Mallorca, en slät lager och lite annan öl

Vi brukar åka till Mallorca jag och familjen. Jag har säkert varit där ett trettiotal gånger. Många av dessa tillfällen var under de där åren då det ryktades om att turister hittade bajskorvar i vattnet när de badade, och även fast det nog ofta var skrönor , var vare sig vattnet eller ön särskilt ren på den tiden. Nu på senare år, när jag reser med mina egna barn och fru är det något helt annat. Rent, fräscht, ofta påkostat och en annan typ av turism har tagit sig till ön. Under vår och höst bland annat cyklister, fågelskådare, vandrare, och så barnfamiljer och en och annan party-sugen under högsäsongen.

Den som fått lite känsla för mig och mitt öl-intresse har nog förstått att min relation till öl och hur öl konsumeras är rätt komplex. Jag älskar god öl, men älskar kanske ännu mer allt det som finns runt själva produkten. Kultur, tradition, (även ful-kulturen!), historiken, pubarna, byggnaderna och människorna. När folk runtom mig börjar sniffa för djupt i glasen (efter ännu fler smak-upplevelser) blir jag oftast bara trött och anti.

Jag tänker att Mallorca kanske skulle kunna vara perfekta kombinationen av det jag är ute efter?
Dels ett avspänt förhållande till en slät, kall lager i värmen, och samtidigt, en spirande nybyggaranda bland de lokala bryggerierna. Och med tanke på hur många gånger jag varit på ön, och hur mycket lager jag druckit där är det inte utan att jag känner mig lite nyfiken. Förra året drack jag några bra öl, som inte kom från de stora Spanska märkena. Bland annat en Red Ale som till och med var riktigt god.

Kunde det vara så att jag i år skulle upptäcka hur mycket god öl som numera produceras på ön? Tänk om jag till och med skulle hitta en New England IPA? (ja, jag vet att det där var ett långskott). Som vanligt gick jag inte särskilt seriöst tillväga; det finns alltid andra som gör det. Längst ned i detta inlägg kommer måhända några sådana länkar, för den som vill läsa från mer initierade källor. Se detta som en slags ful-kulturell betraktelse över hur hur jag ser på öl-läget på ön.

Bilden på den snea sejdeln med Estrella får väl symbolisera synen på Spansk öl som den varit genom åren. En och annan San Miguel och Cruzcampo har säkert smugit sig ned hos de flesta som varit på ön.

Det sägs att det finns nio hantverksbryggeriet på ön. Om ovan tillhör någon av dem kommer jag faktiskt inte ihåg. Etiketten ser i varje fall lagom amatörmässigt gjord, så det skulle inte förvåna mig. Den och några andra av dem jag drack under de tio dagar vi var på ön inköptes hos Al Campo, Mallorcas största supermarket. Perfekt placerad längs motorväg Ma13, på väg från flygplatsen uppåt Inca och Alcudia. Vill man utsätta sig öns bredaste utbud av öl och bunkra upp för en eller två veckors självhushåll, då är detta stället du ska passera med din hyrbil.

Ölen är inte mycket att orda över; precis som flera andra jag testade under veckan var det ett hyggligt försök till veteöl, med överdrivet tydliga toner av citrus. Inget att skriva hem om, men jag tycker ju till skillnad från de flesta andra bloggare om att skriva om mediokra saker, så den bjuder jag på.

Ett av öns mest ansedda bryggerier är Beerlovers Mallorca (Alcudia), här ovan i form av deras dipa, som jag köpte i en av butikerna i gamla Alcudia stad. Min nya vana trogen gjorde jag inga anteckningar under denna resa, utan jag förlitar mig vilt på mitt skarpa 46-åriga minne. Inte fuskar jag heller genom att läsa vad folk skriver på Ratebeer. Jag minns denna som väldigt god. Kvinnan i butiken som sålde den hävdade att att detta var öns bästa bryggeri, och att det jag köpte var precis nyinkommet. Tja, etiketten var i alla fall ny såg jag, för i butiken fanns några dammiga exemplar av samma öl fast med en fulare etikett och utan krabba på omslaget. Döm om min förvåning när jag såg att ölen hade flaskats bara några veckor tidigare.

Här är deras Imperial stout. Även den bra. Fråga mig inte om några nyanser. En bra stout är alltid en bra stout.

Och nu kommer vi till riktig Spansk öl, serverad på en typisk Spansk bar, långt ifrån de chica kvarteren i Palma. Baguette och ett glas Mahou är något för en riktig man (som mig?). Baren hade till och med en egen biljett-lucka för stans spelare. Många fina lotter fanns det. Kanske vore något för Omnipollos hatt nu när spelmonopolet snart är historia?

Hivern, en trött lager som låtsas vara bryggd på Mallorca. Bryggs i Tyskland av Cerveza Premium Balearis. Jag har förstått att detta är en vanlig företeelse på ön. Fejk-öl som försöker rida på trenden (som även hittat hit) om närproducerad, god öl.

Här var det nog snarare mitt fel; blev lurad av fiskaren på omslaget när jag vandrade runt i ett av Eroskis större supermarkets i Alcudia. Från Tyskland och ännu en tråkig och dyr lager. 1,50 euro, och inte en gnutta bättre än en slät San Miguel för 58 cent burken.

Sista dagen spenderade vi i Palma, och som vanligt när vi är där virrar vi omkring lite innan vi lyckas hitta till stadens bästa och mest avspända hamburgeria. Rejäla burgare med mycket lök och goda pommes. Du sitter och äter vid bardisken, eller vid något av de enkla borden några meter bort. Enkelt, sympatiskt och avspänd stämning. Här behövs bara en hygglig lager till, så är dagen räddad.


Länkar:

Första halvan av artikel från Beer Connosieurs om öl på Mallorca
Ställe värt ett besök om du är i Palma? (nej, jag har inte varit där)
Capdepera - borgen, vinfestial och annat
Ölfestival i Palma slutet av april/början av maj varje år
Ölfestival i Arta
Alcampo

Omnipollos motsvarighet i Polen?

Den som spar han har är ett gammalt tråkigt ordspråk, vilket aldrig har varit något för mig.

Framför allt när det gäller öl, och är det dessutom en Dubbel-IPA det handlar om, då finns det ingen anledning alls att spara.
Nummer tre i min lilla mini-utflykt i Polska bryggerier står precis framför mig.

Den här gången handlar det om Browar Artezan och deras ASAP 2.0 Dubbel-Ipa.
8% jämnt och bäst före datum är 1/4 2017. Det är alltså dryga fyra månader sedan den tappades.
Det är första gången jag dricker denna.

Bara genom att titta på etiketten får jag en känsla av hur det smakar. Bortsett från igelkotten då, vilket är en extra liten bonus.

Att dricka denna öl blev lite av en aha-upplevelse, lite som när jag för bara några dagar sedan upptäckte att den gamla YES-idolen Jon Andersson gjort en ny (riktigt bra) platta tillsammans med vår Svenske doldis Roine Stolt (Flower Kings)
Tycker man om progressiv Rock i Brittisk stil, då är denna platta ett måste. Du som har Spotify kan söka på Andersson/Stolt. Progressiv och symfonisk rock tillhör inte de hetare musik-stilarna år 2017, men skaran av fans är trogen, och kanske kan det bli samma sak gälande Artezan, som går i täten för Polsk öl.

Det är mycket av allt i denna; doften är extremt insmickrande. Massor av mango och dofterna som går mot mig får mig att tänka på mina gamla drömmar om att åkta till Hawaii. Det är nog bäst att jag aldrig åker dit, jag lär bli besviken. Men detta blir jag inte besviken på, för smakmässigt är detta en härligt disig sak, på många sätt nära vår egen Fatamorgana från idol-bryggeriet Omnipollo.
Båda dessa är extremt generösa öl, fulla av smak. Här finns massor av mango och en förrädisk lättdruckenhet. De kryddiga, örtiga tonerna finns här också, men inte så betonade.

Åker du till Polen framöver får du inte missa denna, och med tanke på hur bra denna var, nästan fem månader gammal, hur ska den då inte vara färsk?

Artezan har också sin egen pub i Warszawa: https://www.facebook.com/Artezan.pub/