London 2019

Tiden går snabbt, redan dags för årets London-besök.

Denna gång blev det mindre öl och mer av allt annat. Inte minst i form av kaffeprovning och kaffemässa. Allt handlar inte om öl.

Första dagen blev det besök hos Crate. Har besökt dem flera år på raken och tycker de blir bättre och bättre. Deras helt vanliga IPA är riktigt bra på plats. 

 Crate är ett riktigt populärt ställe, och det är bara runt öppningsdags (runt lunch) en vanlig onsdag i mars det ser så här lugnt ut. När vi gick därifrån, någon timme senare hade det fyllt på rejält.

Hos Crate ska man äta pizza. Vi delade på en med Stilton-ost, valnötter och sweet potato och en med Curry-chicken. Det senare lät lite konstigt, men båda var suveränt goda.

Efter Crate är det nästan obligatoriskt att besöka Howling Hops. Avsevärt lugnare, och med mer variation i ölen.Testade en Red Ale och drack deras nya New England Ipa.

Runt Westminster var det en del folk som samlades runt Brexit-spektaklet.

London är kanalernas stad. Här var vi ungefär halvvägs mellan Camden Market och Little Venice. I de vackra områdena vi passerade var det typ NOLL antal pubar. Antar att allt förmöget folk där har en egen pub på tomten? Eller inne i huset undangömt, för med de pengarna är det förstås vin som gäller och det man vill skylta med.

Allt finns i London...

Mother Kellys är ett ställe jag aldrig besökt. Bra läge också, nära Vaxuhall station dit många bussar går. Fanns flera kylar med mycket intressant öl att köpa med sig.

Drack en klockren öl här som kom från Left handed giant. Kan ha varit resans bästa öl.

Här var det stängt när vi passerade. Hårdrock + Öl = Sant!

På lördagen var det kaffeprovning under förmiddagen

Och efter lunch samlade vi oss för Bermondsey Beer Mile. Folk stod faktiskt och umgicks här, även fast en och annan (här en anställd) stod och fibblade med telefonen. Här hos Brew By Numbers.

Någon halvtimme senare hamnade vi förstås hos Kernel. Den här gången var det dock på håret; Kernel stänger 14 och vi kom precis när de höll på att packa ned för dagen. Trevligt nog fick vi en pratstund med Kernels världsberömde Svensk Jens Löwius. Trevlig prick! Fick bland annat veta att Kernel producerar 15000 liter öl per vecka (alltså en bra bit under en miljon liter per år) och att det ska mycket till för att de ska börja sälja öl på burk.

Beer mile har funnits några år nu, och det kommer nya aktörer hela tiden. Förra året slog MOOR upp dörrarna till sitt taproom, och i år är det bland annat Cloudwater, London Calling Sweden och Affinity som öppnat upp. Cloudwater var jag och besökte i Manchester förra året och hade stora förväntningar inför besöket hos deras nya taproom i London. Blev grymt besviken. Tråkigt lokal, få öl på fat, inga burkar att köpa med sig, ölen som serverades var för kall. Kan tyvärr fortsätta skriva negativt en stund. Besöker inte igen, om de inte skulle få för sig att göra om stället totalt.  Modigt skrivet av mig som har dem som ett av mina absoluta favorit-bryggerier.

London calling Sweden visade sig vara det roligaste stället under beer mile. En del öl från Poppels (som är medgrundare) och en rätt charmig lokal som det märks att man försökt göra något mer av. De hade Beer Pong och till och med herrarnas urinoar hade en viss charm. Lite djungel-feeling där inne ;-)

Provade en öl vid besöket, ett samarbete mellan Poppels, Lervig och All in brewing.
En riktigt lyckad NEIPA.

Sista dagen besökte jag London Coffe Festival. Som lustigt nog håller till i Old truman Brewery - och deras gamla lokaler  nära Brick Lane Market. 250 utställare och ett antal workshops och seminarier, demos, tävlingar, ja det fanns mycket kul att titta på.

Här var det stressigt värre för de två som skulle tävla i konsten att göra tio olika kaffedrinkar på tio minuter.

Lägger ännu ett kul besök i London bakom mig.

Älskar London, men nästa vår blir det nog ett nytt resmål med temat öl (och gärna kaffe).
Bristol vore kanske något?  Left handed giant, Wiper and True, Arbor och Lost & Grounded är några intressanta bryggerier som ligger där.


https://www.bermondsey-beer-mile.co.uk/

The Kernel

Det är inte ofta jag ger mig på att skriva något som kan liknas vid en öl-recension, och det här inlägget lär knappast blir ett sådant heller. Kanske är det som med mycket här i världen, det man inte är så intresserad av, det blir man inte heller bra på?

När jag är runt i världen (eller på Nätet!) och lär mer om öl är det sällan den där totala smakupplevelsen jag är intresserad av. Ännu mindre intresserad är jag i att försöka återge den för andra. För, handen på hjärtat, upplevelsen har ju inte bara att göra med innehållet i flaskan att göra.

Kernel har blivit någon slags kärleksaffär för mig. Jag älskar deras avskalade och totalt o-pretto inställning till saker och ting. Deras flaskor ser alltid likadana ut. Bruna och lite mer bruna. Inga burkar här inte, det behövs ju inte?

Ölen längst fram på bilden hittade jag på någon av alla dessa webshops som skickar över hela världen. Flaskan är tappad 1/10. Det är en India Pale Ale. Namnet är Citra Bramling Cross. Citra känner många till, men Bramling Cross är nytt för mig. En humle-sort som drar åt Svarta vinbär.
Hmm, Citra + Svarta vinbär. Funkar fint, riktigt fint till och med. Tänk vad många kombinationer och smaker det finns i öl!?

Det som slår mig, och som faktiskt glädjer mig är hur få som "checkat in" just denna på untappd. Det finns fortfarande hopp för ölvärlden, ALLA måste inte visa att det provats en ny öl. Om inte annat så visar det hur nischat appar som Untappd fortfarande är. Många av oss som gillar öl är helt enkelt inte intresserade av att betygsätta och jämföra, man nöjer sig med att det är något man gillar, sympatiserar med, en stunds avkoppling. Kanske till och med något genuint.

Besöker ni London snart, besök Kernel. Just nu finns de här: Kernel i London

Brittiska Wylam lanserar samarbetsbox

Wylam lanserades nu i dagarna sin senaste box med samarbetsöl. För mig blev det en beställning från en av de Brittiska handlarna jag brukar beställa från. Faktum är att jag hade missat att Cask Sweden från 180711 tagit in den och den finns i Systembolagets beställningssortiment här

Wylam har ju varit rätt aktiva, även här i Sverige. Deras "That the water wanted" den för Sverige lite annorlunda versionen av "I like to Moob it Moob It (Swedish edition) som var ett samarbete med Northern Monk är ett par exempel på sådant som fått oss ölnördar att snabbt trycka ned Köp-knappen i webbläsaren.

Boxen de nu lanserar är väl inget som tar ut svängarna direkt, men jag tycker det är en rätt lagom mix, något för alla. Lagom är för övrigt ett jäkligt underskattat uttryck i min mening. 

Lagom kanske inte är rätt ord för att beskriva bryggeriet dock. Annorlunda och spännande ligger närmre till hands.. Skulle gärna besöka dem, kanske blir det något av det i samband med nästa Englands-resa..

Ska bli kul att prova sig igenom lådan. Prismässigt ligger boxen på 460 kr, vilket gör ca 57 kr burken. Något billigare vid beställning direkt från England, men då tillkommer vanligtvis också ca 20 pund i frakt vid varje beställning. 

När jag ändå är lite uppe i varv; en bild som visar ny, spännande öl från Nottingham-baserade Black Iris
Tycker mycket om designen på etiketterna och bryggeriet ligger en lagom dagsutflykt från London om någon skulle vilja se något annat än den stora staden de flesta åker till. Det jag testat så här långt har också varit bra.

Brittiska bryggerier på topp

För många öl-älskare verkar USA vara något av en holy grail när det gäller öl. Det skapas en massa moderna myter (ok, allt är kanske inte myter...) om att världens bästa öl finns där borta. Trillium, Alchemist, Hill Farmstead och vad de nu heter... Hyser ingen tvekan om att dessa bryggerier gör fruktansvärt bra öl (några av dem har jag faktiskt druckit), men de ligger också fruktansvärt långt bort, och USA är stort, och Europa ligger relativt nära, så vad är vitsen, när det finns gott om riktigt bra bryggerier på nära håll. Tråkig attityd tänker nu några, och "jag har väl rätt att tycka vad jag vill, och de bästa ölen finns minsann i USA" (åtminstone de humle-stinna). Kränkta (snart?) medelålders män med öl-intresse tänker jag då.

Jag har länge undrat varför vi ska behöva gå över ån efter vatten. Vi har så mycket bra öl i Europa. Danmark, Norge, Spanien, England, Polen... Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen, och nu gör jag det igen.

Mitt favorit-ölland sedan rätt länge är helt klart England.och Storbritannien. Framför allt är jag imponerad över den jämna nivå det som kommer därifrån. Precis som i Sverige bokstavligen spottas det ut nya bryggerier, nästan dagligen känns det som.


The Kernel, Magic Rock, Dark Star, Cloudwater, Brew by numbers, Wylam, Bristol Beer Company, Verdant Brewing, Nortern Monk, Track Brewing, Marble, Buxton, Siren, Thornbridge.... Och så några nykomlingar som Loka Polly, Track and Tide, Gipsy Hill..  Några exempel på bryggerier som inte går av för hackor!

Burken längst till höger på bilden är från ett bryggeri som säkert rätt många känner till, Northern Monk och deras "Modern" Pale Ale. Modern som i disig och med mindre beska och mer citrus och en tydlig ton av ananas.

Time and Tide och deras Monster Soup smakade jag för första gången för några veckor sedan som smakprov när jag var i London, och tyckte om den så mycket att jag beställde hem några burkar.


Loka Pollys hemsida
Time and Tides hemsida
Northern Monks hemsida

Om det där med fyndiga öl-namn

Ständigt denna jakt på nya fyndiga namn. Vem brydde sig om vad en öl hette för femton år sedan?

Namn som "Northern Monk Patrons project 6.05 // Gluten Free DDH PAle// It is the Green-Eyed Monster Which Doth Mock the Meet it Feeds On."

Puhh!

Långt namn, och lite coolt kanske?
Vad sägs om: "Polygamy Porter" (med undertexten: Why just have one?)

Herpes och öl tycker jag däremot varken är särskilt coolt eller kul att ens se på en flaska.
" You´re taking home - HERPES - Life sucks Have a pint"

Vad jag inte ens har tänkt på tidigare att en del av dessa lustiga öl-namn snart inte ens lär har sitt ursprung i en blöt brainstorm-session på bryggeriet (eller måhända något mer seriöst), nä, det kanske snart döps öl direkt i datorn. Knappa in öl-stil, var bryggeriet ligger, namn på ägare och kanske lite andra parametrar och vips så trillar det fram några fyndiga förslag. AI är här, och-branschen lär inte heller komma undan. Det blir liksom två flugor i en smäll. En juste mjukvara hjälper till att hitta ett både lustigt och säljande namn, bryggaren behöver inte fundera så mycket över om namnet redan är upptaget, och vilken hipp kund tycker inte om ett lustigt namn?

Förhoppningsvis innebär det inte att det blir lite som jag sett i vin-branschen, ett sätt att sälja medelmåttigt vin. Kompromisser med innehåll, rolig flaska/burk, högre pris...

Att döpa sin öl med hjälp av AI

Öl-resa till Manchester och London - del 2

Vi lämnade Manchester dag tre och styrde kosan mot London. Det var säkert 7 grader varmare i London, och solen sken äntligen! Manchester var fint, men vädret var inte lika fint när vi var där. Efter ett snabbt besök hos Euston tap och incheckning på hotellet for vi vidare mot Bermondsey Beer Mile. Det har hänt en del sedan förra året, bland annat har London Beer Facory flyttat hit. Jag var in och kollade, men vi hade mycket på agendan, så vi fick vidare till..

Anspasch & Hobday.

MooR är även de nya. Vill minnas att jag läst att de slog upp dörrarna i februari på denna adress. 

Kände inget sug kring att gå in där; litet och med en vakt som uppenbarligen stod där av någon anledning som jag inte förstod. De där reglerna kring att man inte får gå utanför "området" och dricka sin öl verkar för det mesta inte respekteras så där jättebra. 

Vi gick vidare till Fourpure, och det är ett exempel på att de där med regler inte verkar så viktigt. Vi stod på andra sidan gatan en lång stund (i solen!), och vi hörde faktiskt en man ropa något som lät som att någon skulle behöva flytta på sig, men det gällde i alla fall inte oss..
Besöket hos Fourpure blev, åtminstone för mig, en mindre besvikelse. Fourpure expanderar så att det knakar om det. Lokalen var delvis ombyggd, men bortsett från nya, fräscha toaletter tycker jag inte att det blivit bättre på något sätt. Stämningen kändes som någon slags mix av Brewdog, Svenssons som vill vara lite hipster, och en massa vackra människor. Det där med känslor är inte alltid så lätt, inte minst i text, men ni förstår nog att jag inte var sådär jätteimpad denna gång. Vilket går rakt emot vad jag tyckte förra gången jag besökte Fourpure. För mig är det lätt att tro att Fourpure förändrats, men det är nog så att jag också gjort det.

Det fanns inte fler öl på fat nu, men nya, coola digitala tavlor. Och en lång kö. För den som vill köpa  finns det gott om burkar på plats - till en vettig peng dessutom.

Vackra människor. Jag är nog rätt vacker jag också, men kanske inte riktigt lika ung som flertalet på bilden.

Bord hade bokats hos Temple Brew House. Väldigt avslappnat ställe, det här är ett ställe jag gärna besöker igen. Inte beroende på maten (som var ok, men inte mer) eller för ett fantastiskt öl-sortiment, utan för att det kändes så lätt och skönt att vara där. Det råkade vara Ligacup-final mellan Tottenhamn och Manchester City, och en del av oss kollade, men lika många tittade inte. Lokalen är hyggligt stor. Känns som den typ av ställe jag tror kommer ta över den klassiska Brittiska puben, som med all rätt har tappat otroligt mycket på senare år.

Det fanns ca femton öl på fat, och Manchester-känslan satt fortfarande i, så det fick bli en Cloudwater.

Dagen efter hamnade vi hos Crate, stället där det gäller att hänga på låset. 45 minuter efter att vi kom dit kändes det som att halva London anlänt, inklusive folk med flytväst (det går en flod utanför)
Jag kan tycka att Crate är lite underskattat. Vid varje besök jag gjort har de blivit bättre, och den IPA vi drack var väldigt, väldigt bra. Jag testade även en samarbets-Dipa de gjort tillsammans med Rådanäs bryggeri, som även den var väldigt fin. Pizzan vi åt var klockren.

Brevid Crate ligger Howling Hops, ett ställe där det är avsevärt lugnare. Varför kan man fundera över, för de öl som testades där höll god klass de med, likaså stämningen. Haussen kring Crate verkar vara större, men här fanns öl i andra stilar, en Kölsch till exempel. Och en helt ok Neipa. Deras choklad-stout var fin den med.

Kemi var inte mitt starka ämne, men det här är ju lite charmigt.

Klassiska sejdlar a la 70-tal. Det verkar som att dessa är starkt på väg tillbaka; såg dem på fler ställen.

Sista dagen tittade vi förbi Kew Gardens. Stället att besöka om man vill spana in träd och växter från hela världen. Promenaden uppe bland trädkronorna var lite pirrig. Väl värt ett besök för den som är det minsta intresserad även av sådant som går att odla och som inte ska drickas upp.

Jag åker till England 1-2 gånger om året, och det som slog mig denna gång är hur deras försäljningskanaler förändrats.  Antalet näthandlare har bokstavligen exploderat. Får även känslan att de butiker som tidigare mest sålt vin nu börjar sälja mer kvalitets-öl. Till och med Bargain Booze har en butik i Manchester som säljer craft beer  (hann tyvärr inte med ett besök denna gång), och inte bara smaklös Euro-lager typ Carlsberg och Heineken. De senaste tre-fyra London-besöken har jag gjort till vana att besöka saluhallen hos Marks & Spencer på Oxford Street. London City undviker jag in i det längsta, men deras saluhall har varit en liten silver-gruva av fynd. Dock inte denna gång, nästan inget nytt och ännu mer av deras eget märke. Kanske räckte det där för Marks & Spencer? Deras mål är sannolikt inte att stilla ölnördens törst efter intressanta öl, utan snarare vanligt folks sökande efter ett bredare utbud.

Öl-resa till Manchester och London - del 1

Hmm, vad kan  gömmas här innanför?

Varje vår brukar jag och kompisen åka till London för lite kul. Efter några år kändes det som att vi tröttnat lite, så vi tog det enorma beslutet att nästa resa skulle bli till Manchester OCH London. Den som kan sin öl-hemläxa vet att Manchester är en rolig stad, full av bryggerier och annat kul. Bilden ovan föreställer den exklusiva entrén till Cloudwaters taproom, centralt i Manchester.

Första dagen hamnade vi av någon anledning hos Brewdog. Lunchtid, och en nästan folktom lokal. En medioker hamburgare och ett par goda öl senare hamnade vi lite senare...

Utanför Cloudwater. Lite kul att stirra in i bryggeriet var det ju, men stället är litet och ingen fantastisk bryggeri-rundtur fanns på schemat (Cloudwater arrangerar inte så många sådana när vi var här), så vi vände blicken åt...

Några högar malt. Jag funderarde på vad de skulle användas till. Pizza? Bröd? Soptippen?

Inne i den heliga lokalen någon halvtimme senare. Mycket fanns det på fat och kallt var det i lokalen. Det kan inte ha varit mer än 9-10 grader där inne, och ölen serverades vid 5-6 graders temperatur.

Men ändå smakade det fantastiskt bra. Förvånansvärt lite folk, båda kvällarna vi var där. Typ femton ölnördar torsdag-kväll och max fjugofem nördar samtidigt fredag-kväll.

Lite extra rött i bakgrunden från värme-aggregaten som försökte höja temperaturen.

Man besöker inte Cloudwater för att äta lite smarrig mat till sina öl, men de hade en schysst surdegs-limpa att skiva upp (med sin egen malt?), tillsammans med lite oliver, smör och annat smaskigt.

I Manchester hamnade vi av en slump hos Gasworks Brew Bar

Som visade sig ha en skön mix av Manchester-öl, inklusive sina egna alster. Fräscht ställe, väl värt ett besök.

Där fanns det både underhållning för den som vill spela och spana.

Manchester är verkligen en stad fylld av kontraster. Det kändes som att det var mer regel än undantag att det på ena sidan gatan fanns en gammal industribyggnad från 1910, och på andra sidan en glasbyggnad fyrtio våningar hög. Det rivs nog rätt friskt, men jag fick intrycket att våra kompisar i Manchester även bevarar mycket. Efter ett misslyckat försök till besök hos The Smithfield Market Tavern (tydligen ansett som en väldans bra öl-ställe, men när vi gick in där fördömde vi snabbt stället till kategorin äckligt insuttna, rökiga hak). Vilken tur, för fem meter därifrån låg något som såg ut som ett ställe där folk satt och drack öl, och simsalabim, plötsligt var vi in i en gammal spårvagnshall, lagom uppfräschad, med ett brett utbud öl, vin, mat. En bar med öl. En med vin, och ett antal restauranger som sålde sin mat. Ungefär som hötorgshallen, fast tjugo gånger högre kvalitet på det som serveras och 400% mer genuin atmosfär..

Vi var bara dryga två dagar i Manchester. Mycket hanns inte med. Musik, klubbar, skivaffärer. Kanske inte något för kompisen jag var där med (han är bara intresserad av fotboll och Hammarby), men absolut något jag hade velat ägna en del tid åt. Det kryllade av krogar, musik-ställen, jazz-hak, klubb-ställen och mycket annat spännande.

Och så lite ganla fabriker och annat kul att passera.

Track Brewing besökte vi. Ligger bara några plåt-jalusier bort från Cloudwater. Orken tröt, så det blev bara en öl där. Kändes som att de var rätt inspirerade av Cloudwater. På gott och ont..

Andra kvällen hade vi bokat bord hos Bundobust. Som är ett (insåg vi) väldigt trendigt (och trevligt!) ställe som jobbar hårt för Craft-beer i kombination med vegan-/vegerariskt Indisk mat. Kompisen är mycket för kött, och jag också, men det gäller att vara öppen, och maten var bra, Ölen också!

Det syns ju på bilden hur roligt det kan vara hos Bundobust.

Avslutar med en bild från Cloudwaters taproom. Det är faktiskt inte så mycket större än så här. Bakom mig stod en stor kyl med en massa spännande öl (burkar så klart). Lite bakom det låg "baren och ett antal kranar och så ett litet sortiment av exklusiva öl på 75cl flaskor samt ett gäng andra öl (bland annat deras samarbetsöl de gjort tillsammans med Fuller - Fullers & Friends New England IPA).

Kul öl-ställe Manchester! Dag tre gick resan vidare med tåg till London. Jag återkommer snart om det i ett annat inlägg.