Warsawa och ölfestival

Vi har gjort till en vana, jag och min fru att åka till Warszawa varje år. Det borde bli femte året nu, och denna gång var första gången vi kom i väg helt själva, utan barnen.

Denna gång hade vi (eller jag åtminstone, frugan dricker inte öl) sådan tur att precis när vi var där arrangerades Warszawaski Festiwal Piwa, och då gick det ju inte att slita sig från att göra ett besök!

Mässan arrangerades strax utanför centrum, i en av stadens idrottssarenor. Legia Warszawa har sin träningsarena nästgårds och det hela ligger en trevlig promenad bort från city. Finns ingen större anledning att ta bussen, inte minst med tanke på alla kalorier som ska intas. Lokalerna känns som vilka mässlokaler som helst. Jag skulle uppskatta antalet utställare till ca 50. Ca fem av dessa var agenturer, och den största delen var alltså mer eller mindre oberoende bryggerier.

Danska To öls Polska agent var på plats, och där blev det ett mycket intressant samtal kring Polsk öl och vad som händer just nu. Ska jag lite slarvig sammanfatta det hela kan man säga att Polsk öl utifrån ett internationellt perspektiv först fått fart de senaste fem åren.Tidigare har det  funnits ett stort antal producenter (ofta ägda av ett fåtal större aktörer) av lager, samt diverse kryddade och smaksatta öl. För en Nordisk tunga (och kanske mest för min!) har många av dessa öl känts rätt främmande. Antigen väldigt klassiska lager-öl av måttlig kvalitet, eller väldigt maltiga, mörka eller halvmörka "jordiga" brygder. Inte särskilt upphetsande.

I To öls monter fanns förstås flera Polska bryggerier och även Mikkeler, men just To öl hade en riktigt trevlig Milk stout på plats, "By udder means". Vilken härlig start, och intressant att börja med en icke Polsk öl för att kunna jämföra kvalitet under kvällen.

Ett av de mest intressanta bryggerierna på plats var Artezan, som internationellt sett också är rankade högt. Titta på Ratebeer för en liten bild av vad de gör. Killarna  bakom disken berättade att de hållit på ca fem år, och de, tillsammans med kollegorna på Pinta är de som är äldst i Polen när det gäller oberoende hantverksbryggerier. Under kvällen funderade jag lite kring detta, och att lilla Sverige kan ha kommit relativt sett längre; min enkla slutsats blir att Euro-lagern och dess traditioner har hållit bryggerierna i ett hårt grepp. Levnadsstandard och förmåga till att betala för kvalitet spelar förstås också in; Polacken i gemen har som bekant inte alls samma inkomster som medel-Svensson här hemma. Svensken är i gemen rätt snabb på att hänga på trender och nyheter, och öl är som bekant något det hänt mycket inom de senaste åren.

Hos Artezan smakade jag deras helt nya kreation "Bogdan". En härligt grumlig, Mango/apelsin-smakande mycket harmonisk IPA-brygd. I tuff konkurrens den godaste ölen jag smakade denna dag. Tankarna gick till Omnipollo, och deras agent var förstås också på plats; men med tanke på varför jag var på mässan blev det inga öl från dem under mitt besök. Jag var ju inte här för att smaka Svensk öl!

Pintas monter.

Hos Pinta testade jag deras storstäljare, en West coast IPA. Helt ok!

I samma monter blev det även ett par öl till, denna har jag lyckats glömma vad det var. Honung och Porter. Smörigt och maltigt, en rätt fin, insmickrande öl Lite kanelbulle och pepparkaka. Roliga associationer! Men som sagt, smaksinnet var inte på topp när just denna intogs. Jag är ju inte heller så noga med i vilken ordning ölen intas; starka saker, porter/stout kontra lager/IPA-stil och så vidare. Det straffar sig ibland..

Sammanfattningsvis en mycket trevlig mässa! Bra arrangerat, ordning och reda, rent och fräscht. Trevlig stämning, och ingen fylla, åtminstone inte när vi gick, rätt tidigt på kvällen.

De flesta montrar hade provsmakning 0,1 eller 0,3 deciliter. Ibland även 0,4. Det senare kan jag tycka var lite onödigt, men det fanns något för alla, och stämningen var inte så märkvärdig som jag ibland kan uppleva här hemma i Sverige. Standardpriset för 0,1 lång någonstans runt 11-12 kr, 0,3 runt 20 kr. Prisläget är ju överlag klart lägre i Polen, men i butik var det mer jämlikt. De två större butiker jag besökte under vår resa hade en prissättning som var kanske 20-30% lägre än ungefärlig motsvarande kvalitet (nu snackar vi inte enklare lager-öl) här hemma på systembolaget.

Stockholms Ölfestival och Öl-safari

Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.

Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.

Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)

Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)

Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.

Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.

100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.

Rådanäs besöktes.

Sierra Nevada (såklart)

Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.

Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.

"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.

Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.

Mot slutet av kvällen gick jag in på lättare grejer; exempelvis ett par av Beerblioteks humliga saker.