2017/01/04
Stigbergets bryggeri brygger GBB Beer Week för sista gången och tankar kring New England IPA
Den som hänger med i "allt det senaste" vet numera att Stigbergets bryggeri har bryggt sista batchen av sin Beer Week. Att denna öl ligger bakom delar av deras framgångar senaste året är knappast någon nyhet för den som läser detta.
Det intressanta med Stigbergets är hur de lyckades pricka in New England IPA-trenden och hur tidiga de var i Sverige och att de lyckades omsätta det i relativt stor skala. Omnipollo och Brewski är två andra som gjort det och dessa bryggerier tillsammans är hos många bland Sveriges bästa.
Frågan är väl om man kan kalla det en trend; snarare en naturlig fortsättning på IPA-tenden.
Själv tycker jag nästan lite är lite lustigt att det inte (tror jag i alla fall) kommer bli en revival för Pilsner eller en sen entré på den stora scenen för surölen.
Pilsner och lager är som bekant redan etablerat sedan länge. Visst är en god pilsner trevlig, men det är verkligen inget jag går igång på. Sur-ölen kommer aldrig bli någon kioskvältare, det är jag helt övertygad om, hur många blåbär, Hallon och annat man än blandar i för att lätta upp den där sura (surprise!) smaken...
NEIPA däremot är på många sätt den perfekta arvingen.
Både lite mer raffinerad, men samtidigt lika folklig som Ipa. Fler smakkombinationer, mer variation av ingredienser. Folk börjar tröttna på "en Ipa"
Vad jag däremot inte kan förstå är varför så få bryggerier brygger denna stil. För mig som är tämligen inkompetent inom bryggteknik är det ett litet mysterium. Kan knappast vara svårare? Dyrare? Kräver mer humle (Ja, dyrare!) Fler steg i processen? Ja, och det skrämmer måhända bort vissa av de mindre begåvade bryggerierna. Förstår inte riktigt annars. Det är ju inte en stil som på något sätt är svårare i smaken. Snarare tvärtom. Insmickrande skulle jag kalla den för.
Hoppas på fler Svenska New England Ipa och inte minst då alkoholsvagare varianter.
*kanske* blir det så att den riktiga tronföljden efter IPA-trenden blir en Session New England IPA?
Ja, namnen blir bara längre och längre...
2016/12/10
Dåliga nyheter i öl-världen?
Varför skrivs det inte mer om öl-nyheter? Visst finns det en del intressant när det gäller själva ölen, men om bryggerierna bakom finns det inte längre så mycket bra sedan Joel Linderoth lämnade Expressens webb-satsning "mitt kök". Joel hade något som jag skulle vilja beskriva som ett brinnande intresse för öl i kombination med kunnande inom journalistik.
Sedan han lämnade (men är snart tillbaka? Kolla Land.se) har det poppat upp några nya ställen för oss nyhetstörstande.
Beernews till exempel är på ytan en rätt ambitiös satsning, men bara att rabbla nyheter och allt BRA! som händer blir liksom lite tråkigt i längden. Branschen är så mycket mer omväxlande än så. Måste dock ge beröm för att man faktiskt försöker variera nyhets-flödet. Det är inte bara Svenskt till exempel, även fast det från utanför Sverige mest verkar vara hämtat från deras egna erfarenheter.
Uppdatering lite knappt två veckor senare: Plötsligt verkar något ha hänt; större variation och faktiskt rätt proffsigt upplägg. Beenews satsar och gör det bra. Min kritiska ådra fick sig visst en törn nu ;-) Delar av det här inlägget är visst rätt passé nu..
Uppdatering lite knappt två veckor senare: Plötsligt verkar något ha hänt; större variation och faktiskt rätt proffsigt upplägg. Beenews satsar och gör det bra. Min kritiska ådra fick sig visst en törn nu ;-) Delar av det här inlägget är visst rätt passé nu..
Beertower försöker också, men det går rätt knaggligt tycker jag. Inslag av "expert"-recensioner känns väldigt ansträngt och amatörmässigt. Allt är så positivt, och jag blir bara trött. Allt är inte bara guld och gröna skogar, varför inte krydda med lite kritik? Kritik utvecklar. Förstår i ärlighetens namn inte hur gänget bakom tänkt. Här får man chansen att besöka en herrans massa bryggerier; ta foton och intervjua, och så väljer man att skriva texter som vilken PR-byrå som helst skulle ha kunna snickra ihop på tio minuter. Kul att läsa för den som är nystartad i branschen, men hur jäkla kul är det egentligen för oss som vill ha lite intressant bakgrund och djup, och inte bara är intresserade av ännu en bild på en säck med malt eller ännu en bild på en byggare iförd Keps/ylle-mössa/stort skägg?!
Vem är jag att kasta skit på de som försöker engagera sig tänker någon?
Tja, den tanken bär jag förstår med mig också, men vad jag menar är inte att racka ned på nya initiativ och nya sajter, det är snarare HUR man genomför. Bara genom att hålla hög kvantitet kommer man inte överleva. Till sist kommer det ge sig, de som skriver kommer tappa lusten, och detsamma tror jag läsarna kommer göra. Det är ingen ursäkt att man skriver ideellt och att det inte kostar något för läsaren. Vi har ett nytt medialt landskap; folk vänjer sig mer och mer i att det man läser är gratis, men jag vägrar tro att vi vill vänja oss i tvivelaktig kvalitet. Varför inte tänka till lite kring det egna engagemanget och VARFÖR du själv faktiskt tycker om öl? Allt som avsmakas är ju inte bra, eller hur? I mellanmjölkens land måste vi våga säga vad vi tycker; det är då utveckling sker.
2016/11/27
Öl-kultur
Vill tipsa om en författare som skriver om öl utifrån kulturella aspekter. Vill du läsa om nya spännande öl-märken, då ska du sluta läsa här. Pete Brown skriver om helt andra saker, om ölets historia, om rökiga brittiska pubar, om mötet med människor på puben, om historien bakom öl. Mycket humor, otroligt välskrivet, engagerat och kunnigt. Kasta ut några böcker om hallon-öl och börja läsa något av Pete Bown i stället är mitt tips!
Det här inlägget gör sig bättre på en ensam blogg som denna; skrev det ursprungligen i en av alla dessa Facebook-grupper, där texten snabbt förpassades in i ett flöde av "har ni smakat denna?" och "Titta vad jag dricker i kväll, SKÅL!"
A man walks into a Pub
Pete Browns blogg
Det här inlägget gör sig bättre på en ensam blogg som denna; skrev det ursprungligen i en av alla dessa Facebook-grupper, där texten snabbt förpassades in i ett flöde av "har ni smakat denna?" och "Titta vad jag dricker i kväll, SKÅL!"
A man walks into a Pub
Pete Browns blogg
2016/11/20
Bryggerier i Sverige och världen
Ingen som är öl-intresserad har väl kunnat undgå att fascineras över den utveckling som skett inom "vårat" område de senaste fem-tio åren. Mitt intresse har aldrig heller varit att testa så många öl som möjligt, eller att nödvändigtvis hela tiden utveckla min smak eller att lära mig mer om ölet i sig och olika sorter. Nä, det har snarare varit en fascination utifrån kultur och historia. Många nöjer sig med att bara dricka god öl, eller att testa nya sorter, och gott så, men jag vill mer.
Veckan som gick funderade jag på om jag inte skulle ta och kolla upp lite mer om hur det egentligen ser ut i branschen. Hur många bryggerier finns det i Sverige och utomlands och hur har utvecklingen på senare år varit? Hur är det egentligen med mindre bryggerier och de uppköp som gjorts på senare tid? Hur går det för våra Svenska bryggerier? Extra intressant tror jag det blir om vi dessutom jämför med hur det ser ut i andra länder.
Av förklarliga skäl blir detta bara ett nedslag, och de fakta som presenteras är från ett hopkok källor på nätet, bland annat från Ratebeer och flera internationella bransch-organisationer. Vissa av siffrorna är dagsaktuella, andra är något eller ett par år gamla. Som alltid med statistik, det handlar inte om några absoluta sanningar. Ta det alltså med en liten nypa salt. Den Svenska statistiken nedan är inklusive så kallade fantom-bryggerier (som inte har ett eget fysiskt bryggeri, utan hyr in sig hos någon annan). Jag har inte brytt mig om att jämföra definitionen av ett bryggeri och hur det ev. skiljer sig åt mellan olika länder.
Vi börjar ned antal bryggerier i olika länder och utvecklingen på senare år:
(Ja, jag vet, nästa gång ska jag använda tabeller, det blir rakt och snyggt då)
Tyskland: 2011: ca 1100 st 2016: ca 1400 st
England: 1905: ca 5000 st 2011: ca 628 st 2016: över 1300 st
USA: 1905: ca 1850 st 2011: ca 2033 st 2015: ca 4269 st
Sverige: 1905: ca 240 st 2011: ca 50 st 2016: över 250 st 260? 270?
Danmark 2011: ca 58 st 2015: ca 120 st
Belgien: 2015: ca 200 st
År 2012 var en av tjugo öl som såldes på Svenska Systembolaget från ett så kallat hantverksbryggeri, 2015 hade den andelen fördubblats, nu till en av tio öl.
Hur går det då för de Svenska bryggerierna?
Tittar vi på topp-10 listan från 2015 där Oppigårds är etta av dessa bryggerier ser det generellt bra ut. De flesta av dessa bryggerier går bra, vissa till och med strålande. Oppigårds till exempel har på senare år gått från klarhet till klarhet, men även klassiker som Jämtlands och Nynäshamns bryggeri går riktigt bra. Ett annat av de äldre bryggerierna, Nils Oscar, tycks ha en en dipp. 2015 ser ut som ett mellanår (någon som läser detta kanske vet varför?) Får mig tråkigt nog att tänka på den tiden de låg på Kungsholmen i Stockholm (de gick i konkurs, det var väldigt rörigt kring dem under några år minns jag).
Samtidigt är verkligheten för många Svenska bryggeriet att det är heltidsarbete på dagen och företagande på kvällar och helger. Få klarar av att försörja sig på sin verksamhet.
Min enkla genomgång säger mig att det är en bra bit över hundra av Sveriges nuvarande bryggerier som är på "hobby"-nivå eller strax ovanför det och där enbart ägaren och ev. kompanjoner arbetar gratis och med en omsättning på under 100 000 kr per år. Inte så konstigt om man är helt nystartad, och det finns såklart ett antal bryggerier som vill ha det så. Man brygger för den närmsta puben/pubarna och säljer till ett mindre antal aktörer och enbart på det lokala planet.
Det finns såklart bryggerier som går mindre bra. Mora bryggeri, Nausta, Vega är några exempel. Det är inte meningen att hänga ut några bryggerier, och jag vet inte varför exempelvis dessa uppvisar negativa resultat. Det kan såklart ha att göra med att det har varit mycket investeringar och annat kostnadsdrivande som kommer ge utdelning på sikt.
Det här riskerar bli ett väldigt långt inlägg, fortsätter med ett nytt någon kväll i veckan kring utvecklingen för små bryggerier framöver och de stora aktörerna och vad som händer där just nu.
Extra intressant tycker jag är vad som händer i USA just nu, de stora drakarna har fortsatt köpa upp mindre aktörer...
2016/10/22
Warsawa och ölfestival
Vi har gjort till en vana, jag och min fru att åka till Warszawa varje år. Det borde bli femte året nu, och denna gång var första gången vi kom i väg helt själva, utan barnen.
Denna gång hade vi (eller jag åtminstone, frugan dricker inte öl) sådan tur att precis när vi var där arrangerades Warszawaski Festiwal Piwa, och då gick det ju inte att slita sig från att göra ett besök!
Mässan arrangerades strax utanför centrum, i en av stadens idrottssarenor. Legia Warszawa har sin träningsarena nästgårds och det hela ligger en trevlig promenad bort från city. Finns ingen större anledning att ta bussen, inte minst med tanke på alla kalorier som ska intas. Lokalerna känns som vilka mässlokaler som helst. Jag skulle uppskatta antalet utställare till ca 50. Ca fem av dessa var agenturer, och den största delen var alltså mer eller mindre oberoende bryggerier.
Ett av de mest intressanta bryggerierna på plats var Artezan, som internationellt sett också är rankade högt. Titta på Ratebeer för en liten bild av vad de gör. Killarna bakom disken berättade att de hållit på ca fem år, och de, tillsammans med kollegorna på Pinta är de som är äldst i Polen när det gäller oberoende hantverksbryggerier. Under kvällen funderade jag lite kring detta, och att lilla Sverige kan ha kommit relativt sett längre; min enkla slutsats blir att Euro-lagern och dess traditioner har hållit bryggerierna i ett hårt grepp. Levnadsstandard och förmåga till att betala för kvalitet spelar förstås också in; Polacken i gemen har som bekant inte alls samma inkomster som medel-Svensson här hemma. Svensken är i gemen rätt snabb på att hänga på trender och nyheter, och öl är som bekant något det hänt mycket inom de senaste åren.
Hos Artezan smakade jag deras helt nya kreation "Bogdan". En härligt grumlig, Mango/apelsin-smakande mycket harmonisk IPA-brygd. I tuff konkurrens den godaste ölen jag smakade denna dag. Tankarna gick till Omnipollo, och deras agent var förstås också på plats; men med tanke på varför jag var på mässan blev det inga öl från dem under mitt besök. Jag var ju inte här för att smaka Svensk öl!
Pintas monter.
Hos Pinta testade jag deras storstäljare, en West coast IPA. Helt ok!
I samma monter blev det även ett par öl till, denna har jag lyckats glömma vad det var. Honung och Porter. Smörigt och maltigt, en rätt fin, insmickrande öl Lite kanelbulle och pepparkaka. Roliga associationer! Men som sagt, smaksinnet var inte på topp när just denna intogs. Jag är ju inte heller så noga med i vilken ordning ölen intas; starka saker, porter/stout kontra lager/IPA-stil och så vidare. Det straffar sig ibland..
Sammanfattningsvis en mycket trevlig mässa! Bra arrangerat, ordning och reda, rent och fräscht. Trevlig stämning, och ingen fylla, åtminstone inte när vi gick, rätt tidigt på kvällen.
De flesta montrar hade provsmakning 0,1 eller 0,3 deciliter. Ibland även 0,4. Det senare kan jag tycka var lite onödigt, men det fanns något för alla, och stämningen var inte så märkvärdig som jag ibland kan uppleva här hemma i Sverige. Standardpriset för 0,1 lång någonstans runt 11-12 kr, 0,3 runt 20 kr. Prisläget är ju överlag klart lägre i Polen, men i butik var det mer jämlikt. De två större butiker jag besökte under vår resa hade en prissättning som var kanske 20-30% lägre än ungefärlig motsvarande kvalitet (nu snackar vi inte enklare lager-öl) här hemma på systembolaget.
Denna gång hade vi (eller jag åtminstone, frugan dricker inte öl) sådan tur att precis när vi var där arrangerades Warszawaski Festiwal Piwa, och då gick det ju inte att slita sig från att göra ett besök!
Mässan arrangerades strax utanför centrum, i en av stadens idrottssarenor. Legia Warszawa har sin träningsarena nästgårds och det hela ligger en trevlig promenad bort från city. Finns ingen större anledning att ta bussen, inte minst med tanke på alla kalorier som ska intas. Lokalerna känns som vilka mässlokaler som helst. Jag skulle uppskatta antalet utställare till ca 50. Ca fem av dessa var agenturer, och den största delen var alltså mer eller mindre oberoende bryggerier.
Danska To öls Polska agent var på plats, och där blev det ett mycket intressant samtal kring Polsk öl och vad som händer just nu. Ska jag lite slarvig sammanfatta det hela kan man säga att Polsk öl utifrån ett internationellt perspektiv först fått fart de senaste fem åren.Tidigare har det funnits ett stort antal producenter (ofta ägda av ett fåtal större aktörer) av lager, samt diverse kryddade och smaksatta öl. För en Nordisk tunga (och kanske mest för min!) har många av dessa öl känts rätt främmande. Antigen väldigt klassiska lager-öl av måttlig kvalitet, eller väldigt maltiga, mörka eller halvmörka "jordiga" brygder. Inte särskilt upphetsande.
I To öls monter fanns förstås flera Polska bryggerier och även Mikkeler, men just To öl hade en riktigt trevlig Milk stout på plats, "By udder means". Vilken härlig start, och intressant att börja med en icke Polsk öl för att kunna jämföra kvalitet under kvällen.
Ett av de mest intressanta bryggerierna på plats var Artezan, som internationellt sett också är rankade högt. Titta på Ratebeer för en liten bild av vad de gör. Killarna bakom disken berättade att de hållit på ca fem år, och de, tillsammans med kollegorna på Pinta är de som är äldst i Polen när det gäller oberoende hantverksbryggerier. Under kvällen funderade jag lite kring detta, och att lilla Sverige kan ha kommit relativt sett längre; min enkla slutsats blir att Euro-lagern och dess traditioner har hållit bryggerierna i ett hårt grepp. Levnadsstandard och förmåga till att betala för kvalitet spelar förstås också in; Polacken i gemen har som bekant inte alls samma inkomster som medel-Svensson här hemma. Svensken är i gemen rätt snabb på att hänga på trender och nyheter, och öl är som bekant något det hänt mycket inom de senaste åren.
Hos Artezan smakade jag deras helt nya kreation "Bogdan". En härligt grumlig, Mango/apelsin-smakande mycket harmonisk IPA-brygd. I tuff konkurrens den godaste ölen jag smakade denna dag. Tankarna gick till Omnipollo, och deras agent var förstås också på plats; men med tanke på varför jag var på mässan blev det inga öl från dem under mitt besök. Jag var ju inte här för att smaka Svensk öl!
Pintas monter.
Hos Pinta testade jag deras storstäljare, en West coast IPA. Helt ok!
I samma monter blev det även ett par öl till, denna har jag lyckats glömma vad det var. Honung och Porter. Smörigt och maltigt, en rätt fin, insmickrande öl Lite kanelbulle och pepparkaka. Roliga associationer! Men som sagt, smaksinnet var inte på topp när just denna intogs. Jag är ju inte heller så noga med i vilken ordning ölen intas; starka saker, porter/stout kontra lager/IPA-stil och så vidare. Det straffar sig ibland..
Sammanfattningsvis en mycket trevlig mässa! Bra arrangerat, ordning och reda, rent och fräscht. Trevlig stämning, och ingen fylla, åtminstone inte när vi gick, rätt tidigt på kvällen.
De flesta montrar hade provsmakning 0,1 eller 0,3 deciliter. Ibland även 0,4. Det senare kan jag tycka var lite onödigt, men det fanns något för alla, och stämningen var inte så märkvärdig som jag ibland kan uppleva här hemma i Sverige. Standardpriset för 0,1 lång någonstans runt 11-12 kr, 0,3 runt 20 kr. Prisläget är ju överlag klart lägre i Polen, men i butik var det mer jämlikt. De två större butiker jag besökte under vår resa hade en prissättning som var kanske 20-30% lägre än ungefärlig motsvarande kvalitet (nu snackar vi inte enklare lager-öl) här hemma på systembolaget.
2016/10/02
Stockholms Ölfestival och Öl-safari
Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.
Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.
Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)
Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)
Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.
Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.
100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.
Rådanäs besöktes.
Sierra Nevada (såklart)
Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.
Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.
"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.
Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.
2016/09/23
Öltrenden på väg att vända?
Så här Fredag kväll, och efter ett par fina öl innanför västen kommer tankarna kring öl, kaffe och andra fina drycker. Nu är detta ju en blogg om Öl, så jag tänker inte belamra er allt för mycket med mina tankar om kaffe. Hur som, jag börjar undra hur det egentligen står till med vårat Svenska öl-under. De senaste fyra-fem åren har det fullkomligt exploderat av nya bryggerier. Samtidigt har det tillkommit ett antal bloggar, flertalet av dessa välskrivna. Det som jag tycker är lite tråkigt är att det samtidigt har skett en nedgång i kvalitet. Flera av de mest kända bloggarna har antingen lämnat scenen helt, eller påtagligt tappat farten. Joel hos Expressens webb-satsning är ett exempel Magnus hos Ofiltrerat har länge varit ett starkt kort, men på senare tid har det mest handlat om avslagna öl från Finlands-färjan (ärligt talat, HUR spännande är egentligen ölen från Stallhagen, eller för den delen från övriga delar av Finland?). Jens Skrubbe håller farten uppe, men alla tycker som bekant inte om Belgisk öl. Det räcker med att titta på Systembolagets försäljningsstatistik för att konstatera det. Portersteken tuffar också på + några till och är IMHO fortfarande intressant, men var är resten?
Med tanke på den utveckling som sker inom öl i Sverige är jag förvånad över att fler inte skriver.
Personligen tror jag snart det vänder. Precis som kaffe-trenden. Inte mycket nytt händer där; det har nåtts något slags balans; de mindre kompetenta aktörerna har försvunnit, marknaden har visat vem som förtjänar att finnas kvar; en mognad har kommit. Inte minst har det visat sig genom antalet aktörer som säljer kaffe och kaffe-maskiner. För fem-tio är sedan var den branschen på topp. Det var HETT att sälja och prata kaffe. I dag är läget ett helt annat. I längden räcker inte engagemang och driv; det gäller att leverera resultat och att tjäna pengar.
Kan det vara så att öl-branschen snart kommer inse det faktum att Sverige, TROTS allt är ett litet land. Vi är inte USA.
Med tanke på den utveckling som sker inom öl i Sverige är jag förvånad över att fler inte skriver.
Personligen tror jag snart det vänder. Precis som kaffe-trenden. Inte mycket nytt händer där; det har nåtts något slags balans; de mindre kompetenta aktörerna har försvunnit, marknaden har visat vem som förtjänar att finnas kvar; en mognad har kommit. Inte minst har det visat sig genom antalet aktörer som säljer kaffe och kaffe-maskiner. För fem-tio är sedan var den branschen på topp. Det var HETT att sälja och prata kaffe. I dag är läget ett helt annat. I längden räcker inte engagemang och driv; det gäller att leverera resultat och att tjäna pengar.
Kan det vara så att öl-branschen snart kommer inse det faktum att Sverige, TROTS allt är ett litet land. Vi är inte USA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)