Stockholms ölfestival 2017 - någon slags betraktelse

Stockholms ölfestival är Sveriges (mig veterligen) äldsta ölmässa/festival och sedan starten 1992 har det blivit några besök. För mig har det alltid varit med skräckblandad förtjusning jag besökt dem. Jag har aldrig anammat ölnördarnas mer "hardcore"-aktiga attityd inklusive jagandet efter svåra och exklusiva öl eller att till exempel bara prova sura eller extremt rostade/starka saker.
Jag har inte heller sett mig tillhöra skaran som tar det hela lite med en klackspark och som bara vill dricka kvalitets-öl, och gärna då inte från någon av de stora drakarna. Inte heller har jag velat tillhöra grabb-gängen (eller de kvinnliga dito, för de har verkligen blivit fler på senare år!) som mest verkar ha besökt mässan som en ursäkt att festa till lite extra.

Nej, jag svävar nog omkring på mina egna små moln och kör mitt race, och det är väl tur att öl som intresse är så otroligt förlåtande. Nog för att jag kan bli lite irriterad på folk som vill vara lite extra fina i kanten med sitt öl-intresse, men jag tror aldrig jag mött en otrevlig människa under alla dessa år jag druckit/pratat/chattat/bloggat om öl.

Stockholms-mässan är på något sätt en sammanfattning av allt detta. Alla är välkomna, oavsett vem du är. Mässan sväljer alla läggningar.

 

Senaste året har det startat upp fler mässor; det känns som att marknaden är rätt mättad nu. Och med tanke på mängden mässor tycks Stockholms-festivalen tappat, och det rätt rejält kändes det som. Visst fanns det en del mindre bryggerier på plats, bland annat ett gäng från Dalarna, ett par från Uppsala, några från Stockholm och några från Norrland, och så Hopsie Daisy från Gävle. Jag och kompisen fick en väldigt trevlig pratstund med Erika Parneborg som driver bryggeriet. Vi testade också några av hennes öl, bland annat en av de två som senare under hösten och vintern kommer lanseras på Systembolaget. Alla de öl vi testade höll god eller mycket god klass, något som jag verkligen inte känner inför många av de andra mindre bryggerier jag testat öl från på senare tid. Dessutom har Erika i mitt tycke lyckats med att hitta en egen identitet. Hon syns i mängden, och hon brygger inte bara ännu en IPA. Köper du något från henne får du inte påhittade traditioner och vackra etiketter, du får ett starkt engagemang, en produkt som känns stabil och mitt i allt detta lite nytänkande. Kolla in flaskorna så förstår du vad jag menar.

Precis som förra året fanns Beavertown på plats. Ett roligt bryggeri som har en del del spännande samarbeten och tillfälliga lanseringar de kör rätt regelbundet. Vare sig förra året eller i år var det dock särskilt roligt att besöka deras monter. Bortsett från en riktigt stark (porter?) sak de hade på fat, var det mängd-produkter de bjöd på. Lite tråkigt tycker jag att de inte tar chansen att ta med sig lite mer kul saker när de ändå är här.

Men, varför klaga när deras stor-säljare håller riktigt god klass kanske någon tänker. Ölen på bilden, deras Neck-Oil Session Ipa var frisk, fräsch, smakrik och lättdrucken.

Öl från Thornbridge har jag av någon anledning aldrig testat. Här är två av de som slank ned.

Belhaven hade två för mig nya öl på plats, där målgruppen är exklusivt restaurang och krog. Dels en fruktig ale smaksatt med krusbär och en Mango-Ipa. Båda var bra, men kanske mest den senare.

Sweetwater med alla sin laxar kändes som ett måste. Många Ipa-varianter där.

Mycket tittande i telefonen var det. I år var Untappd officiellt app som man kunde använda för att rösta fram bästa ölen under mässan. För min egen del kändes det rätt krampaktigt. Jag tittar ned tillräckligt i min telefon (ja, jag är också med i Untappd..), och visst vore det väl bättre att vi pratade med varandra mer och kanske även lät smaklökarna få jobba lite längre innan vi checkar in ännu en öl?

Som vanligt var det mycket gubbar på plats (jag är själv på väg att bli en). På den avsiktligt dåliga bilden syns en lång rad sådana. Jag tänker som så att jag inte vill röja någon öl-drickande gubbe där ute. Någon kanske tar illa upp i dessa PUL/Gdpr-tider.
Observera groggen som står i förgrunden. Det var ovanligt mycket sprit på plats i år.

Och om jag ska vara riktigt rättvis fanns det en hel del kvinnor på plats, i alla åldrar.
Det senare är en av de saker jag ser sakta men säkert håller på att ske i öl-kretsar. Det handlar inte bara om män med skägg som dricker svår öl. Perspektivet vidgas.

Ett besök hos nya mässan Malt, mat & destillat

I helgen passade jag på att besöka nya mässan Malt mat och destillat, som trevligt nog (för den som bor på den sidan av Mälaren) höll till hos Stockholmsmässan (Älvsjö). Företaget bakom, Taste events har  arrangerat liknande upplägg i malmötrakten, och som de själva uttrycker det: "Det finns en stor efterfrågan, hos både utställare och publik, på ett komplement till det nuvarande utbudet i Stockholmsregionen. Därför erbjuder vi nu ett alternativ där ledorden är kvalitet, kunskap och njutning, säger Björn Lindell på Taste Events"

Jovars tänker jag, nog fanns det några korvar och en hel del Whiskey (Japanskt verkar vara inne just nu), men det finns det väl lite här och var. Som småbarnsförälder, med ont om både tid och pengar får en nöja sig med smulor, när det finns andra arrangemang som glittrar i bakgrunden (jag tänker förstås på mässorna i Göteborg och Malmö i Mars). Och ja, den som tänker att första bilden ändå är rätt tråkig, hEn har förstås rätt. Det var en rätt mörk och tråkig tillställning. Några undantag fanns dock, och en av fördelarna med att det inte bysst med folk är ju faktiskt att chansen ges att verkligen snacka lite med bryggarna! Det gäller att se det positiva i situationen.

I montern hos Danderyds bryggeri var det fin stämning. Avslappnat, engagerat och fin bredd på det som serverades. Inte så många IPA, nej. Typ en?

Hade jag varit på mässan längre hade jag velat testa deras Capi och som enligt info skulle passa bra som bas i en öldrink. Det blev "bara" deras Banana-stout, med marshmallows. En god, och rätt snäll sak. Som det lätt blir med bananer. Kompisen testade deras Vilola Stout. Den hade jag kanske också velat testa. Lakrits är underbart, Viol har jag onda tablettask-minnen av, så jag lyckades avstå. Danderyds bryggeri har jag aldrig provat tidigare, men kommer absolut göra igen.

Det fanns salta pinnar också.

I Oppigårds monter stod grundaren Björn Falkeström och var allmänt trevlig. För en gångs skull fanns lite tid att prata (det var inte jättemycket folk). Har länge beundrat Oppigårds, och kan inte säga att jag tycker mindre om det de gör efter att ha snackat med Björn en stund.
Sympatisk, ödmjuk, stabil, och dessutom har han inte skägg! Bara en sådan sak liksom ;-)

Vi ramlade förbi Macken bryggeri, och där testade jag deras Twin Ipa, som är en öl de bryggt hos Nils Oscar. En lite mörkare, maltigare sak a la Twin peaks-style: http://mackenbryggeri.se/twin-ipa.html God!

Hos Fjäderholmarnas bryggeri testade jag deras nya (?) roughneck Rye Ipa. En rågspäckad sak som hade tydliga toner av, tja, kryddor och chili. Ska jag vara helt ärlig kommer jag inte riktigt ihåg. Ju mer jag gillar öl, desto mindre använder jag nämligen anteckningsblocket när jag är runt i världen och smakar mig fram. Pelle sa något i stil med att det inte var "för mycket" av det där kryddiga. Ja, så var det kanske, men det var ändå det jag minns. Det kryddiga alltså. Klart drickbar!

Göteborgsbryggeriet Bearded Rabitt Brewery var på plats, och där fanns ingen brist på besökare. Jag vet inte om det var allt det rosa som lockade, eller något annat jag missat, men jag testade i varje fall deras "Hope you like Nelson". Den slank ned. De brygger (åtminstone tidigare) hos Electric Nurse och en egen stil har de helt klart. Fin öl, men lite stark för min smak. Jag är rätt trött på alla dessa ganska enkla, väldigt alkoholstarka öl "ipa-style". Det är kanske lite taskigt att skriva det, men ibland tänker jag att det är ölkännarens version av elefantöl. Mycket alkohol, men inte nödvändigtvis mycket annat.

Importören Art of beverage var på plats och där hade jag hoppats på att få testa något från Polska Ale Browar. Tji fick jag, inget av den varan. Brittiska Partizan fanns representerad med EN öl, den blev jag förstås tvungen att testa. Trots att jag inte är någon beundrare av vare sig Saison eller rabarber.

Gotlands bryggeri var på plats, och jag har alltid hyst någon slags hatkärlek till dem. Jag vet ju att det är Spendrups som ligger bakom, ändå tänker jag alltid på det där mysiga huset i Visby jag besökte sommaren 96. Självklart är jag inte bättre än att jag måste testa ett par av deras öl, och den allra sista blev deras Melon Wit. Bemötandet var trevligt, inte oviktigt; kanske till och med lika viktigt som hur ölen smakar.


Det kommer kanske inte som någon överraskning för den som läst hela mitt inlägg att jag inte blev sådär jätteimponerad av denna mässa. Men samtidigt, det fanns ett helt gäng intressanta utställare på plats och allt fungerade som det skulle. Det var lugnt (för lugnt skulle nog en del säga). Aningen dyrt kanske, 295 riksdaler för att komma in (inkl två glas) och 10 - 40 kr per provsmakning a´10cl.
Mässan fyller sannolikt ett behov, tidig vår i Stockholm och öl kryllar inte direkt av mässor. Jag hoppas bara att man till nästa år lockar till sig fler utställare, inte minst gällande matutbudet, som inte var någon höjdare. De där torra korvarna och brödbiten jag åt var inget jag gick igång på direkt.

Stockholms Ölfestival och Öl-safari

Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.

Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.

Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)

Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)

Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.

Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.

100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.

Rådanäs besöktes.

Sierra Nevada (såklart)

Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.

Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.

"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.

Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.

Mot slutet av kvällen gick jag in på lättare grejer; exempelvis ett par av Beerblioteks humliga saker.