Visar inlägg med etikett Södermanland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Södermanland. Visa alla inlägg

2019/01/18

Innis & Gunn, lokala kändisar och finns det bryggerier i Strängnäs?



Visst finns det en öl-kultur i Strängnäs. Först (och kanske inte störst..) har vi ju den där Pepparkaksölen Koge´s Choice, vars ursprung kommer från en tävling som Innis & Gunn arrangerade senast någon gång förra året. Den vanns av en lokal öl-profil, och resultatet enligt säkra källor (Systembolagets personal) blev långa köer och någonstans runt TUSEN (!?) flaskor sålda av denna förträffliga öl enbart på bolaget i Strängnäs. Det är knappt jag tror det är sant. Kanske är det inte heller det; kanske la jag på en nolla för mycket, eller så har jag dragit på mig någon slags hörselskada, eller så är det så folk i gemen är:  Att det är roligt att prova något som en lokal "öl-kändis" har varit med och skapat, och herregud, Innis & Gunn som är ett så bra bryggeri; "Den måste vi prova!"

Spydigt värre från min sida, och trots att jag är beteendevetare förstår jag ingenting. Eller kanske snarare VILL jag inte förstå någonting...

Bilden ovan visar något helt annat, en IPA från ett både riktigt OCH lokalt bryggeri här i min vackra hem-kommun. Mental IPA från Mälardalen Brewery är en IPA rätt och slätt, och en sådan behöver alla landsorts-bryggerier som vill etablera sig ha i sin portfölj.

Jag blir så glad över att man väntat så länge med att lansera sin öl på bredare front. Först nu kommer Mälardalens öl i Systembolagets sortiment. Bryggeriet har ändå funnits ett tag. Jag vet inte hur många öl jag druckit från mindre bryggerier som hållit tvivelaktig, eller till och med på gränsen till usel kvalitet. Mälardalen visar på något som jag tror pågår; mindre bryggerier jobbar mer på jämn kvalitet över tid. Kan det vara så att den stora förändringen, det stora uppsvinget kommer 2019? Året då huvuddelen av de Svenska hantverksbryggerierna lyckas prioritera kvalitet framför kvantitet?



Öl i Strängnäs kommun:
Stränge Brewing
Mälardalen Brewing

2018/02/17

Vad är det egentligen som gör en öl lokal?



Min fru kom hem för några timmar sedan och berättade för mig att hon tjuvlyssnat på ett, inbillar jag mig, rätt vanligt samtal från ett av alla våra Systembolag runtom i Sverige.

Ingen vidare variation i samtalet, då varken Bellman, humor eller något mer multikulturellt förekom. Det handlade rätt och slätt om två 30-någonting män som går in på ett nytt oupptäckt systembolag, i en ny, spännande ort någonstans i Sverige för att yttra de bevingade orden:

"Hej, vi är på besök här och tänkte höra om ni kan rekommendera något gott öl? Väldigt gärna något lokalt som kommer härifrån xxx-stad"

I just vårat fall kan jag direkt konstatera att på fråga två fick de två herrarna ett nekande svar, då båda de lokala bryggerierna (som är relativt nyetablerade) haft den goda smaken att inte falla för frestelsen att lansera något på flaska i det lokala sortimentet.

Frågan som ställdes är inte så märkvärdig, men jag funderar på om inte den övergripande frågan är det: Vad innebär det att en öl är "lokal", och vad menar vi egentligen med det? Vilka känslor berör vi när vi köper lokalt och vad är det som är grejen med att något är lokalt när det gäller öl?

Utan att ens ta reda på konkreta fakta tänker jag kallt konstatera att råvaran till det som sägs vara lokalt, oftast inte är i närheten av det. Malten kommer sällan från närområdet, inte heller humlen. Vattnet som används, jo, vanligtvis ligger det rätt nära! Till skillnad från de som är i den (i Sverige) suspekta vatten-på-flaska-branschen) behöver de som brygger öl inte bry sig allt för mycket om den detaljen. Som många vet har vi Sverige kvalitetsmässigt vatten av absolut världsklass.

Ibland är det förstås annorlunda. Vissa bryggerier engagerar sig lokalt gällande råvaran. Det odlas humle lokalt. Även Korn, vete och havre. Men så är det inte för huvuddelen av våra Svenska bryggerier.

Bortsett från det rent faktamässiga, vad ligger egentligen i betydelsen?  Lokalt alltså.

Snart sagt alla mindre och nystartade bryggerier i dag vill verka lokalt. vilket Inte alls är konstigt. I marknadsföringens ABC är det grundläggande att verka inom inom närområdet; att arbeta sig inifrån och utåt så att säga. "Det är inte lätt att bli kung utanför sitt eget rike". Att spela på känslor för närområdet och indirekt det som är aningen mer genuint. Det räcker med att läsa en vecka eller två hos Beernews.se för att förstås hur viktigt det är för alla nystartade bryggerier det är med "vi vill göra öl med hela vårat hjärta för de som betyder mest för oss" och (i förlängningen) "men sedan vill vi expandera vårat territorium till länen runtomkring och "vem vet, vi kanske kan bli en betydande aktör en vacker dag?"

Men vad är det egentligen som är mer genuint med att den där ölen jag dricker just nu faktiskt är tillverkad och processad bara ett par mil hemifrån? Det faktum att det är en snubbe, eller två, som bor granne med min arbetskamrat, innebär det att ölen blir bättre för det? Blir jag gladare av det när jag dricker den? Gör det att jag gladeligen betalar de där extra 10-15-20 kronorna per halvliter det kostar att köpa hantverksmässigt producerad öl? Det lokala och "genuina", vad är det egentligen?
Missförstå mig nu inte, jag konsumerar så gärna lokalt producerat, men det kanske inte är så enkelt som att lokalt = bättre eller ens mer genuint?

2017/12/01

Något för alla, eller bara en rätt sorglig öl?



Jo, jag vet, bilden är sorglig. Jag blev tvungen att ta den för att illustrera vad jag tycker om denna öl. En del tycker att detta är höjden av prisvärdhet, andra tycker att det är förkastligt, och inget som skulle kunna hamna i halsen över huvud taget (med tanke på vem som står bakom varumärket?). Själv tänker jag att Det var väl ändå dags att jag provade denna och den kanske är god!? En försiktig sipp och jag känner något som jag vill beskriva som Falcon Bayersk korsat med en överdrivet försök till IPA från Innis & Gunn och med en extra gnutta blod-grape i bakgrunden.

Spendrups beskriver denna som:

"A Ship Full of IPA är vår kandidat till den perfekta IPA:n. En solid maltkropp bestående av Pilsner, Cara Plus 150, Cara Aroma och Crystalmalt täcker ett brett spektra av maltens olika karaktärsdrag och ger en härligt rödbrun färg på 38 EBC. På den stadiga grunden ligger lager av aromer från grapefrukt, melon, citrus och en lätt blommighet som härstammar i amerikansk Cascade och Amarillo samt australiensk Galaxyhumle. Balansen mellan malt och humle accentueras av en kraftig beska på 40 EBU som ger ett markant avslut."

Ahh, ljuva toner för den  har förläst sig från civilekonom-utbildningens kurser i marknadsföring. Åtta hundra sidor marknadsföring på vägen mot en perfekt öl, och på vägen dit kastar vi in lite Storytelling ockå. Genom att titta på etiketten ska vi få en känsla av gamla goa tider med fartyg som korsar stora hav med öl i stora lass. 

Och ja, en sjörövar-öl handlar det helt klart om.

Varför, varför, varför. En fråga att ställa sig. Var ligger motsättningen i att stora Svenska bryggerier (pyttesmå internationellt) måste envisas med att fortsätta spela "playing safe". Handlar det om oförmåga och inkompetens eller handlar det om feghet och kalkylerade risker, strategier och ren och skär krass företagsekonomi? 

ps. Jag har länge varit rätt gnällig gällande det Svenska öl-undret, men nu börjar det röra på sig; det är inte direkt så att det saknas bra öl (med undantag för Spendrups såklart, Old Gold kunde väl ändå återlanseras?). 

2016/08/05

No name Evölution IPA


För några dagar sedan var jag en sväng till Gnesta med minsta grabben; passade då på att spana in om det fann några intressanta lokala öl. Och det fanns det ju, här i form av Brewing Költurs variant på en IPA.

Bryggeriet håller till på Hölö, inte så värst långt från Gnesta i Södermanland och har funnits sedan 2013 (?). Hemsidan var fortfarande inte klar sist jag tittade.
Bäst före datum: 170419
Alkohol: 6,8%

Det första som händer när jag öppnar flaskan är att det rinner över rejält med öl, det skummar ordentligt. Nästan som vissa mindre lyckade hembrygder jag själv gjort mig skyldig till.
Det ser inget vidare ut i glaset, lite som diskmedel. Grova bubblor. Rikligt skum. Disigt, nästan lite skitigt.
Doftar av bröd och vete-fralla.
Första klunken ger en stickig ton på tungan. Lite beska, som växer utan att bli särskilt tydlig.
Det smakar inte särskilt mycket, oraffinerat, ofärdigt och nästan en fadd smak.

Det här skulle jag beskriva som ett exempel på en misslyckad Single hop IPA (fast med mer alkohol). Jag har inte smakat någon av Költurs andra öl, men om detta är representativt för deras öl, då har de en lång resa kvar att göra. Jag bor själv i Södermanland, så jag lär säkert få fler tillfällen av prova deras öl, men detta var inte bra. "plain bad" liksom.