2017/02/19

Omnipollos motsvarighet i Polen?


Den som spar han har är ett gammalt tråkigt ordspråk, vilket aldrig har varit något för mig.

Framför allt när det gäller öl, och är det dessutom en Dubbel-IPA det handlar om, då finns det ingen anledning alls att spara.
Nummer tre i min lilla mini-utflykt i Polska bryggerier står precis framför mig.

Den här gången handlar det om Browar Artezan och deras ASAP 2.0 Dubbel-Ipa.
8% jämnt och bäst före datum är 1/4 2017. Det är alltså dryga fyra månader sedan den tappades.
Det är första gången jag dricker denna.

Bara genom att titta på etiketten får jag en känsla av hur det smakar. Bortsett från igelkotten då, vilket är en extra liten bonus.

Att dricka denna öl blev lite av en aha-upplevelse, lite som när jag för bara några dagar sedan upptäckte att den gamla YES-idolen Jon Andersson gjort en ny (riktigt bra) platta tillsammans med vår Svenske doldis Roine Stolt (Flower Kings)
Tycker man om progressiv Rock i Brittisk stil, då är denna platta ett måste. Du som har Spotify kan söka på Andersson/Stolt. Progressiv och symfonisk rock tillhör inte de hetare musik-stilarna år 2017, men skaran av fans är trogen, och kanske kan det bli samma sak gälande Artezan, som går i täten för Polsk öl.

Det är mycket av allt i denna; doften är extremt insmickrande. Massor av mango och dofterna som går mot mig får mig att tänka på mina gamla drömmar om att åkta till Hawaii. Det är nog bäst att jag aldrig åker dit, jag lär bli besviken. Men detta blir jag inte besviken på, för smakmässigt är detta en härligt disig sak, på många sätt nära vår egen Fatamorgana från idol-bryggeriet Omnipollo.
Båda dessa är extremt generösa öl, fulla av smak. Här finns massor av mango och en förrädisk lättdruckenhet. De kryddiga, örtiga tonerna finns här också, men inte så betonade.

Åker du till Polen framöver får du inte missa denna, och med tanke på hur bra denna var, nästan fem månader gammal, hur ska den då inte vara färsk?

Artezan har också sin egen pub i Warszawa: https://www.facebook.com/Artezan.pub/

2017/02/17

Polen och så lite Polen till


För ett par veckor sedan skrev bloggaren Ölsvammel på sin facebook-sida om öl från Polen.

I samma veva tycks försäljning av alkoholhaltiga drycker i Polen och via internethandel ha förbjudits vilket nog gjort mången öl-älskare i utlandet både förvånad och besviken.

Som tur är har jag en kontakt i Polen, och häromdagen damp det ned ett litet paket.

Som så många andra tycker jag mycket om de lite nyare stilarna av IPA: De med tydligare fruktiga toner och de som här hemma brukar kallas New England IPA, ibland även Vermont IPA.
Polen har just nu ett rasande tempo när det gäller nya bryggerier, sannolikt friskt påhejat av storstäderna och en allt stridare ström av turister till Krakow och Warszawa.

Krakow hade förresten år 2015 tio miljoner besökande turister, att jämföra med Stockholms läns sju miljoner. Statistik från Krakow Convetion Bureau respektive tillväxtverket.

I princip allt jag smakat det senaste året från Polska hantverksbryggeriet har hållit anständig klass, något jag tyvärr inte kan säga om det jag testat här i Sverige. Och ja, jämförelsen haltar betänkligt, senaste året har jag kanske testat 25 Polska öl, men säkert runt 70-80 Svenska och där har jag i allmänhet varit mer vågad av mig i de val jag gjort.

Först att hälla upp till kvällen blev en öl från en av del äldre aktörerna på den Polska hantverks-scenen, Pinta med deras Vermont IPA. 6,1% Bf 20/7/2017 - om jag uppfattat det rätt är denna alltså tappad 20/1.

Inte så mycket att säga om utseende, ser ut som en disig öl, precis som det ska alltså. Hazy skulle nog någon ropa, men jag säger disig. Vi bor ändå i Sverige.
Jag ska försöka skärpa mig, sluta blanda Engelska och Svenska.

Och doften, där blev jag förvånad över att den var så lätt. Toner av tropiska frukter, men inte mycket mer. Saknar helt de där härliga spannmålsaktiga, matiga tonerna från Stigbergets Gbg beer week.
Smakmässigt är det lite av samma sak. Fruktiga och gräsiga toner. Clementiner, kanske mango? Slutet bittert och fullt av Grape. Saknar kropp
Jämfört jag med våra Svenska motsvarigheter känner jag mig nästan bortskämd, men samtidigt vore det elakt att skriva att detta var dåligt.
Känns mer som en vanlig IPA av lite fruktigare typ. Helt ok, dricker den gärna nästa gång jag är i Polen.


Den andra ölen visade sig vara något helt annat...

Doctor Brew Mandarina Bavaria. 6,2%. Bf 17/05/29  En single hop IPA humlad med...Tyska humle-sorten Mandarina Bavaria

Utseendemässigt ser det inte så upphetsande ut. Grå-skitig blodapelsin.
Doften är inte helt angenäm. Övermogna apelsiner, kex och en spritaktig ton.
Smakmässigt sött och maltigt och med mandariner, blodapelsin och en lagom intensiv, men också oren besk ton. Inte så tokig i smaken ändå. En tillfällig lansering, och det förstår jag.
Jämfört med till exempel Flying dogs Bloodline Blood Orange Ale går denna bet rejält.

Det blev oavgjort detta. En rätt bra öl och en rätt dålig.

Funderar på vilka öl från Polen jag vill testa. Bryggerierna Alebrowar och Artezan ligger bra till. Av en ren händelse låg det tre flaskor i det paket jag fick...

2017/02/04

Kees, Belgien och lite jordgubbar



Det där med Porter-torsdag verkar ha blivit lite av en grej, själv tänkte jag att jag skulle
köra lite Oeatmeal-stout-strawberry-lördag.

De har stått där ett tag nu, ett gäng flaskor från Belgiska Kees.
Och ändå har Belgisk öl inte varit min grej; kanske kan det bli?

Stout däremot har jag länge varit förtjust i.
Speciellt de där mindre komplexa sakerna, de med tydliga toner av mjölk-choklad.
Som en chokladkaka. Fast öl.

Kees är en Belgisk producent vars ägare och bryggare Kees Bubberman (vilket härligt namn!) tidigare jobbade hos Emelisse Brewery. Efter det startade han 2014 sitt eget bryggeri, KEES. Han verkar blanda hejvilt alla möjliga stilar. Det är väl det som kallas att ha kul. IPA har han också, det gäller ju att dra in pengar någonstans.

Det där med jordgubbar i öl har jag faktiskt aldrig testat i en stout. Men nu är det dags!


KEES Strawberry Fields. Chokolate Oatmeal Stout. 6%. Hittar inget bäst före datum.

Ingen milk-stout detta (som jag tycker extra mycket om), men har mer gemensamt med en sådan än en traditionell stout.
Härlig doft av choklad och toner av jordgubbar. Vackert ljusgult skum som ligger kvar länge.

Smakar choklad och spannmål och med söt-syrliga toner av jordgubbe. Alkohol och mycket syra i eftersmaken.

Det här var ju riktigt bra!
Nu behöver jag bara leta reda på ett ställe som serverar detta på fat.

Finns annars att beställa bland annat från Belgiska Etre gourmet.

2017/01/29

Dags att testa öl från Brittisk-Amerikanska Siren





En dag i veckan som gick fick jag ett SMS från min fru. Hon skrev att det kommit en kartong som var så tung att ett svart hål kunde rymmas däri. Tunga grejer tänker jag, måste vara öl!

Mycket riktigt, ett paket med öl med innehåll från Brittiska Siren och Belgiska Kees var det.

Siren är ett av flera bryggerier som jag av någon anledning länge velat testa, men där jag aldrig gjort slag i sak. Det har gått några år nu, och många här i Sverige har testat deras öl, men de verkar aldrig riktigt ha fått fäste här i Sverige.

Men nu var det dags, och här är vad jag tyckte



Siren Ryesing Tides, 7,4%. Bf 28/11/17. Rye IPA with Tropical tones

Doft av mango, tallbarr och grape. Liten skumkrona som snabbt lägger sig.
Något disig,  påminner lite om Stibergets West Coast för er som druckit den.
Blandad doft av tropiska frukter
Mango och persika dominerar tillsammans med ananas.
Trevlig är väl ordet och definitivt någon jag kan tänka mig att köpa igen. Vore kul att testa denna på fat.


Siren Undercurrent, 4,5%. Bf 29/9/17 Oatmeal Pale Ale

Doft av Vete, aningen kåda,
Medel skum, som stannar kvar en lång stund
Medelbesk, humlig start som fortsätter med... mer humle.
Citrus, grape, lätt vete-ton
För tunn i smaken och saknar kropp. Absolut inte misslyckad, men det fattas karaktär. På något sätt en typisk Session-Ipa,där det inte skulle skada med lite mer smakbärare och kropp.
Roar mig ofta efter att jag skrivit ned vad jag tycker vad andra skriver om öl jag dricker. För denna läser jag hos en Brittisk handlare:
"Her silky, creamy body will pull you under". Ja ja, denna marknadsföring. Inte var detta "silky" eller "creamy" inte.


Siren Pompelmocello, 6%, bf 29/7/17. Sur-Ipa med extra grape.

Sött, något sur och doftar tydligt av grape och citrus
Klar till halvklar, och lite skum, som snabbt försvinner.
Sött och fruktigt, med en lätt typisk surhet som följer i smaken.

Det var länge sedan jag konstaterade att jag inte är någon fan av suröl, och inte kom någon
fantastiskt ny insikt som tyder på motsatsen efter att ha druckit denna. Tycker du om kombinationen
suröl och tydliga toner av grape-juice, då kanske detta kan vara något för dig. Själv avstår jag helst.
Varför IPA ens finns i namnet övergår mitt förstånd. Rent bryggtekniskt kanske det finns något släktskap, men smakmässigt hittar jag inte mycket.. Kanske hade det funkat bättre i varmare väder, en kylig vinterkväll är detta knappast den perfekta ölen.


Siren Soundwave, 5,6%, bf 30/11/17. IPA

Frisk doft natur... Aningen malt och sötma, lätt citrus.
Något disig, men lätt till medelstort skum.
Jästfällningar.
Maltiga toner, vete.
Apelsin. Mango. Lätt beska, som efter en stund gör sig än mer påmind.
Läser reklamtexten som Siren skriver... Västkust... Mmm, tycker själv detta känns som en hybrid bestående av en del brittisk ipa med dess maltiga toner, en tredjedel Västkust-IPA med mycket humle, och en tredjedel New England IPA; grumligheten och tonerna av spannmål

Denna var rätt bra, men av dessa fyra var helt klart Ryesing Tides favoriten.
Totalt sett blev jag ändå lite besviken. Vet inte riktigt varför jag hade haussat upp Siren. Något gjorde att jag hade stor förväntningar, vilka inte infriades. Känns som att de går bort sig i alla stilbyten och kombinationer. Det lånas friskt till höger och vänster och det blir väl ok....men inte mycket mer.



Mer om Siren här: 

http://www.sirencraftbrew.com
https://www.youtube.com/watch?v=8JZA90THK-Y

2017/01/20

ölbloggar handlar inte bara om text



En av poängerna med att jag tog initiativet till att skapa den nya Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige var att jag kände att bloggandet i Sverige håller på att tappa fart. Det är naturligtvis en i allra högsta grad personlig åsikt, och flera som läser detta kommer antagligen inte hålla med. Jag vill ändå stå på mig. Ett antal rätt kända bloggar finns fortfarande kvar, men många har de senaste åren lämnat scenen. Jag tänker inte nämna några exempel, googla så får du själv se. Ett av skälen till detta tror jag beror på brist av förnyelse och kanske främst brist på dialog. Många av de som fortfarande håller på är de riktigt, riktigt inbitna.
Det som hänt är också att Facebook, åtminstone för den stora massan, tar över som social plattform. Facebook är bekvämt. Det är lätt att samlas där. Det är praktiskt. "Alla" är med. Att det inte uppmanar eller stödjer kritiskt tänkande eller djupare dialog är något inte alla tänker på. Facebook har också en mycket komplex algoritm hur den rankar och exponerar det som skrivs. Utan att gå in för mycket på detaljer kan det sammanfattas med att det som uppmärksammas mycket, det sprids också i högre utsträckning. Är man populär i form av många vänner, många likes osv, jag då får man mer exponering och hamnar högre i flödet. Det som i Facebooks barndom var, att senast skrivet, publiceras högst i flödet, det stämmer inte längre.

Det är däremot lätt att starta en grupp kring något ämne som intresserar. Åtminstone på ytan. Vad jag menar är att det finns en fundamental skillnad mellan Facebook och en välskriven (eller filmad) blogg. Facebook stödjer inte, och folk förväntar sig inte, ett längre och mer påläst resonemang. Jag tror verkligen att bloggarna kommer ha en fortsatt plats, men för att de också i förlängningen ska ska ha det tror jag det är centralt att vi läsare också visar uppskattning för allt arbete och engagemang som görs.

Många mer kända bloggare får måhända mycket feedback i andra kanaler, exempelvis via föreläsningar eller ölprovningar som hålls. Några, Magnus Bark och Jens Skrubbe till exempel har blivit lite av kändisar (ja, åtminstone i öl-kretsar är ni det!). Och det är ju härligt, men jag tänker att det där med dialog är något som inte bara behöver finnas ansikte mot ansikte. Det går ju faktiskt utmärkt att engagera sig även på nätet, eller för den delen Facebook. Och det finns många förmågor där ute som inte heter Magnus eller Jens eller Joel eller...
Det handlar om att våga, och det handlar om att vi andra måste sluta bara läsa, och faktiskt visa uppskattning. Läs mer här om Lurkers

Jag tänker också att det finns andra sätt att att blogga eller att sprida sitt intresse. Ett av dem, som några Svenska bloggare testat på (men som ingen använder just nu?) är att video-blogga via youtube.
Texten byts ut mot några minuter filmande. Tittar man på Youtube har många en STOR mängd följare, även inom ganska nischade ämnen. Bland oss Svenskar som är intresserade av mat och öl tillhör Matgeek och Master of hoppets de mer kända. Matgeek handlar inte så mycket om öl (även fast han tagit upp det vid flera tillfällen), däremot Master of hoppets. Den senare pratar ju ofta även om Svensk öl, inte minst med tanke på all den Svensk öl som vissa öl-älskande personer tycks skicka över till honom.

Vad tycker du som läser detta? Har du orkat läsa igenom mitt långa inlägg och vill du berätta vad du tycker?

2017/01/04

Stigbergets bryggeri brygger GBB Beer Week för sista gången och tankar kring New England IPA


Den som hänger med i "allt det senaste" vet numera att Stigbergets bryggeri har bryggt sista batchen av sin Beer Week. Att denna öl ligger bakom delar av deras framgångar senaste året är knappast någon nyhet för den som läser detta.

Det intressanta med Stigbergets är hur de lyckades pricka in New England IPA-trenden och hur tidiga de var i Sverige och att de lyckades omsätta det i relativt stor skala. Omnipollo och Brewski är två andra som gjort det och dessa bryggerier tillsammans är hos många bland Sveriges bästa.
Frågan är väl om man kan kalla det en trend; snarare en naturlig fortsättning på IPA-tenden.

Själv tycker jag nästan lite är lite lustigt att det inte (tror jag i alla fall) kommer bli en revival för Pilsner eller en sen entré på den stora scenen för surölen.
Pilsner och lager är som bekant redan etablerat sedan länge. Visst är en god pilsner trevlig, men det är verkligen inget jag går igång på. Sur-ölen kommer aldrig bli någon kioskvältare, det är jag helt övertygad om, hur många blåbär, Hallon och annat man än blandar i för att lätta upp den där sura (surprise!) smaken...

NEIPA däremot är på många sätt den perfekta arvingen.

Både lite mer raffinerad, men samtidigt lika folklig som Ipa. Fler smakkombinationer, mer variation av ingredienser. Folk börjar tröttna på "en Ipa"

Vad jag däremot inte kan förstå är varför så få bryggerier brygger denna stil. För mig som är tämligen inkompetent inom bryggteknik är det ett litet mysterium. Kan knappast vara svårare? Dyrare? Kräver mer humle (Ja, dyrare!) Fler steg i processen? Ja, och det skrämmer måhända bort vissa av de mindre begåvade bryggerierna. Förstår inte riktigt annars. Det är ju inte en stil som på något sätt är svårare i smaken. Snarare tvärtom. Insmickrande skulle jag kalla den för.

Hoppas på fler Svenska New England Ipa och inte minst då alkoholsvagare varianter.

*kanske* blir det så att den riktiga tronföljden efter IPA-trenden blir en Session New England IPA?
Ja, namnen blir bara längre och längre...

2016/12/10

Dåliga nyheter i öl-världen?


Varför skrivs det inte mer om öl-nyheter? Visst finns det en del intressant när det gäller själva ölen, men om bryggerierna bakom finns det inte längre så mycket bra sedan Joel Linderoth lämnade Expressens webb-satsning "mitt kök". Joel hade något som jag skulle vilja beskriva som ett brinnande intresse för öl i kombination med kunnande inom journalistik.

Sedan han lämnade (men är snart tillbaka? Kolla Land.se) har det poppat upp några nya ställen för oss nyhetstörstande.

Beernews till exempel är på ytan en rätt ambitiös satsning, men bara att rabbla nyheter och allt BRA! som händer blir liksom lite tråkigt i längden. Branschen är så mycket mer omväxlande än så. Måste dock ge beröm för att man faktiskt försöker variera nyhets-flödet. Det är inte bara Svenskt till exempel, även fast det från utanför Sverige mest verkar vara hämtat från deras egna erfarenheter.

Uppdatering lite knappt två veckor senare: Plötsligt verkar något ha hänt; större variation och faktiskt rätt proffsigt upplägg. Beenews satsar och gör det bra. Min kritiska ådra fick sig visst en törn nu ;-) Delar av det här inlägget är visst rätt passé nu..

Beertower försöker också, men det går rätt knaggligt tycker jag. Inslag av "expert"-recensioner känns väldigt ansträngt och amatörmässigt. Allt är så positivt, och jag blir bara trött. Allt är inte bara guld och gröna skogar, varför inte krydda med lite kritik? Kritik utvecklar. Förstår i ärlighetens namn inte hur gänget bakom tänkt. Här får man chansen att besöka en herrans massa bryggerier; ta foton och intervjua, och så väljer man att skriva texter som vilken PR-byrå som helst skulle ha kunna snickra ihop på tio minuter. Kul att läsa för den som är nystartad i branschen, men hur jäkla kul är det egentligen för oss som vill ha lite intressant bakgrund och djup, och inte bara är intresserade av ännu en bild på en säck med malt eller ännu en bild på en byggare iförd Keps/ylle-mössa/stort skägg?!


Vem är jag att kasta skit på de som försöker engagera sig tänker någon?
Tja, den tanken bär jag förstår med mig också, men vad jag menar är inte att racka ned på nya initiativ och nya sajter, det är snarare HUR man genomför. Bara genom att hålla hög kvantitet kommer man inte överleva. Till sist kommer det ge sig, de som skriver kommer tappa lusten, och detsamma tror jag läsarna kommer göra. Det är ingen ursäkt att man skriver ideellt och att det inte kostar något för läsaren. Vi har ett nytt medialt landskap; folk vänjer sig mer och mer i att det man läser är gratis, men jag vägrar tro att vi vill vänja oss i tvivelaktig kvalitet. Varför inte tänka till lite kring det egna engagemanget och VARFÖR du själv faktiskt tycker om öl? Allt som avsmakas är ju inte bra, eller hur? I mellanmjölkens land måste vi våga säga vad vi tycker; det är då utveckling sker.