En copycat Fransman och så lite USA

Jag fortsätter skriva om Fransk öl, i dag bland annat om en PARIS-Dipa med modiga 8,5%

På bilden syns två öl från Flying dog och så ölen Rotten Skull som är från Brasserie de la Vallée de Chevreuse. Som vanligt med Franska bryggerier, ett långt och vackert namn. Åtminstone för oss som inte kan språket.

Det som slog mig när jag köpte ölen var likheten med Flying dogs flask-etiketter. Deras post-modernistiska stil är annars rätt unik, och det känns som att det Franska bryggeriet helt fräckt har snott hela upplägget rakt av.

Nåväl, det kanske inte är hela världen, mer intressant är hur det smakar. Vi börjar väl med lite av inspirationen; Flying dog Snake dog. 7,1%
Häller upp och ser ett lätt skum som lägger sig nästan direkt. Klar vätska. Ljust kopparfärgat. Beskan gör sig påmind direkt, men tar aldrig över. En fin malt-ton och nyanser av citrus gör sig påmind, som fortsätter med vanlig apelsin, En snäll apelsin, inte en sur som förstör det roliga.

Testar senare en Flyging dog Bloodline, Blood orange Ale. 7%
Påminner uteseendemässigt mycket om Snake dog, men här märks att humlen är rejält nedtonad. Detta är mer en klassisk amerikansk Pale ale, utan någon dominerande beska. Doftar och smakar tydligt av blodapelsin. Väl balanserat!

Sist då Rotten skulls. 8,5%. Grumlig, disig vätska. Fint skum som stannar kvar länge. Det finns en söt, lite stickig grundton. Aningen mycket alkohol som lyser igenom. Beskan först rätt vek, men kommer med en rätt tydlig ton av tallbarr.

Det är ju inte meningen att jämföra just dessa tre (rätt olika) öl kvalitetsmässigt, men det märks tydligt att Flying dog är ett bryggeri som kommit mycket längre. Rotten skull är rätt enkelt och onyanserat, något som jag inte förväntar mig av en riktigt bra dipa.

Jag kommer fortsätta med teman i den här stilen; tror och hoppas att det uppskattas att inte bara skriva om en öl rakt upp och ned. Att jämföra utifrån olika aspekter tror jag ger detta lite kul vinklingar!

Erfarenheter från webshoppen Saveur-biere

Att beställa öl från utlandet tror jag är något många börjar fundera på, men med tanke på hur bra utbudet är på Systembolaget här i Sverige kanske det ofta stannar vid en tanke. Jag reser mycket, och då blir det oftast ett antal extra kilon i resväskan med öl. Men, ibland funkar vare sig systembolaget eller resväskan, och då finns det några riktigt bra internet-baserade butiker inom EU som jag tänkte skriva lite om framöver. Jag börjar med Saveur-biere, vilket är en Fransk butik.

För den som inte kan Franska finns sidan speglad på Engelska, och det är en riktigt översatt sida, inte maskinöversatt.

Saveur-Biere

Längre fram tänkte jag skriva om Beergium och Ales by mail.

Sortiment

Är du ute efter öl från Frankrike, Holland eller Belgien hittar du det mesta här. England och USA är mindre bra representerade, men det finns ett och annat intressant även där. Det du kanske ska se upp lite med är att ganska många av sorterna från England eller USA även finns representerade i Sverige, lätt beställningsbara via systembolaget, och ibland är det även billigare i Sverige. Fördelen här är dock att via Systembolaget behöver du oftast beställa sex flaskor, via Saveur-biere kan du testa en. 

I min beställning jag gjort nyligen hittar jag till exempel öl från det Amsterdam-baserade brouwerij et ij. För övrigt ett bryggeri som är obligatoriskt att besöka om du skulle råka vara i Amsterdam och är sugen på en god öl och riktigt trevlig stämning (bryggeriet, puben och försäljning över disk är i samma lokaler).

Det finns även öl från mindre kända öl-länder, Argentina och Kamerun var representerade senast jag tittade in. Kanske mest en rolig grej, då det mest handlar om rätt trista lager-öl.

Förutom öl på flaska och burk kan du även beställa ett antal sorter fem eller sex liters fat. Det finns också ett vettigt sortiment av glas, oftast till mycket bra priser. Brygger du själv finns också en hel del inom det området.

Sökfunktion

Sökning på fritext finns naturligtvis, och du kan även sortera på kategorier i form av land. Konstigt nog finns inte alla länder representerade här, så om du exempelvis vill söka på Svensk öl får du antingen söka direkt på märket eller helt enkelt fritextsöka "Sweden". Det finns just nu öl från bland annat Omnipollo och Brekeriet representerade. 

Vill du söka på öltyp blir det svårare, det går till exempel inte att söka på kategorier och ölstil. Du får återigen använda sökning via fritext, exempelvis "USA Stout". Det i sig är kanske ingen stor grej, problemet är att när du får träffarna presenterade (prydligt med bilder och allt) kan du inte filtrera resultaten. Alla träffarna kommer i en lång rad.

Med tanke på att utbudet är minst sagt omfattande borde Saveur-biere satsa lite mer på sökfunktionen.

Leverans

Inga problem. Mycket ordentligt förpackat. Snabbt och prydligt. Om du vill kan du även lägga till ett par Euro för en extra leveransförsäkring. Du får i så fall ersättning för ev. trasiga flaskor, även om du skulle upptäcka det vid senare tillfälle. Det är ju inte alla som har möjlighet att inspektera paketet i samband med leverans.

Omdöme

Sammanfattningsvis tycker jag att Saveur-biere är ett av de säkra korten om du ska beställa öl från utlandet. Sökfunktionen är lite sisådär, och om det är öl från USA och England du ska beställa, då kanske du ska titta på Beergium eller Ales By mail, men pratar vi benelux-länderna, då är detta stället för dig. Fans av Belgisk öl hittar sannolikt inte allt här, men jag tycker bredden är bra, och överlag är priserna också hyggliga. Några undantag finns här, bland annat ölen från Danska Evil Twin, som du hittar avsevärt billigare på annat håll. Men, ingen kan vara bra på allt.

IPA Citra Galactique från Les Basseurs Du Grand Paris

För en tid sedan skrev jag om Les Basseurs Du Grand Paris, och nu kommer ytterligare några rader om detta relativt nyetablerade Paris-baserade bryggeri.

IPA Citra Galactique 6,5% Kunde inte hitta något bäst före datum

Doftar tydligt av citrus-frukt och grape. Besk start, besk fortsättning och beskan håller i länge... Detta är något för humle-fantasten, frikostigt humlat med Galaxy, Magnum och Amarillo
Massor av grape och citrus i denna, lite gran och tydlig beska som sitter kvar längre. Kanske saknas det lite nyanser; beskan är rätt tuff, men det är såklart en smaksak. En stabil IPA, som inte ramlat på trenden på saftiga, apelsin-aktiga smaker, utan stannar vid citrus och grape-toner och en tydlig beska

Jag tyckte om om denna, och för den som tycker om sin IPA riktigt välhumlad, men som ändå fungerar som törstsläckare är detta smaskens.
Det ska bli kul att få prova deras andra öl och att få följa deras framfart i Paris.

Fransk öl har utvecklats otroligt på de senaste åren, från att varit totalt dominerat av öl som kronenbourg och andra typer av industriöl, till att numera ha ett antal intressanta hantverksbryggerier, varav flera (som jag hunnit testa i alla fall) håller en hög och stabil kvalitet.

Sundbybergs Pale Ale

För någon vecka sedan drack jag en flaska Sumpan Ale från Sundbybergs köksbryggeri. Ölen påminner mycket om Brittiska klassikern Old Speckled Hen; söt och maltig, rund och rätt tung i stilen. Både doft och smak med gott om tobak, nästan något whiskey-aktigt över dessa båda, bortsett från beskan, för den finns det inte mycket av.

Nu är inte Brittiska klassiker någon favorit hos mig, men jag fick ändå smak för köksbryggeriet. Det känns som att de hittat sin grej, de smäller inte bara på med ett gäng IPA-aktiga öl, och de låter inte humlen spela den självklara huvudrollen. Det finns ett sinne för design och flaskorna ser lite ut som medicin-flaskor gjorde förr, med sigill och allt.

I dag blev det till att testa deras Sundbyberg Pale Ale. Måttligt stark, 5% jämnt. Bäst före 2016-12. Sigillet märkt "0072". Japansk humle Sorachi Ace blandat med Amerikanska sorter Cascade och Columbus.

Vätskan är rätt disig och skummet fluffigt som ligger kvar länge. Doftar lätt av citrus och torkat gräs.
Första smaksensationen sött, aningen karamell, följt av en humleton som sakta smyger sig på och efter en stund blir rätt tydlig. Skog och tallbarr. Tydliga toner av citrus.
Köksbryggeriet skriver även om smaker av kokos, vilket jag inte känner mycket av.

Jag tycker sötman tar över och gör ölen obalanserad. Utseendemässigt ser det heller inget vidare ut, grumligt värre. Funderar på om det kan vara en dålig flaska jag fått.

Hade detta varit något som jag själv bryggt hemma till hus-behov, då hade jag varit nöjd. Men i kommersiell skala och till en peng nära 30 kronor flaskan tycker jag inte detta funkar.

Sierra Nevada Pale ale - några år senare...

Härom dagen drack jag en öl som knappast behöver någon närmre presentation, Sierra Nevadas Pale Ale. Är man intresserad av öl och varit det mer än några år har man med stor sannolikt testat denna vid något tillfälle. Ordet klassiker är knappast någon överdrift, men vad jag kanske tycker är ännu mer intressant är vad folk skrivit om den genom åren. Inte minst i Sverige.

Efter att ha druckit upp den roade jag mig med att googla lite om vad andra bloggare skrivit. De flesta träffar jag fann är från 2012, 2013 och innan dess.

Något jag tycker mig märka är att den Amerikanska varianten av Pale Ale och Amerikanska IPA allt mera flutit ihop på senare år. Jag kan inte se några typiska skillnader mellan stilarna längre. Att IPA skulle ha högre alkohol-halt stämmer inte alltid. Att IPA skulle vara mer välhumlade stämmer verkligen inte heller (ta Oscar Blues Dales Pale ale som exempel). Nåja, vad har då andra bloggare skrivit om denna? Jag hittade omdömen som "tråkig", "Snäll och utan komplexitet", "för enkel", såväl som "välbalanserad" och "perfekt sommaröl".

Det är intressant hur olika vi tycker. Sanningen ligger ju alltid i betraktarens öga (eller mun), men ibland blir jag fundersam. I fallet med Sierra Nevada är det knappast någon slump att de behållit den som den är efter alla dessa år. Vill man ha mer humlestinna öl finns de (också) i deras sortiment.

Vad jag menar är väl egentligen att en bra öl alltid är en bra öl. Visst händer det mycket i ölvärlden, saker och ting utvecklas, nya smaker, nya kombinationer, samarbeten osv. Men mitt i allt detta får vi inte glömma att bra alltid är bra. Vad jag också menar är också att det är väldigt lätt att skriva av sig en massa saker om man har en blogg och kan lite om öl. Ibland är det kanske inte så värst genomtänkt. Snarare märkvärdigt tyckande utan större substans.

No name Evölution IPA

För några dagar sedan var jag en sväng till Gnesta med minsta grabben; passade då på att spana in om det fann några intressanta lokala öl. Och det fanns det ju, här i form av Brewing Költurs variant på en IPA.

Bryggeriet håller till på Hölö, inte så värst långt från Gnesta i Södermanland och har funnits sedan 2013 (?). Hemsidan var fortfarande inte klar sist jag tittade.
Bäst före datum: 170419
Alkohol: 6,8%

Det första som händer när jag öppnar flaskan är att det rinner över rejält med öl, det skummar ordentligt. Nästan som vissa mindre lyckade hembrygder jag själv gjort mig skyldig till.
Det ser inget vidare ut i glaset, lite som diskmedel. Grova bubblor. Rikligt skum. Disigt, nästan lite skitigt.
Doftar av bröd och vete-fralla.
Första klunken ger en stickig ton på tungan. Lite beska, som växer utan att bli särskilt tydlig.
Det smakar inte särskilt mycket, oraffinerat, ofärdigt och nästan en fadd smak.

Det här skulle jag beskriva som ett exempel på en misslyckad Single hop IPA (fast med mer alkohol). Jag har inte smakat någon av Költurs andra öl, men om detta är representativt för deras öl, då har de en lång resa kvar att göra. Jag bor själv i Södermanland, så jag lär säkert få fler tillfällen av prova deras öl, men detta var inte bra. "plain bad" liksom.

Höganäs African Pale Ale

Har man hus behöver man ju klippa gräsmattan emellanåt, och på senare år har stilen "session IPA" blivit allt mer populär. Läskande, inte så alkhol-stinn och helt perfekt efter att ha slitit med gräsmattan.

Öl från Höganäs bryggeri har jag länge hört gott om, och nu äntligen gjorde jag slag i sak och beställde en flaska, här i form av deras "African Pale Ale". African ska tydligen stå för att humlen kommer från Afrika eller rättare sagt Sydafrika. Jag försöker inte förstå mig på varför och hur de kom på detta eller vad det skulle göra bättre eller annorlunda, men, ja, så är det.
Alkohol 4,7%
Bäst före 2016-12-13

Doftar tydligt av citron och tallbarr.
Medel kolsyra.
Medelgrovt skum som tar en stund innan det lägger sig.
Vacker gul färg.

Bryggeriet anger själva att denna öl ligger på 6 i beska på en skala mellan 1-12.
Redan efter första klunken känner jag att beskan gör sig mer påmind än så.  Om detta är en sexa, hur ska då en nia eller tia kännas?

Tydliga toner av grape och citrus. En kryddig ton gör sig påmind.Fungerar bra tillsammans är min första tanke.

Första intrycket är att detta är en balanserad öl, men att beskan är lite väl påträngande.
Det är förstås en smaksak, men frågan är om Höganäs inte satsat lite väl friskt med humlen i denna.

Faktum är att jag denna gång inte kunde hålla mig, jag drack ölen INNAN gräsklippningen. Det tog inte mer än tjugofem minuter, men det första jag tänkte på efter att ha klippt färdigt var hur den beska öl-smaken fortfarande hängde kvar i munnen.

Jag måste erkänna att jag på förhand verkligen ville tycka om denna öl. Gänget bakom bryggeriet verkar ha en okomplicerad, men samtidigt väldigt seriös inställning till hantverket, och jag trodde det skulle vara enklare än så här. Jag kan inte sätta något betyg, och jag vet inte riktigt om jag tyckte om detta. En sak är säker, ölen hade en egen karaktär, och det gör att jag vill prova fler öl från Höganäs.