Visar inlägg med etikett Köp inte öl från djävulen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Köp inte öl från djävulen. Visa alla inlägg

2019/01/18

Innis & Gunn, lokala kändisar och finns det bryggerier i Strängnäs?



Visst finns det en öl-kultur i Strängnäs. Först (och kanske inte störst..) har vi ju den där Pepparkaksölen Koge´s Choice, vars ursprung kommer från en tävling som Innis & Gunn arrangerade senast någon gång förra året. Den vanns av en lokal öl-profil, och resultatet enligt säkra källor (Systembolagets personal) blev långa köer och någonstans runt TUSEN (!?) flaskor sålda av denna förträffliga öl enbart på bolaget i Strängnäs. Det är knappt jag tror det är sant. Kanske är det inte heller det; kanske la jag på en nolla för mycket, eller så har jag dragit på mig någon slags hörselskada, eller så är det så folk i gemen är:  Att det är roligt att prova något som en lokal "öl-kändis" har varit med och skapat, och herregud, Innis & Gunn som är ett så bra bryggeri; "Den måste vi prova!"

Spydigt värre från min sida, och trots att jag är beteendevetare förstår jag ingenting. Eller kanske snarare VILL jag inte förstå någonting...

Bilden ovan visar något helt annat, en IPA från ett både riktigt OCH lokalt bryggeri här i min vackra hem-kommun. Mental IPA från Mälardalen Brewery är en IPA rätt och slätt, och en sådan behöver alla landsorts-bryggerier som vill etablera sig ha i sin portfölj.

Jag blir så glad över att man väntat så länge med att lansera sin öl på bredare front. Först nu kommer Mälardalens öl i Systembolagets sortiment. Bryggeriet har ändå funnits ett tag. Jag vet inte hur många öl jag druckit från mindre bryggerier som hållit tvivelaktig, eller till och med på gränsen till usel kvalitet. Mälardalen visar på något som jag tror pågår; mindre bryggerier jobbar mer på jämn kvalitet över tid. Kan det vara så att den stora förändringen, det stora uppsvinget kommer 2019? Året då huvuddelen av de Svenska hantverksbryggerierna lyckas prioritera kvalitet framför kvantitet?



Öl i Strängnäs kommun:
Stränge Brewing
Mälardalen Brewing

2018/07/22

Vilken öl-typ är egentligen tråkigast?




Vi som gillar öl är inte särskilt trend-känsliga. Åtminstone inte de av oss som håller oss undan från att tycka till om allt och alla i branschen. Ja, när ska egentligen en riktigt välgjort LAGER ta över som nästa stora grej? Och hur var det nu med sur-ölens intåg och världsherravälde?

Till och från kommer dessa ämnen upp på tapeten, och på senare tid har det kanske mest handlat om lager och

"När, herregud NÄR ska folk fatta allt fantastiskt med en riktigt välgjort lager?!"

Eller för den skull (som jag läste på untappd häromdagen:

"Inget fel på denna, men den är ju bara såååå tråkig..."

Vad var det för öl tror ni?

En Brown Ale.
Kan det var den öl-stil som är minst trendig av alla?

Jag menar, hur coolt är det egentligen att dricka en Newcastle Brown Ale? En öl som varit totalt oförändrat sedan 1920-någonting.



Av en ren händelse har Brittiska Wylam och Manchester-baserade Cloudwater lanserat en samarbetsöl inom Wylams serie Northers Powerhouse Series. I mitt förra inlägg här i bloggen skrev jag om denna serie. Här kommer nummer 002. En Brown Ale.

En kulturell välgärning i min mening, och för oss som gillar IPA, krämiga (eller smakrika på annat sätt!) stouts är det lite av en befrielse att dricka något som inte hela, hela tiden måste förändras smakmässigt.

Kanske är det lika befriande som att dricka en riktigt god lager en riktigt varm sommardag, eller vad säger ni?

2017/12/01

Något för alla, eller bara en rätt sorglig öl?



Jo, jag vet, bilden är sorglig. Jag blev tvungen att ta den för att illustrera vad jag tycker om denna öl. En del tycker att detta är höjden av prisvärdhet, andra tycker att det är förkastligt, och inget som skulle kunna hamna i halsen över huvud taget (med tanke på vem som står bakom varumärket?). Själv tänker jag att Det var väl ändå dags att jag provade denna och den kanske är god!? En försiktig sipp och jag känner något som jag vill beskriva som Falcon Bayersk korsat med en överdrivet försök till IPA från Innis & Gunn och med en extra gnutta blod-grape i bakgrunden.

Spendrups beskriver denna som:

"A Ship Full of IPA är vår kandidat till den perfekta IPA:n. En solid maltkropp bestående av Pilsner, Cara Plus 150, Cara Aroma och Crystalmalt täcker ett brett spektra av maltens olika karaktärsdrag och ger en härligt rödbrun färg på 38 EBC. På den stadiga grunden ligger lager av aromer från grapefrukt, melon, citrus och en lätt blommighet som härstammar i amerikansk Cascade och Amarillo samt australiensk Galaxyhumle. Balansen mellan malt och humle accentueras av en kraftig beska på 40 EBU som ger ett markant avslut."

Ahh, ljuva toner för den  har förläst sig från civilekonom-utbildningens kurser i marknadsföring. Åtta hundra sidor marknadsföring på vägen mot en perfekt öl, och på vägen dit kastar vi in lite Storytelling ockå. Genom att titta på etiketten ska vi få en känsla av gamla goa tider med fartyg som korsar stora hav med öl i stora lass. 

Och ja, en sjörövar-öl handlar det helt klart om.

Varför, varför, varför. En fråga att ställa sig. Var ligger motsättningen i att stora Svenska bryggerier (pyttesmå internationellt) måste envisas med att fortsätta spela "playing safe". Handlar det om oförmåga och inkompetens eller handlar det om feghet och kalkylerade risker, strategier och ren och skär krass företagsekonomi? 

ps. Jag har länge varit rätt gnällig gällande det Svenska öl-undret, men nu börjar det röra på sig; det är inte direkt så att det saknas bra öl (med undantag för Spendrups såklart, Old Gold kunde väl ändå återlanseras?). 

2017/11/05

Dags för (öl) skilsmässa


Eländiga november är här, och det är högtid för porter och stout. Med tanke på det som syns på bilden kanske någon trodde att jag skulle skriva något om dessa stilar, men nä, det här inlägget handlar om något annat.

Det handlar om att göra slut.
Den som hänger med i branschen vet säkert en del om hur antalet bryggerier de senaste åren har ökat, ökat och ökat. Här i Sverige passerades tydligen 300 bryggerier för ett tag sedan, i USA är det över 5000. i England över 2000. Svindlande siffror, även fast många av dessa förstås är lokala verksamheter, utan någon större spridning.

Nu när vi har så många bryggerier att köpa öl ifrån, både via det lokala sortimentet, via Systembolagets beställningssortiment och via de Internet-handlare som finns här i Europa har jag börjat undra vad vi egentligen håller på med. För, av någon anledning verkar det här med miljö-frågor ha passerat över huvudet på många som är öl-intresserade. Många av oss reser mycket, vi beställer mycket, och frågan är om vi tänker så mycket på vad det är vi köper.

Vad är till exempel meningen med att köpa en Kona Long Board Lager eller en av deras Golden Wave? Hade deras öl varit fantastiskt goda hade jag kanske kunnat ha lite mer förståelse, men vad är grejen med att frakta öl från en tämligen intetsägande tillverkare runt halva jordklotet, för att den till slut ska hamna i munnen på en öl-sugen Svensk? När jag läser på lite om just exemplet Kona kan jag läsa mig till att det allra mest av deras öl inte ens bryggs på Hawaii (vilket kanske gör saken bättre?), däremot på olika ställen i USA. Intressant nog kan jag läsa mig till att den grupp av bryggerier Kona ingår i (Craft Brew Alliance) har en för oss öl-älskare tämligen känd (och av många inte allt för omtyckt) aktör som störste ägare: Anheuser-Busch InBev.

Jag tycker Kona är ett alldeles lysande exempel på något fullständigt idiotiskt vi håller på med, och det finns förstås ännu fler hemska exempel inom området vatten. Och öl är ju, trots allt, bestående av väldigt mycket vatten.


För min egen del har jag bestämt mig för att från och med nu inte köpa någon öl alls som kommer från utanför Europa. Egentligen hade jag kunnat begränsa mig till Norden, men då hade jag tappat både England och Spanien, där flera av mina favorit-bryggerier hör hemma.

Jag förstår ju att jag öppnar upp för en massa beska kommentarer nu, men jag tänker att vi alla behöver börja någonstans.. Jag är också medveten om att det händer saker även inom denna bransch, men om inte vi konsumenter reagerar kommer inte många importörer bry sig.

Var köper du öl ifrån och tänker du över huvud taget kring var ölen kommer ifrån?

2017/07/16

Vem är det som brygger din öl egentligen?



I går kom jag hem från London. Igen. Det känns som att jag är där ofta, men det är jag ju inte. Typ två gånger om året. Denna gång blev det mer promenerande än öl-drickande, och under våra promenader kunde en jag se att vissa bryggerier tenderar att förekomma väldigt frekvent. Så har det kanske alltid varit; men nu trillade polletten ned för mig om hur dominerande Meantime Brewery verkar ha blivit i London. Jag skriver "verkar", för det är min känsla jag försöker beskriva nu.

För den som inte vet är Meantime ett bryggeri som startade 1999 och som 2015 köptes upp av koncernen SAB Miller (som då var världens näst största öl-producent och som senare (2016) blev uppköpta av Anheuser-Busch InBev). Meantime däremot hamnade i samma veva hos en annan jätte, Asahi Breweries. Efter det kom snabbt kapital som gjort att de i dagsläget är (någon kan förhoppningsvis bekräfta detta?) Londons största bryggeri.

Jag har aldrig hyst några speciellt varma känslor för Meantime. De har alltid varit ett bryggeri som har haft fina flaskor och lite, om något dåligt att servera. Ett säkert kort, men bara så, tja, tråkigt...
De må vara hur fina människor som helst, men när jag nu går omkring i London och tittar efter något annat än Fullers, Stella eller Youngs, då ser jag bara Meantime, och blir bara så trött.

Den som läser detta och är riktigt intresserad av öl kommer nu tänka att "Men det är väl bara att leta upp någon av de säkert hundra, femhundra eller xxx hundra pubar som inte serverar Meantime?"

Jo, men det är inte det som är grejen med det jag skriver och vill ta upp.

De hela handlar om BS. Ja, ni vet. Bullshit. Eller CBS. Corporate Bullshit.

När Skotska Brewdog för inte så länge sedan aviserade att de sålt en minoritetspost till TSG väckte det massor av känslor hos mig. Först var jag negativ, men sedan tänkte jag att, vadå, de får väl göra sin grej. Varför inte unna dem att tjäna en hacka och sedan fortsätta göra sin fina öl och kunna utveckla företaget? Starka (del)ägare ger som bekant muskler och många (nya?) möjligheter.

Men vad händer egentligen när en stor, kapitalstark ägare tar över ett relativt sett litet bryggeri?
Det första som sker är att det garanteras att "Detta är inget som kommer påverka bryggeriets verksamhet. Vår själ och passion kommer fortsätta att leva. Men med alla dessa herrans pengar, då kommer vi kunna göra SÅ mycket mer. För dig. "Vår käraste kund"

Jo tjena säger jag, en sketen liten Svensk kund. Vad annars ska de säga? Det tråkiga är att så många går på det. Om och om igen. Nä, självklart kommer inget att förändras.. Passionen kommer fortsätta leva så länge inte mer än en liten del av personalen och de som är drivande på bryggeriet har bestämt sig för att gå vidare till något mer intressant. Passionen kommer fortsätta leva så länge som tålamodet finns hos ägaren med alla dessa egenheter hos de som driver och brygger på plats. Passionen kommer finnas så länge som bokslutet utvecklas åt rätt håll. Eller så blir bryggeriet en maskot och en fin ursäkt att berätta om när det kommer kritik inför resterande verksamhet.

Den som vill läsa en, tycker jag, väldigt underhållande artikel i ämnet öl och bullshit  kan klicka på den här länken till Jim Vogels artikel i Paste magazine


Men kommer passionen försvinna med en stor ägare? Och är det någon som bryr sig?

Tja, nästa gång du är i London (eller någon annanstans), på promenaden bland alla dessa pubar, varför inte gå några meter till och inse att det kanske finns något bättre och mer intressant? Det är ju ändå dina surt förvärvade slantar det handlar om, eller hur?  Kanske dyker det upp något från The Kernel eller en Siren eller Fourpure?

Det blir inte automatiskt bättre bara för att ett bryggeri är självständigt, men är det ändå inte lite roligare att veta att det inte finns några andra intressen bakom ölen som serveras än just det som bryggaren själv berättar om? Ingen hidden agenda. Inget som "man inte berättar om såvida ingen ställer frågan rakt ut"

Nästa gång du är och letar några goda öl att dela med någon du tycker om, varför inte anstränga dig lite mer och ta reda på vad bryggeriet står för?

Ställ frågan, jag törs lova dig att det är värt mödan.


ps. Om någon undrar över varför jag visade just dessa öl på fotot. Nä, det finns ingen tanke med det. Alla är inte ens Engelska. Jag har bara råkat köpa och dricka upp dessa. ds.