Brittiska Siren är ett av alla dessa bryggerier som kommer med så många öl att det knappt går att hålla räkningen. Man skulle kunna tro att det blir ett bottennapp eller två emellanåt, men just från Siren har jag aldrig lyckats hitta något jag tyckt illa om. Vi gillar tydligen varandra, Siren och mina smaklökar.
Siren har alltid varit lite av mästare på att hitta på små-lustiga namn. Vad sägs till exempel om "Middle Finger Discount", "Baby Wheel New England Ipa" eller "5 Alarm"? (det senare känner jag till alldeles för väl)
I kväll plockade jag fram efterföljaren till deras "Ten dollar shake" (som jag inte testat, nej), som ska vara en ännu mer laktos-fylld, frukt-späckad öl med aprikos, persika, körsbär och jag vet inte allt annat de menar ska finnas där. I marknadsföringens värld är allt möjligt.
Comfortable Silence är ett namn som förpliktigar. För en del är öl en dryck att dricka tillsammans med andra i sällskap med musik på hög volym. Är man däremot som jag på väg med marsch-fart mot gubb-åren handlar öl sannolikt mer om en stunds njutning, kanske till och med ensam ibland. Siren är annars inte ensamma om temat, numera nedlagda CAP bryggeri hade ju en pale ale som hette Endless vacation. Ett strålande namn på en öl tycker jag!
Det verkar ju riktigt smaskigt det här, och när jag stoppar ned näsan i glaset finns det helt riktigt en herrans massa persika och aprikoser där. Lite New England Version 2 på något sätt, för visst är det väl så att det snackas om version två? Nu är jag rätt lättlurad, så jag vet inte riktigt om det finns en version två av New England-stilen, men jag skulle nog ändå vilja att det finns. Kanske mest för att jag börjar tröttna på all den där frukt-juicen, och att jag på något sätt vill att en öl ska se ut lite mer som en öl ändå gjorde fram till för några år sedan.
Sedan kommer då det där lilla ögonblicket då inte bara näsan fått sitt, utan även tungan, gommen, ja till och med hjärnan. Och JA! Ta mig fasiken, är det inte New England version två ändå!
Jag som älskar Citra-humle känner en skön bitterhet och tydliga toner från citrus och apelsin, och all denna laktos den bara bygger upp en härlig känsla av balans. Balans, detta knaster-torra ord som jag är så trött på, för när jag hittar en öl som bara fungerar, så är det alltid det ordet som spökar i mitt huvud. Balans, balans, balans.
Om någon vill följa med mig på en Britt-resa till Siren nästa år, hör av er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar