Multitap i Warszawa del 2

Andra dagen i Warszawa gick vi till Hoppiness Beer´N Food. Ett litet ställe, som inte ser mycket ut för världen. Men låt dig inte luras, personalen är både kunnig och väldigt omtänksam. Det var mycket Nordiskt i lokalen när vi var där, förutom oss själva ett Svenskt sällskap och ett större gäng Norrmän. Ingen var högljudd, skönt nog. Men det var ju bara lunch.

Jag åt ännu en burgare, även denna väldigt god. Min fru tog Sliders med otroligt mört fläskkött och inlagd rödlök.

Andra ölen på plats var en riktig hit, Pan IPAni från Trzech Kumpli. Ett bryggeri jag inte lyckats hitta mycket om. Tillsammans med Rockmills öl från kvällen innan var det här resans bästa öl.

Nästa besök blev Kufle i Kapsle (ungefär öl-muggar och kapsyler), kanske det ställe som anses som "bäst" i Warszawa bland öl-nördar.

Så märkvärdigt kändes det inte när vi kom in, såg ut som nästan alla andra multitaps jag besökt..

I det bakre rummet var inredningen i stil med ett café från 40-talet. Lugnt en stund, tills ett gäng Tyskar kom farande. Trettio minuter av skrålande och sedan, plötsligt var de borta, lämnades ett spår av halvdruckna öl...
Fick inga bra tips i baren, drack en rejält besk sak utan balans och efter det gick jag den säkra vägen och testade Svenska Magic Valley (Brewski och Mikkeler).

Avslutade besöket med en öl från Deer Beer och så glaset på bilden, som innehöll Balwan från Polska Artezan. En ganska lätt, men fräsch disig Pale Ale. 4,5% blev en lagom avslutning på två tidiga kvällar. Perfekt för en öl-älskande småbarns-förälder ute på vift.

Det är lätt att bli imponerad av utbudet i Polen. Och kanske mest utbudet i kombination med prisnivån.
På krogen ligger inhemsk hantverks-öl runt 10-12 zloty för 0,3 liter och ca 13-15 för 0,5. Import låg runt 18-22 för 0,3 och 22-27 för 0,5 liter.
En Zloty är enligt xchange.se ca 2,60 kronor. För egen del kan jag konstatera att jag genomgående fick en kurs runt 2,40 kr per zloty.
Misstänker att kortutgivarna ger en förmånligare kurs (men se till att betala i lokal valuta, annars blir det dyrare!)

Ta en tur hit, gillar du öl kan jag lova att du tycker det är värt mödan. Vill du göra mer än att dricka god öl finns det massor av annat att göra, både i Warszawa och i Krakow. Inte minst finns det gott om bra restauranger och mycket kultur och historia.

Multitap i Warszawa del 1

Åter dags för att besök i Warszawa, och den här gången besöktes några nya ställen. Första dagen var målet att börja med en sen lunch hos Brewdog, men tji, de hade stängt. För bara några dagar sedan öppnade för övrigt Mikkeler sin första ölbar här i stan, men besöket dit hann vi inte med denna gång, och dessutom finns ju Mikkeler i Stockholm. Bilden ovan är från Drugie Dno vilket är ett av alla dessa multitap-barer med ölfokus som har poppat upp i stan de senaste två-tre åren. Det fanns ett tjugotal öl på fat, mestadels från Polska bryggerier, men även ett par britter och Belgare fanns. Flaskor kollade vi aldrig in, då fokus var ett par öl och att stilla hungern. Utmärkta hamburgare för övrigt!

Senare på kvällen besöktes Same Krafty i gamla stan. Observera länken; I polen tycks de flesta öl-ställen med lite klass vara anslutna till Ontap  vilket är en sida där det går att lägga upp vilken öl som just nu finns på fat. Väldigt smidigt system, och det visade sig också stämma (bortsett från att någon öl hunnit ta slut) i alla fall jag kollade.

Hos Same Krafty fanns en IIPA som jag blev lite sugen på. Juicy Symphony från Polska Rockmill var bland det bästa jag drack under denna resa. De nio procenten hade man lyckats gömma bland ett behagligt dis av mjuka tropiska smaker. Milk-stouten från Piwojad tillhörde däremot inte de mer minnesvärda ölen; vattnig och lite som Oboy lyckades jag skriva ned i mitt anteckningsblock innan vi gick därifrån.

Same Krafty hade lite yngre publik (det fanns visst två ställen med samma namn). Orkade inte besöka det andra. Liten lokal med kanske trettio sittplatser. För den som tycker om pizza fanns det. Ca tio öl på fat, och säkert det femdubbla på flaska (frågade inte).

Lite senare på kvällen besökte vi Jabeerwocky, vilket visade sig bli resans höjdpunkt. Det fyllde på rätt duktigt med folk allt eftersom torsdag-kvällen gick, men det blev aldrig mer än välfyllt. Sjutton välfyllda kranar, som tycktes bytas i ett rasande tempo. Under tiden vi var där var säkert fem-sex av faten bytta till annat, nytt. Inga problem att tillbringa en kväll här drickandes ny och färsk öl alltså ;-)

Hos Jabeerwocky var det en fin mix av lokalt, Brittisk öl och till och med Svenskt. Mysig lokal. Rätt stort, men fin stämning och ljudnivån blev aldrig "jag hör inte vad jag säger till min kompis-hög"

42|02 DDH Pale Ale Number Two från Brew by numbers smakade gott. Det fanns dessutom ca 100 flaskor i kylen, om du skulle råka bli trött på fat-utbudet. I lokalen fanns små terminaler (surfplattor monterade i väggen), så det gick bra att utforska sortimentet den vägen innan beställning framme vid baren.

Del 2 av det här inlägget lägger jag upp om några dagar, då om ytterligare ett nytt favorit-ställe och också lite om vad vi som hårt (med rätta?) beskattade Svenskar kan förvänta oss att få för de slantar vi spenderar när vi är hos våra Polska EU-vänner.

Nya ölstilar och att våga bryta mönster?

En av de saker jag tycker är så spännande med öl från Polen är att de har en sådan lång öl-tradition, och det i kombination med en väldigt bred och respektlös (i positiv bemärkelse) syn på hur öl ska vara. Polens nya öl-scen var sena ut ur startblocket jämfört med många andra länder. I princip var det Artezan och Pinta som startade runt 2012 som var startpunkten och från dess har det gått i ett rasande tempo.

Till skillnad från rätt många av våra Svenska hantverks-bryggerier spelar få nystartade Polska bryggerier på traditioner eller det lokala eller genuina. Nej, här handlar det om att röra om i grytan, att experimentera med både smak, färg och form. Kanske inte med form vid närmare eftertanke, de allra flesta flaskor (inga burkar?) öl som produceras i Polen kommer i 50cl standard-flaska.

Flaskan till vänster på bilden kommer från ett bryggeri som heter Brokreacja. Ölen heter Big Boy Mango, och det hör man direkt på namnet vad det handlar om. Nappflaskan på framsidan finns inte där av en slump här handlar det om mango i kubik, något av det mest mango-massiva jag har varit med om, fullt jämförbart med barnmatsburkarna som har serverats här hemma på senare år. Nog för att jag uppskattar sött och beskt tillsammans, men detta blev lite för mycket... Ett litet glas, och sedan tog jag fram min Kapsyl-greta


Den andra flaskan kommer från Browar Stu Mostov och heter heter Strawberry Milkshake Ipa. Ingen lär bli förvånad när jag skriver att även här dominerar sötman, men inte på samma överdrivna sätt som för Big Boy. Jag hann knappt lätta på kapsylen innan näsan registrerade tydliga toner av jordgubbe. I smaken väldigt lätt beska tillsammans med en försiktig, men tydlig ton av jordgubbe och en myriad av andra tropiska smaker. 

Efter att ha druckit båda dessa öl funderar jag över var öl-smaken tog vägen. För här är vi verkligen i ölets utkanter. Ingen som har läst mer än två inlägg på min blogg lär ha missat att jag tycker om New England-stilen. Den saknar inte kritiker, men i jämförelse med detta är New England väldigt solklart en öl, och inget annat än en öl...

När jag söker på begreppet Milkshake på systembolagets hemsida får jag noll träffar. En enkel google-sökning på +öl + milkshake ger att det *surprise* är Omnipollo (rätt nyligen) som gjort en öl med detta som del i namnet. Nu stirrar jag mig förstås blind på just ordet milkshake, men det är ändå lite lustigt att vi anammar så olika ord när vi ibland gör öl som är rätt lika varandra. När jag gör en sökning hos Polski Craft hittar jag en bit över tjugo olika öl med Milkshake i namnet.

Polsk öl - Nypremiär del 2 - mer NEIPA

Dags att fortsätta testa mer eller mindre disiga öl från Polen, denna gång tillsammans med invigning av ett Lervig-glas jag haft stående alldeles för länge. Just detta glas vill jag minnas att jag köpt hos Beergium, men det finns säkert på fler håll.

Flaskan till vänster på bilden kommer från ett litet bryggeri som heter  Bytów Browar Kaszubski. Inget enkelt namn direkt, fick leta en stund på flaskan innan jag förstod vad som var namnet.

Deras hemsida verkar synnerligen instabil, vid de tillfällen jag försökt komma in på den har laddningen varit plågsamt långsam. Flaskan jag fått har bäst före 4/7 2018, så jag utgår från att den är tappad ett år innan. 5,9% stark. Lätt disig. Som NEIPA känns denna väldigt tveksam. Bortsett från drag av ananas och något annat frukt-aktigt är det mest beska och strävhet i smaken. Som en IPA, tja, jag vet inte. Drickbart är det, njutbart en kylig januari-torsdag som denna, njae...

Vid en titt på deras Facebook-sida känns det också som att de gillar yta, vilket jag inte gör. Jag föredrar innehåll. Tror inte vi ses igen, jag och Browar Bytow.


Kvällens andra NEIPA kommer från Lancut Browar och knappa 6% alkohol. Bäst före datum 18/8 2018. Här var det enklare att hitta information; denna gör de med korn- och vetemalt, havre- och veteflingor samt humlesorterna Chinook, Mosaic och Simcoe. Den här ölen är inte särskilt disig, men däremot väldigt fruktig. Doftar lätt av citrus och apelsin, och smakar desto mer av dessa frukter. Tycker inte heller detta är en NEIPA smakmässigt eller utseendemässigt, men vad vet jag, Polackerna har kanske en annan definition av NEIPA än vi tycks ha i Norden, USA och England. Däremot skulle jag gärna köpa denna igen. Fräsch och fruktig. Kan tänka mig att den är perfekt en varm sommardag om du samtidigt vill ha något som även bär en del smak.

Om jag ska jämföra dessa två bryggerier känns också Lancut  mer seriöst. Det räcker med att titta på deras Facebook-sida för att ana det.

https://www.facebook.com/browarbytow/
https://www.facebook.com/browarlancut/

Om några dagar, i del 3 funderar jag på om jag ska våga smaka en Polsk suröl och en Saison-NEIPA-hybrid...

Polsk öl - Nypremiär del 1

I början av veckan kom då min senaste beställning av öl från Polen. Det var något år sedan senast, och intrycket jag får är att det precis som här i Sverige går med ett rasande tempo i Polen. Himla många nya bryggerier med namn jag aldrig hört talas om kom i denna leverans, och denna gång var målet att få lite koll på hur vår vänner i Polen lyckats på sistone med den sedan länge bland öl-nördar uttjatade stilen New England (eller Vermont som Polackerna till skillnad från oss Svenskar ofta kallar den - båda för övrigt korrekta namn). Det smög sig också ned några vanliga IPA, ett par Milk-stout och till och med ett par Sur-öl.

Denna gång smakar jag öl från ett par bryggerier jag tidigare inte testat något från. Framöver kommer det ramla in något inlägg ibland om andra bryggerier och deras försök till främst NEIPA-stilen.

Kvällens första öl är den till höger på bilden. Recraft Vermont IPA. 5,9% och tappat 20/10 2017. En lång lista på humle finns på etiketten: Citra, El dorado, Simcoe, Nugget och några till. När jag häller upp ölen i mitt Polska ölfestival-glas framträder ett grovt diskmedelsaktigt skum som klistrar sig fast på glaset länge.
Doft av jäst följs av frisk, fruktig smak med mycket ananas, men utan den botten och stadga jag tycker en NEIPA ska ha. Humlen får spela alldeles för mycket i denna öl, och utan att vara direkt dålig var detta kanske inte den start jag hade hoppats på.

Andra ölen kommer från Krakow-baserade Piwojad och heter Cryo Colada. Att myrslokar gillar öl visste jag inte, men om man ska lite på etiketten är så fallet. Om jag tolkat all Polsk text på flaskans baksida rätt är denna öl tappad 15/9 2017. Inte superfärsk alltså. 6,1% stark och denna gång ett lite vackrare skum och en mycket mjukare doft med mer sötma. Mosaic verkar vara den dominerande humle-sorten. Det står "Juicy IPA", så det ska väl vara något i stil åt Fourpure Juicebox eller New Belgium Citradelic Tangerine IPA. Det vill säga en IPA med mycket citrus och apelsin och en något nedtonad beska, men utan grumligheten i en NEIPA.

Oavsett tycker jag den funkar fint på egen hand, men vid en jämförelse med ölen jag nämner ovan så faller den lite kort. Lite tunn och lite vass, saknar finessen som till exempel Juicebox har.

Håll utkik, snart återkommer jag med mer betraktelser över Polsk öl!

I väntan på en ny beställning från Polen och lurad av hembryggt

Tidigare här i bloggen har jag skrivit om Polsk öl, och om lite av det som händer hos våra vänner i Öst. Det har blivit besök i Warszawa, och deras ölfestival, och även lite skrivet kring några av deras öl. Bortsett från två av våra avsomnade bloggar Mankerbeer och Ölsvammel är det inte så många som skriver om öl från Polen. Åtminstone inte som jag hittat. Tidigare har jag varit rätt imponerad över deras utveckling. Den som tror att Polsk öl bara handlar om lager och söta, mörka ale behöver verkligen tänka om, något som för övrigt gäller för de flesta av de klassiska öl-länderna. Ja, till och med Tyskarna har börjat lämna Reinheitsgebot och börjat ta ut svängarna lite.

I vilket fall fick jag för mig att kolla läget igen, så framöver kommer det bli mer fokus på just Polsk öl från min sida. Den som känner mig vet också att jag tycker om den där öl-stilen som inte är en egen stil, nämligen New England. Så jag kommer såklart skriva en del om New England-öl, från Polen. Och redan nu kan jag väl säga att jag är en få (?) i bloggo-sfären som kommer sörja den dagen (som förhoppningsvis aldrig kommer) då New England-stilen för en tynande tillvaro.

Men i väntan på detta dök det upp en hembryggd öl här hemma. Min fru tränar en sport där man tycker om att kasta omkring folk på vadderade mattor och en av hennes tränings-kamrater råkar vara hembryggare. Det kunde ju bara sluta på ett sätt, så nu i dag stod så återigen en hembryggd öl här på mitt bord. Det var länge sedan, det här med hembryggeri har aldrig varit något för mig. Åtminstone vet jag det i dag. Efter ett antal försök.

Min fru kom hem till mig och berättar:

- Johan har bryggt en Kölsch!
- Men vad kul svarar jag, den måste jag prova i kväll!

Mycket riktigt, jag provar denna Kölsch. Frisk, fräsch, lätt, lite jästig.
Den slank ned och kändes som en perfekt öl en varm sommardag.

En stund senare messar jag Johan och berättar om vad jag tycker om den goda Kölschen.

Vad tror ni svaret blev?

- Det är en ingen Kölsch! (det är en (pale) ale.

Definitionen av en öl-stil känns ibland som en hel vetenskap, och det där med att bli lite lurad har nog de flesta av oss varit med om. I ärlighetens namn dricker jag i princip aldrig Kölsch, men det är ändå intressant hur lätt det är att tro att man dricker något i en viss stil. Inte så ovanligt i öl-världen tänker jag. Inte minst visar det hur lätt det kan vara att tuta i folk vad det är de dricker.

Omnipollos motsvarighet i Polen?

Den som spar han har är ett gammalt tråkigt ordspråk, vilket aldrig har varit något för mig.

Framför allt när det gäller öl, och är det dessutom en Dubbel-IPA det handlar om, då finns det ingen anledning alls att spara.
Nummer tre i min lilla mini-utflykt i Polska bryggerier står precis framför mig.

Den här gången handlar det om Browar Artezan och deras ASAP 2.0 Dubbel-Ipa.
8% jämnt och bäst före datum är 1/4 2017. Det är alltså dryga fyra månader sedan den tappades.
Det är första gången jag dricker denna.

Bara genom att titta på etiketten får jag en känsla av hur det smakar. Bortsett från igelkotten då, vilket är en extra liten bonus.

Att dricka denna öl blev lite av en aha-upplevelse, lite som när jag för bara några dagar sedan upptäckte att den gamla YES-idolen Jon Andersson gjort en ny (riktigt bra) platta tillsammans med vår Svenske doldis Roine Stolt (Flower Kings)
Tycker man om progressiv Rock i Brittisk stil, då är denna platta ett måste. Du som har Spotify kan söka på Andersson/Stolt. Progressiv och symfonisk rock tillhör inte de hetare musik-stilarna år 2017, men skaran av fans är trogen, och kanske kan det bli samma sak gälande Artezan, som går i täten för Polsk öl.

Det är mycket av allt i denna; doften är extremt insmickrande. Massor av mango och dofterna som går mot mig får mig att tänka på mina gamla drömmar om att åkta till Hawaii. Det är nog bäst att jag aldrig åker dit, jag lär bli besviken. Men detta blir jag inte besviken på, för smakmässigt är detta en härligt disig sak, på många sätt nära vår egen Fatamorgana från idol-bryggeriet Omnipollo.
Båda dessa är extremt generösa öl, fulla av smak. Här finns massor av mango och en förrädisk lättdruckenhet. De kryddiga, örtiga tonerna finns här också, men inte så betonade.

Åker du till Polen framöver får du inte missa denna, och med tanke på hur bra denna var, nästan fem månader gammal, hur ska den då inte vara färsk?

Artezan har också sin egen pub i Warszawa: https://www.facebook.com/Artezan.pub/

Polen och så lite Polen till

För ett par veckor sedan skrev bloggaren Ölsvammel på sin facebook-sida om öl från Polen.

I samma veva tycks försäljning av alkoholhaltiga drycker i Polen och via internethandel ha förbjudits vilket nog gjort mången öl-älskare i utlandet både förvånad och besviken.

Som tur är har jag en kontakt i Polen, och häromdagen damp det ned ett litet paket.

Som så många andra tycker jag mycket om de lite nyare stilarna av IPA: De med tydligare fruktiga toner och de som här hemma brukar kallas New England IPA, ibland även Vermont IPA.
Polen har just nu ett rasande tempo när det gäller nya bryggerier, sannolikt friskt påhejat av storstäderna och en allt stridare ström av turister till Krakow och Warszawa.

Krakow hade förresten år 2015 tio miljoner besökande turister, att jämföra med Stockholms läns sju miljoner. Statistik från Krakow Convetion Bureau respektive tillväxtverket.

I princip allt jag smakat det senaste året från Polska hantverksbryggeriet har hållit anständig klass, något jag tyvärr inte kan säga om det jag testat här i Sverige. Och ja, jämförelsen haltar betänkligt, senaste året har jag kanske testat 25 Polska öl, men säkert runt 70-80 Svenska och där har jag i allmänhet varit mer vågad av mig i de val jag gjort.

Först att hälla upp till kvällen blev en öl från en av del äldre aktörerna på den Polska hantverks-scenen, Pinta med deras Vermont IPA. 6,1% Bf 20/7/2017 - om jag uppfattat det rätt är denna alltså tappad 20/1.

Inte så mycket att säga om utseende, ser ut som en disig öl, precis som det ska alltså. Hazy skulle nog någon ropa, men jag säger disig. Vi bor ändå i Sverige.
Jag ska försöka skärpa mig, sluta blanda Engelska och Svenska.

Och doften, där blev jag förvånad över att den var så lätt. Toner av tropiska frukter, men inte mycket mer. Saknar helt de där härliga spannmålsaktiga, matiga tonerna från Stigbergets Gbg beer week.
Smakmässigt är det lite av samma sak. Fruktiga och gräsiga toner. Clementiner, kanske mango? Slutet bittert och fullt av Grape. Saknar kropp
Jämfört jag med våra Svenska motsvarigheter känner jag mig nästan bortskämd, men samtidigt vore det elakt att skriva att detta var dåligt.
Känns mer som en vanlig IPA av lite fruktigare typ. Helt ok, dricker den gärna nästa gång jag är i Polen.


Den andra ölen visade sig vara något helt annat...

Doctor Brew Mandarina Bavaria. 6,2%. Bf 17/05/29  En single hop IPA humlad med...Tyska humle-sorten Mandarina Bavaria

Utseendemässigt ser det inte så upphetsande ut. Grå-skitig blodapelsin.
Doften är inte helt angenäm. Övermogna apelsiner, kex och en spritaktig ton.
Smakmässigt sött och maltigt och med mandariner, blodapelsin och en lagom intensiv, men också oren besk ton. Inte så tokig i smaken ändå. En tillfällig lansering, och det förstår jag.
Jämfört med till exempel Flying dogs Bloodline Blood Orange Ale går denna bet rejält.

Det blev oavgjort detta. En rätt bra öl och en rätt dålig.

Funderar på vilka öl från Polen jag vill testa. Bryggerierna Alebrowar och Artezan ligger bra till. Av en ren händelse låg det tre flaskor i det paket jag fick...

Warsawa och ölfestival

Vi har gjort till en vana, jag och min fru att åka till Warszawa varje år. Det borde bli femte året nu, och denna gång var första gången vi kom i väg helt själva, utan barnen.

Denna gång hade vi (eller jag åtminstone, frugan dricker inte öl) sådan tur att precis när vi var där arrangerades Warszawaski Festiwal Piwa, och då gick det ju inte att slita sig från att göra ett besök!

Mässan arrangerades strax utanför centrum, i en av stadens idrottssarenor. Legia Warszawa har sin träningsarena nästgårds och det hela ligger en trevlig promenad bort från city. Finns ingen större anledning att ta bussen, inte minst med tanke på alla kalorier som ska intas. Lokalerna känns som vilka mässlokaler som helst. Jag skulle uppskatta antalet utställare till ca 50. Ca fem av dessa var agenturer, och den största delen var alltså mer eller mindre oberoende bryggerier.

Danska To öls Polska agent var på plats, och där blev det ett mycket intressant samtal kring Polsk öl och vad som händer just nu. Ska jag lite slarvig sammanfatta det hela kan man säga att Polsk öl utifrån ett internationellt perspektiv först fått fart de senaste fem åren.Tidigare har det  funnits ett stort antal producenter (ofta ägda av ett fåtal större aktörer) av lager, samt diverse kryddade och smaksatta öl. För en Nordisk tunga (och kanske mest för min!) har många av dessa öl känts rätt främmande. Antigen väldigt klassiska lager-öl av måttlig kvalitet, eller väldigt maltiga, mörka eller halvmörka "jordiga" brygder. Inte särskilt upphetsande.

I To öls monter fanns förstås flera Polska bryggerier och även Mikkeler, men just To öl hade en riktigt trevlig Milk stout på plats, "By udder means". Vilken härlig start, och intressant att börja med en icke Polsk öl för att kunna jämföra kvalitet under kvällen.

Ett av de mest intressanta bryggerierna på plats var Artezan, som internationellt sett också är rankade högt. Titta på Ratebeer för en liten bild av vad de gör. Killarna  bakom disken berättade att de hållit på ca fem år, och de, tillsammans med kollegorna på Pinta är de som är äldst i Polen när det gäller oberoende hantverksbryggerier. Under kvällen funderade jag lite kring detta, och att lilla Sverige kan ha kommit relativt sett längre; min enkla slutsats blir att Euro-lagern och dess traditioner har hållit bryggerierna i ett hårt grepp. Levnadsstandard och förmåga till att betala för kvalitet spelar förstås också in; Polacken i gemen har som bekant inte alls samma inkomster som medel-Svensson här hemma. Svensken är i gemen rätt snabb på att hänga på trender och nyheter, och öl är som bekant något det hänt mycket inom de senaste åren.

Hos Artezan smakade jag deras helt nya kreation "Bogdan". En härligt grumlig, Mango/apelsin-smakande mycket harmonisk IPA-brygd. I tuff konkurrens den godaste ölen jag smakade denna dag. Tankarna gick till Omnipollo, och deras agent var förstås också på plats; men med tanke på varför jag var på mässan blev det inga öl från dem under mitt besök. Jag var ju inte här för att smaka Svensk öl!

Pintas monter.

Hos Pinta testade jag deras storstäljare, en West coast IPA. Helt ok!

I samma monter blev det även ett par öl till, denna har jag lyckats glömma vad det var. Honung och Porter. Smörigt och maltigt, en rätt fin, insmickrande öl Lite kanelbulle och pepparkaka. Roliga associationer! Men som sagt, smaksinnet var inte på topp när just denna intogs. Jag är ju inte heller så noga med i vilken ordning ölen intas; starka saker, porter/stout kontra lager/IPA-stil och så vidare. Det straffar sig ibland..

Sammanfattningsvis en mycket trevlig mässa! Bra arrangerat, ordning och reda, rent och fräscht. Trevlig stämning, och ingen fylla, åtminstone inte när vi gick, rätt tidigt på kvällen.

De flesta montrar hade provsmakning 0,1 eller 0,3 deciliter. Ibland även 0,4. Det senare kan jag tycka var lite onödigt, men det fanns något för alla, och stämningen var inte så märkvärdig som jag ibland kan uppleva här hemma i Sverige. Standardpriset för 0,1 lång någonstans runt 11-12 kr, 0,3 runt 20 kr. Prisläget är ju överlag klart lägre i Polen, men i butik var det mer jämlikt. De två större butiker jag besökte under vår resa hade en prissättning som var kanske 20-30% lägre än ungefärlig motsvarande kvalitet (nu snackar vi inte enklare lager-öl) här hemma på systembolaget.