Svenska öl med budskap

Det tycks om att sommaren redan är här, och bortsett kommande säkra väder-nederlag (Midsommar?) är säsongen för törstsläckande öl här. Glädjande nog finns det numera gott om mindre alkhohol-starka, men ändå smakrika öl. För min del är det kanske det bästa som hänt på senare år; att det faktiskt går att hitta öl en bit under 5% som smakar riktigt bra.

Just ölen på bilden tillhör inte familjen runt 4,5%, däremot representerar de något annat. Två av dem kommer på burk, och det känns som att det är många Svenska bryggerier som satsar på detta. Ölen i mitten representerar att fler och fler Svenska bryggerier faktiskt vill stå för något mer än bara en god öl.

CP-ölet lanserades första gången 2013 och bakom ölet låg Göteborgskollektivet for independent living. 2017 kom uppföljaren som syns på bilden, Retard Beer. Det ska visst handlar om enöl som går åt det tropiska hållet, med mycket ananas och passionsfrukt.

Det handlar om att synliggöra funktionsnedsattas roll i samhället. Att på samma villkor som vem som helst kunna besöka krogen, att ha samma samma rättigheter och möjligheter som alla andra i samhället. För egen del tänker jag på hur personer med olika typer av funktionsnedsättning tenderar till att bemötas på arbetsmarknaden. Visst händer det bra saker här, men under alla mina år då jag arbetat inom området har jag mött mycket osäkerhet, missförstånd, och tyvärr ibland ointresse.

Här kommer mitt inlägg inför sommaren, och med det vill jag främst uppmana till att läsa djupare än etiketten på ölen. Eller för den delen att inte döma individen utefter det första intrycket.



Läs mer här:

https://www.beernews.se/articles/cp-olen-gor-come-back-pa-gbg-beer-week/
https://www.beernews.se/articles/retard-beer-satter-fokus-pa-orattvisor/
http://gil.se/kampanj/retard-beer/

London 2019

Tiden går snabbt, redan dags för årets London-besök.

Denna gång blev det mindre öl och mer av allt annat. Inte minst i form av kaffeprovning och kaffemässa. Allt handlar inte om öl.

Första dagen blev det besök hos Crate. Har besökt dem flera år på raken och tycker de blir bättre och bättre. Deras helt vanliga IPA är riktigt bra på plats. 

 Crate är ett riktigt populärt ställe, och det är bara runt öppningsdags (runt lunch) en vanlig onsdag i mars det ser så här lugnt ut. När vi gick därifrån, någon timme senare hade det fyllt på rejält.

Hos Crate ska man äta pizza. Vi delade på en med Stilton-ost, valnötter och sweet potato och en med Curry-chicken. Det senare lät lite konstigt, men båda var suveränt goda.

Efter Crate är det nästan obligatoriskt att besöka Howling Hops. Avsevärt lugnare, och med mer variation i ölen.Testade en Red Ale och drack deras nya New England Ipa.

Runt Westminster var det en del folk som samlades runt Brexit-spektaklet.

London är kanalernas stad. Här var vi ungefär halvvägs mellan Camden Market och Little Venice. I de vackra områdena vi passerade var det typ NOLL antal pubar. Antar att allt förmöget folk där har en egen pub på tomten? Eller inne i huset undangömt, för med de pengarna är det förstås vin som gäller och det man vill skylta med.

Allt finns i London...

Mother Kellys är ett ställe jag aldrig besökt. Bra läge också, nära Vaxuhall station dit många bussar går. Fanns flera kylar med mycket intressant öl att köpa med sig.

Drack en klockren öl här som kom från Left handed giant. Kan ha varit resans bästa öl.

Här var det stängt när vi passerade. Hårdrock + Öl = Sant!

På lördagen var det kaffeprovning under förmiddagen

Och efter lunch samlade vi oss för Bermondsey Beer Mile. Folk stod faktiskt och umgicks här, även fast en och annan (här en anställd) stod och fibblade med telefonen. Här hos Brew By Numbers.

Någon halvtimme senare hamnade vi förstås hos Kernel. Den här gången var det dock på håret; Kernel stänger 14 och vi kom precis när de höll på att packa ned för dagen. Trevligt nog fick vi en pratstund med Kernels världsberömde Svensk Jens Löwius. Trevlig prick! Fick bland annat veta att Kernel producerar 15000 liter öl per vecka (alltså en bra bit under en miljon liter per år) och att det ska mycket till för att de ska börja sälja öl på burk.

Beer mile har funnits några år nu, och det kommer nya aktörer hela tiden. Förra året slog MOOR upp dörrarna till sitt taproom, och i år är det bland annat Cloudwater, London Calling Sweden och Affinity som öppnat upp. Cloudwater var jag och besökte i Manchester förra året och hade stora förväntningar inför besöket hos deras nya taproom i London. Blev grymt besviken. Tråkigt lokal, få öl på fat, inga burkar att köpa med sig, ölen som serverades var för kall. Kan tyvärr fortsätta skriva negativt en stund. Besöker inte igen, om de inte skulle få för sig att göra om stället totalt.  Modigt skrivet av mig som har dem som ett av mina absoluta favorit-bryggerier.

London calling Sweden visade sig vara det roligaste stället under beer mile. En del öl från Poppels (som är medgrundare) och en rätt charmig lokal som det märks att man försökt göra något mer av. De hade Beer Pong och till och med herrarnas urinoar hade en viss charm. Lite djungel-feeling där inne ;-)

Provade en öl vid besöket, ett samarbete mellan Poppels, Lervig och All in brewing.
En riktigt lyckad NEIPA.

Sista dagen besökte jag London Coffe Festival. Som lustigt nog håller till i Old truman Brewery - och deras gamla lokaler  nära Brick Lane Market. 250 utställare och ett antal workshops och seminarier, demos, tävlingar, ja det fanns mycket kul att titta på.

Här var det stressigt värre för de två som skulle tävla i konsten att göra tio olika kaffedrinkar på tio minuter.

Lägger ännu ett kul besök i London bakom mig.

Älskar London, men nästa vår blir det nog ett nytt resmål med temat öl (och gärna kaffe).
Bristol vore kanske något?  Left handed giant, Wiper and True, Arbor och Lost & Grounded är några intressanta bryggerier som ligger där.


https://www.bermondsey-beer-mile.co.uk/

Ett besök i Tallinn

Resa är kul och att dricka god öl när man reser är ännu roligare! Våren brukar innebära inbokade resor för mig och familjen, och just denna snöiga februari blev det ett besök i Tallinn för mig och frugan. Till skillnad från Riga (där vi varit många gånger) var det första gången för ett besök över huvud taget i Estland.

Temat för resan var Slappa, promenera och äta god mat. Och så lite öl förstås.
Första kvällen hade vi bokat bord hos Onesixty, som Untappd av någon anledning beskriver som en Whiskey-bar. Bra service, goda ribs och burgare hade de i varje fall.

 Typisk Industri-chic inredning i gammal industribyggnad.

Granne med OneSixty ligger en über-cool MC-firma som renoverar och hottar upp motorcyklar. Blev inte riktigt klok på om ägaren till denna var samma som till OneSixty. Motorcyklarna fanns i varje fall lite överallt i lokalerna.

Delar av menyn och en fin Moto-Guzzi längst ned i lokalen.

På ovanvåningen fanns WC med Mc-blaskor att roa sig med samt en butik med diverse MC-relaterat. Hjälmar, väskor och annat med det "rätta" stuket.

Ölen som fanns på fat kom från Estländska Tanker och deras Pale Ale var riktigt bra.

Andra dagen hamnade vi på Mini Burger Facory som ligger relativt centralt i gamla stan. Stället är rätt haussade för sin burgare. Det i kombination med ett bra öl-utbud gjorde att besök var givet. Ölen var riktigt bra, burgarna såg riktigt fina ut, men smakade inte särskilt mycket.

Vilken tur att vi fortsatte temat hamburgare sista dagen, då vi besökte Estonian Burger Facory. Här var det tvärtom, inget vettigt alls på fat (dock fanns bra öl på flaska), men både burgare och Pommes var kanon-fina.

 En av kvällarna hamnade vi hos Uba Ja Humal, som är en kombinerad öl-butik och öleria. Stället var väl inte direkt välbesökt när vi var där..

Utbudet på fat var dock desto bättre. Svenskt fanns förstås för den som ville ha sådant.
Här och på andra ställen drack jag genomgående bra och för det mesta riktigt bra öl. Andersons, Tanker,  Lehe och förstås Pohjala levererade verkligen.

Första eftermiddagen råkade vi av "misstag" gå in till öl-butiken KOHT.
Det måste vara den minsta öl-butik jag någonsin besökt. Det var precis att vi två kunde röra oss hyggligt lättkontrollerat där inne. Jag hade ryggsäck på mig, och var lite orolig för att den skulle slå ned någon flaska. Trots litenheten imponerade utbudet massiv på mig. Snacka om välkomponerat. Öl från all världens hörn, och bara riktigt bra eller intressanta saker stod på hyllorna. Som tur var hade vi inte något incheckat bagage på hemresan, så det blev till att gå ut med ett par hotell-öl.

Utsidan av Koht. För den som bara hinner med en kortis i Tallinn (alltså kommer med båten) är det ändå enkelt att ta sig till Koht. Stället ligger i princip på vägen till delar av den gamla stadsmuren.

700 öl på fyra kvadratmeter totalt (inklusive personalutrymmen??). Brevid Koht ligger Moonshine bar som samme ägare driver. Stället öppnar 1700 varje dag. Vi hann tyvärr inte med något besök.

Innan resan kändes det lite spännande att jämföra Tallinn och Riga. Riga har jag som sagt varit i många gånger, och frågan var hur Tallinn skulle vara. Intressant nog handlar det om två helt olika städer. Både när det gäller öl, kultur, influenser från öst och inte minst prisnivå.

Det negativa för Tallinn är att det inte är någon särskilt billig stad. Åtminstone inte jämfört med Riga, där det är riktigt prisvärt att äta och dricka gott. Tallinn ligger uppskattningsvis 20% under Sverige-priser; Riga snarare 40-50%. Det beror förstås på vart du befinner dig; även i Riga finns det dyra ställen..

Tallinn är en mindre stad, dryga 400 000 invånare. Riga har ca 700 000.
Tallinn är starkt influerat av Finland (82 km fågelvägen till Helsingfors), Riga mycket mer influerat av Ryssland (Procentuellt sett klart fler Ryska medborgare bor också i Riga än i Tallinn).

Det är mycket mer turister i Tallinn, även fast det var lågsäsong var det mycket folk som inte var Estländare. Min amatörmässiga bedömning är att det är klart mer turister i de centrala delarna under lågsäsong i Tallinn, än det är under högsäsong i Riga.
Det där med turismen är förstås inte konstigt; Tallinn är en otroligt välbevarad stad, men massor av historia. Riga som stad tog mycket mer stryk under den Ryska ockupationen, och har inte heller spelat samma roll historiskt sett när det gäller handel och liknande.

Det känns som att Estland har kommit längre när det gäller öl. Nybyggaranda saknas dock inte i Lettland och Riga.

Lite som att jämföra äpplen och päron. Oavsett det, Tallinn var kul att besöka. Tror säkert att det blir fler besök

Innis & Gunn, lokala kändisar och finns det bryggerier i Strängnäs?

Visst finns det en öl-kultur i Strängnäs. Först (och kanske inte störst..) har vi ju den där Pepparkaksölen Koge´s Choice, vars ursprung kommer från en tävling som Innis & Gunn arrangerade senast någon gång förra året. Den vanns av en lokal öl-profil, och resultatet enligt säkra källor (Systembolagets personal) blev långa köer och någonstans runt TUSEN (!?) flaskor sålda av denna förträffliga öl enbart på bolaget i Strängnäs. Det är knappt jag tror det är sant. Kanske är det inte heller det; kanske la jag på en nolla för mycket, eller så har jag dragit på mig någon slags hörselskada, eller så är det så folk i gemen är:  Att det är roligt att prova något som en lokal "öl-kändis" har varit med och skapat, och herregud, Innis & Gunn som är ett så bra bryggeri; "Den måste vi prova!"

Spydigt värre från min sida, och trots att jag är beteendevetare förstår jag ingenting. Eller kanske snarare VILL jag inte förstå någonting...

Bilden ovan visar något helt annat, en IPA från ett både riktigt OCH lokalt bryggeri här i min vackra hem-kommun. Mental IPA från Mälardalen Brewery är en IPA rätt och slätt, och en sådan behöver alla landsorts-bryggerier som vill etablera sig ha i sin portfölj.

Jag blir så glad över att man väntat så länge med att lansera sin öl på bredare front. Först nu kommer Mälardalens öl i Systembolagets sortiment. Bryggeriet har ändå funnits ett tag. Jag vet inte hur många öl jag druckit från mindre bryggerier som hållit tvivelaktig, eller till och med på gränsen till usel kvalitet. Mälardalen visar på något som jag tror pågår; mindre bryggerier jobbar mer på jämn kvalitet över tid. Kan det vara så att den stora förändringen, det stora uppsvinget kommer 2019? Året då huvuddelen av de Svenska hantverksbryggerierna lyckas prioritera kvalitet framför kvantitet?



Öl i Strängnäs kommun:
Stränge Brewing
Mälardalen Brewing

The Kernel

Det är inte ofta jag ger mig på att skriva något som kan liknas vid en öl-recension, och det här inlägget lär knappast blir ett sådant heller. Kanske är det som med mycket här i världen, det man inte är så intresserad av, det blir man inte heller bra på?

När jag är runt i världen (eller på Nätet!) och lär mer om öl är det sällan den där totala smakupplevelsen jag är intresserad av. Ännu mindre intresserad är jag i att försöka återge den för andra. För, handen på hjärtat, upplevelsen har ju inte bara att göra med innehållet i flaskan att göra.

Kernel har blivit någon slags kärleksaffär för mig. Jag älskar deras avskalade och totalt o-pretto inställning till saker och ting. Deras flaskor ser alltid likadana ut. Bruna och lite mer bruna. Inga burkar här inte, det behövs ju inte?

Ölen längst fram på bilden hittade jag på någon av alla dessa webshops som skickar över hela världen. Flaskan är tappad 1/10. Det är en India Pale Ale. Namnet är Citra Bramling Cross. Citra känner många till, men Bramling Cross är nytt för mig. En humle-sort som drar åt Svarta vinbär.
Hmm, Citra + Svarta vinbär. Funkar fint, riktigt fint till och med. Tänk vad många kombinationer och smaker det finns i öl!?

Det som slår mig, och som faktiskt glädjer mig är hur få som "checkat in" just denna på untappd. Det finns fortfarande hopp för ölvärlden, ALLA måste inte visa att det provats en ny öl. Om inte annat så visar det hur nischat appar som Untappd fortfarande är. Många av oss som gillar öl är helt enkelt inte intresserade av att betygsätta och jämföra, man nöjer sig med att det är något man gillar, sympatiserar med, en stunds avkoppling. Kanske till och med något genuint.

Besöker ni London snart, besök Kernel. Just nu finns de här: Kernel i London

Det blir inte alltid som man tänkt sig - Öl på Mallorca

I mitt förra blogg-inlägg ventilerade jag lite tankar om planerna för kommande Mallorca-resa. Det planerades både cykling och öl-expeditioner på ön.

Av det senare blev det ju nu inte så mycket. Brygg-puben i Pollenca blev det aldrig läge att besöka (den kvällen det fungerade ÖSTE det ned från himlen) och bryggeriet Forastera som jag hade hoppats på att kunna besöka hade stängt hela veckan, precis fram tills dagen innan mitt flyg lämnade ön...

Inte så mycket att gräma sig över, bortsett från att Forastera verkligen verkar intressant. Ett av det fåtal bryggerier på ön som verkligen verkar göra mer än bara "några bra öl".

Cyklingen gav mersmak under veckan; Mallorca är verkligen härligt för den som vill cykla. Till skillnad från i Sverige (åtminstone i Mälardals-regionen) visar de allra flesta bilister en viss hänsyn till de som cyklar. På många vägar på ön finns också skyltar som visar att det är minst 1,5 meters avstånd som gäller till de som cyklar.

Nåja, bilden på ölen Commandante från bryggeriet Cerveza Ralf var som tur är inte talande för besöket. Trots att det varit rätt ostadigt väder på Mallorca på senare tid blev resan lyckad. Flera riktigt fina cykel-rundor och inte så mycket regn.

Första dagen hamnade jag hos Lidl i Pollenca, och hittade en öl från ett bryggeri som av någon anledning fångade mitt intresse. Tyris Ipa, vars bryggeri ligger några mil utanför Madrid. 1,69 Euro kändes som en "hit or miss", och efter att ha smakat visade det sig vara en riktigt bra öl. Välgjord, fin långsamt växande beska, riktigt bra helt enkelt.

Al Campo är annars stället på ön där man ska bunkra upp. Vistas man inte i närheten av Palma är det helt enkelt här man ska vara. Till höger anas en herrans massa lager, men det finns mycket annat också. Som jag har skrivit tidigare, öl från en massa håll. Bland annat hittade jag...

Öl från bryggeriet Arriaca. Deras Session Ipa testade jag, och tyckte var lite tam. Inte undra på, jag hade missat att den låg på 3,6%. Fruktig och god, men rätt kort i smaken. Så här i efterhand hade jag velat köpa med mig ett par bukar till hem.

Deras Porter påminner väldigt mycket om Fullers London Porter. Deras IPA hade kanske inte så mycket egen karaktär, men vem behöver det, när det smakar riktigt, riktigt bra!?



Nästa gång jag besöker ön är det absolut läger för ett besök hos Forastera.

Ni som läser detta, vad tycker ni om Spansk öl?

Vad gör man på Mallorca i Oktober, förutom att cykla?

Efter årets helt sanslösa sommar lär det komma en höst, och kanske en vinter. Vad passar då inte bättre än att ta sig till Svenskarnas favorit-ö nummer ett, Mallorca!

Mallorca för mig har de senaste tio åren handlat om två saker; att få vara med familjen och att cykla. Som en oväntad bonus har öl-scenen på Mallorca sakta med säkert klättrat upp från Cruzcampo, Estrella och San Miguel-träsket till någonstans runt tio bryggerier på ön. I Palma finns det numera ett helt gäng pubar med ett anständigt eller till och med riktigt bra utbud av hantverks-öl.

I Oktober åker jag ned igen (dock inte till Palma) och sätter mig på cykeln för en del fina backar, och vad passar då inte bättre än att titta närmre på de lokala ölen.

Något bryggeri-besök ska nog hinnas med, och inne i Pollenca stad (norra sidan av ön) ska det visst finnas en riktigt hygglig Craft-pub som heter La Birreria.

För den som hyr bil vid flygplatsen och ska mot norra sidan av ön kan jag tipsa om det stora köpcentrat Al Campo, som förutom ett enormt utbud av skinka, bildäck, sötsaker i överflöd också har ett riktigt bra utbud av öl. Mycket Tyskt och brittiskt, blandat med en del kul Belgiskt och holländskt. Det finns trevligt nog också ett antal Spanska bryggerier representerade (även flera lokala, mindre bryggerier).