Dags att testa öl från Brittisk-Amerikanska Siren

En dag i veckan som gick fick jag ett SMS från min fru. Hon skrev att det kommit en kartong som var så tung att ett svart hål kunde rymmas däri. Tunga grejer tänker jag, måste vara öl!

Mycket riktigt, ett paket med öl med innehåll från Brittiska Siren och Belgiska Kees var det.

Siren är ett av flera bryggerier som jag av någon anledning länge velat testa, men där jag aldrig gjort slag i sak. Det har gått några år nu, och många här i Sverige har testat deras öl, men de verkar aldrig riktigt ha fått fäste här i Sverige.

Men nu var det dags, och här är vad jag tyckte



Siren Ryesing Tides, 7,4%. Bf 28/11/17. Rye IPA with Tropical tones

Doft av mango, tallbarr och grape. Liten skumkrona som snabbt lägger sig.
Något disig,  påminner lite om Stibergets West Coast för er som druckit den.
Blandad doft av tropiska frukter
Mango och persika dominerar tillsammans med ananas.
Trevlig är väl ordet och definitivt någon jag kan tänka mig att köpa igen. Vore kul att testa denna på fat.


Siren Undercurrent, 4,5%. Bf 29/9/17 Oatmeal Pale Ale

Doft av Vete, aningen kåda,
Medel skum, som stannar kvar en lång stund
Medelbesk, humlig start som fortsätter med... mer humle.
Citrus, grape, lätt vete-ton
För tunn i smaken och saknar kropp. Absolut inte misslyckad, men det fattas karaktär. På något sätt en typisk Session-Ipa,där det inte skulle skada med lite mer smakbärare och kropp.
Roar mig ofta efter att jag skrivit ned vad jag tycker vad andra skriver om öl jag dricker. För denna läser jag hos en Brittisk handlare:
"Her silky, creamy body will pull you under". Ja ja, denna marknadsföring. Inte var detta "silky" eller "creamy" inte.


Siren Pompelmocello, 6%, bf 29/7/17. Sur-Ipa med extra grape.

Sött, något sur och doftar tydligt av grape och citrus
Klar till halvklar, och lite skum, som snabbt försvinner.
Sött och fruktigt, med en lätt typisk surhet som följer i smaken.

Det var länge sedan jag konstaterade att jag inte är någon fan av suröl, och inte kom någon
fantastiskt ny insikt som tyder på motsatsen efter att ha druckit denna. Tycker du om kombinationen
suröl och tydliga toner av grape-juice, då kanske detta kan vara något för dig. Själv avstår jag helst.
Varför IPA ens finns i namnet övergår mitt förstånd. Rent bryggtekniskt kanske det finns något släktskap, men smakmässigt hittar jag inte mycket.. Kanske hade det funkat bättre i varmare väder, en kylig vinterkväll är detta knappast den perfekta ölen.


Siren Soundwave, 5,6%, bf 30/11/17. IPA

Frisk doft natur... Aningen malt och sötma, lätt citrus.
Något disig, men lätt till medelstort skum.
Jästfällningar.
Maltiga toner, vete.
Apelsin. Mango. Lätt beska, som efter en stund gör sig än mer påmind.
Läser reklamtexten som Siren skriver... Västkust... Mmm, tycker själv detta känns som en hybrid bestående av en del brittisk ipa med dess maltiga toner, en tredjedel Västkust-IPA med mycket humle, och en tredjedel New England IPA; grumligheten och tonerna av spannmål

Denna var rätt bra, men av dessa fyra var helt klart Ryesing Tides favoriten.
Totalt sett blev jag ändå lite besviken. Vet inte riktigt varför jag hade haussat upp Siren. Något gjorde att jag hade stor förväntningar, vilka inte infriades. Känns som att de går bort sig i alla stilbyten och kombinationer. Det lånas friskt till höger och vänster och det blir väl ok....men inte mycket mer.



Mer om Siren här: 

http://www.sirencraftbrew.com
https://www.youtube.com/watch?v=8JZA90THK-Y

ölbloggar handlar inte bara om text

En av poängerna med att jag tog initiativet till att skapa den nya Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige var att jag kände att bloggandet i Sverige håller på att tappa fart. Det är naturligtvis en i allra högsta grad personlig åsikt, och flera som läser detta kommer antagligen inte hålla med. Jag vill ändå stå på mig. Ett antal rätt kända bloggar finns fortfarande kvar, men många har de senaste åren lämnat scenen. Jag tänker inte nämna några exempel, googla så får du själv se. Ett av skälen till detta tror jag beror på brist av förnyelse och kanske främst brist på dialog. Många av de som fortfarande håller på är de riktigt, riktigt inbitna.
Det som hänt är också att Facebook, åtminstone för den stora massan, tar över som social plattform. Facebook är bekvämt. Det är lätt att samlas där. Det är praktiskt. "Alla" är med. Att det inte uppmanar eller stödjer kritiskt tänkande eller djupare dialog är något inte alla tänker på. Facebook har också en mycket komplex algoritm hur den rankar och exponerar det som skrivs. Utan att gå in för mycket på detaljer kan det sammanfattas med att det som uppmärksammas mycket, det sprids också i högre utsträckning. Är man populär i form av många vänner, många likes osv, jag då får man mer exponering och hamnar högre i flödet. Det som i Facebooks barndom var, att senast skrivet, publiceras högst i flödet, det stämmer inte längre.

Det är däremot lätt att starta en grupp kring något ämne som intresserar. Åtminstone på ytan. Vad jag menar är att det finns en fundamental skillnad mellan Facebook och en välskriven (eller filmad) blogg. Facebook stödjer inte, och folk förväntar sig inte, ett längre och mer påläst resonemang. Jag tror verkligen att bloggarna kommer ha en fortsatt plats, men för att de också i förlängningen ska ska ha det tror jag det är centralt att vi läsare också visar uppskattning för allt arbete och engagemang som görs.

Många mer kända bloggare får måhända mycket feedback i andra kanaler, exempelvis via föreläsningar eller ölprovningar som hålls. Några, Magnus Bark och Jens Skrubbe till exempel har blivit lite av kändisar (ja, åtminstone i öl-kretsar är ni det!). Och det är ju härligt, men jag tänker att det där med dialog är något som inte bara behöver finnas ansikte mot ansikte. Det går ju faktiskt utmärkt att engagera sig även på nätet, eller för den delen Facebook. Och det finns många förmågor där ute som inte heter Magnus eller Jens eller Joel eller...
Det handlar om att våga, och det handlar om att vi andra måste sluta bara läsa, och faktiskt visa uppskattning. Läs mer här om Lurkers

Jag tänker också att det finns andra sätt att att blogga eller att sprida sitt intresse. Ett av dem, som några Svenska bloggare testat på (men som ingen använder just nu?) är att video-blogga via youtube.
Texten byts ut mot några minuter filmande. Tittar man på Youtube har många en STOR mängd följare, även inom ganska nischade ämnen. Bland oss Svenskar som är intresserade av mat och öl tillhör Matgeek och Master of hoppets de mer kända. Matgeek handlar inte så mycket om öl (även fast han tagit upp det vid flera tillfällen), däremot Master of hoppets. Den senare pratar ju ofta även om Svensk öl, inte minst med tanke på all den Svensk öl som vissa öl-älskande personer tycks skicka över till honom.

Vad tycker du som läser detta? Har du orkat läsa igenom mitt långa inlägg och vill du berätta vad du tycker?

Stigbergets bryggeri brygger GBB Beer Week för sista gången och tankar kring New England IPA

Den som hänger med i "allt det senaste" vet numera att Stigbergets bryggeri har bryggt sista batchen av sin Beer Week. Att denna öl ligger bakom delar av deras framgångar senaste året är knappast någon nyhet för den som läser detta.

Det intressanta med Stigbergets är hur de lyckades pricka in New England IPA-trenden och hur tidiga de var i Sverige och att de lyckades omsätta det i relativt stor skala. Omnipollo och Brewski är två andra som gjort det och dessa bryggerier tillsammans är hos många bland Sveriges bästa.
Frågan är väl om man kan kalla det en trend; snarare en naturlig fortsättning på IPA-tenden.

Själv tycker jag nästan lite är lite lustigt att det inte (tror jag i alla fall) kommer bli en revival för Pilsner eller en sen entré på den stora scenen för surölen.
Pilsner och lager är som bekant redan etablerat sedan länge. Visst är en god pilsner trevlig, men det är verkligen inget jag går igång på. Sur-ölen kommer aldrig bli någon kioskvältare, det är jag helt övertygad om, hur många blåbär, Hallon och annat man än blandar i för att lätta upp den där sura (surprise!) smaken...

NEIPA däremot är på många sätt den perfekta arvingen.

Både lite mer raffinerad, men samtidigt lika folklig som Ipa. Fler smakkombinationer, mer variation av ingredienser. Folk börjar tröttna på "en Ipa"

Vad jag däremot inte kan förstå är varför så få bryggerier brygger denna stil. För mig som är tämligen inkompetent inom bryggteknik är det ett litet mysterium. Kan knappast vara svårare? Dyrare? Kräver mer humle (Ja, dyrare!) Fler steg i processen? Ja, och det skrämmer måhända bort vissa av de mindre begåvade bryggerierna. Förstår inte riktigt annars. Det är ju inte en stil som på något sätt är svårare i smaken. Snarare tvärtom. Insmickrande skulle jag kalla den för.

Hoppas på fler Svenska New England Ipa och inte minst då alkoholsvagare varianter.

*kanske* blir det så att den riktiga tronföljden efter IPA-trenden blir en Session New England IPA?
Ja, namnen blir bara längre och längre...