Dags för (öl) skilsmässa

Eländiga november är här, och det är högtid för porter och stout. Med tanke på det som syns på bilden kanske någon trodde att jag skulle skriva något om dessa stilar, men nä, det här inlägget handlar om något annat.

Det handlar om att göra slut.
Den som hänger med i branschen vet säkert en del om hur antalet bryggerier de senaste åren har ökat, ökat och ökat. Här i Sverige passerades tydligen 300 bryggerier för ett tag sedan, i USA är det över 5000. i England över 2000. Svindlande siffror, även fast många av dessa förstås är lokala verksamheter, utan någon större spridning.

Nu när vi har så många bryggerier att köpa öl ifrån, både via det lokala sortimentet, via Systembolagets beställningssortiment och via de Internet-handlare som finns här i Europa har jag börjat undra vad vi egentligen håller på med. För, av någon anledning verkar det här med miljö-frågor ha passerat över huvudet på många som är öl-intresserade. Många av oss reser mycket, vi beställer mycket, och frågan är om vi tänker så mycket på vad det är vi köper.

Vad är till exempel meningen med att köpa en Kona Long Board Lager eller en av deras Golden Wave? Hade deras öl varit fantastiskt goda hade jag kanske kunnat ha lite mer förståelse, men vad är grejen med att frakta öl från en tämligen intetsägande tillverkare runt halva jordklotet, för att den till slut ska hamna i munnen på en öl-sugen Svensk? När jag läser på lite om just exemplet Kona kan jag läsa mig till att det allra mest av deras öl inte ens bryggs på Hawaii (vilket kanske gör saken bättre?), däremot på olika ställen i USA. Intressant nog kan jag läsa mig till att den grupp av bryggerier Kona ingår i (Craft Brew Alliance) har en för oss öl-älskare tämligen känd (och av många inte allt för omtyckt) aktör som störste ägare: Anheuser-Busch InBev.

Jag tycker Kona är ett alldeles lysande exempel på något fullständigt idiotiskt vi håller på med, och det finns förstås ännu fler hemska exempel inom området vatten. Och öl är ju, trots allt, bestående av väldigt mycket vatten.


För min egen del har jag bestämt mig för att från och med nu inte köpa någon öl alls som kommer från utanför Europa. Egentligen hade jag kunnat begränsa mig till Norden, men då hade jag tappat både England och Spanien, där flera av mina favorit-bryggerier hör hemma.

Jag förstår ju att jag öppnar upp för en massa beska kommentarer nu, men jag tänker att vi alla behöver börja någonstans.. Jag är också medveten om att det händer saker även inom denna bransch, men om inte vi konsumenter reagerar kommer inte många importörer bry sig.

Var köper du öl ifrån och tänker du över huvud taget kring var ölen kommer ifrån?

Bryggerier i Sverige och världen

Ingen som är öl-intresserad har väl kunnat undgå att fascineras över den utveckling som skett inom "vårat" område de senaste fem-tio åren. Mitt intresse har aldrig heller varit att testa så många öl som möjligt, eller att nödvändigtvis hela tiden utveckla min smak eller att lära mig mer om ölet i sig och olika sorter. Nä, det har snarare varit en fascination utifrån kultur och historia. Många nöjer sig med att bara dricka god öl, eller att testa nya sorter, och gott så, men jag vill mer.

Veckan som gick funderade jag på om jag inte skulle ta och kolla upp lite mer om hur det egentligen ser ut i branschen. Hur många bryggerier finns det i Sverige och utomlands och hur har utvecklingen på senare år varit? Hur är det egentligen med mindre bryggerier och de uppköp som gjorts på senare tid? Hur går det för våra Svenska bryggerier? Extra intressant tror jag det blir om vi dessutom jämför med hur det ser ut i andra länder.

Av förklarliga skäl blir detta bara ett nedslag, och de fakta som presenteras är från ett hopkok källor på nätet, bland annat från Ratebeer och flera internationella bransch-organisationer. Vissa av siffrorna är dagsaktuella, andra är något eller ett par år gamla. Som alltid med statistik, det handlar inte om några absoluta sanningar. Ta det alltså med en liten nypa salt. Den Svenska statistiken nedan är inklusive så kallade fantom-bryggerier (som inte har ett eget fysiskt bryggeri, utan hyr in sig hos någon annan). Jag har inte brytt mig om att jämföra definitionen av ett bryggeri och hur det ev. skiljer sig åt mellan olika länder.

Vi börjar ned antal bryggerier i olika länder och utvecklingen på senare år:
(Ja, jag vet, nästa gång ska jag använda tabeller, det blir rakt och snyggt då)

Tyskland:                                  2011: ca 1100 st      2016: ca 1400 st
England:    1905: ca 5000 st     2011: ca 628 st        2016: över 1300 st
USA:         1905: ca 1850 st      2011: ca 2033 st     2015: ca 4269 st
Sverige:     1905: ca 240 st        2011: ca 50 st         2016: över 250 st 260? 270?
Danmark                                   2011: ca 58 st          2015: ca 120 st
Belgien:                                                                    2015: ca 200 st


År 2012 var en av tjugo öl som såldes på Svenska Systembolaget från ett så kallat hantverksbryggeri, 2015 hade den andelen fördubblats, nu till en av tio öl.

Hur går det då för de Svenska bryggerierna?

Tittar vi på topp-10 listan från 2015 där Oppigårds är etta av dessa bryggerier ser det generellt bra ut. De flesta av dessa bryggerier går bra, vissa till och med strålande. Oppigårds till exempel har på senare år gått från klarhet till klarhet, men även klassiker som Jämtlands och Nynäshamns bryggeri går riktigt bra. Ett annat av de äldre bryggerierna, Nils Oscar, tycks ha en en dipp. 2015 ser ut som ett mellanår (någon som läser detta kanske vet varför?)  Får mig tråkigt nog att tänka på den tiden de låg på Kungsholmen i Stockholm (de gick i konkurs, det var väldigt rörigt kring dem under några år minns jag).

Samtidigt är verkligheten för många Svenska bryggeriet att det är heltidsarbete på dagen och företagande på kvällar och helger. Få klarar av att försörja sig på sin verksamhet.

Min enkla genomgång säger mig att det är en bra bit över hundra av Sveriges nuvarande bryggerier som är på "hobby"-nivå eller strax ovanför det och där enbart ägaren och ev. kompanjoner arbetar gratis och med en omsättning på under 100 000 kr per år. Inte så konstigt om man är helt nystartad, och det finns såklart ett antal bryggerier som vill ha det så. Man brygger för den närmsta puben/pubarna och säljer till ett mindre antal aktörer och enbart på det lokala planet.

Det finns såklart bryggerier som går mindre bra. Mora bryggeri, Nausta, Vega är några exempel. Det är inte meningen att hänga ut några bryggerier, och jag vet inte varför exempelvis dessa uppvisar negativa resultat. Det kan såklart ha att göra med att det har varit mycket investeringar och annat kostnadsdrivande som kommer ge utdelning på sikt.

Det här riskerar bli ett väldigt långt inlägg, fortsätter med ett nytt någon kväll i veckan kring utvecklingen för små bryggerier framöver och de stora aktörerna och vad som händer där just nu.
Extra intressant tycker jag är vad som händer i USA just nu, de stora drakarna har fortsatt köpa upp mindre aktörer...