Vilken öl-typ är egentligen tråkigast?

Vi som gillar öl är inte särskilt trend-känsliga. Åtminstone inte de av oss som håller oss undan från att tycka till om allt och alla i branschen. Ja, när ska egentligen en riktigt välgjort LAGER ta över som nästa stora grej? Och hur var det nu med sur-ölens intåg och världsherravälde?

Till och från kommer dessa ämnen upp på tapeten, och på senare tid har det kanske mest handlat om lager och

"När, herregud NÄR ska folk fatta allt fantastiskt med en riktigt välgjort lager?!"

Eller för den skull (som jag läste på untappd häromdagen:

"Inget fel på denna, men den är ju bara såååå tråkig..."

Vad var det för öl tror ni?

En Brown Ale.
Kan det var den öl-stil som är minst trendig av alla?

Jag menar, hur coolt är det egentligen att dricka en Newcastle Brown Ale? En öl som varit totalt oförändrat sedan 1920-någonting.

Av en ren händelse har Brittiska Wylam och Manchester-baserade Cloudwater lanserat en samarbetsöl inom Wylams serie Northers Powerhouse Series. I mitt förra inlägg här i bloggen skrev jag om denna serie. Här kommer nummer 002. En Brown Ale.

En kulturell välgärning i min mening, och för oss som gillar IPA, krämiga (eller smakrika på annat sätt!) stouts är det lite av en befrielse att dricka något som inte hela, hela tiden måste förändras smakmässigt.

Kanske är det lika befriande som att dricka en riktigt god lager en riktigt varm sommardag, eller vad säger ni?

Brittiska Wylam lanserar samarbetsbox

Wylam lanserades nu i dagarna sin senaste box med samarbetsöl. För mig blev det en beställning från en av de Brittiska handlarna jag brukar beställa från. Faktum är att jag hade missat att Cask Sweden från 180711 tagit in den och den finns i Systembolagets beställningssortiment här

Wylam har ju varit rätt aktiva, även här i Sverige. Deras "That the water wanted" den för Sverige lite annorlunda versionen av "I like to Moob it Moob It (Swedish edition) som var ett samarbete med Northern Monk är ett par exempel på sådant som fått oss ölnördar att snabbt trycka ned Köp-knappen i webbläsaren.

Boxen de nu lanserar är väl inget som tar ut svängarna direkt, men jag tycker det är en rätt lagom mix, något för alla. Lagom är för övrigt ett jäkligt underskattat uttryck i min mening. 

Lagom kanske inte är rätt ord för att beskriva bryggeriet dock. Annorlunda och spännande ligger närmre till hands.. Skulle gärna besöka dem, kanske blir det något av det i samband med nästa Englands-resa..

Ska bli kul att prova sig igenom lådan. Prismässigt ligger boxen på 460 kr, vilket gör ca 57 kr burken. Något billigare vid beställning direkt från England, men då tillkommer vanligtvis också ca 20 pund i frakt vid varje beställning. 

När jag ändå är lite uppe i varv; en bild som visar ny, spännande öl från Nottingham-baserade Black Iris
Tycker mycket om designen på etiketterna och bryggeriet ligger en lagom dagsutflykt från London om någon skulle vilja se något annat än den stora staden de flesta åker till. Det jag testat så här långt har också varit bra.

Brittiska bryggerier på topp

För många öl-älskare verkar USA vara något av en holy grail när det gäller öl. Det skapas en massa moderna myter (ok, allt är kanske inte myter...) om att världens bästa öl finns där borta. Trillium, Alchemist, Hill Farmstead och vad de nu heter... Hyser ingen tvekan om att dessa bryggerier gör fruktansvärt bra öl (några av dem har jag faktiskt druckit), men de ligger också fruktansvärt långt bort, och USA är stort, och Europa ligger relativt nära, så vad är vitsen, när det finns gott om riktigt bra bryggerier på nära håll. Tråkig attityd tänker nu några, och "jag har väl rätt att tycka vad jag vill, och de bästa ölen finns minsann i USA" (åtminstone de humle-stinna). Kränkta (snart?) medelålders män med öl-intresse tänker jag då.

Jag har länge undrat varför vi ska behöva gå över ån efter vatten. Vi har så mycket bra öl i Europa. Danmark, Norge, Spanien, England, Polen... Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen, och nu gör jag det igen.

Mitt favorit-ölland sedan rätt länge är helt klart England.och Storbritannien. Framför allt är jag imponerad över den jämna nivå det som kommer därifrån. Precis som i Sverige bokstavligen spottas det ut nya bryggerier, nästan dagligen känns det som.


The Kernel, Magic Rock, Dark Star, Cloudwater, Brew by numbers, Wylam, Bristol Beer Company, Verdant Brewing, Nortern Monk, Track Brewing, Marble, Buxton, Siren, Thornbridge.... Och så några nykomlingar som Loka Polly, Track and Tide, Gipsy Hill..  Några exempel på bryggerier som inte går av för hackor!

Burken längst till höger på bilden är från ett bryggeri som säkert rätt många känner till, Northern Monk och deras "Modern" Pale Ale. Modern som i disig och med mindre beska och mer citrus och en tydlig ton av ananas.

Time and Tide och deras Monster Soup smakade jag för första gången för några veckor sedan som smakprov när jag var i London, och tyckte om den så mycket att jag beställde hem några burkar.


Loka Pollys hemsida
Time and Tides hemsida
Northern Monks hemsida