbulle och pepparkaka. Roliga associationer! Men som sagt, smaksinnet var inte på topp när just denna intogs. Jag är ju inte heller så noga med i vilken ordning ölen intas; starka saker, porter/stout kontra lager/IPA-stil och så vidare. Det straffar sig ibland..

Sammanfattningsvis en mycket trevlig mässa! Bra arrangerat, ordning och reda, rent och fräscht. Trevlig stämning, och ingen fylla, åtminstone inte när vi gick, rätt tidigt på kvällen.

De flesta montrar hade provsmakning 0,1 eller 0,3 deciliter. Ibland även 0,4. Det senare kan jag tycka var lite onödigt, men det fanns något för alla, och stämningen var inte så märkvärdig som jag ibland kan uppleva här hemma i Sverige. Standardpriset för 0,1 lång någonstans runt 11-12 kr, 0,3 runt 20 kr. Prisläget är ju överlag klart lägre i Polen, men i butik var det mer jämlikt. De två större butiker jag besökte under vår resa hade en prissättning som var kanske 20-30% lägre än ungefärlig motsvarande kvalitet (nu snackar vi inte enklare lager-öl) här hemma på systembolaget.

Stockholms Ölfestival och Öl-safari

Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.

Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.

Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)

Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)

Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.

Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.

100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.

Rådanäs besöktes.

Sierra Nevada (såklart)

Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.

Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.

"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.

Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.

Mot slutet av kvällen gick jag in på lättare grejer; exempelvis ett par av Beerblioteks humliga saker.

Öltrenden på väg att vända?

Så här Fredag kväll, och efter ett par fina öl innanför västen kommer tankarna kring öl, kaffe och andra fina drycker. Nu är detta ju en blogg om Öl, så jag tänker inte belamra er allt för mycket med mina tankar om kaffe. Hur som, jag börjar undra hur det egentligen står till med vårat Svenska öl-under. De senaste fyra-fem åren har det fullkomligt exploderat av nya bryggerier. Samtidigt har det tillkommit ett antal bloggar, flertalet av dessa välskrivna. Det som jag tycker är lite tråkigt är att det samtidigt har skett en nedgång i kvalitet. Flera av de mest kända bloggarna har antingen lämnat scenen helt, eller påtagligt tappat farten. Joel hos Expressens webb-satsning är ett exempel Magnus hos Ofiltrerat har länge varit ett starkt kort, men på senare tid har det mest handlat om avslagna öl från Finlands-färjan (ärligt talat, HUR spännande är egentligen ölen från Stallhagen, eller för den delen från övriga delar av Finland?). Jens Skrubbe håller farten uppe, men alla tycker som bekant inte om Belgisk öl. Det räcker med att titta på Systembolagets försäljningsstatistik för att konstatera det. Portersteken tuffar också på + några till och är IMHO fortfarande intressant, men var är resten?

Med tanke på den utveckling som sker inom öl i Sverige är jag förvånad över att fler inte skriver.

Personligen tror jag snart det vänder. Precis som kaffe-trenden. Inte mycket nytt händer där; det har nåtts något slags balans; de mindre kompetenta aktörerna har försvunnit, marknaden har visat vem som förtjänar att finnas kvar; en mognad har kommit. Inte minst har det visat sig genom antalet aktörer som säljer kaffe och kaffe-maskiner. För fem-tio är sedan var den branschen på topp. Det var HETT att sälja och prata kaffe. I dag är läget ett helt annat. I längden räcker inte engagemang och driv; det gäller att leverera resultat och att tjäna pengar.

Kan det vara så att öl-branschen snart kommer inse det faktum att Sverige, TROTS allt är ett litet land. Vi är inte USA.

Barlingbo Ladingen - WIPA

Barlingbo bryggeri på Gotland är ett av dessa bryggerier jag så gärna vill gilla. Gotland, denna underbara ö som förtjänar så mycket mer än den anstormning som sker sex veckor om året. En fantastisk höst, inga jobbiga backar (för oss som cyklar), fantastisk matkultur och Svensk historia som alla borde känna till utan och innan. Kanske har jag haft för stora förväntningar, för jag har oavsett vilken öl från dem jag testat de senaste åren alltid blivit besviken. Antingen har det varit defekt, eller så har det helt enkelt inte smakat bra. Tycke och smak i all ära, men när en öl är misslyckad är den... helt enkelt misslyckad. Min amatörmässiga analys är att Barlingbo lagt för lite krut på hygien och kvalitetssäkring. Men, kanske har det vänt nu?

I dag testade jag återigen deras Ladingen WIPA, en koriander-kryddad Vete-IPA av ekologiskt slag.
Tydligt doft av koriander, och en frisk veteton i smak och doft. Humlen spelar helt klart andra fiolen. Vackert, frikostigt (men inte överdrivet!) skum som lämnar en del rester på glaset. Lagom grumligt, precis som det ska vara i en ofiltrerad Veteöl.

Bra Barlingbo, ni är på gång!

Brouwerij 't IJ och annat från Holland

Brouwerij ´t IJ besökte jag senast för tre år sedan vid ett av mina besök i Amsterdam. På bilden ovan syns två av deras nyare öl; om jag minns rätt fanns ingen av dem för just tre år sedan.

För den som varit i Amsterdam och tycker om öl, men har missat detta bryggeri; ja då måste du lägga några timmar och besöka detta härliga ställe. Bryggeriet ligger i en gammal kvarn, alldeles intill en av Amsterdams många kanaler. I direkt anslutning ligger deras egen ölhall (snarare än pub, det finns inte mycket att äta exempelvis), där det förutom att dricka deras öl på längden och tvären även går att få något enkelt att äta, typ Ostbricka eller enklare charkuterier. Det går även att köpa med sig öl direkt över disk. Prisnivån (och stämningen!) minns jag som mycket avspänd; inte för att det skulle vara dyrt eller ansträngt i Amsterdam, snarare för att stället är mycket familjärt och tillgängligt. Inga problem att ha med sig små barn exempelvis.

Just i dag testade jag deras IPA, en ofiltrerad, rejält "hoppig" sak. Etiketten skulle aldrig bli godkänd i Sverige, men nakna bröst på en ölflaska är ingen stor grej i Holland. Själv tycker jag etiketten är smakfull, nästan konstnärligt utformad. Alkoholhalten är 7%.
Någon har kanske läst här på bloggen om min aversion gentemot Belgiska öl, och som många vet finns mycket gemensamt mellan Belgien och Holland när det gäller öl och inte minst ideal gällande jästsorter. I det här fallet gör det sig påmint med en lätt jästig, sötaktig grundton. Det i kombination med en övertydlig beska gör att jag får ett lite obalanserat intryck. Det finns heller inte så mycket mer nyanser än just sött, beskt och lite citrus. Absolut ingen dålig öl, men jag hade nog hoppats på mer.

Inget att vänta på, så nästa flaska åker i glaset, denna gång en "Ijwit". Gå in på deras hemsida och läs om deras öl och ideal. Veteöl med citron och koriander och en fin törstsläckare är bryggeriet egen beskrivning. 6,5% alkohol. Saker som bäst före datum verkar inte vara något man håller på med.

Mmm, nu händer det saker. Häller upp och ett vackert, rent, ljust vitt skum bildas. Doftar mjukt av citron och koriander, banan, en fräsch ton av vete. Dofterna harmoniserar väl med smakupplevelsen. Det här är en riktig charmör, perfekt på en uteservering en riktigt varm dag, eller på verandan efter ett par timmars trädgårdsarbete. Inte särskilt komplext, bara enkelt, lättsamt, tillgängligt och balanserat. Bra öl behöver inte vara svårare än så!

Amarillon från De molen längst till vänster på bilden kom mest med för att flaskorna passade så bra ihop. Ska jag skriva något om den får det bli en annan dag. Herregud, jag är inte ens särskilt förtjust i deras öl, men ändå står den där.

Trio i brunt och Fransk-Belgiska Agent provocateur

Vädret den gångna helgen såg ut att bli fint, och starten var bra. Lagom till att jag fick tid över till att testa några intressanta öl hade det dock slagit över till något slags blåsigt 17 grader "kallt" och mulet tillstånd. Ungefär så som det varit delar av denna sommar. Inte varmt, inte kallt, bara tråkigt...

Tråkig är också det bäst beskriver den enda av dessa tre öl som blev provad. Lustigt nog ser jag nu på bilden att alla har samma färgton på flaskan. Brun flaska, grönt, svart (och lite brunt) på etiketten.

Det är också det enda dessa har gemensamt. Från vänster en Fransk Saison Orientale, i mitten en Fransk-Skotsk-Belgisk hybrid (en Belgisk Pale Ale?) och till höger brittiska Buxton med en av deras IPA. Den senare var nog den jag hade mest förhoppningar om, men av någon anledning blev det Craig Allans Agent Provocateur som dracks i dag.

Craig Allan är från Skotland, bor i Frankrike och låter brygga sina öl på ett Belgiskt bryggeri. Kombinationen är inte helt ovanlig. Ja, att en bryggare flyttar till ett nytt land och brygger i ett tredje alltså.
Agent Provocateur låter spännande tänker jag och häller upp en dryg deciliter i glaset.
Det doftar inte mycket är min första tanke. Norrland Guld dyker upp i mitt huvud. Förstår inte riktigt varför, men det är något i lättjan och enkelheten i detta som gör att tankarna går till en medioker lager. Skummet är inte vidare vackert det heller; gott om bubblor modell diskmedel.
Smaken kändes också Norrland guld först, men efter en stund inser mina smaklökar att det finns en typiskt Belgiskt ton av jäst och socker, följt av en bitter eftersmak. Först lite Belgisk jäst, och sedan lite beska från den Amerikanska humlen.

Jag har aldrig varit någon fan av Belgisk öl, tycker helt enkelt inte om de smakstilar som ofta kommer från dem. Såklart ska den som gillar den typen av öl ta det jag skriver med en nypa salt, och om det jag skriver mot all förmodan får någon intresserad av detta, går den bra att beställa ur Systembolagets beställningssortiment. 25 kronor flaskan, och kollikrav 24 flaskor är vad som gäller.
För den som bara vill testa en flaska finns flera butiker på nätet som säljer denna.

I morrn öppnar jag en Buxton i stället!

En copycat Fransman och så lite USA

Jag fortsätter skriva om Fransk öl, i dag bland annat om en PARIS-Dipa med modiga 8,5%

På bilden syns två öl från Flying dog och så ölen Rotten Skull som är från Brasserie de la Vallée de Chevreuse. Som vanligt med Franska bryggerier, ett långt och vackert namn. Åtminstone för oss som inte kan språket.

Det som slog mig när jag köpte ölen var likheten med Flying dogs flask-etiketter. Deras post-modernistiska stil är annars rätt unik, och det känns som att det Franska bryggeriet helt fräckt har snott hela upplägget rakt av.

Nåväl, det kanske inte är hela världen, mer intressant är hur det smakar. Vi börjar väl med lite av inspirationen; Flying dog Snake dog. 7,1%
Häller upp och ser ett lätt skum som lägger sig nästan direkt. Klar vätska. Ljust kopparfärgat. Beskan gör sig påmind direkt, men tar aldrig över. En fin malt-ton och nyanser av citrus gör sig påmind, som fortsätter med vanlig apelsin, En snäll apelsin, inte en sur som förstör det roliga.

Testar senare en Flyging dog Bloodline, Blood orange Ale. 7%
Påminner uteseendemässigt mycket om Snake dog, men här märks att humlen är rejält nedtonad. Detta är mer en klassisk amerikansk Pale ale, utan någon dominerande beska. Doftar och smakar tydligt av blodapelsin. Väl balanserat!

Sist då Rotten skulls. 8,5%. Grumlig, disig vätska. Fint skum som stannar kvar länge. Det finns en söt, lite stickig grundton. Aningen mycket alkohol som lyser igenom. Beskan först rätt vek, men kommer med en rätt tydlig ton av tallbarr.

Det är ju inte meningen att jämföra just dessa tre (rätt olika) öl kvalitetsmässigt, men det märks tydligt att Flying dog är ett bryggeri som kommit mycket längre. Rotten skull är rätt enkelt och onyanserat, något som jag inte förväntar mig av en riktigt bra dipa.

Jag kommer fortsätta med teman i den här stilen; tror och hoppas att det uppskattas att inte bara skriva om en öl rakt upp och ned. Att jämföra utifrån olika aspekter tror jag ger detta lite kul vinklingar!

Erfarenheter från webshoppen Saveur-biere

Att beställa öl från utlandet tror jag är något många börjar fundera på, men med tanke på hur bra utbudet är på Systembolaget här i Sverige kanske det ofta stannar vid en tanke. Jag reser mycket, och då blir det oftast ett antal extra kilon i resväskan med öl. Men, ibland funkar vare sig systembolaget eller resväskan, och då finns det några riktigt bra internet-baserade butiker inom EU som jag tänkte skriva lite om framöver. Jag börjar med Saveur-biere, vilket är en Fransk butik.

För den som inte kan Franska finns sidan speglad på Engelska, och det är en riktigt översatt sida, inte maskinöversatt.

Saveur-Biere

Längre fram tänkte jag skriva om Beergium och Ales by mail.

Sortiment

Är du ute efter öl från Frankrike, Holland eller Belgien hittar du det mesta här. England och USA är mindre bra representerade, men det finns ett och annat intressant även där. Det du kanske ska se upp lite med är att ganska många av sorterna från England eller USA även finns representerade i Sverige, lätt beställningsbara via systembolaget, och ibland är det även billigare i Sverige. Fördelen här är dock att via Systembolaget behöver du oftast beställa sex flaskor, via Saveur-biere kan du testa en. 

I min beställning jag gjort nyligen hittar jag till exempel öl från det Amsterdam-baserade brouwerij et ij. För övrigt ett bryggeri som är obligatoriskt att besöka om du skulle råka vara i Amsterdam och är sugen på en god öl och riktigt trevlig stämning (bryggeriet, puben och försäljning över disk är i samma lokaler).

Det finns även öl från mindre kända öl-länder, Argentina och Kamerun var representerade senast jag tittade in. Kanske mest en rolig grej, då det mest handlar om rätt trista lager-öl.

Förutom öl på flaska och burk kan du även beställa ett antal sorter fem eller sex liters fat. Det finns också ett vettigt sortiment av glas, oftast till mycket bra priser. Brygger du själv finns också en hel del inom det området.

Sökfunktion

Sökning på fritext finns naturligtvis, och du kan även sortera på kategorier i form av land. Konstigt nog finns inte alla länder representerade här, så om du exempelvis vill söka på Svensk öl får du antingen söka direkt på märket eller helt enkelt fritextsöka "Sweden". Det finns just nu öl från bland annat Omnipollo och Brekeriet representerade. 

Vill du söka på öltyp blir det svårare, det går till exempel inte att söka på kategorier och ölstil. Du får återigen använda sökning via fritext, exempelvis "USA Stout". Det i sig är kanske ingen stor grej, problemet är att när du får träffarna presenterade (prydligt med bilder och allt) kan du inte filtrera resultaten. Alla träffarna kommer i en lång rad.

Med tanke på att utbudet är minst sagt omfattande borde Saveur-biere satsa lite mer på sökfunktionen.

Leverans

Inga problem. Mycket ordentligt förpackat. Snabbt och prydligt. Om du vill kan du även lägga till ett par Euro för en extra leveransförsäkring. Du får i så fall ersättning för ev. trasiga flaskor, även om du skulle upptäcka det vid senare tillfälle. Det är ju inte alla som har möjlighet att inspektera paketet i samband med leverans.

Omdöme

Sammanfattningsvis tycker jag att Saveur-biere är ett av de säkra korten om du ska beställa öl från utlandet. Sökfunktionen är lite sisådär, och om det är öl från USA och England du ska beställa, då kanske du ska titta på Beergium eller Ales By mail, men pratar vi benelux-länderna, då är detta stället för dig. Fans av Belgisk öl hittar sannolikt inte allt här, men jag tycker bredden är bra, och överlag är priserna också hyggliga. Några undantag finns här, bland annat ölen från Danska Evil Twin, som du hittar avsevärt billigare på annat håll. Men, ingen kan vara bra på allt.

IPA Citra Galactique från Les Basseurs Du Grand Paris

För en tid sedan skrev jag om Les Basseurs Du Grand Paris, och nu kommer ytterligare några rader om detta relativt nyetablerade Paris-baserade bryggeri.

IPA Citra Galactique 6,5% Kunde inte hitta något bäst före datum

Doftar tydligt av citrus-frukt och grape. Besk start, besk fortsättning och beskan håller i länge... Detta är något för humle-fantasten, frikostigt humlat med Galaxy, Magnum och Amarillo
Massor av grape och citrus i denna, lite gran och tydlig beska som sitter kvar längre. Kanske saknas det lite nyanser; beskan är rätt tuff, men det är såklart en smaksak. En stabil IPA, som inte ramlat på trenden på saftiga, apelsin-aktiga smaker, utan stannar vid citrus och grape-toner och en tydlig beska

Jag tyckte om om denna, och för den som tycker om sin IPA riktigt välhumlad, men som ändå fungerar som törstsläckare är detta smaskens.
Det ska bli kul att få prova deras andra öl och att få följa deras framfart i Paris.

Fransk öl har utvecklats otroligt på de senaste åren, från att varit totalt dominerat av öl som kronenbourg och andra typer av industriöl, till att numera ha ett antal intressanta hantverksbryggerier, varav flera (som jag hunnit testa i alla fall) håller en hög och stabil kvalitet.

Sundbybergs Pale Ale

För någon vecka sedan drack jag en flaska Sumpan Ale från Sundbybergs köksbryggeri. Ölen påminner mycket om Brittiska klassikern Old Speckled Hen; söt och maltig, rund och rätt tung i stilen. Både doft och smak med gott om tobak, nästan något whiskey-aktigt över dessa båda, bortsett från beskan, för den finns det inte mycket av.

Nu är inte Brittiska klassiker någon favorit hos mig, men jag fick ändå smak för köksbryggeriet. Det känns som att de hittat sin grej, de smäller inte bara på med ett gäng IPA-aktiga öl, och de låter inte humlen spela den självklara huvudrollen. Det finns ett sinne för design och flaskorna ser lite ut som medicin-flaskor gjorde förr, med sigill och allt.

I dag blev det till att testa deras Sundbyberg Pale Ale. Måttligt stark, 5% jämnt. Bäst före 2016-12. Sigillet märkt "0072". Japansk humle Sorachi Ace blandat med Amerikanska sorter Cascade och Columbus.

Vätskan är rätt disig och skummet fluffigt som ligger kvar länge. Doftar lätt av citrus och torkat gräs.
Första smaksensationen sött, aningen karamell, följt av en humleton som sakta smyger sig på och efter en stund blir rätt tydlig. Skog och tallbarr. Tydliga toner av citrus.
Köksbryggeriet skriver även om smaker av kokos, vilket jag inte känner mycket av.

Jag tycker sötman tar över och gör ölen obalanserad. Utseendemässigt ser det heller inget vidare ut, grumligt värre. Funderar på om det kan vara en dålig flaska jag fått.

Hade detta varit något som jag själv bryggt hemma till hus-behov, då hade jag varit nöjd. Men i kommersiell skala och till en peng nära 30 kronor flaskan tycker jag inte detta funkar.

Sierra Nevada Pale ale - några år senare...

Härom dagen drack jag en öl som knappast behöver någon närmre presentation, Sierra Nevadas Pale Ale. Är man intresserad av öl och varit det mer än några år har man med stor sannolikt testat denna vid något tillfälle. Ordet klassiker är knappast någon överdrift, men vad jag kanske tycker är ännu mer intressant är vad folk skrivit om den genom åren. Inte minst i Sverige.

Efter att ha druckit upp den roade jag mig med att googla lite om vad andra bloggare skrivit. De flesta träffar jag fann är från 2012, 2013 och innan dess.

Något jag tycker mig märka är att den Amerikanska varianten av Pale Ale och Amerikanska IPA allt mera flutit ihop på senare år. Jag kan inte se några typiska skillnader mellan stilarna längre. Att IPA skulle ha högre alkohol-halt stämmer inte alltid. Att IPA skulle vara mer välhumlade stämmer verkligen inte heller (ta Oscar Blues Dales Pale ale som exempel). Nåja, vad har då andra bloggare skrivit om denna? Jag hittade omdömen som "tråkig", "Snäll och utan komplexitet", "för enkel", såväl som "välbalanserad" och "perfekt sommaröl".

Det är intressant hur olika vi tycker. Sanningen ligger ju alltid i betraktarens öga (eller mun), men ibland blir jag fundersam. I fallet med Sierra Nevada är det knappast någon slump att de behållit den som den är efter alla dessa år. Vill man ha mer humlestinna öl finns de (också) i deras sortiment.

Vad jag menar är väl egentligen att en bra öl alltid är en bra öl. Visst händer det mycket i ölvärlden, saker och ting utvecklas, nya smaker, nya kombinationer, samarbeten osv. Men mitt i allt detta får vi inte glömma att bra alltid är bra. Vad jag också menar är också att det är väldigt lätt att skriva av sig en massa saker om man har en blogg och kan lite om öl. Ibland är det kanske inte så värst genomtänkt. Snarare märkvärdigt tyckande utan större substans.

No name Evölution IPA

För några dagar sedan var jag en sväng till Gnesta med minsta grabben; passade då på att spana in om det fann några intressanta lokala öl. Och det fanns det ju, här i form av Brewing Költurs variant på en IPA.

Bryggeriet håller till på Hölö, inte så värst långt från Gnesta i Södermanland och har funnits sedan 2013 (?). Hemsidan var fortfarande inte klar sist jag tittade.
Bäst före datum: 170419
Alkohol: 6,8%

Det första som händer när jag öppnar flaskan är att det rinner över rejält med öl, det skummar ordentligt. Nästan som vissa mindre lyckade hembrygder jag själv gjort mig skyldig till.
Det ser inget vidare ut i glaset, lite som diskmedel. Grova bubblor. Rikligt skum. Disigt, nästan lite skitigt.
Doftar av bröd och vete-fralla.
Första klunken ger en stickig ton på tungan. Lite beska, som växer utan att bli särskilt tydlig.
Det smakar inte särskilt mycket, oraffinerat, ofärdigt och nästan en fadd smak.

Det här skulle jag beskriva som ett exempel på en misslyckad Single hop IPA (fast med mer alkohol). Jag har inte smakat någon av Költurs andra öl, men om detta är representativt för deras öl, då har de en lång resa kvar att göra. Jag bor själv i Södermanland, så jag lär säkert få fler tillfällen av prova deras öl, men detta var inte bra. "plain bad" liksom.

Höganäs African Pale Ale

Har man hus behöver man ju klippa gräsmattan emellanåt, och på senare år har stilen "session IPA" blivit allt mer populär. Läskande, inte så alkhol-stinn och helt perfekt efter att ha slitit med gräsmattan.

Öl från Höganäs bryggeri har jag länge hört gott om, och nu äntligen gjorde jag slag i sak och beställde en flaska, här i form av deras "African Pale Ale". African ska tydligen stå för att humlen kommer från Afrika eller rättare sagt Sydafrika. Jag försöker inte förstå mig på varför och hur de kom på detta eller vad det skulle göra bättre eller annorlunda, men, ja, så är det.
Alkohol 4,7%
Bäst före 2016-12-13

Doftar tydligt av citron och tallbarr.
Medel kolsyra.
Medelgrovt skum som tar en stund innan det lägger sig.
Vacker gul färg.

Bryggeriet anger själva att denna öl ligger på 6 i beska på en skala mellan 1-12.
Redan efter första klunken känner jag att beskan gör sig mer påmind än så.  Om detta är en sexa, hur ska då en nia eller tia kännas?

Tydliga toner av grape och citrus. En kryddig ton gör sig påmind.Fungerar bra tillsammans är min första tanke.

Första intrycket är att detta är en balanserad öl, men att beskan är lite väl påträngande.
Det är förstås en smaksak, men frågan är om Höganäs inte satsat lite väl friskt med humlen i denna.

Faktum är att jag denna gång inte kunde hålla mig, jag drack ölen INNAN gräsklippningen. Det tog inte mer än tjugofem minuter, men det första jag tänkte på efter att ha klippt färdigt var hur den beska öl-smaken fortfarande hängde kvar i munnen.

Jag måste erkänna att jag på förhand verkligen ville tycka om denna öl. Gänget bakom bryggeriet verkar ha en okomplicerad, men samtidigt väldigt seriös inställning till hantverket, och jag trodde det skulle vara enklare än så här. Jag kan inte sätta något betyg, och jag vet inte riktigt om jag tyckte om detta. En sak är säker, ölen hade en egen karaktär, och det gör att jag vill prova fler öl från Höganäs.

En Fransman

Vi har nyligen varit i Paris på semester, och en av de öl som hamnade i resväskan var denna.

Namnet ser ni på etiketten och det kommer från ett relativt ungt fantom-bryggeri som startades av en Britt och Amerikan som av någon anledning hamnade i Frankrike någonstans runt 2011.

Les Brasserus du Grand Paris  brygger några olika sorters öl, jag kommer återkomma längre fram om dem. Detta är deras rätt standardmässiga Pale Ale, med dragning åt det Brittiska hållet.

Bäst före datum 5/11, 2016 och flaskan är 33 cl. Alkohol 5,7%

Färgen är ljus koppar, rätt disig. Skummet är fylligt, krämigt och kompakt. Mild doft av ananas, aningen grape. Lätt kolsyra som försvinner relativt snabbt.

Aningen mindre beska än typiskt för Pale Ale av Amerikansk typ. Det finns en vasshet i smaken jag inte kan placera, inte kolsyra, något annat.

Sammanfattningsvis en mjuk och lite snäll Pale Ale, i karaktären mitt emellan USA och England. "Trevlig" blir nog sammanfattningen, men bara att vara trevlig räcker inte i längden. En helt ok Pale Ale, men inget jag skulle köpa regelbundet.

Viktat betyg Smak, doft och utseende: 3,3

Ännu en ölblogg...

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det. Och nu kommer den en till. Svenska öl-bloggar finns det rätt många av, en del av riktigt bra klass. Jens Skrubbe, Joel Linderoth är bara ett par av de namn som jag tror dyker upp på många öl-älskares topplista över bra, läsvärda bloggare.

Gemensamt för de flesta Svenska bloggar är annars att det handlar mycket om att prova öl. Nu är det ju inte så att jag inte kommer göra det, men jag tror att det finns så många fler intressanta aspekter när det gäller allt härligt runt öl. De senaste åren har antalet Svenska bryggerier fullständigt exploderat, och det händer hela tiden nya, spännande saker. Runtom ölen bildas en kultur, som jag tycker också förtjänar mer fokus. Historiken bakom olika ölsorter, öl från mindre kända öl-länder (Frankrike till exempel) är annat jag tror kan finna läsare.

För dig som läser kan det vara bra att känna till att jag är en helt vanligt privatperson, jag har inte några som helst ambitioner att tjäna några pengar på detta. Jag kommer inte tillåta någon form av annonsering på bloggen. Det jag skriver är mina subjektiva åsikter, och inget annat. Jag har inget emot att få mothugg i mina inlägg (tvärtom, det berikar!), men tänk på att det bara handlar om öl. För mig är detta något lättsamt och njutningsfullt. Jag tror det är viktigt att öl inte blir "fint" på det sätt som vin blivit. Öl är inte Vin! Öl behöver inte vara fint, det går bra att dricka ändå.

Min ambition är att skriva 1-3 inlägg per vecka. När det som mest med jobb och familj kanske det blir ett inlägg, i semestertider mer. Vi får se. Kul att du tittade in!

  / Thomas