2016/10/22

Warsawa och ölfestival

Vi har gjort till en vana, jag och min fru att åka till Warszawa varje år. Det borde bli femte året nu, och denna gång var första gången vi kom i väg helt själva, utan barnen.

Denna gång hade vi (eller jag åtminstone, frugan dricker inte öl) sådan tur att precis när vi var där arrangerades Warszawaski Festiwal Piwa, och då gick det ju inte att slita sig från att göra ett besök!


Mässan arrangerades strax utanför centrum, i en av stadens idrottssarenor. Legia Warszawa har sin träningsarena nästgårds och det hela ligger en trevlig promenad bort från city. Finns ingen större anledning att ta bussen, inte minst med tanke på alla kalorier som ska intas. Lokalerna känns som vilka mässlokaler som helst. Jag skulle uppskatta antalet utställare till ca 50. Ca fem av dessa var agenturer, och den största delen var alltså mer eller mindre oberoende bryggerier.


Danska To öls Polska agent var på plats, och där blev det ett mycket intressant samtal kring Polsk öl och vad som händer just nu. Ska jag lite slarvig sammanfatta det hela kan man säga att Polsk öl utifrån ett internationellt perspektiv först fått fart de senaste fem åren.Tidigare har det  funnits ett stort antal producenter (ofta ägda av ett fåtal större aktörer) av lager, samt diverse kryddade och smaksatta öl. För en Nordisk tunga (och kanske mest för min!) har många av dessa öl känts rätt främmande. Antigen väldigt klassiska lager-öl av måttlig kvalitet, eller väldigt maltiga, mörka eller halvmörka "jordiga" brygder. Inte särskilt upphetsande.

I To öls monter fanns förstås flera Polska bryggerier och även Mikkeler, men just To öl hade en riktigt trevlig Milk stout på plats, "By udder means". Vilken härlig start, och intressant att börja med en icke Polsk öl för att kunna jämföra kvalitet under kvällen.


Ett av de mest intressanta bryggerierna på plats var Artezan, som internationellt sett också är rankade högt. Titta på Ratebeer för en liten bild av vad de gör. Killarna  bakom disken berättade att de hållit på ca fem år, och de, tillsammans med kollegorna på Pinta är de som är äldst i Polen när det gäller oberoende hantverksbryggerier. Under kvällen funderade jag lite kring detta, och att lilla Sverige kan ha kommit relativt sett längre; min enkla slutsats blir att Euro-lagern och dess traditioner har hållit bryggerierna i ett hårt grepp. Levnadsstandard och förmåga till att betala för kvalitet spelar förstås också in; Polacken i gemen har som bekant inte alls samma inkomster som medel-Svensson här hemma. Svensken är i gemen rätt snabb på att hänga på trender och nyheter, och öl är som bekant något det hänt mycket inom de senaste åren.


Hos Artezan smakade jag deras helt nya kreation "Bogdan". En härligt grumlig, Mango/apelsin-smakande mycket harmonisk IPA-brygd. I tuff konkurrens den godaste ölen jag smakade denna dag. Tankarna gick till Omnipollo, och deras agent var förstås också på plats; men med tanke på varför jag var på mässan blev det inga öl från dem under mitt besök. Jag var ju inte här för att smaka Svensk öl!


Pintas monter.


Hos Pinta testade jag deras storstäljare, en West coast IPA. Helt ok!

I samma monter blev det även ett par öl till, denna har jag lyckats glömma vad det var. Honung och Porter. Smörigt och maltigt, en rätt fin, insmickrande öl Lite kanelbulle och pepparkaka. Roliga associationer! Men som sagt, smaksinnet var inte på topp när just denna intogs. Jag är ju inte heller så noga med i vilken ordning ölen intas; starka saker, porter/stout kontra lager/IPA-stil och så vidare. Det straffar sig ibland..

Sammanfattningsvis en mycket trevlig mässa! Bra arrangerat, ordning och reda, rent och fräscht. Trevlig stämning, och ingen fylla, åtminstone inte när vi gick, rätt tidigt på kvällen.

De flesta montrar hade provsmakning 0,1 eller 0,3 deciliter. Ibland även 0,4. Det senare kan jag tycka var lite onödigt, men det fanns något för alla, och stämningen var inte så märkvärdig som jag ibland kan uppleva här hemma i Sverige. Standardpriset för 0,1 lång någonstans runt 11-12 kr, 0,3 runt 20 kr. Prisläget är ju överlag klart lägre i Polen, men i butik var det mer jämlikt. De två större butiker jag besökte under vår resa hade en prissättning som var kanske 20-30% lägre än ungefärlig motsvarande kvalitet (nu snackar vi inte enklare lager-öl) här hemma på systembolaget.

2016/10/02

Stockholms Ölfestival och Öl-safari


Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.




Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.


Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)



Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)


Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.


Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.


100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.


Rådanäs besöktes.

Sierra Nevada (såklart)


Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.


Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.


"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.


Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.


Mot slutet av kvällen gick jag in på lättare grejer; exempelvis ett par av Beerblioteks humliga saker.

2016/09/23

Öltrenden på väg att vända?

Så här Fredag kväll, och efter ett par fina öl innanför västen kommer tankarna kring öl, kaffe och andra fina drycker. Nu är detta ju en blogg om Öl, så jag tänker inte belamra er allt för mycket med mina tankar om kaffe. Hur som, jag börjar undra hur det egentligen står till med vårat Svenska öl-under. De senaste fyra-fem åren har det fullkomligt exploderat av nya bryggerier. Samtidigt har det tillkommit ett antal bloggar, flertalet av dessa välskrivna. Det som jag tycker är lite tråkigt är att det samtidigt har skett en nedgång i kvalitet. Flera av de mest kända bloggarna har antingen lämnat scenen helt, eller påtagligt tappat farten. Joel hos Expressens webb-satsning är ett exempel Magnus hos Ofiltrerat har länge varit ett starkt kort, men på senare tid har det mest handlat om avslagna öl från Finlands-färjan (ärligt talat, HUR spännande är egentligen ölen från Stallhagen, eller för den delen från övriga delar av Finland?). Jens Skrubbe håller farten uppe, men alla tycker som bekant inte om Belgisk öl. Det räcker med att titta på Systembolagets försäljningsstatistik för att konstatera det. Portersteken tuffar också på + några till och är IMHO fortfarande intressant, men var är resten?

Med tanke på den utveckling som sker inom öl i Sverige är jag förvånad över att fler inte skriver.

Personligen tror jag snart det vänder. Precis som kaffe-trenden. Inte mycket nytt händer där; det har nåtts något slags balans; de mindre kompetenta aktörerna har försvunnit, marknaden har visat vem som förtjänar att finnas kvar; en mognad har kommit. Inte minst har det visat sig genom antalet aktörer som säljer kaffe och kaffe-maskiner. För fem-tio är sedan var den branschen på topp. Det var HETT att sälja och prata kaffe. I dag är läget ett helt annat. I längden räcker inte engagemang och driv; det gäller att leverera resultat och att tjäna pengar.

Kan det vara så att öl-branschen snart kommer inse det faktum att Sverige, TROTS allt är ett litet land. Vi är inte USA.

Barlingbo Ladingen - WIPA



Barlingbo bryggeri på Gotland är ett av dessa bryggerier jag så gärna vill gilla. Gotland, denna underbara ö som förtjänar så mycket mer än den anstormning som sker sex veckor om året. En fantastisk höst, inga jobbiga backar (för oss som cyklar), fantastisk matkultur och Svensk historia som alla borde känna till utan och innan. Kanske har jag haft för stora förväntningar, för jag har oavsett vilken öl från dem jag testat de senaste åren alltid blivit besviken. Antingen har det varit defekt, eller så har det helt enkelt inte smakat bra. Tycke och smak i all ära, men när en öl är misslyckad är den... helt enkelt misslyckad. Min amatörmässiga analys är att Barlingbo lagt för lite krut på hygien och kvalitetssäkring. Men, kanske har det vänt nu?

I dag testade jag återigen deras Ladingen WIPA, en koriander-kryddad Vete-IPA av ekologiskt slag.
Tydligt doft av koriander, och en frisk veteton i smak och doft. Humlen spelar helt klart andra fiolen. Vackert, frikostigt (men inte överdrivet!) skum som lämnar en del rester på glaset. Lagom grumligt, precis som det ska vara i en ofiltrerad Veteöl.

Bra Barlingbo, ni är på gång!

2016/09/10

Brouwerij 't IJ och annat från Holland


Brouwerij ´t IJ besökte jag senast för tre år sedan vid ett av mina besök i Amsterdam. På bilden ovan syns två av deras nyare öl; om jag minns rätt fanns ingen av dem för just tre år sedan.

För den som varit i Amsterdam och tycker om öl, men har missat detta bryggeri; ja då måste du lägga några timmar och besöka detta härliga ställe. Bryggeriet ligger i en gammal kvarn, alldeles intill en av Amsterdams många kanaler. I direkt anslutning ligger deras egen ölhall (snarare än pub, det finns inte mycket att äta exempelvis), där det förutom att dricka deras öl på längden och tvären även går att få något enkelt att äta, typ Ostbricka eller enklare charkuterier. Det går även att köpa med sig öl direkt över disk. Prisnivån (och stämningen!) minns jag som mycket avspänd; inte för att det skulle vara dyrt eller ansträngt i Amsterdam, snarare för att stället är mycket familjärt och tillgängligt. Inga problem att ha med sig små barn exempelvis.

Just i dag testade jag deras IPA, en ofiltrerad, rejält "hoppig" sak. Etiketten skulle aldrig bli godkänd i Sverige, men nakna bröst på en ölflaska är ingen stor grej i Holland. Själv tycker jag etiketten är smakfull, nästan konstnärligt utformad. Alkoholhalten är 7%.
Någon har kanske läst här på bloggen om min aversion gentemot Belgiska öl, och som många vet finns mycket gemensamt mellan Belgien och Holland när det gäller öl och inte minst ideal gällande jästsorter. I det här fallet gör det sig påmint med en lätt jästig, sötaktig grundton. Det i kombination med en övertydlig beska gör att jag får ett lite obalanserat intryck. Det finns heller inte så mycket mer nyanser än just sött, beskt och lite citrus. Absolut ingen dålig öl, men jag hade nog hoppats på mer.

Inget att vänta på, så nästa flaska åker i glaset, denna gång en "Ijwit". Gå in på deras hemsida och läs om deras öl och ideal. Veteöl med citron och koriander och en fin törstsläckare är bryggeriet egen beskrivning. 6,5% alkohol. Saker som bäst före datum verkar inte vara något man håller på med.

Mmm, nu händer det saker. Häller upp och ett vackert, rent, ljust vitt skum bildas. Doftar mjukt av citron och koriander, banan, en fräsch ton av vete. Dofterna harmoniserar väl med smakupplevelsen. Det här är en riktig charmör, perfekt på en uteservering en riktigt varm dag, eller på verandan efter ett par timmars trädgårdsarbete. Inte särskilt komplext, bara enkelt, lättsamt, tillgängligt och balanserat. Bra öl behöver inte vara svårare än så!

Amarillon från De molen längst till vänster på bilden kom mest med för att flaskorna passade så bra ihop. Ska jag skriva något om den får det bli en annan dag. Herregud, jag är inte ens särskilt förtjust i deras öl, men ändå står den där.


2016/09/04

Trio i brunt och Fransk-Belgiska Agent provocateur


Vädret den gångna helgen såg ut att bli fint, och starten var bra. Lagom till att jag fick tid över till att testa några intressanta öl hade det dock slagit över till något slags blåsigt 17 grader "kallt" och mulet tillstånd. Ungefär så som det varit delar av denna sommar. Inte varmt, inte kallt, bara tråkigt...

Tråkig är också det bäst beskriver den enda av dessa tre öl som blev provad. Lustigt nog ser jag nu på bilden att alla har samma färgton på flaskan. Brun flaska, grönt, svart (och lite brunt) på etiketten.

Det är också det enda dessa har gemensamt. Från vänster en Fransk Saison Orientale, i mitten en Fransk-Skotsk-Belgisk hybrid (en Belgisk Pale Ale?) och till höger brittiska Buxton med en av deras IPA. Den senare var nog den jag hade mest förhoppningar om, men av någon anledning blev det Craig Allans Agent Provocateur som dracks i dag.

Craig Allan är från Skotland, bor i Frankrike och låter brygga sina öl på ett Belgiskt bryggeri. Kombinationen är inte helt ovanlig. Ja, att en bryggare flyttar till ett nytt land och brygger i ett tredje alltså.
Agent Provocateur låter spännande tänker jag och häller upp en dryg deciliter i glaset.
Det doftar inte mycket är min första tanke. Norrland Guld dyker upp i mitt huvud. Förstår inte riktigt varför, men det är något i lättjan och enkelheten i detta som gör att tankarna går till en medioker lager. Skummet är inte vidare vackert det heller; gott om bubblor modell diskmedel.
Smaken kändes också Norrland guld först, men efter en stund inser mina smaklökar att det finns en typiskt Belgiskt ton av jäst och socker, följt av en bitter eftersmak. Först lite Belgisk jäst, och sedan lite beska från den Amerikanska humlen.

Jag har aldrig varit någon fan av Belgisk öl, tycker helt enkelt inte om de smakstilar som ofta kommer från dem. Såklart ska den som gillar den typen av öl ta det jag skriver med en nypa salt, och om det jag skriver mot all förmodan får någon intresserad av detta, går den bra att beställa ur Systembolagets beställningssortiment. 25 kronor flaskan, och kollikrav 24 flaskor är vad som gäller.
För den som bara vill testa en flaska finns flera butiker på nätet som säljer denna.

I morrn öppnar jag en Buxton i stället!


2016/08/20

En copycat Fransman och så lite USA

Jag fortsätter skriva om Fransk öl, i dag bland annat om en PARIS-Dipa med modiga 8,5%

På bilden syns två öl från Flying dog och så ölen Rotten Skull som är från Brasserie de la Vallée de Chevreuse. Som vanligt med Franska bryggerier, ett långt och vackert namn. Åtminstone för oss som inte kan språket.

Det som slog mig när jag köpte ölen var likheten med Flying dogs flask-etiketter. Deras post-modernistiska stil är annars rätt unik, och det känns som att det Franska bryggeriet helt fräckt har snott hela upplägget rakt av.

Nåväl, det kanske inte är hela världen, mer intressant är hur det smakar. Vi börjar väl med lite av inspirationen; Flying dog Snake dog. 7,1%
Häller upp och ser ett lätt skum som lägger sig nästan direkt. Klar vätska. Ljust kopparfärgat. Beskan gör sig påmind direkt, men tar aldrig över. En fin malt-ton och nyanser av citrus gör sig påmind, som fortsätter med vanlig apelsin, En snäll apelsin, inte en sur som förstör det roliga.

Testar senare en Flyging dog Bloodline, Blood orange Ale. 7%
Påminner uteseendemässigt mycket om Snake dog, men här märks att humlen är rejält nedtonad. Detta är mer en klassisk amerikansk Pale ale, utan någon dominerande beska. Doftar och smakar tydligt av blodapelsin. Väl balanserat!

Sist då Rotten skulls. 8,5%. Grumlig, disig vätska. Fint skum som stannar kvar länge. Det finns en söt, lite stickig grundton. Aningen mycket alkohol som lyser igenom. Beskan först rätt vek, men kommer med en rätt tydlig ton av tallbarr.

Det är ju inte meningen att jämföra just dessa tre (rätt olika) öl kvalitetsmässigt, men det märks tydligt att Flying dog är ett bryggeri som kommit mycket längre. Rotten skull är rätt enkelt och onyanserat, något som jag inte förväntar mig av en riktigt bra dipa.

Jag kommer fortsätta med teman i den här stilen; tror och hoppas att det uppskattas att inte bara skriva om en öl rakt upp och ned. Att jämföra utifrån olika aspekter tror jag ger detta lite kul vinklingar!