Ännu en jävla IPA..

Årets cykel-resa till Mallorca är nu över och med mig hem köpte jag förstås ett par flaskor Another Fucking IPA från Mallorca-bryggeriet Forastera. Har ännu ej lyckats ta mig till dem på plats, vilket grämer mig lite. De tycks alltid ha stängt när jag vill besöka dem. Men å andra sidan gör det att det finns ännu fler anledningar till att åka till Mallis igen i oktober nästa år.

På bilden syns ännu fler "fucking" IPA och dessutom från Spanska Macro-bryggerier, som precis som här i Sverige vaknat upp från Lager-dvalan som rådigt allt för länge.

Hur Cruzcampo IPA kommer smakar vågar jag inte sia om; oddsen är kanske inte sådär jättebra för att den ska smaka bra. Mahous Session IPA (i mitten) har jag redan druckit upp, och den var utmärkt, Inte så konstigt då Founders varit inblandade.

Tänk om något stort Svenskt bryggeri kunde göra något liknande?
Vilken dröm det skulle vara om Åbro och Cloudwater skulle göra en "samarbetsöl" tillsammans!

Svenska öl med budskap

Det tycks om att sommaren redan är här, och bortsett kommande säkra väder-nederlag (Midsommar?) är säsongen för törstsläckande öl här. Glädjande nog finns det numera gott om mindre alkhohol-starka, men ändå smakrika öl. För min del är det kanske det bästa som hänt på senare år; att det faktiskt går att hitta öl en bit under 5% som smakar riktigt bra.

Just ölen på bilden tillhör inte familjen runt 4,5%, däremot representerar de något annat. Två av dem kommer på burk, och det känns som att det är många Svenska bryggerier som satsar på detta. Ölen i mitten representerar att fler och fler Svenska bryggerier faktiskt vill stå för något mer än bara en god öl.

CP-ölet lanserades första gången 2013 och bakom ölet låg Göteborgskollektivet for independent living. 2017 kom uppföljaren som syns på bilden, Retard Beer. Det ska visst handlar om enöl som går åt det tropiska hållet, med mycket ananas och passionsfrukt.

Det handlar om att synliggöra funktionsnedsattas roll i samhället. Att på samma villkor som vem som helst kunna besöka krogen, att ha samma samma rättigheter och möjligheter som alla andra i samhället. För egen del tänker jag på hur personer med olika typer av funktionsnedsättning tenderar till att bemötas på arbetsmarknaden. Visst händer det bra saker här, men under alla mina år då jag arbetat inom området har jag mött mycket osäkerhet, missförstånd, och tyvärr ibland ointresse.

Här kommer mitt inlägg inför sommaren, och med det vill jag främst uppmana till att läsa djupare än etiketten på ölen. Eller för den delen att inte döma individen utefter det första intrycket.



Läs mer här:

https://www.beernews.se/articles/cp-olen-gor-come-back-pa-gbg-beer-week/
https://www.beernews.se/articles/retard-beer-satter-fokus-pa-orattvisor/
http://gil.se/kampanj/retard-beer/

Innis & Gunn, lokala kändisar och finns det bryggerier i Strängnäs?

Visst finns det en öl-kultur i Strängnäs. Först (och kanske inte störst..) har vi ju den där Pepparkaksölen Koge´s Choice, vars ursprung kommer från en tävling som Innis & Gunn arrangerade senast någon gång förra året. Den vanns av en lokal öl-profil, och resultatet enligt säkra källor (Systembolagets personal) blev långa köer och någonstans runt TUSEN (!?) flaskor sålda av denna förträffliga öl enbart på bolaget i Strängnäs. Det är knappt jag tror det är sant. Kanske är det inte heller det; kanske la jag på en nolla för mycket, eller så har jag dragit på mig någon slags hörselskada, eller så är det så folk i gemen är:  Att det är roligt att prova något som en lokal "öl-kändis" har varit med och skapat, och herregud, Innis & Gunn som är ett så bra bryggeri; "Den måste vi prova!"

Spydigt värre från min sida, och trots att jag är beteendevetare förstår jag ingenting. Eller kanske snarare VILL jag inte förstå någonting...

Bilden ovan visar något helt annat, en IPA från ett både riktigt OCH lokalt bryggeri här i min vackra hem-kommun. Mental IPA från Mälardalen Brewery är en IPA rätt och slätt, och en sådan behöver alla landsorts-bryggerier som vill etablera sig ha i sin portfölj.

Jag blir så glad över att man väntat så länge med att lansera sin öl på bredare front. Först nu kommer Mälardalens öl i Systembolagets sortiment. Bryggeriet har ändå funnits ett tag. Jag vet inte hur många öl jag druckit från mindre bryggerier som hållit tvivelaktig, eller till och med på gränsen till usel kvalitet. Mälardalen visar på något som jag tror pågår; mindre bryggerier jobbar mer på jämn kvalitet över tid. Kan det vara så att den stora förändringen, det stora uppsvinget kommer 2019? Året då huvuddelen av de Svenska hantverksbryggerierna lyckas prioritera kvalitet framför kvantitet?



Öl i Strängnäs kommun:
Stränge Brewing
Mälardalen Brewing

Det blir inte alltid som man tänkt sig - Öl på Mallorca

I mitt förra blogg-inlägg ventilerade jag lite tankar om planerna för kommande Mallorca-resa. Det planerades både cykling och öl-expeditioner på ön.

Av det senare blev det ju nu inte så mycket. Brygg-puben i Pollenca blev det aldrig läge att besöka (den kvällen det fungerade ÖSTE det ned från himlen) och bryggeriet Forastera som jag hade hoppats på att kunna besöka hade stängt hela veckan, precis fram tills dagen innan mitt flyg lämnade ön...

Inte så mycket att gräma sig över, bortsett från att Forastera verkligen verkar intressant. Ett av det fåtal bryggerier på ön som verkligen verkar göra mer än bara "några bra öl".

Cyklingen gav mersmak under veckan; Mallorca är verkligen härligt för den som vill cykla. Till skillnad från i Sverige (åtminstone i Mälardals-regionen) visar de allra flesta bilister en viss hänsyn till de som cyklar. På många vägar på ön finns också skyltar som visar att det är minst 1,5 meters avstånd som gäller till de som cyklar.

Nåja, bilden på ölen Commandante från bryggeriet Cerveza Ralf var som tur är inte talande för besöket. Trots att det varit rätt ostadigt väder på Mallorca på senare tid blev resan lyckad. Flera riktigt fina cykel-rundor och inte så mycket regn.

Första dagen hamnade jag hos Lidl i Pollenca, och hittade en öl från ett bryggeri som av någon anledning fångade mitt intresse. Tyris Ipa, vars bryggeri ligger några mil utanför Madrid. 1,69 Euro kändes som en "hit or miss", och efter att ha smakat visade det sig vara en riktigt bra öl. Välgjord, fin långsamt växande beska, riktigt bra helt enkelt.

Al Campo är annars stället på ön där man ska bunkra upp. Vistas man inte i närheten av Palma är det helt enkelt här man ska vara. Till höger anas en herrans massa lager, men det finns mycket annat också. Som jag har skrivit tidigare, öl från en massa håll. Bland annat hittade jag...

Öl från bryggeriet Arriaca. Deras Session Ipa testade jag, och tyckte var lite tam. Inte undra på, jag hade missat att den låg på 3,6%. Fruktig och god, men rätt kort i smaken. Så här i efterhand hade jag velat köpa med mig ett par bukar till hem.

Deras Porter påminner väldigt mycket om Fullers London Porter. Deras IPA hade kanske inte så mycket egen karaktär, men vem behöver det, när det smakar riktigt, riktigt bra!?



Nästa gång jag besöker ön är det absolut läger för ett besök hos Forastera.

Ni som läser detta, vad tycker ni om Spansk öl?

Brittiska Wylam lanserar samarbetsbox

Wylam lanserades nu i dagarna sin senaste box med samarbetsöl. För mig blev det en beställning från en av de Brittiska handlarna jag brukar beställa från. Faktum är att jag hade missat att Cask Sweden från 180711 tagit in den och den finns i Systembolagets beställningssortiment här

Wylam har ju varit rätt aktiva, även här i Sverige. Deras "That the water wanted" den för Sverige lite annorlunda versionen av "I like to Moob it Moob It (Swedish edition) som var ett samarbete med Northern Monk är ett par exempel på sådant som fått oss ölnördar att snabbt trycka ned Köp-knappen i webbläsaren.

Boxen de nu lanserar är väl inget som tar ut svängarna direkt, men jag tycker det är en rätt lagom mix, något för alla. Lagom är för övrigt ett jäkligt underskattat uttryck i min mening. 

Lagom kanske inte är rätt ord för att beskriva bryggeriet dock. Annorlunda och spännande ligger närmre till hands.. Skulle gärna besöka dem, kanske blir det något av det i samband med nästa Englands-resa..

Ska bli kul att prova sig igenom lådan. Prismässigt ligger boxen på 460 kr, vilket gör ca 57 kr burken. Något billigare vid beställning direkt från England, men då tillkommer vanligtvis också ca 20 pund i frakt vid varje beställning. 

När jag ändå är lite uppe i varv; en bild som visar ny, spännande öl från Nottingham-baserade Black Iris
Tycker mycket om designen på etiketterna och bryggeriet ligger en lagom dagsutflykt från London om någon skulle vilja se något annat än den stora staden de flesta åker till. Det jag testat så här långt har också varit bra.

Brittiska bryggerier på topp

För många öl-älskare verkar USA vara något av en holy grail när det gäller öl. Det skapas en massa moderna myter (ok, allt är kanske inte myter...) om att världens bästa öl finns där borta. Trillium, Alchemist, Hill Farmstead och vad de nu heter... Hyser ingen tvekan om att dessa bryggerier gör fruktansvärt bra öl (några av dem har jag faktiskt druckit), men de ligger också fruktansvärt långt bort, och USA är stort, och Europa ligger relativt nära, så vad är vitsen, när det finns gott om riktigt bra bryggerier på nära håll. Tråkig attityd tänker nu några, och "jag har väl rätt att tycka vad jag vill, och de bästa ölen finns minsann i USA" (åtminstone de humle-stinna). Kränkta (snart?) medelålders män med öl-intresse tänker jag då.

Jag har länge undrat varför vi ska behöva gå över ån efter vatten. Vi har så mycket bra öl i Europa. Danmark, Norge, Spanien, England, Polen... Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen, och nu gör jag det igen.

Mitt favorit-ölland sedan rätt länge är helt klart England.och Storbritannien. Framför allt är jag imponerad över den jämna nivå det som kommer därifrån. Precis som i Sverige bokstavligen spottas det ut nya bryggerier, nästan dagligen känns det som.


The Kernel, Magic Rock, Dark Star, Cloudwater, Brew by numbers, Wylam, Bristol Beer Company, Verdant Brewing, Nortern Monk, Track Brewing, Marble, Buxton, Siren, Thornbridge.... Och så några nykomlingar som Loka Polly, Track and Tide, Gipsy Hill..  Några exempel på bryggerier som inte går av för hackor!

Burken längst till höger på bilden är från ett bryggeri som säkert rätt många känner till, Northern Monk och deras "Modern" Pale Ale. Modern som i disig och med mindre beska och mer citrus och en tydlig ton av ananas.

Time and Tide och deras Monster Soup smakade jag för första gången för några veckor sedan som smakprov när jag var i London, och tyckte om den så mycket att jag beställde hem några burkar.


Loka Pollys hemsida
Time and Tides hemsida
Northern Monks hemsida

Om det där med fyndiga öl-namn

Ständigt denna jakt på nya fyndiga namn. Vem brydde sig om vad en öl hette för femton år sedan?

Namn som "Northern Monk Patrons project 6.05 // Gluten Free DDH PAle// It is the Green-Eyed Monster Which Doth Mock the Meet it Feeds On."

Puhh!

Långt namn, och lite coolt kanske?
Vad sägs om: "Polygamy Porter" (med undertexten: Why just have one?)

Herpes och öl tycker jag däremot varken är särskilt coolt eller kul att ens se på en flaska.
" You´re taking home - HERPES - Life sucks Have a pint"

Vad jag inte ens har tänkt på tidigare att en del av dessa lustiga öl-namn snart inte ens lär har sitt ursprung i en blöt brainstorm-session på bryggeriet (eller måhända något mer seriöst), nä, det kanske snart döps öl direkt i datorn. Knappa in öl-stil, var bryggeriet ligger, namn på ägare och kanske lite andra parametrar och vips så trillar det fram några fyndiga förslag. AI är här, och-branschen lär inte heller komma undan. Det blir liksom två flugor i en smäll. En juste mjukvara hjälper till att hitta ett både lustigt och säljande namn, bryggaren behöver inte fundera så mycket över om namnet redan är upptaget, och vilken hipp kund tycker inte om ett lustigt namn?

Förhoppningsvis innebär det inte att det blir lite som jag sett i vin-branschen, ett sätt att sälja medelmåttigt vin. Kompromisser med innehåll, rolig flaska/burk, högre pris...

Att döpa sin öl med hjälp av AI

Öl-resa till Manchester och London - del 2

Vi lämnade Manchester dag tre och styrde kosan mot London. Det var säkert 7 grader varmare i London, och solen sken äntligen! Manchester var fint, men vädret var inte lika fint när vi var där. Efter ett snabbt besök hos Euston tap och incheckning på hotellet for vi vidare mot Bermondsey Beer Mile. Det har hänt en del sedan förra året, bland annat har London Beer Facory flyttat hit. Jag var in och kollade, men vi hade mycket på agendan, så vi fick vidare till..

Anspasch & Hobday.

MooR är även de nya. Vill minnas att jag läst att de slog upp dörrarna i februari på denna adress. 

Kände inget sug kring att gå in där; litet och med en vakt som uppenbarligen stod där av någon anledning som jag inte förstod. De där reglerna kring att man inte får gå utanför "området" och dricka sin öl verkar för det mesta inte respekteras så där jättebra. 

Vi gick vidare till Fourpure, och det är ett exempel på att de där med regler inte verkar så viktigt. Vi stod på andra sidan gatan en lång stund (i solen!), och vi hörde faktiskt en man ropa något som lät som att någon skulle behöva flytta på sig, men det gällde i alla fall inte oss..
Besöket hos Fourpure blev, åtminstone för mig, en mindre besvikelse. Fourpure expanderar så att det knakar om det. Lokalen var delvis ombyggd, men bortsett från nya, fräscha toaletter tycker jag inte att det blivit bättre på något sätt. Stämningen kändes som någon slags mix av Brewdog, Svenssons som vill vara lite hipster, och en massa vackra människor. Det där med känslor är inte alltid så lätt, inte minst i text, men ni förstår nog att jag inte var sådär jätteimpad denna gång. Vilket går rakt emot vad jag tyckte förra gången jag besökte Fourpure. För mig är det lätt att tro att Fourpure förändrats, men det är nog så att jag också gjort det.

Det fanns inte fler öl på fat nu, men nya, coola digitala tavlor. Och en lång kö. För den som vill köpa  finns det gott om burkar på plats - till en vettig peng dessutom.

Vackra människor. Jag är nog rätt vacker jag också, men kanske inte riktigt lika ung som flertalet på bilden.

Bord hade bokats hos Temple Brew House. Väldigt avslappnat ställe, det här är ett ställe jag gärna besöker igen. Inte beroende på maten (som var ok, men inte mer) eller för ett fantastiskt öl-sortiment, utan för att det kändes så lätt och skönt att vara där. Det råkade vara Ligacup-final mellan Tottenhamn och Manchester City, och en del av oss kollade, men lika många tittade inte. Lokalen är hyggligt stor. Känns som den typ av ställe jag tror kommer ta över den klassiska Brittiska puben, som med all rätt har tappat otroligt mycket på senare år.

Det fanns ca femton öl på fat, och Manchester-känslan satt fortfarande i, så det fick bli en Cloudwater.

Dagen efter hamnade vi hos Crate, stället där det gäller att hänga på låset. 45 minuter efter att vi kom dit kändes det som att halva London anlänt, inklusive folk med flytväst (det går en flod utanför)
Jag kan tycka att Crate är lite underskattat. Vid varje besök jag gjort har de blivit bättre, och den IPA vi drack var väldigt, väldigt bra. Jag testade även en samarbets-Dipa de gjort tillsammans med Rådanäs bryggeri, som även den var väldigt fin. Pizzan vi åt var klockren.

Brevid Crate ligger Howling Hops, ett ställe där det är avsevärt lugnare. Varför kan man fundera över, för de öl som testades där höll god klass de med, likaså stämningen. Haussen kring Crate verkar vara större, men här fanns öl i andra stilar, en Kölsch till exempel. Och en helt ok Neipa. Deras choklad-stout var fin den med.

Kemi var inte mitt starka ämne, men det här är ju lite charmigt.

Klassiska sejdlar a la 70-tal. Det verkar som att dessa är starkt på väg tillbaka; såg dem på fler ställen.

Sista dagen tittade vi förbi Kew Gardens. Stället att besöka om man vill spana in träd och växter från hela världen. Promenaden uppe bland trädkronorna var lite pirrig. Väl värt ett besök för den som är det minsta intresserad även av sådant som går att odla och som inte ska drickas upp.

Jag åker till England 1-2 gånger om året, och det som slog mig denna gång är hur deras försäljningskanaler förändrats.  Antalet näthandlare har bokstavligen exploderat. Får även känslan att de butiker som tidigare mest sålt vin nu börjar sälja mer kvalitets-öl. Till och med Bargain Booze har en butik i Manchester som säljer craft beer  (hann tyvärr inte med ett besök denna gång), och inte bara smaklös Euro-lager typ Carlsberg och Heineken. De senaste tre-fyra London-besöken har jag gjort till vana att besöka saluhallen hos Marks & Spencer på Oxford Street. London City undviker jag in i det längsta, men deras saluhall har varit en liten silver-gruva av fynd. Dock inte denna gång, nästan inget nytt och ännu mer av deras eget märke. Kanske räckte det där för Marks & Spencer? Deras mål är sannolikt inte att stilla ölnördens törst efter intressanta öl, utan snarare vanligt folks sökande efter ett bredare utbud.

Öl-resa till Manchester och London - del 1

Hmm, vad kan  gömmas här innanför?

Varje vår brukar jag och kompisen åka till London för lite kul. Efter några år kändes det som att vi tröttnat lite, så vi tog det enorma beslutet att nästa resa skulle bli till Manchester OCH London. Den som kan sin öl-hemläxa vet att Manchester är en rolig stad, full av bryggerier och annat kul. Bilden ovan föreställer den exklusiva entrén till Cloudwaters taproom, centralt i Manchester.

Första dagen hamnade vi av någon anledning hos Brewdog. Lunchtid, och en nästan folktom lokal. En medioker hamburgare och ett par goda öl senare hamnade vi lite senare...

Utanför Cloudwater. Lite kul att stirra in i bryggeriet var det ju, men stället är litet och ingen fantastisk bryggeri-rundtur fanns på schemat (Cloudwater arrangerar inte så många sådana när vi var här), så vi vände blicken åt...

Några högar malt. Jag funderarde på vad de skulle användas till. Pizza? Bröd? Soptippen?

Inne i den heliga lokalen någon halvtimme senare. Mycket fanns det på fat och kallt var det i lokalen. Det kan inte ha varit mer än 9-10 grader där inne, och ölen serverades vid 5-6 graders temperatur.

Men ändå smakade det fantastiskt bra. Förvånansvärt lite folk, båda kvällarna vi var där. Typ femton ölnördar torsdag-kväll och max fjugofem nördar samtidigt fredag-kväll.

Lite extra rött i bakgrunden från värme-aggregaten som försökte höja temperaturen.

Man besöker inte Cloudwater för att äta lite smarrig mat till sina öl, men de hade en schysst surdegs-limpa att skiva upp (med sin egen malt?), tillsammans med lite oliver, smör och annat smaskigt.

I Manchester hamnade vi av en slump hos Gasworks Brew Bar

Som visade sig ha en skön mix av Manchester-öl, inklusive sina egna alster. Fräscht ställe, väl värt ett besök.

Där fanns det både underhållning för den som vill spela och spana.

Manchester är verkligen en stad fylld av kontraster. Det kändes som att det var mer regel än undantag att det på ena sidan gatan fanns en gammal industribyggnad från 1910, och på andra sidan en glasbyggnad fyrtio våningar hög. Det rivs nog rätt friskt, men jag fick intrycket att våra kompisar i Manchester även bevarar mycket. Efter ett misslyckat försök till besök hos The Smithfield Market Tavern (tydligen ansett som en väldans bra öl-ställe, men när vi gick in där fördömde vi snabbt stället till kategorin äckligt insuttna, rökiga hak). Vilken tur, för fem meter därifrån låg något som såg ut som ett ställe där folk satt och drack öl, och simsalabim, plötsligt var vi in i en gammal spårvagnshall, lagom uppfräschad, med ett brett utbud öl, vin, mat. En bar med öl. En med vin, och ett antal restauranger som sålde sin mat. Ungefär som hötorgshallen, fast tjugo gånger högre kvalitet på det som serveras och 400% mer genuin atmosfär..

Vi var bara dryga två dagar i Manchester. Mycket hanns inte med. Musik, klubbar, skivaffärer. Kanske inte något för kompisen jag var där med (han är bara intresserad av fotboll och Hammarby), men absolut något jag hade velat ägna en del tid åt. Det kryllade av krogar, musik-ställen, jazz-hak, klubb-ställen och mycket annat spännande.

Och så lite ganla fabriker och annat kul att passera.

Track Brewing besökte vi. Ligger bara några plåt-jalusier bort från Cloudwater. Orken tröt, så det blev bara en öl där. Kändes som att de var rätt inspirerade av Cloudwater. På gott och ont..

Andra kvällen hade vi bokat bord hos Bundobust. Som är ett (insåg vi) väldigt trendigt (och trevligt!) ställe som jobbar hårt för Craft-beer i kombination med vegan-/vegerariskt Indisk mat. Kompisen är mycket för kött, och jag också, men det gäller att vara öppen, och maten var bra, Ölen också!

Det syns ju på bilden hur roligt det kan vara hos Bundobust.

Avslutar med en bild från Cloudwaters taproom. Det är faktiskt inte så mycket större än så här. Bakom mig stod en stor kyl med en massa spännande öl (burkar så klart). Lite bakom det låg "baren och ett antal kranar och så ett litet sortiment av exklusiva öl på 75cl flaskor samt ett gäng andra öl (bland annat deras samarbetsöl de gjort tillsammans med Fuller - Fullers & Friends New England IPA).

Kul öl-ställe Manchester! Dag tre gick resan vidare med tåg till London. Jag återkommer snart om det i ett annat inlägg.

Multitap i Warszawa del 2

Andra dagen i Warszawa gick vi till Hoppiness Beer´N Food. Ett litet ställe, som inte ser mycket ut för världen. Men låt dig inte luras, personalen är både kunnig och väldigt omtänksam. Det var mycket Nordiskt i lokalen när vi var där, förutom oss själva ett Svenskt sällskap och ett större gäng Norrmän. Ingen var högljudd, skönt nog. Men det var ju bara lunch.

Jag åt ännu en burgare, även denna väldigt god. Min fru tog Sliders med otroligt mört fläskkött och inlagd rödlök.

Andra ölen på plats var en riktig hit, Pan IPAni från Trzech Kumpli. Ett bryggeri jag inte lyckats hitta mycket om. Tillsammans med Rockmills öl från kvällen innan var det här resans bästa öl.

Nästa besök blev Kufle i Kapsle (ungefär öl-muggar och kapsyler), kanske det ställe som anses som "bäst" i Warszawa bland öl-nördar.

Så märkvärdigt kändes det inte när vi kom in, såg ut som nästan alla andra multitaps jag besökt..

I det bakre rummet var inredningen i stil med ett café från 40-talet. Lugnt en stund, tills ett gäng Tyskar kom farande. Trettio minuter av skrålande och sedan, plötsligt var de borta, lämnades ett spår av halvdruckna öl...
Fick inga bra tips i baren, drack en rejält besk sak utan balans och efter det gick jag den säkra vägen och testade Svenska Magic Valley (Brewski och Mikkeler).

Avslutade besöket med en öl från Deer Beer och så glaset på bilden, som innehöll Balwan från Polska Artezan. En ganska lätt, men fräsch disig Pale Ale. 4,5% blev en lagom avslutning på två tidiga kvällar. Perfekt för en öl-älskande småbarns-förälder ute på vift.

Det är lätt att bli imponerad av utbudet i Polen. Och kanske mest utbudet i kombination med prisnivån.
På krogen ligger inhemsk hantverks-öl runt 10-12 zloty för 0,3 liter och ca 13-15 för 0,5. Import låg runt 18-22 för 0,3 och 22-27 för 0,5 liter.
En Zloty är enligt xchange.se ca 2,60 kronor. För egen del kan jag konstatera att jag genomgående fick en kurs runt 2,40 kr per zloty.
Misstänker att kortutgivarna ger en förmånligare kurs (men se till att betala i lokal valuta, annars blir det dyrare!)

Ta en tur hit, gillar du öl kan jag lova att du tycker det är värt mödan. Vill du göra mer än att dricka god öl finns det massor av annat att göra, både i Warszawa och i Krakow. Inte minst finns det gott om bra restauranger och mycket kultur och historia.