2016/08/05

No name Evölution IPA


För några dagar sedan var jag en sväng till Gnesta med minsta grabben; passade då på att spana in om det fann några intressanta lokala öl. Och det fanns det ju, här i form av Brewing Költurs variant på en IPA.

Bryggeriet håller till på Hölö, inte så värst långt från Gnesta i Södermanland och har funnits sedan 2013 (?). Hemsidan var fortfarande inte klar sist jag tittade.
Bäst före datum: 170419
Alkohol: 6,8%

Det första som händer när jag öppnar flaskan är att det rinner över rejält med öl, det skummar ordentligt. Nästan som vissa mindre lyckade hembrygder jag själv gjort mig skyldig till.
Det ser inget vidare ut i glaset, lite som diskmedel. Grova bubblor. Rikligt skum. Disigt, nästan lite skitigt.
Doftar av bröd och vete-fralla.
Första klunken ger en stickig ton på tungan. Lite beska, som växer utan att bli särskilt tydlig.
Det smakar inte särskilt mycket, oraffinerat, ofärdigt och nästan en fadd smak.

Det här skulle jag beskriva som ett exempel på en misslyckad Single hop IPA (fast med mer alkohol). Jag har inte smakat någon av Költurs andra öl, men om detta är representativt för deras öl, då har de en lång resa kvar att göra. Jag bor själv i Södermanland, så jag lär säkert få fler tillfällen av prova deras öl, men detta var inte bra. "plain bad" liksom.

2016/08/02

Höganäs African Pale Ale


Har man hus behöver man ju klippa gräsmattan emellanåt, och på senare år har stilen "session IPA" blivit allt mer populär. Läskande, inte så alkhol-stinn och helt perfekt efter att ha slitit med gräsmattan.

Öl från Höganäs bryggeri har jag länge hört gott om, och nu äntligen gjorde jag slag i sak och beställde en flaska, här i form av deras "African Pale Ale". African ska tydligen stå för att humlen kommer från Afrika eller rättare sagt Sydafrika. Jag försöker inte förstå mig på varför och hur de kom på detta eller vad det skulle göra bättre eller annorlunda, men, ja, så är det.
Alkohol 4,7%
Bäst före 2016-12-13

Doftar tydligt av citron och tallbarr.
Medel kolsyra.
Medelgrovt skum som tar en stund innan det lägger sig.
Vacker gul färg.

Bryggeriet anger själva att denna öl ligger på 6 i beska på en skala mellan 1-12.
Redan efter första klunken känner jag att beskan gör sig mer påmind än så.  Om detta är en sexa, hur ska då en nia eller tia kännas?

Tydliga toner av grape och citrus. En kryddig ton gör sig påmind.Fungerar bra tillsammans är min första tanke.

Första intrycket är att detta är en balanserad öl, men att beskan är lite väl påträngande.
Det är förstås en smaksak, men frågan är om Höganäs inte satsat lite väl friskt med humlen i denna.

Faktum är att jag denna gång inte kunde hålla mig, jag drack ölen INNAN gräsklippningen. Det tog inte mer än tjugofem minuter, men det första jag tänkte på efter att ha klippt färdigt var hur den beska öl-smaken fortfarande hängde kvar i munnen.

Jag måste erkänna att jag på förhand verkligen ville tycka om denna öl. Gänget bakom bryggeriet verkar ha en okomplicerad, men samtidigt väldigt seriös inställning till hantverket, och jag trodde det skulle vara enklare än så här. Jag kan inte sätta något betyg, och jag vet inte riktigt om jag tyckte om detta. En sak är säker, ölen hade en egen karaktär, och det gör att jag vill prova fler öl från Höganäs.

2016/07/28

En Fransman


Vi har nyligen varit i Paris på semester, och en av de öl som hamnade i resväskan var denna.

Namnet ser ni på etiketten och det kommer från ett relativt ungt fantom-bryggeri som startades av en Britt och Amerikan som av någon anledning hamnade i Frankrike någonstans runt 2011.

Les Brasserus du Grand Paris  brygger några olika sorters öl, jag kommer återkomma längre fram om dem. Detta är deras rätt standardmässiga Pale Ale, med dragning åt det Brittiska hållet.

Bäst före datum 5/11, 2016 och flaskan är 33 cl. Alkohol 5,7%

Färgen är ljus koppar, rätt disig. Skummet är fylligt, krämigt och kompakt. Mild doft av ananas, aningen grape. Lätt kolsyra som försvinner relativt snabbt.

Aningen mindre beska än typiskt för Pale Ale av Amerikansk typ. Det finns en vasshet i smaken jag inte kan placera, inte kolsyra, något annat.

Sammanfattningsvis en mjuk och lite snäll Pale Ale, i karaktären mitt emellan USA och England. "Trevlig" blir nog sammanfattningen, men bara att vara trevlig räcker inte i längden. En helt ok Pale Ale, men inget jag skulle köpa regelbundet.

Viktat betyg Smak, doft och utseende: 3,3

Ännu en ölblogg...

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det. Och nu kommer den en till. Svenska öl-bloggar finns det rätt många av, en del av riktigt bra klass. Jens Skrubbe, Joel Linderoth är bara ett par av de namn som jag tror dyker upp på många öl-älskares topplista över bra, läsvärda bloggare.

Gemensamt för de flesta Svenska bloggar är annars att det handlar mycket om att prova öl. Nu är det ju inte så att jag inte kommer göra det, men jag tror att det finns så många fler intressanta aspekter när det gäller allt härligt runt öl. De senaste åren har antalet Svenska bryggerier fullständigt exploderat, och det händer hela tiden nya, spännande saker. Runtom ölen bildas en kultur, som jag tycker också förtjänar mer fokus. Historiken bakom olika ölsorter, öl från mindre kända öl-länder (Frankrike till exempel) är annat jag tror kan finna läsare.

För dig som läser kan det vara bra att känna till att jag är en helt vanligt privatperson, jag har inte några som helst ambitioner att tjäna några pengar på detta. Jag kommer inte tillåta någon form av annonsering på bloggen. Det jag skriver är mina subjektiva åsikter, och inget annat. Jag har inget emot att få mothugg i mina inlägg (tvärtom, det berikar!), men tänk på att det bara handlar om öl. För mig är detta något lättsamt och njutningsfullt. Jag tror det är viktigt att öl inte blir "fint" på det sätt som vin blivit. Öl är inte Vin! Öl behöver inte vara fint, det går bra att dricka ändå.

Min ambition är att skriva 1-3 inlägg per vecka. När det som mest med jobb och familj kanske det blir ett inlägg, i semestertider mer. Vi får se. Kul att du tittade in!

  / Thomas