Visar inlägg med etikett Samarbetsöl. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Samarbetsöl. Visa alla inlägg

2019/10/25

Ännu en jävla IPA..



Årets cykel-resa till Mallorca är nu över och med mig hem köpte jag förstås ett par flaskor Another Fucking IPA från Mallorca-bryggeriet Forastera. Har ännu ej lyckats ta mig till dem på plats, vilket grämer mig lite. De tycks alltid ha stängt när jag vill besöka dem. Men å andra sidan gör det att det finns ännu fler anledningar till att åka till Mallis igen i oktober nästa år.

På bilden syns ännu fler "fucking" IPA och dessutom från Spanska Macro-bryggerier, som precis som här i Sverige vaknat upp från Lager-dvalan som rådigt allt för länge.

Hur Cruzcampo IPA kommer smakar vågar jag inte sia om; oddsen är kanske inte sådär jättebra för att den ska smaka bra. Mahous Session IPA (i mitten) har jag redan druckit upp, och den var utmärkt, Inte så konstigt då Founders varit inblandade.

Tänk om något stort Svenskt bryggeri kunde göra något liknande?
Vilken dröm det skulle vara om Åbro och Cloudwater skulle göra en "samarbetsöl" tillsammans!

2018/07/14

Brittiska Wylam lanserar samarbetsbox



Wylam lanserades nu i dagarna sin senaste box med samarbetsöl. För mig blev det en beställning från en av de Brittiska handlarna jag brukar beställa från. Faktum är att jag hade missat att Cask Sweden från 180711 tagit in den och den finns i Systembolagets beställningssortiment här


Wylam har ju varit rätt aktiva, även här i Sverige. Deras "That the water wanted" den för Sverige lite annorlunda versionen av "I like to Moob it Moob It (Swedish edition) som var ett samarbete med Northern Monk är ett par exempel på sådant som fått oss ölnördar att snabbt trycka ned Köp-knappen i webbläsaren.

Boxen de nu lanserar är väl inget som tar ut svängarna direkt, men jag tycker det är en rätt lagom mix, något för alla. Lagom är för övrigt ett jäkligt underskattat uttryck i min mening. 


Lagom kanske inte är rätt ord för att beskriva bryggeriet dock. Annorlunda och spännande ligger närmre till hands.. Skulle gärna besöka dem, kanske blir det något av det i samband med nästa Englands-resa..

Ska bli kul att prova sig igenom lådan. Prismässigt ligger boxen på 460 kr, vilket gör ca 57 kr burken. Något billigare vid beställning direkt från England, men då tillkommer vanligtvis också ca 20 pund i frakt vid varje beställning. 




När jag ändå är lite uppe i varv; en bild som visar ny, spännande öl från Nottingham-baserade Black Iris
Tycker mycket om designen på etiketterna och bryggeriet ligger en lagom dagsutflykt från London om någon skulle vilja se något annat än den stora staden de flesta åker till. Det jag testat så här långt har också varit bra.

2018/06/17

Om det där med fyndiga öl-namn


Ständigt denna jakt på nya fyndiga namn. Vem brydde sig om vad en öl hette för femton år sedan?

Namn som "Northern Monk Patrons project 6.05 // Gluten Free DDH PAle// It is the Green-Eyed Monster Which Doth Mock the Meet it Feeds On."

Puhh!

Långt namn, och lite coolt kanske?
Vad sägs om: "Polygamy Porter" (med undertexten: Why just have one?)


Herpes och öl tycker jag däremot varken är särskilt coolt eller kul att ens se på en flaska.
" You´re taking home - HERPES - Life sucks Have a pint"

Vad jag inte ens har tänkt på tidigare att en del av dessa lustiga öl-namn snart inte ens lär har sitt ursprung i en blöt brainstorm-session på bryggeriet (eller måhända något mer seriöst), nä, det kanske snart döps öl direkt i datorn. Knappa in öl-stil, var bryggeriet ligger, namn på ägare och kanske lite andra parametrar och vips så trillar det fram några fyndiga förslag. AI är här, och-branschen lär inte heller komma undan. Det blir liksom två flugor i en smäll. En juste mjukvara hjälper till att hitta ett både lustigt och säljande namn, bryggaren behöver inte fundera så mycket över om namnet redan är upptaget, och vilken hipp kund tycker inte om ett lustigt namn?

Förhoppningsvis innebär det inte att det blir lite som jag sett i vin-branschen, ett sätt att sälja medelmåttigt vin. Kompromisser med innehåll, rolig flaska/burk, högre pris...


2018/04/21

Öl-resa till Manchester och London - del 1


Hmm, vad kan  gömmas här innanför?
Varje vår brukar jag och kompisen åka till London för lite kul. Efter några år kändes det som att vi tröttnat lite, så vi tog det enorma beslutet att nästa resa skulle bli till Manchester OCH London. Den som kan sin öl-hemläxa vet att Manchester är en rolig stad, full av bryggerier och annat kul. Bilden ovan föreställer den exklusiva entrén till Cloudwaters taproom, centralt i Manchester.



Första dagen hamnade vi av någon anledning hos Brewdog. Lunchtid, och en nästan folktom lokal. En medioker hamburgare och ett par goda öl senare hamnade vi lite senare...



Utanför Cloudwater. Lite kul att stirra in i bryggeriet var det ju, men stället är litet och ingen fantastisk bryggeri-rundtur fanns på schemat (Cloudwater arrangerar inte så många sådana när vi var här), så vi vände blicken åt...


Några högar malt. Jag funderarde på vad de skulle användas till. Pizza? Bröd? Soptippen?



Inne i den heliga lokalen någon halvtimme senare. Mycket fanns det på fat och kallt var det i lokalen. Det kan inte ha varit mer än 9-10 grader där inne, och ölen serverades vid 5-6 graders temperatur.

Men ändå smakade det fantastiskt bra. Förvånansvärt lite folk, båda kvällarna vi var där. Typ femton ölnördar torsdag-kväll och max fjugofem nördar samtidigt fredag-kväll.


Lite extra rött i bakgrunden från värme-aggregaten som försökte höja temperaturen.




Man besöker inte Cloudwater för att äta lite smarrig mat till sina öl, men de hade en schysst surdegs-limpa att skiva upp (med sin egen malt?), tillsammans med lite oliver, smör och annat smaskigt.




I Manchester hamnade vi av en slump hos Gasworks Brew Bar



Som visade sig ha en skön mix av Manchester-öl, inklusive sina egna alster. Fräscht ställe, väl värt ett besök.


Där fanns det både underhållning för den som vill spela och spana.


Manchester är verkligen en stad fylld av kontraster. Det kändes som att det var mer regel än undantag att det på ena sidan gatan fanns en gammal industribyggnad från 1910, och på andra sidan en glasbyggnad fyrtio våningar hög. Det rivs nog rätt friskt, men jag fick intrycket att våra kompisar i Manchester även bevarar mycket. Efter ett misslyckat försök till besök hos The Smithfield Market Tavern (tydligen ansett som en väldans bra öl-ställe, men när vi gick in där fördömde vi snabbt stället till kategorin äckligt insuttna, rökiga hak). Vilken tur, för fem meter därifrån låg något som såg ut som ett ställe där folk satt och drack öl, och simsalabim, plötsligt var vi in i en gammal spårvagnshall, lagom uppfräschad, med ett brett utbud öl, vin, mat. En bar med öl. En med vin, och ett antal restauranger som sålde sin mat. Ungefär som hötorgshallen, fast tjugo gånger högre kvalitet på det som serveras och 400% mer genuin atmosfär..


Vi var bara dryga två dagar i Manchester. Mycket hanns inte med. Musik, klubbar, skivaffärer. Kanske inte något för kompisen jag var där med (han är bara intresserad av fotboll och Hammarby), men absolut något jag hade velat ägna en del tid åt. Det kryllade av krogar, musik-ställen, jazz-hak, klubb-ställen och mycket annat spännande.


Och så lite ganla fabriker och annat kul att passera.


Track Brewing besökte vi. Ligger bara några plåt-jalusier bort från Cloudwater. Orken tröt, så det blev bara en öl där. Kändes som att de var rätt inspirerade av Cloudwater. På gott och ont..


Andra kvällen hade vi bokat bord hos Bundobust. Som är ett (insåg vi) väldigt trendigt (och trevligt!) ställe som jobbar hårt för Craft-beer i kombination med vegan-/vegerariskt Indisk mat. Kompisen är mycket för kött, och jag också, men det gäller att vara öppen, och maten var bra, Ölen också!


Det syns ju på bilden hur roligt det kan vara hos Bundobust.


Avslutar med en bild från Cloudwaters taproom. Det är faktiskt inte så mycket större än så här. Bakom mig stod en stor kyl med en massa spännande öl (burkar så klart). Lite bakom det låg "baren och ett antal kranar och så ett litet sortiment av exklusiva öl på 75cl flaskor samt ett gäng andra öl (bland annat deras samarbetsöl de gjort tillsammans med Fuller - Fullers & Friends New England IPA).

Kul öl-ställe Manchester! Dag tre gick resan vidare med tåg till London. Jag återkommer snart om det i ett annat inlägg.

2017/12/08

Att samarbeta kring öl


För några dagar sedan satt jag och tänkte på hela grejen med att blanda olika intressen, och det där med att förnya sig. Ölen på bilden är en samarbetsöl. Det är helt klart inget nytt fenomen om nu någon trodde det, men för mig känns det i alla fall som hela fenomenet har blivit riktigt stort i Sverige först nu. Omnipollo, Brewski, Stigbergets, ja till och med Oppigårds (men inte så mycket, ett par?) har haft samarbeten både med Nordiska bryggerier och med Brittiska/Amerikanska..

I vilket fall, Norska bryggeriet Lervig och bryggpuben Warpigs (Köpenhamn) har gjort denna torrhumlade American pale ale. Detta med hjälp av en herrans massa humle. Kolla här så får du veta vad de försökt göra. På senare tid har jag druckit rätt mycket öl med lite lägre alkohol-styrka, och det har väl varit någon slags trend åt det hållet på sistone (jag brukar vara sen med trender), men känner ofta att det tenderar att bli lite tillkämpat. Procenten betyder mycket även fast det försöker döljas med en exotisk blandning humle och med både två och tre sorters jäst i samma öl. Just denna är ett exempel på det. God och frisk och med en exotisk vinös ton, men inget jag köper igen. Speciellt inte för närmare 70 kronor burken.




För att balansera upp det är med lite alkohol hittade jag av en ren händelse (nåja..) en annan samarbetsöl där Lervig varit inblandade. No´rway Jose IPA. Eftersom det är ett samarbete mellan ett Norskt och ett Spanskt bryggeri kunde jag inte motstå att prova denna. Lite över sju procent och det hela är gjort tillsammans med ett av många andra spännande Spanska bryggerier; Basque Brewing project. Tänker inte sväva ut i någon analys bortsett från att detta var jäkligt bra. Intressant nog nämner de över huvud taget inte begreppet "New England" någonstans, det är bara harmoni mellan malt och humle.

Spanskt och Norskt gott folk, det är veckans tips från mig.


2017/03/05

Två väldigt olika öl - Siren Blacklight Banana och Kasteel Cuvée Chateau 2012



Vissa dagar vill man göra något speciellt. Många av oss väljer att öppna de där riktigt speciella ölen vid speciella tillfällen. Kanske i samband med någon högtid? Själv har jag alltid gått mot strömmen där, har inte heller varit särskilt förtjust i högtider. En bra öl till exempel förtjänas att drickas som belöning, inte vid något visst datum, eller för att andra tycker att "man" ska äta eller dricka extra fint vid något speciellt tillfälle.

Förutom att Vasaloppet gick i dag är det en vanlig sketen söndag. Blåsigt. Men faktiskt rätt soligt!
Perfekt tillfälle att kolhydratladda inför kommande arbetsvecka med en Banan-stout!

Brittiska Siren har gjort denna samarbetsöl tillsammans med Garage Project, Nya Zeeland.
Blacklight banana är ett småmysigt namn tycker jag. Originellt. Etiketten föreställer en fladdermus som hänger upp och ned. Det finns en lite rolig historia på bryggeriets hemsida; hur kommer de på allt dessa kreativa bryggare? :)
Det är en rejäl sak, 9,2% alkohol. Bäst före datum 9:e december 2017. Svensk text på baksidans etikett. Alltid kul att känna att Svenska språket är ett världsspråk!

Att det finns bananer i mängder i denna kommer inte som någon överraskning för vare sig näsa eller smaklökar. Massor av banan tillsammans med smaken av en klassiskt torr Stout och en lätt rökig ton. Lång eftersmak av kaffe och Whiskey. Mycket god

Eftersom solen fortfarande skiner därute och våren nog snart helt klart kommer bytte jag ämne till en Cuvée. Öl från Kasteel har jag druckit förr, inte minst på mina resor till Holland. Däremot har jag aldrig druckit Cuvée.
Måste erkänna att jag var lite misstänksam. Belgisk öl är sällan något jag längtar till. Denna fick jag från en vän som brukar ge mig öl han tror jag inte kommer tycka om. Jag ger förstås tillbaka.  Det där med att testa nytt ska inte underskattas. När man byter tycks det inte heller kosta något. Märkligt, du har ju fortfarande betalat för ölen du byter bort ;-)

Här var det ännu mer alkohol, Belgarna är duktiga på det området; 11% . Årgång 2012. Bäst före oktober 2018.

Försiktigt häller jag upp. Det blir inget skum, utan stora bubblor längs glasets kanter. Ser ut som en blandning mellan brunbränd glögg och stout. För en gångs skull väntar jag innan jag greppar glaset.
Doft och smak bekräftar vad jag trodde, detta är vare sig vin eller öl. Tydliga spritiga-toner i doften. Konjak? Sherry? Smakar russin, Soja, vinäger och (fin?) lagrad brun sprit. Det är nog bäst att sluta här. Jag tänker på ett gott rött vin och alla möjligheter det ger. Jämfört med detta, nej, det är inte min grej. Jag avstår att ge mig in i något längre resonemang runt varför, jag kommer bara snurra mig in i saker som jag möjligtvis inte förstår. Tur att andra förstår, och grattis till er som tycker detta är en höjdare!

Tack Pär! Fortsätt ge mig öl jag inte tycker om, till slut kanske vi lyckas!