Två väldigt olika öl - Siren Blacklight Banana och Kasteel Cuvée Chateau 2012

Vissa dagar vill man göra något speciellt. Många av oss väljer att öppna de där riktigt speciella ölen vid speciella tillfällen. Kanske i samband med någon högtid? Själv har jag alltid gått mot strömmen där, har inte heller varit särskilt förtjust i högtider. En bra öl till exempel förtjänas att drickas som belöning, inte vid något visst datum, eller för att andra tycker att "man" ska äta eller dricka extra fint vid något speciellt tillfälle.

Förutom att Vasaloppet gick i dag är det en vanlig sketen söndag. Blåsigt. Men faktiskt rätt soligt!
Perfekt tillfälle att kolhydratladda inför kommande arbetsvecka med en Banan-stout!

Brittiska Siren har gjort denna samarbetsöl tillsammans med Garage Project, Nya Zeeland.
Blacklight banana är ett småmysigt namn tycker jag. Originellt. Etiketten föreställer en fladdermus som hänger upp och ned. Det finns en lite rolig historia på bryggeriets hemsida; hur kommer de på allt dessa kreativa bryggare? :)
Det är en rejäl sak, 9,2% alkohol. Bäst före datum 9:e december 2017. Svensk text på baksidans etikett. Alltid kul att känna att Svenska språket är ett världsspråk!

Att det finns bananer i mängder i denna kommer inte som någon överraskning för vare sig näsa eller smaklökar. Massor av banan tillsammans med smaken av en klassiskt torr Stout och en lätt rökig ton. Lång eftersmak av kaffe och Whiskey. Mycket god

Eftersom solen fortfarande skiner därute och våren nog snart helt klart kommer bytte jag ämne till en Cuvée. Öl från Kasteel har jag druckit förr, inte minst på mina resor till Holland. Däremot har jag aldrig druckit Cuvée.
Måste erkänna att jag var lite misstänksam. Belgisk öl är sällan något jag längtar till. Denna fick jag från en vän som brukar ge mig öl han tror jag inte kommer tycka om. Jag ger förstås tillbaka.  Det där med att testa nytt ska inte underskattas. När man byter tycks det inte heller kosta något. Märkligt, du har ju fortfarande betalat för ölen du byter bort ;-)

Här var det ännu mer alkohol, Belgarna är duktiga på det området; 11% . Årgång 2012. Bäst före oktober 2018.

Försiktigt häller jag upp. Det blir inget skum, utan stora bubblor längs glasets kanter. Ser ut som en blandning mellan brunbränd glögg och stout. För en gångs skull väntar jag innan jag greppar glaset.
Doft och smak bekräftar vad jag trodde, detta är vare sig vin eller öl. Tydliga spritiga-toner i doften. Konjak? Sherry? Smakar russin, Soja, vinäger och (fin?) lagrad brun sprit. Det är nog bäst att sluta här. Jag tänker på ett gott rött vin och alla möjligheter det ger. Jämfört med detta, nej, det är inte min grej. Jag avstår att ge mig in i något längre resonemang runt varför, jag kommer bara snurra mig in i saker som jag möjligtvis inte förstår. Tur att andra förstår, och grattis till er som tycker detta är en höjdare!

Tack Pär! Fortsätt ge mig öl jag inte tycker om, till slut kanske vi lyckas!