Ännu en jävla IPA..

Årets cykel-resa till Mallorca är nu över och med mig hem köpte jag förstås ett par flaskor Another Fucking IPA från Mallorca-bryggeriet Forastera. Har ännu ej lyckats ta mig till dem på plats, vilket grämer mig lite. De tycks alltid ha stängt när jag vill besöka dem. Men å andra sidan gör det att det finns ännu fler anledningar till att åka till Mallis igen i oktober nästa år.

På bilden syns ännu fler "fucking" IPA och dessutom från Spanska Macro-bryggerier, som precis som här i Sverige vaknat upp från Lager-dvalan som rådigt allt för länge.

Hur Cruzcampo IPA kommer smakar vågar jag inte sia om; oddsen är kanske inte sådär jättebra för att den ska smaka bra. Mahous Session IPA (i mitten) har jag redan druckit upp, och den var utmärkt, Inte så konstigt då Founders varit inblandade.

Tänk om något stort Svenskt bryggeri kunde göra något liknande?
Vilken dröm det skulle vara om Åbro och Cloudwater skulle göra en "samarbetsöl" tillsammans!

Dags att testa öl från Brittisk-Amerikanska Siren

En dag i veckan som gick fick jag ett SMS från min fru. Hon skrev att det kommit en kartong som var så tung att ett svart hål kunde rymmas däri. Tunga grejer tänker jag, måste vara öl!

Mycket riktigt, ett paket med öl med innehåll från Brittiska Siren och Belgiska Kees var det.

Siren är ett av flera bryggerier som jag av någon anledning länge velat testa, men där jag aldrig gjort slag i sak. Det har gått några år nu, och många här i Sverige har testat deras öl, men de verkar aldrig riktigt ha fått fäste här i Sverige.

Men nu var det dags, och här är vad jag tyckte



Siren Ryesing Tides, 7,4%. Bf 28/11/17. Rye IPA with Tropical tones

Doft av mango, tallbarr och grape. Liten skumkrona som snabbt lägger sig.
Något disig,  påminner lite om Stibergets West Coast för er som druckit den.
Blandad doft av tropiska frukter
Mango och persika dominerar tillsammans med ananas.
Trevlig är väl ordet och definitivt någon jag kan tänka mig att köpa igen. Vore kul att testa denna på fat.


Siren Undercurrent, 4,5%. Bf 29/9/17 Oatmeal Pale Ale

Doft av Vete, aningen kåda,
Medel skum, som stannar kvar en lång stund
Medelbesk, humlig start som fortsätter med... mer humle.
Citrus, grape, lätt vete-ton
För tunn i smaken och saknar kropp. Absolut inte misslyckad, men det fattas karaktär. På något sätt en typisk Session-Ipa,där det inte skulle skada med lite mer smakbärare och kropp.
Roar mig ofta efter att jag skrivit ned vad jag tycker vad andra skriver om öl jag dricker. För denna läser jag hos en Brittisk handlare:
"Her silky, creamy body will pull you under". Ja ja, denna marknadsföring. Inte var detta "silky" eller "creamy" inte.


Siren Pompelmocello, 6%, bf 29/7/17. Sur-Ipa med extra grape.

Sött, något sur och doftar tydligt av grape och citrus
Klar till halvklar, och lite skum, som snabbt försvinner.
Sött och fruktigt, med en lätt typisk surhet som följer i smaken.

Det var länge sedan jag konstaterade att jag inte är någon fan av suröl, och inte kom någon
fantastiskt ny insikt som tyder på motsatsen efter att ha druckit denna. Tycker du om kombinationen
suröl och tydliga toner av grape-juice, då kanske detta kan vara något för dig. Själv avstår jag helst.
Varför IPA ens finns i namnet övergår mitt förstånd. Rent bryggtekniskt kanske det finns något släktskap, men smakmässigt hittar jag inte mycket.. Kanske hade det funkat bättre i varmare väder, en kylig vinterkväll är detta knappast den perfekta ölen.


Siren Soundwave, 5,6%, bf 30/11/17. IPA

Frisk doft natur... Aningen malt och sötma, lätt citrus.
Något disig, men lätt till medelstort skum.
Jästfällningar.
Maltiga toner, vete.
Apelsin. Mango. Lätt beska, som efter en stund gör sig än mer påmind.
Läser reklamtexten som Siren skriver... Västkust... Mmm, tycker själv detta känns som en hybrid bestående av en del brittisk ipa med dess maltiga toner, en tredjedel Västkust-IPA med mycket humle, och en tredjedel New England IPA; grumligheten och tonerna av spannmål

Denna var rätt bra, men av dessa fyra var helt klart Ryesing Tides favoriten.
Totalt sett blev jag ändå lite besviken. Vet inte riktigt varför jag hade haussat upp Siren. Något gjorde att jag hade stor förväntningar, vilka inte infriades. Känns som att de går bort sig i alla stilbyten och kombinationer. Det lånas friskt till höger och vänster och det blir väl ok....men inte mycket mer.



Mer om Siren här: 

http://www.sirencraftbrew.com
https://www.youtube.com/watch?v=8JZA90THK-Y

Stockholms Ölfestival och Öl-safari

Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.

Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.

Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)

Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)

Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.

Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.

100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.

Rådanäs besöktes.

Sierra Nevada (såklart)

Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.

Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.

"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.

Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.

Mot slutet av kvällen gick jag in på lättare grejer; exempelvis ett par av Beerblioteks humliga saker.

Höganäs African Pale Ale

Har man hus behöver man ju klippa gräsmattan emellanåt, och på senare år har stilen "session IPA" blivit allt mer populär. Läskande, inte så alkhol-stinn och helt perfekt efter att ha slitit med gräsmattan.

Öl från Höganäs bryggeri har jag länge hört gott om, och nu äntligen gjorde jag slag i sak och beställde en flaska, här i form av deras "African Pale Ale". African ska tydligen stå för att humlen kommer från Afrika eller rättare sagt Sydafrika. Jag försöker inte förstå mig på varför och hur de kom på detta eller vad det skulle göra bättre eller annorlunda, men, ja, så är det.
Alkohol 4,7%
Bäst före 2016-12-13

Doftar tydligt av citron och tallbarr.
Medel kolsyra.
Medelgrovt skum som tar en stund innan det lägger sig.
Vacker gul färg.

Bryggeriet anger själva att denna öl ligger på 6 i beska på en skala mellan 1-12.
Redan efter första klunken känner jag att beskan gör sig mer påmind än så.  Om detta är en sexa, hur ska då en nia eller tia kännas?

Tydliga toner av grape och citrus. En kryddig ton gör sig påmind.Fungerar bra tillsammans är min första tanke.

Första intrycket är att detta är en balanserad öl, men att beskan är lite väl påträngande.
Det är förstås en smaksak, men frågan är om Höganäs inte satsat lite väl friskt med humlen i denna.

Faktum är att jag denna gång inte kunde hålla mig, jag drack ölen INNAN gräsklippningen. Det tog inte mer än tjugofem minuter, men det första jag tänkte på efter att ha klippt färdigt var hur den beska öl-smaken fortfarande hängde kvar i munnen.

Jag måste erkänna att jag på förhand verkligen ville tycka om denna öl. Gänget bakom bryggeriet verkar ha en okomplicerad, men samtidigt väldigt seriös inställning till hantverket, och jag trodde det skulle vara enklare än så här. Jag kan inte sätta något betyg, och jag vet inte riktigt om jag tyckte om detta. En sak är säker, ölen hade en egen karaktär, och det gör att jag vill prova fler öl från Höganäs.