Visar inlägg med etikett Inte Svenskt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Inte Svenskt. Visa alla inlägg

2019/02/08

Ett besök i Tallinn



Resa är kul och att dricka god öl när man reser är ännu roligare! Våren brukar innebära inbokade resor för mig och familjen, och just denna snöiga februari blev det ett besök i Tallinn för mig och frugan. Till skillnad från Riga (där vi varit många gånger) var det första gången för ett besök över huvud taget i Estland.

Temat för resan var Slappa, promenera och äta god mat. Och så lite öl förstås.
Första kvällen hade vi bokat bord hos Onesixty, som Untappd av någon anledning beskriver som en Whiskey-bar. Bra service, goda ribs och burgare hade de i varje fall.


 Typisk Industri-chic inredning i gammal industribyggnad.


Granne med OneSixty ligger en über-cool MC-firma som renoverar och hottar upp motorcyklar. Blev inte riktigt klok på om ägaren till denna var samma som till OneSixty. Motorcyklarna fanns i varje fall lite överallt i lokalerna.



Delar av menyn och en fin Moto-Guzzi längst ned i lokalen.



På ovanvåningen fanns WC med Mc-blaskor att roa sig med samt en butik med diverse MC-relaterat. Hjälmar, väskor och annat med det "rätta" stuket.


Ölen som fanns på fat kom från Estländska Tanker och deras Pale Ale var riktigt bra.



Andra dagen hamnade vi på Mini Burger Facory som ligger relativt centralt i gamla stan. Stället är rätt haussade för sin burgare. Det i kombination med ett bra öl-utbud gjorde att besök var givet. Ölen var riktigt bra, burgarna såg riktigt fina ut, men smakade inte särskilt mycket.

Vilken tur att vi fortsatte temat hamburgare sista dagen, då vi besökte Estonian Burger Facory. Här var det tvärtom, inget vettigt alls på fat (dock fanns bra öl på flaska), men både burgare och Pommes var kanon-fina.


 En av kvällarna hamnade vi hos Uba Ja Humal, som är en kombinerad öl-butik och öleria. Stället var väl inte direkt välbesökt när vi var där..


Utbudet på fat var dock desto bättre. Svenskt fanns förstås för den som ville ha sådant.
Här och på andra ställen drack jag genomgående bra och för det mesta riktigt bra öl. Andersons, Tanker,  Lehe och förstås Pohjala levererade verkligen.




Första eftermiddagen råkade vi av "misstag" gå in till öl-butiken KOHT.
Det måste vara den minsta öl-butik jag någonsin besökt. Det var precis att vi två kunde röra oss hyggligt lättkontrollerat där inne. Jag hade ryggsäck på mig, och var lite orolig för att den skulle slå ned någon flaska. Trots litenheten imponerade utbudet massiv på mig. Snacka om välkomponerat. Öl från all världens hörn, och bara riktigt bra eller intressanta saker stod på hyllorna. Som tur var hade vi inte något incheckat bagage på hemresan, så det blev till att gå ut med ett par hotell-öl.


Utsidan av Koht. För den som bara hinner med en kortis i Tallinn (alltså kommer med båten) är det ändå enkelt att ta sig till Koht. Stället ligger i princip på vägen till delar av den gamla stadsmuren.


700 öl på fyra kvadratmeter totalt (inklusive personalutrymmen??). Brevid Koht ligger Moonshine bar som samme ägare driver. Stället öppnar 1700 varje dag. Vi hann tyvärr inte med något besök.

Innan resan kändes det lite spännande att jämföra Tallinn och Riga. Riga har jag som sagt varit i många gånger, och frågan var hur Tallinn skulle vara. Intressant nog handlar det om två helt olika städer. Både när det gäller öl, kultur, influenser från öst och inte minst prisnivå.

Det negativa för Tallinn är att det inte är någon särskilt billig stad. Åtminstone inte jämfört med Riga, där det är riktigt prisvärt att äta och dricka gott. Tallinn ligger uppskattningsvis 20% under Sverige-priser; Riga snarare 40-50%. Det beror förstås på vart du befinner dig; även i Riga finns det dyra ställen..

Tallinn är en mindre stad, dryga 400 000 invånare. Riga har ca 700 000.
Tallinn är starkt influerat av Finland (82 km fågelvägen till Helsingfors), Riga mycket mer influerat av Ryssland (Procentuellt sett klart fler Ryska medborgare bor också i Riga än i Tallinn).

Det är mycket mer turister i Tallinn, även fast det var lågsäsong var det mycket folk som inte var Estländare. Min amatörmässiga bedömning är att det är klart mer turister i de centrala delarna under lågsäsong i Tallinn, än det är under högsäsong i Riga.
Det där med turismen är förstås inte konstigt; Tallinn är en otroligt välbevarad stad, men massor av historia. Riga som stad tog mycket mer stryk under den Ryska ockupationen, och har inte heller spelat samma roll historiskt sett när det gäller handel och liknande.

Det känns som att Estland har kommit längre när det gäller öl. Nybyggaranda saknas dock inte i Lettland och Riga.

Lite som att jämföra äpplen och päron. Oavsett det, Tallinn var kul att besöka. Tror säkert att det blir fler besök




2018/11/25

The Kernel



Det är inte ofta jag ger mig på att skriva något som kan liknas vid en öl-recension, och det här inlägget lär knappast blir ett sådant heller. Kanske är det som med mycket här i världen, det man inte är så intresserad av, det blir man inte heller bra på?

När jag är runt i världen (eller på Nätet!) och lär mer om öl är det sällan den där totala smakupplevelsen jag är intresserad av. Ännu mindre intresserad är jag i att försöka återge den för andra. För, handen på hjärtat, upplevelsen har ju inte bara att göra med innehållet i flaskan att göra.

Kernel har blivit någon slags kärleksaffär för mig. Jag älskar deras avskalade och totalt o-pretto inställning till saker och ting. Deras flaskor ser alltid likadana ut. Bruna och lite mer bruna. Inga burkar här inte, det behövs ju inte?

Ölen längst fram på bilden hittade jag på någon av alla dessa webshops som skickar över hela världen. Flaskan är tappad 1/10. Det är en India Pale Ale. Namnet är Citra Bramling Cross. Citra känner många till, men Bramling Cross är nytt för mig. En humle-sort som drar åt Svarta vinbär.
Hmm, Citra + Svarta vinbär. Funkar fint, riktigt fint till och med. Tänk vad många kombinationer och smaker det finns i öl!?

Det som slår mig, och som faktiskt glädjer mig är hur få som "checkat in" just denna på untappd. Det finns fortfarande hopp för ölvärlden, ALLA måste inte visa att det provats en ny öl. Om inte annat så visar det hur nischat appar som Untappd fortfarande är. Många av oss som gillar öl är helt enkelt inte intresserade av att betygsätta och jämföra, man nöjer sig med att det är något man gillar, sympatiserar med, en stunds avkoppling. Kanske till och med något genuint.

Besöker ni London snart, besök Kernel. Just nu finns de här: Kernel i London




2018/07/14

Brittiska Wylam lanserar samarbetsbox



Wylam lanserades nu i dagarna sin senaste box med samarbetsöl. För mig blev det en beställning från en av de Brittiska handlarna jag brukar beställa från. Faktum är att jag hade missat att Cask Sweden från 180711 tagit in den och den finns i Systembolagets beställningssortiment här


Wylam har ju varit rätt aktiva, även här i Sverige. Deras "That the water wanted" den för Sverige lite annorlunda versionen av "I like to Moob it Moob It (Swedish edition) som var ett samarbete med Northern Monk är ett par exempel på sådant som fått oss ölnördar att snabbt trycka ned Köp-knappen i webbläsaren.

Boxen de nu lanserar är väl inget som tar ut svängarna direkt, men jag tycker det är en rätt lagom mix, något för alla. Lagom är för övrigt ett jäkligt underskattat uttryck i min mening. 


Lagom kanske inte är rätt ord för att beskriva bryggeriet dock. Annorlunda och spännande ligger närmre till hands.. Skulle gärna besöka dem, kanske blir det något av det i samband med nästa Englands-resa..

Ska bli kul att prova sig igenom lådan. Prismässigt ligger boxen på 460 kr, vilket gör ca 57 kr burken. Något billigare vid beställning direkt från England, men då tillkommer vanligtvis också ca 20 pund i frakt vid varje beställning. 




När jag ändå är lite uppe i varv; en bild som visar ny, spännande öl från Nottingham-baserade Black Iris
Tycker mycket om designen på etiketterna och bryggeriet ligger en lagom dagsutflykt från London om någon skulle vilja se något annat än den stora staden de flesta åker till. Det jag testat så här långt har också varit bra.

2018/07/12

Brittiska bryggerier på topp


För många öl-älskare verkar USA vara något av en holy grail när det gäller öl. Det skapas en massa moderna myter (ok, allt är kanske inte myter...) om att världens bästa öl finns där borta. Trillium, Alchemist, Hill Farmstead och vad de nu heter... Hyser ingen tvekan om att dessa bryggerier gör fruktansvärt bra öl (några av dem har jag faktiskt druckit), men de ligger också fruktansvärt långt bort, och USA är stort, och Europa ligger relativt nära, så vad är vitsen, när det finns gott om riktigt bra bryggerier på nära håll. Tråkig attityd tänker nu några, och "jag har väl rätt att tycka vad jag vill, och de bästa ölen finns minsann i USA" (åtminstone de humle-stinna). Kränkta (snart?) medelålders män med öl-intresse tänker jag då.

Jag har länge undrat varför vi ska behöva gå över ån efter vatten. Vi har så mycket bra öl i Europa. Danmark, Norge, Spanien, England, Polen... Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen, och nu gör jag det igen.

Mitt favorit-ölland sedan rätt länge är helt klart England.och Storbritannien. Framför allt är jag imponerad över den jämna nivå det som kommer därifrån. Precis som i Sverige bokstavligen spottas det ut nya bryggerier, nästan dagligen känns det som.


The Kernel, Magic Rock, Dark Star, Cloudwater, Brew by numbers, Wylam, Bristol Beer Company, Verdant Brewing, Nortern Monk, Track Brewing, Marble, Buxton, Siren, Thornbridge.... Och så några nykomlingar som Loka Polly, Track and Tide, Gipsy Hill..  Några exempel på bryggerier som inte går av för hackor!

Burken längst till höger på bilden är från ett bryggeri som säkert rätt många känner till, Northern Monk och deras "Modern" Pale Ale. Modern som i disig och med mindre beska och mer citrus och en tydlig ton av ananas.

Time and Tide och deras Monster Soup smakade jag för första gången för några veckor sedan som smakprov när jag var i London, och tyckte om den så mycket att jag beställde hem några burkar.


Loka Pollys hemsida
Time and Tides hemsida
Northern Monks hemsida

2018/06/17

Om det där med fyndiga öl-namn


Ständigt denna jakt på nya fyndiga namn. Vem brydde sig om vad en öl hette för femton år sedan?

Namn som "Northern Monk Patrons project 6.05 // Gluten Free DDH PAle// It is the Green-Eyed Monster Which Doth Mock the Meet it Feeds On."

Puhh!

Långt namn, och lite coolt kanske?
Vad sägs om: "Polygamy Porter" (med undertexten: Why just have one?)


Herpes och öl tycker jag däremot varken är särskilt coolt eller kul att ens se på en flaska.
" You´re taking home - HERPES - Life sucks Have a pint"

Vad jag inte ens har tänkt på tidigare att en del av dessa lustiga öl-namn snart inte ens lär har sitt ursprung i en blöt brainstorm-session på bryggeriet (eller måhända något mer seriöst), nä, det kanske snart döps öl direkt i datorn. Knappa in öl-stil, var bryggeriet ligger, namn på ägare och kanske lite andra parametrar och vips så trillar det fram några fyndiga förslag. AI är här, och-branschen lär inte heller komma undan. Det blir liksom två flugor i en smäll. En juste mjukvara hjälper till att hitta ett både lustigt och säljande namn, bryggaren behöver inte fundera så mycket över om namnet redan är upptaget, och vilken hipp kund tycker inte om ett lustigt namn?

Förhoppningsvis innebär det inte att det blir lite som jag sett i vin-branschen, ett sätt att sälja medelmåttigt vin. Kompromisser med innehåll, rolig flaska/burk, högre pris...


2018/04/29

Öl-resa till Manchester och London - del 2


Vi lämnade Manchester dag tre och styrde kosan mot London. Det var säkert 7 grader varmare i London, och solen sken äntligen! Manchester var fint, men vädret var inte lika fint när vi var där. Efter ett snabbt besök hos Euston tap och incheckning på hotellet for vi vidare mot Bermondsey Beer Mile. Det har hänt en del sedan förra året, bland annat har London Beer Facory flyttat hit. Jag var in och kollade, men vi hade mycket på agendan, så vi fick vidare till..


Anspasch & Hobday.


MooR är även de nya. Vill minnas att jag läst att de slog upp dörrarna i februari på denna adress. 
Kände inget sug kring att gå in där; litet och med en vakt som uppenbarligen stod där av någon anledning som jag inte förstod. De där reglerna kring att man inte får gå utanför "området" och dricka sin öl verkar för det mesta inte respekteras så där jättebra. 


Vi gick vidare till Fourpure, och det är ett exempel på att de där med regler inte verkar så viktigt. Vi stod på andra sidan gatan en lång stund (i solen!), och vi hörde faktiskt en man ropa något som lät som att någon skulle behöva flytta på sig, men det gällde i alla fall inte oss..
Besöket hos Fourpure blev, åtminstone för mig, en mindre besvikelse. Fourpure expanderar så att det knakar om det. Lokalen var delvis ombyggd, men bortsett från nya, fräscha toaletter tycker jag inte att det blivit bättre på något sätt. Stämningen kändes som någon slags mix av Brewdog, Svenssons som vill vara lite hipster, och en massa vackra människor. Det där med känslor är inte alltid så lätt, inte minst i text, men ni förstår nog att jag inte var sådär jätteimpad denna gång. Vilket går rakt emot vad jag tyckte förra gången jag besökte Fourpure. För mig är det lätt att tro att Fourpure förändrats, men det är nog så att jag också gjort det.


Det fanns inte fler öl på fat nu, men nya, coola digitala tavlor. Och en lång kö. För den som vill köpa  finns det gott om burkar på plats - till en vettig peng dessutom.


Vackra människor. Jag är nog rätt vacker jag också, men kanske inte riktigt lika ung som flertalet på bilden.


Bord hade bokats hos Temple Brew House. Väldigt avslappnat ställe, det här är ett ställe jag gärna besöker igen. Inte beroende på maten (som var ok, men inte mer) eller för ett fantastiskt öl-sortiment, utan för att det kändes så lätt och skönt att vara där. Det råkade vara Ligacup-final mellan Tottenhamn och Manchester City, och en del av oss kollade, men lika många tittade inte. Lokalen är hyggligt stor. Känns som den typ av ställe jag tror kommer ta över den klassiska Brittiska puben, som med all rätt har tappat otroligt mycket på senare år.


Det fanns ca femton öl på fat, och Manchester-känslan satt fortfarande i, så det fick bli en Cloudwater.


Dagen efter hamnade vi hos Crate, stället där det gäller att hänga på låset. 45 minuter efter att vi kom dit kändes det som att halva London anlänt, inklusive folk med flytväst (det går en flod utanför)
Jag kan tycka att Crate är lite underskattat. Vid varje besök jag gjort har de blivit bättre, och den IPA vi drack var väldigt, väldigt bra. Jag testade även en samarbets-Dipa de gjort tillsammans med Rådanäs bryggeri, som även den var väldigt fin. Pizzan vi åt var klockren.


Brevid Crate ligger Howling Hops, ett ställe där det är avsevärt lugnare. Varför kan man fundera över, för de öl som testades där höll god klass de med, likaså stämningen. Haussen kring Crate verkar vara större, men här fanns öl i andra stilar, en Kölsch till exempel. Och en helt ok Neipa. Deras choklad-stout var fin den med.


Kemi var inte mitt starka ämne, men det här är ju lite charmigt.


Klassiska sejdlar a la 70-tal. Det verkar som att dessa är starkt på väg tillbaka; såg dem på fler ställen.


Sista dagen tittade vi förbi Kew Gardens. Stället att besöka om man vill spana in träd och växter från hela världen. Promenaden uppe bland trädkronorna var lite pirrig. Väl värt ett besök för den som är det minsta intresserad även av sådant som går att odla och som inte ska drickas upp.

Jag åker till England 1-2 gånger om året, och det som slog mig denna gång är hur deras försäljningskanaler förändrats.  Antalet näthandlare har bokstavligen exploderat. Får även känslan att de butiker som tidigare mest sålt vin nu börjar sälja mer kvalitets-öl. Till och med Bargain Booze har en butik i Manchester som säljer craft beer  (hann tyvärr inte med ett besök denna gång), och inte bara smaklös Euro-lager typ Carlsberg och Heineken. De senaste tre-fyra London-besöken har jag gjort till vana att besöka saluhallen hos Marks & Spencer på Oxford Street. London City undviker jag in i det längsta, men deras saluhall har varit en liten silver-gruva av fynd. Dock inte denna gång, nästan inget nytt och ännu mer av deras eget märke. Kanske räckte det där för Marks & Spencer? Deras mål är sannolikt inte att stilla ölnördens törst efter intressanta öl, utan snarare vanligt folks sökande efter ett bredare utbud.

2018/04/21

Öl-resa till Manchester och London - del 1


Hmm, vad kan  gömmas här innanför?
Varje vår brukar jag och kompisen åka till London för lite kul. Efter några år kändes det som att vi tröttnat lite, så vi tog det enorma beslutet att nästa resa skulle bli till Manchester OCH London. Den som kan sin öl-hemläxa vet att Manchester är en rolig stad, full av bryggerier och annat kul. Bilden ovan föreställer den exklusiva entrén till Cloudwaters taproom, centralt i Manchester.



Första dagen hamnade vi av någon anledning hos Brewdog. Lunchtid, och en nästan folktom lokal. En medioker hamburgare och ett par goda öl senare hamnade vi lite senare...



Utanför Cloudwater. Lite kul att stirra in i bryggeriet var det ju, men stället är litet och ingen fantastisk bryggeri-rundtur fanns på schemat (Cloudwater arrangerar inte så många sådana när vi var här), så vi vände blicken åt...


Några högar malt. Jag funderarde på vad de skulle användas till. Pizza? Bröd? Soptippen?



Inne i den heliga lokalen någon halvtimme senare. Mycket fanns det på fat och kallt var det i lokalen. Det kan inte ha varit mer än 9-10 grader där inne, och ölen serverades vid 5-6 graders temperatur.

Men ändå smakade det fantastiskt bra. Förvånansvärt lite folk, båda kvällarna vi var där. Typ femton ölnördar torsdag-kväll och max fjugofem nördar samtidigt fredag-kväll.


Lite extra rött i bakgrunden från värme-aggregaten som försökte höja temperaturen.




Man besöker inte Cloudwater för att äta lite smarrig mat till sina öl, men de hade en schysst surdegs-limpa att skiva upp (med sin egen malt?), tillsammans med lite oliver, smör och annat smaskigt.




I Manchester hamnade vi av en slump hos Gasworks Brew Bar



Som visade sig ha en skön mix av Manchester-öl, inklusive sina egna alster. Fräscht ställe, väl värt ett besök.


Där fanns det både underhållning för den som vill spela och spana.


Manchester är verkligen en stad fylld av kontraster. Det kändes som att det var mer regel än undantag att det på ena sidan gatan fanns en gammal industribyggnad från 1910, och på andra sidan en glasbyggnad fyrtio våningar hög. Det rivs nog rätt friskt, men jag fick intrycket att våra kompisar i Manchester även bevarar mycket. Efter ett misslyckat försök till besök hos The Smithfield Market Tavern (tydligen ansett som en väldans bra öl-ställe, men när vi gick in där fördömde vi snabbt stället till kategorin äckligt insuttna, rökiga hak). Vilken tur, för fem meter därifrån låg något som såg ut som ett ställe där folk satt och drack öl, och simsalabim, plötsligt var vi in i en gammal spårvagnshall, lagom uppfräschad, med ett brett utbud öl, vin, mat. En bar med öl. En med vin, och ett antal restauranger som sålde sin mat. Ungefär som hötorgshallen, fast tjugo gånger högre kvalitet på det som serveras och 400% mer genuin atmosfär..


Vi var bara dryga två dagar i Manchester. Mycket hanns inte med. Musik, klubbar, skivaffärer. Kanske inte något för kompisen jag var där med (han är bara intresserad av fotboll och Hammarby), men absolut något jag hade velat ägna en del tid åt. Det kryllade av krogar, musik-ställen, jazz-hak, klubb-ställen och mycket annat spännande.


Och så lite ganla fabriker och annat kul att passera.


Track Brewing besökte vi. Ligger bara några plåt-jalusier bort från Cloudwater. Orken tröt, så det blev bara en öl där. Kändes som att de var rätt inspirerade av Cloudwater. På gott och ont..


Andra kvällen hade vi bokat bord hos Bundobust. Som är ett (insåg vi) väldigt trendigt (och trevligt!) ställe som jobbar hårt för Craft-beer i kombination med vegan-/vegerariskt Indisk mat. Kompisen är mycket för kött, och jag också, men det gäller att vara öppen, och maten var bra, Ölen också!


Det syns ju på bilden hur roligt det kan vara hos Bundobust.


Avslutar med en bild från Cloudwaters taproom. Det är faktiskt inte så mycket större än så här. Bakom mig stod en stor kyl med en massa spännande öl (burkar så klart). Lite bakom det låg "baren och ett antal kranar och så ett litet sortiment av exklusiva öl på 75cl flaskor samt ett gäng andra öl (bland annat deras samarbetsöl de gjort tillsammans med Fuller - Fullers & Friends New England IPA).

Kul öl-ställe Manchester! Dag tre gick resan vidare med tåg till London. Jag återkommer snart om det i ett annat inlägg.