Visar inlägg med etikett Pale Ale. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pale Ale. Visa alla inlägg

2018/07/12

Brittiska bryggerier på topp


För många öl-älskare verkar USA vara något av en holy grail när det gäller öl. Det skapas en massa moderna myter (ok, allt är kanske inte myter...) om att världens bästa öl finns där borta. Trillium, Alchemist, Hill Farmstead och vad de nu heter... Hyser ingen tvekan om att dessa bryggerier gör fruktansvärt bra öl (några av dem har jag faktiskt druckit), men de ligger också fruktansvärt långt bort, och USA är stort, och Europa ligger relativt nära, så vad är vitsen, när det finns gott om riktigt bra bryggerier på nära håll. Tråkig attityd tänker nu några, och "jag har väl rätt att tycka vad jag vill, och de bästa ölen finns minsann i USA" (åtminstone de humle-stinna). Kränkta (snart?) medelålders män med öl-intresse tänker jag då.

Jag har länge undrat varför vi ska behöva gå över ån efter vatten. Vi har så mycket bra öl i Europa. Danmark, Norge, Spanien, England, Polen... Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen, och nu gör jag det igen.

Mitt favorit-ölland sedan rätt länge är helt klart England.och Storbritannien. Framför allt är jag imponerad över den jämna nivå det som kommer därifrån. Precis som i Sverige bokstavligen spottas det ut nya bryggerier, nästan dagligen känns det som.


The Kernel, Magic Rock, Dark Star, Cloudwater, Brew by numbers, Wylam, Bristol Beer Company, Verdant Brewing, Nortern Monk, Track Brewing, Marble, Buxton, Siren, Thornbridge.... Och så några nykomlingar som Loka Polly, Track and Tide, Gipsy Hill..  Några exempel på bryggerier som inte går av för hackor!

Burken längst till höger på bilden är från ett bryggeri som säkert rätt många känner till, Northern Monk och deras "Modern" Pale Ale. Modern som i disig och med mindre beska och mer citrus och en tydlig ton av ananas.

Time and Tide och deras Monster Soup smakade jag för första gången för några veckor sedan som smakprov när jag var i London, och tyckte om den så mycket att jag beställde hem några burkar.


Loka Pollys hemsida
Time and Tides hemsida
Northern Monks hemsida

2018/04/21

Öl-resa till Manchester och London - del 1


Hmm, vad kan  gömmas här innanför?
Varje vår brukar jag och kompisen åka till London för lite kul. Efter några år kändes det som att vi tröttnat lite, så vi tog det enorma beslutet att nästa resa skulle bli till Manchester OCH London. Den som kan sin öl-hemläxa vet att Manchester är en rolig stad, full av bryggerier och annat kul. Bilden ovan föreställer den exklusiva entrén till Cloudwaters taproom, centralt i Manchester.



Första dagen hamnade vi av någon anledning hos Brewdog. Lunchtid, och en nästan folktom lokal. En medioker hamburgare och ett par goda öl senare hamnade vi lite senare...



Utanför Cloudwater. Lite kul att stirra in i bryggeriet var det ju, men stället är litet och ingen fantastisk bryggeri-rundtur fanns på schemat (Cloudwater arrangerar inte så många sådana när vi var här), så vi vände blicken åt...


Några högar malt. Jag funderarde på vad de skulle användas till. Pizza? Bröd? Soptippen?



Inne i den heliga lokalen någon halvtimme senare. Mycket fanns det på fat och kallt var det i lokalen. Det kan inte ha varit mer än 9-10 grader där inne, och ölen serverades vid 5-6 graders temperatur.

Men ändå smakade det fantastiskt bra. Förvånansvärt lite folk, båda kvällarna vi var där. Typ femton ölnördar torsdag-kväll och max fjugofem nördar samtidigt fredag-kväll.


Lite extra rött i bakgrunden från värme-aggregaten som försökte höja temperaturen.




Man besöker inte Cloudwater för att äta lite smarrig mat till sina öl, men de hade en schysst surdegs-limpa att skiva upp (med sin egen malt?), tillsammans med lite oliver, smör och annat smaskigt.




I Manchester hamnade vi av en slump hos Gasworks Brew Bar



Som visade sig ha en skön mix av Manchester-öl, inklusive sina egna alster. Fräscht ställe, väl värt ett besök.


Där fanns det både underhållning för den som vill spela och spana.


Manchester är verkligen en stad fylld av kontraster. Det kändes som att det var mer regel än undantag att det på ena sidan gatan fanns en gammal industribyggnad från 1910, och på andra sidan en glasbyggnad fyrtio våningar hög. Det rivs nog rätt friskt, men jag fick intrycket att våra kompisar i Manchester även bevarar mycket. Efter ett misslyckat försök till besök hos The Smithfield Market Tavern (tydligen ansett som en väldans bra öl-ställe, men när vi gick in där fördömde vi snabbt stället till kategorin äckligt insuttna, rökiga hak). Vilken tur, för fem meter därifrån låg något som såg ut som ett ställe där folk satt och drack öl, och simsalabim, plötsligt var vi in i en gammal spårvagnshall, lagom uppfräschad, med ett brett utbud öl, vin, mat. En bar med öl. En med vin, och ett antal restauranger som sålde sin mat. Ungefär som hötorgshallen, fast tjugo gånger högre kvalitet på det som serveras och 400% mer genuin atmosfär..


Vi var bara dryga två dagar i Manchester. Mycket hanns inte med. Musik, klubbar, skivaffärer. Kanske inte något för kompisen jag var där med (han är bara intresserad av fotboll och Hammarby), men absolut något jag hade velat ägna en del tid åt. Det kryllade av krogar, musik-ställen, jazz-hak, klubb-ställen och mycket annat spännande.


Och så lite ganla fabriker och annat kul att passera.


Track Brewing besökte vi. Ligger bara några plåt-jalusier bort från Cloudwater. Orken tröt, så det blev bara en öl där. Kändes som att de var rätt inspirerade av Cloudwater. På gott och ont..


Andra kvällen hade vi bokat bord hos Bundobust. Som är ett (insåg vi) väldigt trendigt (och trevligt!) ställe som jobbar hårt för Craft-beer i kombination med vegan-/vegerariskt Indisk mat. Kompisen är mycket för kött, och jag också, men det gäller att vara öppen, och maten var bra, Ölen också!


Det syns ju på bilden hur roligt det kan vara hos Bundobust.


Avslutar med en bild från Cloudwaters taproom. Det är faktiskt inte så mycket större än så här. Bakom mig stod en stor kyl med en massa spännande öl (burkar så klart). Lite bakom det låg "baren och ett antal kranar och så ett litet sortiment av exklusiva öl på 75cl flaskor samt ett gäng andra öl (bland annat deras samarbetsöl de gjort tillsammans med Fuller - Fullers & Friends New England IPA).

Kul öl-ställe Manchester! Dag tre gick resan vidare med tåg till London. Jag återkommer snart om det i ett annat inlägg.

2018/03/21

Multitap i Warszawa del 2


Andra dagen i Warszawa gick vi till Hoppiness Beer´N Food. Ett litet ställe, som inte ser mycket ut för världen. Men låt dig inte luras, personalen är både kunnig och väldigt omtänksam. Det var mycket Nordiskt i lokalen när vi var där, förutom oss själva ett Svenskt sällskap och ett större gäng Norrmän. Ingen var högljudd, skönt nog. Men det var ju bara lunch.

Jag åt ännu en burgare, även denna väldigt god. Min fru tog Sliders med otroligt mört fläskkött och inlagd rödlök.



Andra ölen på plats var en riktig hit, Pan IPAni från Trzech Kumpli. Ett bryggeri jag inte lyckats hitta mycket om. Tillsammans med Rockmills öl från kvällen innan var det här resans bästa öl.



Nästa besök blev Kufle i Kapsle (ungefär öl-muggar och kapsyler), kanske det ställe som anses som "bäst" i Warszawa bland öl-nördar.



Så märkvärdigt kändes det inte när vi kom in, såg ut som nästan alla andra multitaps jag besökt..




I det bakre rummet var inredningen i stil med ett café från 40-talet. Lugnt en stund, tills ett gäng Tyskar kom farande. Trettio minuter av skrålande och sedan, plötsligt var de borta, lämnades ett spår av halvdruckna öl...
Fick inga bra tips i baren, drack en rejält besk sak utan balans och efter det gick jag den säkra vägen och testade Svenska Magic Valley (Brewski och Mikkeler).


Avslutade besöket med en öl från Deer Beer och så glaset på bilden, som innehöll Balwan från Polska Artezan. En ganska lätt, men fräsch disig Pale Ale. 4,5% blev en lagom avslutning på två tidiga kvällar. Perfekt för en öl-älskande småbarns-förälder ute på vift.

Det är lätt att bli imponerad av utbudet i Polen. Och kanske mest utbudet i kombination med prisnivån.
På krogen ligger inhemsk hantverks-öl runt 10-12 zloty för 0,3 liter och ca 13-15 för 0,5. Import låg runt 18-22 för 0,3 och 22-27 för 0,5 liter.
En Zloty är enligt xchange.se ca 2,60 kronor. För egen del kan jag konstatera att jag genomgående fick en kurs runt 2,40 kr per zloty.
Misstänker att kortutgivarna ger en förmånligare kurs (men se till att betala i lokal valuta, annars blir det dyrare!)

Ta en tur hit, gillar du öl kan jag lova att du tycker det är värt mödan. Vill du göra mer än att dricka god öl finns det massor av annat att göra, både i Warszawa och i Krakow. Inte minst finns det gott om bra restauranger och mycket kultur och historia.

2018/03/18

Multitap i Warszawa del 1


Åter dags för att besök i Warszawa, och den här gången besöktes några nya ställen. Första dagen var målet att börja med en sen lunch hos Brewdog, men tji, de hade stängt. För bara några dagar sedan öppnade för övrigt Mikkeler sin första ölbar här i stan, men besöket dit hann vi inte med denna gång, och dessutom finns ju Mikkeler i Stockholm. Bilden ovan är från Drugie Dno vilket är ett av alla dessa multitap-barer med ölfokus som har poppat upp i stan de senaste två-tre åren. Det fanns ett tjugotal öl på fat, mestadels från Polska bryggerier, men även ett par britter och Belgare fanns. Flaskor kollade vi aldrig in, då fokus var ett par öl och att stilla hungern. Utmärkta hamburgare för övrigt!


Senare på kvällen besöktes Same Krafty i gamla stan. Observera länken; I polen tycks de flesta öl-ställen med lite klass vara anslutna till Ontap  vilket är en sida där det går att lägga upp vilken öl som just nu finns på fat. Väldigt smidigt system, och det visade sig också stämma (bortsett från att någon öl hunnit ta slut) i alla fall jag kollade.



Hos Same Krafty fanns en IIPA som jag blev lite sugen på. Juicy Symphony från Polska Rockmill var bland det bästa jag drack under denna resa. De nio procenten hade man lyckats gömma bland ett behagligt dis av mjuka tropiska smaker. Milk-stouten från Piwojad tillhörde däremot inte de mer minnesvärda ölen; vattnig och lite som Oboy lyckades jag skriva ned i mitt anteckningsblock innan vi gick därifrån.


Same Krafty hade lite yngre publik (det fanns visst två ställen med samma namn). Orkade inte besöka det andra. Liten lokal med kanske trettio sittplatser. För den som tycker om pizza fanns det. Ca tio öl på fat, och säkert det femdubbla på flaska (frågade inte).




Lite senare på kvällen besökte vi Jabeerwocky, vilket visade sig bli resans höjdpunkt. Det fyllde på rätt duktigt med folk allt eftersom torsdag-kvällen gick, men det blev aldrig mer än välfyllt. Sjutton välfyllda kranar, som tycktes bytas i ett rasande tempo. Under tiden vi var där var säkert fem-sex av faten bytta till annat, nytt. Inga problem att tillbringa en kväll här drickandes ny och färsk öl alltså ;-)



Hos Jabeerwocky var det en fin mix av lokalt, Brittisk öl och till och med Svenskt. Mysig lokal. Rätt stort, men fin stämning och ljudnivån blev aldrig "jag hör inte vad jag säger till min kompis-hög"


42|02 DDH Pale Ale Number Two från Brew by numbers smakade gott. Det fanns dessutom ca 100 flaskor i kylen, om du skulle råka bli trött på fat-utbudet. I lokalen fanns små terminaler (surfplattor monterade i väggen), så det gick bra att utforska sortimentet den vägen innan beställning framme vid baren.



Del 2 av det här inlägget lägger jag upp om några dagar, då om ytterligare ett nytt favorit-ställe och också lite om vad vi som hårt (med rätta?) beskattade Svenskar kan förvänta oss att få för de slantar vi spenderar när vi är hos våra Polska EU-vänner.

2017/12/08

Att samarbeta kring öl


För några dagar sedan satt jag och tänkte på hela grejen med att blanda olika intressen, och det där med att förnya sig. Ölen på bilden är en samarbetsöl. Det är helt klart inget nytt fenomen om nu någon trodde det, men för mig känns det i alla fall som hela fenomenet har blivit riktigt stort i Sverige först nu. Omnipollo, Brewski, Stigbergets, ja till och med Oppigårds (men inte så mycket, ett par?) har haft samarbeten både med Nordiska bryggerier och med Brittiska/Amerikanska..

I vilket fall, Norska bryggeriet Lervig och bryggpuben Warpigs (Köpenhamn) har gjort denna torrhumlade American pale ale. Detta med hjälp av en herrans massa humle. Kolla här så får du veta vad de försökt göra. På senare tid har jag druckit rätt mycket öl med lite lägre alkohol-styrka, och det har väl varit någon slags trend åt det hållet på sistone (jag brukar vara sen med trender), men känner ofta att det tenderar att bli lite tillkämpat. Procenten betyder mycket även fast det försöker döljas med en exotisk blandning humle och med både två och tre sorters jäst i samma öl. Just denna är ett exempel på det. God och frisk och med en exotisk vinös ton, men inget jag köper igen. Speciellt inte för närmare 70 kronor burken.




För att balansera upp det är med lite alkohol hittade jag av en ren händelse (nåja..) en annan samarbetsöl där Lervig varit inblandade. No´rway Jose IPA. Eftersom det är ett samarbete mellan ett Norskt och ett Spanskt bryggeri kunde jag inte motstå att prova denna. Lite över sju procent och det hela är gjort tillsammans med ett av många andra spännande Spanska bryggerier; Basque Brewing project. Tänker inte sväva ut i någon analys bortsett från att detta var jäkligt bra. Intressant nog nämner de över huvud taget inte begreppet "New England" någonstans, det är bara harmoni mellan malt och humle.

Spanskt och Norskt gott folk, det är veckans tips från mig.


2017/05/14

Nya tider, nya trender, nya öl (och gamla)


Varning, nedan följer ett ganska osammanhängande resonemang. Räkna inte med att hänga med i svängarna. Kommentera dock gärna!

Nu senast när jag var i London packade jag med mig öl från både Cloudwater och Fourpure. Båda bryggerierna är starka inom området Pale ale och IPA. Stilarna du ser på bilden, fruktiga IPA och Pale ales har länge tillhört mina favoriter.

Till skillnad från många andra öl-intresserade, som snabbt tittar vidare mot "svårare" stilar som suröl och Belgiska varianter hittade jag liksom min grej rätt snabbt. Förutom stout och porter dricker jag helst en IPA, Pale ale, Session Ipa eller New England Ipa.

Det jag tycker är intressant är hur stilarna tycks krypa allt närmre varandra, men samtidigt bli mer raffinerade. Just de två ölen ovan; Cloudwater Ddh Southen Passion Pale och Fourpure Juicebox IPA är både väldigt lika och olika samtidigt. Det är lite märkligt det som händer; inom just "ljusa och humlestinna" öl känns det som att det inte längre finns några stil-typiska gränser. Det finns väldigt beska (tallbarr någon?) Pale ales, samtidigt som det finns finns alkoholsvaga IPA:s.
Nu baserar jag mycket av mitt tyckade på känslor och min subjektiva smakupplevelse, och inte teoretiska resonemang kring vad som kännetecknar olika stil-typer. Säkert finns det de som inte håller med om vad jag skriver.

Ölen till vänster ovan (Cloudwater) satt som en smäck; härlig beska utan ett uns av tallbarr. Lagom mycket passionsfrukt och perfekt balanserat med den där mjuka, fina NEIPA-känslan på tungan.
Juicebox till höger har också massor av frukt, men med kraftig slagsida mot citrus och mango. Dessutom en mindre grumlig sak (utan omältat vete). Enklare i smakerna på flera sätt, men väldigt insmickrande.
Så här i efterhand borde jag kanske ha köpt med mig fler av denna från bryggeriet, men så är livet; och det kommer nästan alltid fler chanser. Eller andra öl.

Ibland spekuleras det på diverse forum om nästa trend inom ölvärlden. Själv tror jag inte på trender, och det gör inte Svensson heller. Åtminstone inte snabba trender, om det är det vi menar med trend. IPA-trenden den bara fortsätter och fortsätter, och det tror jag den kommer göra länge till. Jag tror aldrig suröl kommer bli populärt, och jag tror inte Lager kommer få någon ny renässans heller (den har haft en oavbruten sådan sedan 1842).

Personligen tror jag framtiden är stark för ännu fler kombinationer av frukt, vete, kryddor och relativt runda, mjuka smaker. Beskan i all humle, den vänjer vi oss sakta vid, precis som att en chili-älskare vänjer sig vid styrkan i starkare chili-frukter.



Ratebeer om Cloudwater ddh
Ratebeer om Fourpure Juicebox
Magnus Bark (Ofiltrerat) skriver lite om Gammelbrygd, och en annan gammal fining Här

2016/08/10

Sundbybergs Pale Ale

För någon vecka sedan drack jag en flaska Sumpan Ale från Sundbybergs köksbryggeri. Ölen påminner mycket om Brittiska klassikern Old Speckled Hen; söt och maltig, rund och rätt tung i stilen. Både doft och smak med gott om tobak, nästan något whiskey-aktigt över dessa båda, bortsett från beskan, för den finns det inte mycket av.

Nu är inte Brittiska klassiker någon favorit hos mig, men jag fick ändå smak för köksbryggeriet. Det känns som att de hittat sin grej, de smäller inte bara på med ett gäng IPA-aktiga öl, och de låter inte humlen spela den självklara huvudrollen. Det finns ett sinne för design och flaskorna ser lite ut som medicin-flaskor gjorde förr, med sigill och allt.

I dag blev det till att testa deras Sundbyberg Pale Ale. Måttligt stark, 5% jämnt. Bäst före 2016-12. Sigillet märkt "0072". Japansk humle Sorachi Ace blandat med Amerikanska sorter Cascade och Columbus.

Vätskan är rätt disig och skummet fluffigt som ligger kvar länge. Doftar lätt av citrus och torkat gräs.
Första smaksensationen sött, aningen karamell, följt av en humleton som sakta smyger sig på och efter en stund blir rätt tydlig. Skog och tallbarr. Tydliga toner av citrus.
Köksbryggeriet skriver även om smaker av kokos, vilket jag inte känner mycket av.

Jag tycker sötman tar över och gör ölen obalanserad. Utseendemässigt ser det heller inget vidare ut, grumligt värre. Funderar på om det kan vara en dålig flaska jag fått.

Hade detta varit något som jag själv bryggt hemma till hus-behov, då hade jag varit nöjd. Men i kommersiell skala och till en peng nära 30 kronor flaskan tycker jag inte detta funkar.

2016/08/07

Sierra Nevada Pale ale - några år senare...


Härom dagen drack jag en öl som knappast behöver någon närmre presentation, Sierra Nevadas Pale Ale. Är man intresserad av öl och varit det mer än några år har man med stor sannolikt testat denna vid något tillfälle. Ordet klassiker är knappast någon överdrift, men vad jag kanske tycker är ännu mer intressant är vad folk skrivit om den genom åren. Inte minst i Sverige.

Efter att ha druckit upp den roade jag mig med att googla lite om vad andra bloggare skrivit. De flesta träffar jag fann är från 2012, 2013 och innan dess.

Något jag tycker mig märka är att den Amerikanska varianten av Pale Ale och Amerikanska IPA allt mera flutit ihop på senare år. Jag kan inte se några typiska skillnader mellan stilarna längre. Att IPA skulle ha högre alkohol-halt stämmer inte alltid. Att IPA skulle vara mer välhumlade stämmer verkligen inte heller (ta Oscar Blues Dales Pale ale som exempel). Nåja, vad har då andra bloggare skrivit om denna? Jag hittade omdömen som "tråkig", "Snäll och utan komplexitet", "för enkel", såväl som "välbalanserad" och "perfekt sommaröl".

Det är intressant hur olika vi tycker. Sanningen ligger ju alltid i betraktarens öga (eller mun), men ibland blir jag fundersam. I fallet med Sierra Nevada är det knappast någon slump att de behållit den som den är efter alla dessa år. Vill man ha mer humlestinna öl finns de (också) i deras sortiment.

Vad jag menar är väl egentligen att en bra öl alltid är en bra öl. Visst händer det mycket i ölvärlden, saker och ting utvecklas, nya smaker, nya kombinationer, samarbeten osv. Men mitt i allt detta får vi inte glömma att bra alltid är bra. Vad jag också menar är också att det är väldigt lätt att skriva av sig en massa saker om man har en blogg och kan lite om öl. Ibland är det kanske inte så värst genomtänkt. Snarare märkvärdigt tyckande utan större substans.

2016/07/28

En Fransman


Vi har nyligen varit i Paris på semester, och en av de öl som hamnade i resväskan var denna.

Namnet ser ni på etiketten och det kommer från ett relativt ungt fantom-bryggeri som startades av en Britt och Amerikan som av någon anledning hamnade i Frankrike någonstans runt 2011.

Les Brasserus du Grand Paris  brygger några olika sorters öl, jag kommer återkomma längre fram om dem. Detta är deras rätt standardmässiga Pale Ale, med dragning åt det Brittiska hållet.

Bäst före datum 5/11, 2016 och flaskan är 33 cl. Alkohol 5,7%

Färgen är ljus koppar, rätt disig. Skummet är fylligt, krämigt och kompakt. Mild doft av ananas, aningen grape. Lätt kolsyra som försvinner relativt snabbt.

Aningen mindre beska än typiskt för Pale Ale av Amerikansk typ. Det finns en vasshet i smaken jag inte kan placera, inte kolsyra, något annat.

Sammanfattningsvis en mjuk och lite snäll Pale Ale, i karaktären mitt emellan USA och England. "Trevlig" blir nog sammanfattningen, men bara att vara trevlig räcker inte i längden. En helt ok Pale Ale, men inget jag skulle köpa regelbundet.

Viktat betyg Smak, doft och utseende: 3,3