2019/04/05

London 2019

Tiden går snabbt, redan dags för årets London-besök.

Denna gång blev det mindre öl och mer av allt annat. Inte minst i form av kaffeprovning och kaffemässa. Allt handlar inte om öl.



Första dagen blev det besök hos Crate. Har besökt dem flera år på raken och tycker de blir bättre och bättre. Deras helt vanliga IPA är riktigt bra på plats. 


 Crate är ett riktigt populärt ställe, och det är bara runt öppningsdags (runt lunch) en vanlig onsdag i mars det ser så här lugnt ut. När vi gick därifrån, någon timme senare hade det fyllt på rejält.


Hos Crate ska man äta pizza. Vi delade på en med Stilton-ost, valnötter och sweet potato och en med Curry-chicken. Det senare lät lite konstigt, men båda var suveränt goda.



Efter Crate är det nästan obligatoriskt att besöka Howling Hops. Avsevärt lugnare, och med mer variation i ölen.Testade en Red Ale och drack deras nya New England Ipa.


Runt Westminster var det en del folk som samlades runt Brexit-spektaklet.


London är kanalernas stad. Här var vi ungefär halvvägs mellan Camden Market och Little Venice. I de vackra områdena vi passerade var det typ NOLL antal pubar. Antar att allt förmöget folk där har en egen pub på tomten? Eller inne i huset undangömt, för med de pengarna är det förstås vin som gäller och det man vill skylta med.


Allt finns i London...


Mother Kellys är ett ställe jag aldrig besökt. Bra läge också, nära Vaxuhall station dit många bussar går. Fanns flera kylar med mycket intressant öl att köpa med sig.


Drack en klockren öl här som kom från Left handed giant. Kan ha varit resans bästa öl.



Här var det stängt när vi passerade. Hårdrock + Öl = Sant!



På lördagen var det kaffeprovning under förmiddagen



Och efter lunch samlade vi oss för Bermondsey Beer Mile. Folk stod faktiskt och umgicks här, även fast en och annan (här en anställd) stod och fibblade med telefonen. Här hos Brew By Numbers.

Någon halvtimme senare hamnade vi förstås hos Kernel. Den här gången var det dock på håret; Kernel stänger 14 och vi kom precis när de höll på att packa ned för dagen. Trevligt nog fick vi en pratstund med Kernels världsberömde Svensk Jens Löwius. Trevlig prick! Fick bland annat veta att Kernel producerar 15000 liter öl per vecka (alltså en bra bit under en miljon liter per år) och att det ska mycket till för att de ska börja sälja öl på burk.



Beer mile har funnits några år nu, och det kommer nya aktörer hela tiden. Förra året slog MOOR upp dörrarna till sitt taproom, och i år är det bland annat Cloudwater, London Calling Sweden och Affinity som öppnat upp. Cloudwater var jag och besökte i Manchester förra året och hade stora förväntningar inför besöket hos deras nya taproom i London. Blev grymt besviken. Tråkigt lokal, få öl på fat, inga burkar att köpa med sig, ölen som serverades var för kall. Kan tyvärr fortsätta skriva negativt en stund. Besöker inte igen, om de inte skulle få för sig att göra om stället totalt.  Modigt skrivet av mig som har dem som ett av mina absoluta favorit-bryggerier.



London calling Sweden visade sig vara det roligaste stället under beer mile. En del öl från Poppels (som är medgrundare) och en rätt charmig lokal som det märks att man försökt göra något mer av. De hade Beer Pong och till och med herrarnas urinoar hade en viss charm. Lite djungel-feeling där inne ;-)




Provade en öl vid besöket, ett samarbete mellan Poppels, Lervig och All in brewing.
En riktigt lyckad NEIPA.



Sista dagen besökte jag London Coffe Festival. Som lustigt nog håller till i Old truman Brewery - och deras gamla lokaler  nära Brick Lane Market. 250 utställare och ett antal workshops och seminarier, demos, tävlingar, ja det fanns mycket kul att titta på.


Här var det stressigt värre för de två som skulle tävla i konsten att göra tio olika kaffedrinkar på tio minuter.


Lägger ännu ett kul besök i London bakom mig.

Älskar London, men nästa vår blir det nog ett nytt resmål med temat öl (och gärna kaffe).
Bristol vore kanske något?  Left handed giant, Wiper and True, Arbor och Lost & Grounded är några intressanta bryggerier som ligger där.


https://www.bermondsey-beer-mile.co.uk/





















2019/02/08

Ett besök i Tallinn



Resa är kul och att dricka god öl när man reser är ännu roligare! Våren brukar innebära inbokade resor för mig och familjen, och just denna snöiga februari blev det ett besök i Tallinn för mig och frugan. Till skillnad från Riga (där vi varit många gånger) var det första gången för ett besök över huvud taget i Estland.

Temat för resan var Slappa, promenera och äta god mat. Och så lite öl förstås.
Första kvällen hade vi bokat bord hos Onesixty, som Untappd av någon anledning beskriver som en Whiskey-bar. Bra service, goda ribs och burgare hade de i varje fall.


 Typisk Industri-chic inredning i gammal industribyggnad.


Granne med OneSixty ligger en über-cool MC-firma som renoverar och hottar upp motorcyklar. Blev inte riktigt klok på om ägaren till denna var samma som till OneSixty. Motorcyklarna fanns i varje fall lite överallt i lokalerna.



Delar av menyn och en fin Moto-Guzzi längst ned i lokalen.



På ovanvåningen fanns WC med Mc-blaskor att roa sig med samt en butik med diverse MC-relaterat. Hjälmar, väskor och annat med det "rätta" stuket.


Ölen som fanns på fat kom från Estländska Tanker och deras Pale Ale var riktigt bra.



Andra dagen hamnade vi på Mini Burger Facory som ligger relativt centralt i gamla stan. Stället är rätt haussade för sin burgare. Det i kombination med ett bra öl-utbud gjorde att besök var givet. Ölen var riktigt bra, burgarna såg riktigt fina ut, men smakade inte särskilt mycket.

Vilken tur att vi fortsatte temat hamburgare sista dagen, då vi besökte Estonian Burger Facory. Här var det tvärtom, inget vettigt alls på fat (dock fanns bra öl på flaska), men både burgare och Pommes var kanon-fina.


 En av kvällarna hamnade vi hos Uba Ja Humal, som är en kombinerad öl-butik och öleria. Stället var väl inte direkt välbesökt när vi var där..


Utbudet på fat var dock desto bättre. Svenskt fanns förstås för den som ville ha sådant.
Här och på andra ställen drack jag genomgående bra och för det mesta riktigt bra öl. Andersons, Tanker,  Lehe och förstås Pohjala levererade verkligen.




Första eftermiddagen råkade vi av "misstag" gå in till öl-butiken KOHT.
Det måste vara den minsta öl-butik jag någonsin besökt. Det var precis att vi två kunde röra oss hyggligt lättkontrollerat där inne. Jag hade ryggsäck på mig, och var lite orolig för att den skulle slå ned någon flaska. Trots litenheten imponerade utbudet massiv på mig. Snacka om välkomponerat. Öl från all världens hörn, och bara riktigt bra eller intressanta saker stod på hyllorna. Som tur var hade vi inte något incheckat bagage på hemresan, så det blev till att gå ut med ett par hotell-öl.


Utsidan av Koht. För den som bara hinner med en kortis i Tallinn (alltså kommer med båten) är det ändå enkelt att ta sig till Koht. Stället ligger i princip på vägen till delar av den gamla stadsmuren.


700 öl på fyra kvadratmeter totalt (inklusive personalutrymmen??). Brevid Koht ligger Moonshine bar som samme ägare driver. Stället öppnar 1700 varje dag. Vi hann tyvärr inte med något besök.

Innan resan kändes det lite spännande att jämföra Tallinn och Riga. Riga har jag som sagt varit i många gånger, och frågan var hur Tallinn skulle vara. Intressant nog handlar det om två helt olika städer. Både när det gäller öl, kultur, influenser från öst och inte minst prisnivå.

Det negativa för Tallinn är att det inte är någon särskilt billig stad. Åtminstone inte jämfört med Riga, där det är riktigt prisvärt att äta och dricka gott. Tallinn ligger uppskattningsvis 20% under Sverige-priser; Riga snarare 40-50%. Det beror förstås på vart du befinner dig; även i Riga finns det dyra ställen..

Tallinn är en mindre stad, dryga 400 000 invånare. Riga har ca 700 000.
Tallinn är starkt influerat av Finland (82 km fågelvägen till Helsingfors), Riga mycket mer influerat av Ryssland (Procentuellt sett klart fler Ryska medborgare bor också i Riga än i Tallinn).

Det är mycket mer turister i Tallinn, även fast det var lågsäsong var det mycket folk som inte var Estländare. Min amatörmässiga bedömning är att det är klart mer turister i de centrala delarna under lågsäsong i Tallinn, än det är under högsäsong i Riga.
Det där med turismen är förstås inte konstigt; Tallinn är en otroligt välbevarad stad, men massor av historia. Riga som stad tog mycket mer stryk under den Ryska ockupationen, och har inte heller spelat samma roll historiskt sett när det gäller handel och liknande.

Det känns som att Estland har kommit längre när det gäller öl. Nybyggaranda saknas dock inte i Lettland och Riga.

Lite som att jämföra äpplen och päron. Oavsett det, Tallinn var kul att besöka. Tror säkert att det blir fler besök




2019/01/18

Innis & Gunn, lokala kändisar och finns det bryggerier i Strängnäs?



Visst finns det en öl-kultur i Strängnäs. Först (och kanske inte störst..) har vi ju den där Pepparkaksölen Koge´s Choice, vars ursprung kommer från en tävling som Innis & Gunn arrangerade senast någon gång förra året. Den vanns av en lokal öl-profil, och resultatet enligt säkra källor (Systembolagets personal) blev långa köer och någonstans runt TUSEN (!?) flaskor sålda av denna förträffliga öl enbart på bolaget i Strängnäs. Det är knappt jag tror det är sant. Kanske är det inte heller det; kanske la jag på en nolla för mycket, eller så har jag dragit på mig någon slags hörselskada, eller så är det så folk i gemen är:  Att det är roligt att prova något som en lokal "öl-kändis" har varit med och skapat, och herregud, Innis & Gunn som är ett så bra bryggeri; "Den måste vi prova!"

Spydigt värre från min sida, och trots att jag är beteendevetare förstår jag ingenting. Eller kanske snarare VILL jag inte förstå någonting...

Bilden ovan visar något helt annat, en IPA från ett både riktigt OCH lokalt bryggeri här i min vackra hem-kommun. Mental IPA från Mälardalen Brewery är en IPA rätt och slätt, och en sådan behöver alla landsorts-bryggerier som vill etablera sig ha i sin portfölj.

Jag blir så glad över att man väntat så länge med att lansera sin öl på bredare front. Först nu kommer Mälardalens öl i Systembolagets sortiment. Bryggeriet har ändå funnits ett tag. Jag vet inte hur många öl jag druckit från mindre bryggerier som hållit tvivelaktig, eller till och med på gränsen till usel kvalitet. Mälardalen visar på något som jag tror pågår; mindre bryggerier jobbar mer på jämn kvalitet över tid. Kan det vara så att den stora förändringen, det stora uppsvinget kommer 2019? Året då huvuddelen av de Svenska hantverksbryggerierna lyckas prioritera kvalitet framför kvantitet?



Öl i Strängnäs kommun:
Stränge Brewing
Mälardalen Brewing