2018/06/17

Om det där med fyndiga öl-namn


Ständigt denna jakt på nya fyndiga namn. Vem brydde sig om vad en öl hette för femton år sedan?

Namn som "Northern Monk Patrons project 6.05 // Gluten Free DDH PAle// It is the Green-Eyed Monster Which Doth Mock the Meet it Feeds On."

Puhh!

Långt namn, och lite coolt kanske?
Vad sägs om: "Polygamy Porter" (med undertexten: Why just have one?)


Herpes och öl tycker jag däremot varken är särskilt coolt eller kul att ens se på en flaska.
" You´re taking home - HERPES - Life sucks Have a pint"

Vad jag inte ens har tänkt på tidigare att en del av dessa lustiga öl-namn snart inte ens lär har sitt ursprung i en blöt brainstorm-session på bryggeriet (eller måhända något mer seriöst), nä, det kanske snart döps öl direkt i datorn. Knappa in öl-stil, var bryggeriet ligger, namn på ägare och kanske lite andra parametrar och vips så trillar det fram några fyndiga förslag. AI är här, och-branschen lär inte heller komma undan. Det blir liksom två flugor i en smäll. En juste mjukvara hjälper till att hitta ett både lustigt och säljande namn, bryggaren behöver inte fundera så mycket över om namnet redan är upptaget, och vilken hipp kund tycker inte om ett lustigt namn?

Förhoppningsvis innebär det inte att det blir lite som jag sett i vin-branschen, ett sätt att sälja medelmåttigt vin. Kompromisser med innehåll, rolig flaska/burk, högre pris...


2018/04/29

Öl-resa till Manchester och London - del 2


Vi lämnade Manchester dag tre och styrde kosan mot London. Det var säkert 7 grader varmare i London, och solen sken äntligen! Manchester var fint, men vädret var inte lika fint när vi var där. Efter ett snabbt besök hos Euston tap och incheckning på hotellet for vi vidare mot Bermondsey Beer Mile. Det har hänt en del sedan förra året, bland annat har London Beer Facory flyttat hit. Jag var in och kollade, men vi hade mycket på agendan, så vi fick vidare till..


Anspasch & Hobday.


MooR är även de nya. Vill minnas att jag läst att de slog upp dörrarna i februari på denna adress. 
Kände inget sug kring att gå in där; litet och med en vakt som uppenbarligen stod där av någon anledning som jag inte förstod. De där reglerna kring att man inte får gå utanför "området" och dricka sin öl verkar för det mesta inte respekteras så där jättebra. 


Vi gick vidare till Fourpure, och det är ett exempel på att de där med regler inte verkar så viktigt. Vi stod på andra sidan gatan en lång stund (i solen!), och vi hörde faktiskt en man ropa något som lät som att någon skulle behöva flytta på sig, men det gällde i alla fall inte oss..
Besöket hos Fourpure blev, åtminstone för mig, en mindre besvikelse. Fourpure expanderar så att det knakar om det. Lokalen var delvis ombyggd, men bortsett från nya, fräscha toaletter tycker jag inte att det blivit bättre på något sätt. Stämningen kändes som någon slags mix av Brewdog, Svenssons som vill vara lite hipster, och en massa vackra människor. Det där med känslor är inte alltid så lätt, inte minst i text, men ni förstår nog att jag inte var sådär jätteimpad denna gång. Vilket går rakt emot vad jag tyckte förra gången jag besökte Fourpure. För mig är det lätt att tro att Fourpure förändrats, men det är nog så att jag också gjort det.


Det fanns inte fler öl på fat nu, men nya, coola digitala tavlor. Och en lång kö. För den som vill köpa  finns det gott om burkar på plats - till en vettig peng dessutom.


Vackra människor. Jag är nog rätt vacker jag också, men kanske inte riktigt lika ung som flertalet på bilden.


Bord hade bokats hos Temple Brew House. Väldigt avslappnat ställe, det här är ett ställe jag gärna besöker igen. Inte beroende på maten (som var ok, men inte mer) eller för ett fantastiskt öl-sortiment, utan för att det kändes så lätt och skönt att vara där. Det råkade vara Ligacup-final mellan Tottenhamn och Manchester City, och en del av oss kollade, men lika många tittade inte. Lokalen är hyggligt stor. Känns som den typ av ställe jag tror kommer ta över den klassiska Brittiska puben, som med all rätt har tappat otroligt mycket på senare år.


Det fanns ca femton öl på fat, och Manchester-känslan satt fortfarande i, så det fick bli en Cloudwater.


Dagen efter hamnade vi hos Crate, stället där det gäller att hänga på låset. 45 minuter efter att vi kom dit kändes det som att halva London anlänt, inklusive folk med flytväst (det går en flod utanför)
Jag kan tycka att Crate är lite underskattat. Vid varje besök jag gjort har de blivit bättre, och den IPA vi drack var väldigt, väldigt bra. Jag testade även en samarbets-Dipa de gjort tillsammans med Rådanäs bryggeri, som även den var väldigt fin. Pizzan vi åt var klockren.


Brevid Crate ligger Howling Hops, ett ställe där det är avsevärt lugnare. Varför kan man fundera över, för de öl som testades där höll god klass de med, likaså stämningen. Haussen kring Crate verkar vara större, men här fanns öl i andra stilar, en Kölsch till exempel. Och en helt ok Neipa. Deras choklad-stout var fin den med.


Kemi var inte mitt starka ämne, men det här är ju lite charmigt.


Klassiska sejdlar a la 70-tal. Det verkar som att dessa är starkt på väg tillbaka; såg dem på fler ställen.


Sista dagen tittade vi förbi Kew Gardens. Stället att besöka om man vill spana in träd och växter från hela världen. Promenaden uppe bland trädkronorna var lite pirrig. Väl värt ett besök för den som är det minsta intresserad även av sådant som går att odla och som inte ska drickas upp.

Jag åker till England 1-2 gånger om året, och det som slog mig denna gång är hur deras försäljningskanaler förändrats.  Antalet näthandlare har bokstavligen exploderat. Får även känslan att de butiker som tidigare mest sålt vin nu börjar sälja mer kvalitets-öl. Till och med Bargain Booze har en butik i Manchester som säljer craft beer  (hann tyvärr inte med ett besök denna gång), och inte bara smaklös Euro-lager typ Carlsberg och Heineken. De senaste tre-fyra London-besöken har jag gjort till vana att besöka saluhallen hos Marks & Spencer på Oxford Street. London City undviker jag in i det längsta, men deras saluhall har varit en liten silver-gruva av fynd. Dock inte denna gång, nästan inget nytt och ännu mer av deras eget märke. Kanske räckte det där för Marks & Spencer? Deras mål är sannolikt inte att stilla ölnördens törst efter intressanta öl, utan snarare vanligt folks sökande efter ett bredare utbud.

2018/04/21

Öl-resa till Manchester och London - del 1


Hmm, vad kan  gömmas här innanför?
Varje vår brukar jag och kompisen åka till London för lite kul. Efter några år kändes det som att vi tröttnat lite, så vi tog det enorma beslutet att nästa resa skulle bli till Manchester OCH London. Den som kan sin öl-hemläxa vet att Manchester är en rolig stad, full av bryggerier och annat kul. Bilden ovan föreställer den exklusiva entrén till Cloudwaters taproom, centralt i Manchester.



Första dagen hamnade vi av någon anledning hos Brewdog. Lunchtid, och en nästan folktom lokal. En medioker hamburgare och ett par goda öl senare hamnade vi lite senare...



Utanför Cloudwater. Lite kul att stirra in i bryggeriet var det ju, men stället är litet och ingen fantastisk bryggeri-rundtur fanns på schemat (Cloudwater arrangerar inte så många sådana när vi var här), så vi vände blicken åt...


Några högar malt. Jag funderarde på vad de skulle användas till. Pizza? Bröd? Soptippen?



Inne i den heliga lokalen någon halvtimme senare. Mycket fanns det på fat och kallt var det i lokalen. Det kan inte ha varit mer än 9-10 grader där inne, och ölen serverades vid 5-6 graders temperatur.

Men ändå smakade det fantastiskt bra. Förvånansvärt lite folk, båda kvällarna vi var där. Typ femton ölnördar torsdag-kväll och max fjugofem nördar samtidigt fredag-kväll.


Lite extra rött i bakgrunden från värme-aggregaten som försökte höja temperaturen.




Man besöker inte Cloudwater för att äta lite smarrig mat till sina öl, men de hade en schysst surdegs-limpa att skiva upp (med sin egen malt?), tillsammans med lite oliver, smör och annat smaskigt.




I Manchester hamnade vi av en slump hos Gasworks Brew Bar



Som visade sig ha en skön mix av Manchester-öl, inklusive sina egna alster. Fräscht ställe, väl värt ett besök.


Där fanns det både underhållning för den som vill spela och spana.


Manchester är verkligen en stad fylld av kontraster. Det kändes som att det var mer regel än undantag att det på ena sidan gatan fanns en gammal industribyggnad från 1910, och på andra sidan en glasbyggnad fyrtio våningar hög. Det rivs nog rätt friskt, men jag fick intrycket att våra kompisar i Manchester även bevarar mycket. Efter ett misslyckat försök till besök hos The Smithfield Market Tavern (tydligen ansett som en väldans bra öl-ställe, men när vi gick in där fördömde vi snabbt stället till kategorin äckligt insuttna, rökiga hak). Vilken tur, för fem meter därifrån låg något som såg ut som ett ställe där folk satt och drack öl, och simsalabim, plötsligt var vi in i en gammal spårvagnshall, lagom uppfräschad, med ett brett utbud öl, vin, mat. En bar med öl. En med vin, och ett antal restauranger som sålde sin mat. Ungefär som hötorgshallen, fast tjugo gånger högre kvalitet på det som serveras och 400% mer genuin atmosfär..


Vi var bara dryga två dagar i Manchester. Mycket hanns inte med. Musik, klubbar, skivaffärer. Kanske inte något för kompisen jag var där med (han är bara intresserad av fotboll och Hammarby), men absolut något jag hade velat ägna en del tid åt. Det kryllade av krogar, musik-ställen, jazz-hak, klubb-ställen och mycket annat spännande.


Och så lite ganla fabriker och annat kul att passera.


Track Brewing besökte vi. Ligger bara några plåt-jalusier bort från Cloudwater. Orken tröt, så det blev bara en öl där. Kändes som att de var rätt inspirerade av Cloudwater. På gott och ont..


Andra kvällen hade vi bokat bord hos Bundobust. Som är ett (insåg vi) väldigt trendigt (och trevligt!) ställe som jobbar hårt för Craft-beer i kombination med vegan-/vegerariskt Indisk mat. Kompisen är mycket för kött, och jag också, men det gäller att vara öppen, och maten var bra, Ölen också!


Det syns ju på bilden hur roligt det kan vara hos Bundobust.


Avslutar med en bild från Cloudwaters taproom. Det är faktiskt inte så mycket större än så här. Bakom mig stod en stor kyl med en massa spännande öl (burkar så klart). Lite bakom det låg "baren och ett antal kranar och så ett litet sortiment av exklusiva öl på 75cl flaskor samt ett gäng andra öl (bland annat deras samarbetsöl de gjort tillsammans med Fuller - Fullers & Friends New England IPA).

Kul öl-ställe Manchester! Dag tre gick resan vidare med tåg till London. Jag återkommer snart om det i ett annat inlägg.

2018/03/21

Multitap i Warszawa del 2


Andra dagen i Warszawa gick vi till Hoppiness Beer´N Food. Ett litet ställe, som inte ser mycket ut för världen. Men låt dig inte luras, personalen är både kunnig och väldigt omtänksam. Det var mycket Nordiskt i lokalen när vi var där, förutom oss själva ett Svenskt sällskap och ett större gäng Norrmän. Ingen var högljudd, skönt nog. Men det var ju bara lunch.

Jag åt ännu en burgare, även denna väldigt god. Min fru tog Sliders med otroligt mört fläskkött och inlagd rödlök.



Andra ölen på plats var en riktig hit, Pan IPAni från Trzech Kumpli. Ett bryggeri jag inte lyckats hitta mycket om. Tillsammans med Rockmills öl från kvällen innan var det här resans bästa öl.



Nästa besök blev Kufle i Kapsle (ungefär öl-muggar och kapsyler), kanske det ställe som anses som "bäst" i Warszawa bland öl-nördar.



Så märkvärdigt kändes det inte när vi kom in, såg ut som nästan alla andra multitaps jag besökt..




I det bakre rummet var inredningen i stil med ett café från 40-talet. Lugnt en stund, tills ett gäng Tyskar kom farande. Trettio minuter av skrålande och sedan, plötsligt var de borta, lämnades ett spår av halvdruckna öl...
Fick inga bra tips i baren, drack en rejält besk sak utan balans och efter det gick jag den säkra vägen och testade Svenska Magic Valley (Brewski och Mikkeler).


Avslutade besöket med en öl från Deer Beer och så glaset på bilden, som innehöll Balwan från Polska Artezan. En ganska lätt, men fräsch disig Pale Ale. 4,5% blev en lagom avslutning på två tidiga kvällar. Perfekt för en öl-älskande småbarns-förälder ute på vift.

Det är lätt att bli imponerad av utbudet i Polen. Och kanske mest utbudet i kombination med prisnivån.
På krogen ligger inhemsk hantverks-öl runt 10-12 zloty för 0,3 liter och ca 13-15 för 0,5. Import låg runt 18-22 för 0,3 och 22-27 för 0,5 liter.
En Zloty är enligt xchange.se ca 2,60 kronor. För egen del kan jag konstatera att jag genomgående fick en kurs runt 2,40 kr per zloty.
Misstänker att kortutgivarna ger en förmånligare kurs (men se till att betala i lokal valuta, annars blir det dyrare!)

Ta en tur hit, gillar du öl kan jag lova att du tycker det är värt mödan. Vill du göra mer än att dricka god öl finns det massor av annat att göra, både i Warszawa och i Krakow. Inte minst finns det gott om bra restauranger och mycket kultur och historia.

2018/03/18

Multitap i Warszawa del 1


Åter dags för att besök i Warszawa, och den här gången besöktes några nya ställen. Första dagen var målet att börja med en sen lunch hos Brewdog, men tji, de hade stängt. För bara några dagar sedan öppnade för övrigt Mikkeler sin första ölbar här i stan, men besöket dit hann vi inte med denna gång, och dessutom finns ju Mikkeler i Stockholm. Bilden ovan är från Drugie Dno vilket är ett av alla dessa multitap-barer med ölfokus som har poppat upp i stan de senaste två-tre åren. Det fanns ett tjugotal öl på fat, mestadels från Polska bryggerier, men även ett par britter och Belgare fanns. Flaskor kollade vi aldrig in, då fokus var ett par öl och att stilla hungern. Utmärkta hamburgare för övrigt!


Senare på kvällen besöktes Same Krafty i gamla stan. Observera länken; I polen tycks de flesta öl-ställen med lite klass vara anslutna till Ontap  vilket är en sida där det går att lägga upp vilken öl som just nu finns på fat. Väldigt smidigt system, och det visade sig också stämma (bortsett från att någon öl hunnit ta slut) i alla fall jag kollade.



Hos Same Krafty fanns en IIPA som jag blev lite sugen på. Juicy Symphony från Polska Rockmill var bland det bästa jag drack under denna resa. De nio procenten hade man lyckats gömma bland ett behagligt dis av mjuka tropiska smaker. Milk-stouten från Piwojad tillhörde däremot inte de mer minnesvärda ölen; vattnig och lite som Oboy lyckades jag skriva ned i mitt anteckningsblock innan vi gick därifrån.


Same Krafty hade lite yngre publik (det fanns visst två ställen med samma namn). Orkade inte besöka det andra. Liten lokal med kanske trettio sittplatser. För den som tycker om pizza fanns det. Ca tio öl på fat, och säkert det femdubbla på flaska (frågade inte).




Lite senare på kvällen besökte vi Jabeerwocky, vilket visade sig bli resans höjdpunkt. Det fyllde på rätt duktigt med folk allt eftersom torsdag-kvällen gick, men det blev aldrig mer än välfyllt. Sjutton välfyllda kranar, som tycktes bytas i ett rasande tempo. Under tiden vi var där var säkert fem-sex av faten bytta till annat, nytt. Inga problem att tillbringa en kväll här drickandes ny och färsk öl alltså ;-)



Hos Jabeerwocky var det en fin mix av lokalt, Brittisk öl och till och med Svenskt. Mysig lokal. Rätt stort, men fin stämning och ljudnivån blev aldrig "jag hör inte vad jag säger till min kompis-hög"


42|02 DDH Pale Ale Number Two från Brew by numbers smakade gott. Det fanns dessutom ca 100 flaskor i kylen, om du skulle råka bli trött på fat-utbudet. I lokalen fanns små terminaler (surfplattor monterade i väggen), så det gick bra att utforska sortimentet den vägen innan beställning framme vid baren.



Del 2 av det här inlägget lägger jag upp om några dagar, då om ytterligare ett nytt favorit-ställe och också lite om vad vi som hårt (med rätta?) beskattade Svenskar kan förvänta oss att få för de slantar vi spenderar när vi är hos våra Polska EU-vänner.

2018/03/09

Nya ölstilar och att våga bryta mönster?


En av de saker jag tycker är så spännande med öl från Polen är att de har en sådan lång öl-tradition, och det i kombination med en väldigt bred och respektlös (i positiv bemärkelse) syn på hur öl ska vara. Polens nya öl-scen var sena ut ur startblocket jämfört med många andra länder. I princip var det Artezan och Pinta som startade runt 2012 som var startpunkten och från dess har det gått i ett rasande tempo.

Till skillnad från rätt många av våra Svenska hantverks-bryggerier spelar få nystartade Polska bryggerier på traditioner eller det lokala eller genuina. Nej, här handlar det om att röra om i grytan, att experimentera med både smak, färg och form. Kanske inte med form vid närmare eftertanke, de allra flesta flaskor (inga burkar?) öl som produceras i Polen kommer i 50cl standard-flaska.

Flaskan till vänster på bilden kommer från ett bryggeri som heter Brokreacja. Ölen heter Big Boy Mango, och det hör man direkt på namnet vad det handlar om. Nappflaskan på framsidan finns inte där av en slump här handlar det om mango i kubik, något av det mest mango-massiva jag har varit med om, fullt jämförbart med barnmatsburkarna som har serverats här hemma på senare år. Nog för att jag uppskattar sött och beskt tillsammans, men detta blev lite för mycket... Ett litet glas, och sedan tog jag fram min Kapsyl-greta


Den andra flaskan kommer från Browar Stu Mostov och heter heter Strawberry Milkshake Ipa. Ingen lär bli förvånad när jag skriver att även här dominerar sötman, men inte på samma överdrivna sätt som för Big Boy. Jag hann knappt lätta på kapsylen innan näsan registrerade tydliga toner av jordgubbe. I smaken väldigt lätt beska tillsammans med en försiktig, men tydlig ton av jordgubbe och en myriad av andra tropiska smaker. 

Efter att ha druckit båda dessa öl funderar jag över var öl-smaken tog vägen. För här är vi verkligen i ölets utkanter. Ingen som har läst mer än två inlägg på min blogg lär ha missat att jag tycker om New England-stilen. Den saknar inte kritiker, men i jämförelse med detta är New England väldigt solklart en öl, och inget annat än en öl...

När jag söker på begreppet Milkshake på systembolagets hemsida får jag noll träffar. En enkel google-sökning på +öl + milkshake ger att det *surprise* är Omnipollo (rätt nyligen) som gjort en öl med detta som del i namnet. Nu stirrar jag mig förstås blind på just ordet milkshake, men det är ändå lite lustigt att vi anammar så olika ord när vi ibland gör öl som är rätt lika varandra. När jag gör en sökning hos Polski Craft hittar jag en bit över tjugo olika öl med Milkshake i namnet.

2018/02/17

Vad är det egentligen som gör en öl lokal?



Min fru kom hem för några timmar sedan och berättade för mig att hon tjuvlyssnat på ett, inbillar jag mig, rätt vanligt samtal från ett av alla våra Systembolag runtom i Sverige.

Ingen vidare variation i samtalet, då varken Bellman, humor eller något mer multikulturellt förekom. Det handlade rätt och slätt om två 30-någonting män som går in på ett nytt oupptäckt systembolag, i en ny, spännande ort någonstans i Sverige för att yttra de bevingade orden:

"Hej, vi är på besök här och tänkte höra om ni kan rekommendera något gott öl? Väldigt gärna något lokalt som kommer härifrån xxx-stad"

I just vårat fall kan jag direkt konstatera att på fråga två fick de två herrarna ett nekande svar, då båda de lokala bryggerierna (som är relativt nyetablerade) haft den goda smaken att inte falla för frestelsen att lansera något på flaska i det lokala sortimentet.

Frågan som ställdes är inte så märkvärdig, men jag funderar på om inte den övergripande frågan är det: Vad innebär det att en öl är "lokal", och vad menar vi egentligen med det? Vilka känslor berör vi när vi köper lokalt och vad är det som är grejen med att något är lokalt när det gäller öl?

Utan att ens ta reda på konkreta fakta tänker jag kallt konstatera att råvaran till det som sägs vara lokalt, oftast inte är i närheten av det. Malten kommer sällan från närområdet, inte heller humlen. Vattnet som används, jo, vanligtvis ligger det rätt nära! Till skillnad från de som är i den (i Sverige) suspekta vatten-på-flaska-branschen) behöver de som brygger öl inte bry sig allt för mycket om den detaljen. Som många vet har vi Sverige kvalitetsmässigt vatten av absolut världsklass.

Ibland är det förstås annorlunda. Vissa bryggerier engagerar sig lokalt gällande råvaran. Det odlas humle lokalt. Även Korn, vete och havre. Men så är det inte för huvuddelen av våra Svenska bryggerier.

Bortsett från det rent faktamässiga, vad ligger egentligen i betydelsen?  Lokalt alltså.

Snart sagt alla mindre och nystartade bryggerier i dag vill verka lokalt. vilket Inte alls är konstigt. I marknadsföringens ABC är det grundläggande att verka inom inom närområdet; att arbeta sig inifrån och utåt så att säga. "Det är inte lätt att bli kung utanför sitt eget rike". Att spela på känslor för närområdet och indirekt det som är aningen mer genuint. Det räcker med att läsa en vecka eller två hos Beernews.se för att förstås hur viktigt det är för alla nystartade bryggerier det är med "vi vill göra öl med hela vårat hjärta för de som betyder mest för oss" och (i förlängningen) "men sedan vill vi expandera vårat territorium till länen runtomkring och "vem vet, vi kanske kan bli en betydande aktör en vacker dag?"

Men vad är det egentligen som är mer genuint med att den där ölen jag dricker just nu faktiskt är tillverkad och processad bara ett par mil hemifrån? Det faktum att det är en snubbe, eller två, som bor granne med min arbetskamrat, innebär det att ölen blir bättre för det? Blir jag gladare av det när jag dricker den? Gör det att jag gladeligen betalar de där extra 10-15-20 kronorna per halvliter det kostar att köpa hantverksmässigt producerad öl? Det lokala och "genuina", vad är det egentligen?
Missförstå mig nu inte, jag konsumerar så gärna lokalt producerat, men det kanske inte är så enkelt som att lokalt = bättre eller ens mer genuint?