2018/03/21

Multitap i Warszawa del 2


Andra dagen i Warszawa gick vi till Hoppiness Beer´N Food. Ett litet ställe, som inte ser mycket ut för världen. Men låt dig inte luras, personalen är både kunnig och väldigt omtänksam. Det var mycket Nordiskt i lokalen när vi var där, förutom oss själva ett Svenskt sällskap och ett större gäng Norrmän. Ingen var högljudd, skönt nog. Men det var ju bara lunch.

Jag åt ännu en burgare, även denna väldigt god. Min fru tog Sliders med otroligt mört fläskkött och inlagd rödlök.



Andra ölen på plats var en riktig hit, Pan IPAni från Trzech Kumpli. Ett bryggeri jag inte lyckats hitta mycket om. Tillsammans med Rockmills öl från kvällen innan var det här resans bästa öl.



Nästa besök blev Kufle i Kapsle (ungefär öl-muggar och kapsyler), kanske det ställe som anses som "bäst" i Warszawa bland öl-nördar.



Så märkvärdigt kändes det inte när vi kom in, såg ut som nästan alla andra multitaps jag besökt..




I det bakre rummet var inredningen i stil med ett café från 40-talet. Lugnt en stund, tills ett gäng Tyskar kom farande. Trettio minuter av skrålande och sedan, plötsligt var de borta, lämnades ett spår av halvdruckna öl...
Fick inga bra tips i baren, drack en rejält besk sak utan balans och efter det gick jag den säkra vägen och testade Svenska Magic Valley (Brewski och Mikkeler).


Avslutade besöket med en öl från Deer Beer och så glaset på bilden, som innehöll Balwan från Polska Artezan. En ganska lätt, men fräsch disig Pale Ale. 4,5% blev en lagom avslutning på två tidiga kvällar. Perfekt för en öl-älskande småbarns-förälder ute på vift.

Det är lätt att bli imponerad av utbudet i Polen. Och kanske mest utbudet i kombination med prisnivån.
På krogen ligger inhemsk hantverks-öl runt 10-12 zloty för 0,3 liter och ca 13-15 för 0,5. Import låg runt 18-22 för 0,3 och 22-27 för 0,5 liter.
En Zloty är enligt xchange.se ca 2,60 kronor. För egen del kan jag konstatera att jag genomgående fick en kurs runt 2,40 kr per zloty.
Misstänker att kortutgivarna ger en förmånligare kurs (men se till att betala i lokal valuta, annars blir det dyrare!)

Ta en tur hit, gillar du öl kan jag lova att du tycker det är värt mödan. Vill du göra mer än att dricka god öl finns det massor av annat att göra, både i Warszawa och i Krakow. Inte minst finns det gott om bra restauranger och mycket kultur och historia.

2018/03/18

Multitap i Warszawa del 1


Åter dags för att besök i Warszawa, och den här gången besöktes några nya ställen. Första dagen var målet att börja med en sen lunch hos Brewdog, men tji, de hade stängt. För bara några dagar sedan öppnade för övrigt Mikkeler sin första ölbar här i stan, men besöket dit hann vi inte med denna gång, och dessutom finns ju Mikkeler i Stockholm. Bilden ovan är från Drugie Dno vilket är ett av alla dessa multitap-barer med ölfokus som har poppat upp i stan de senaste två-tre åren. Det fanns ett tjugotal öl på fat, mestadels från Polska bryggerier, men även ett par britter och Belgare fanns. Flaskor kollade vi aldrig in, då fokus var ett par öl och att stilla hungern. Utmärkta hamburgare för övrigt!


Senare på kvällen besöktes Same Krafty i gamla stan. Observera länken; I polen tycks de flesta öl-ställen med lite klass vara anslutna till Ontap  vilket är en sida där det går att lägga upp vilken öl som just nu finns på fat. Väldigt smidigt system, och det visade sig också stämma (bortsett från att någon öl hunnit ta slut) i alla fall jag kollade.



Hos Same Krafty fanns en IIPA som jag blev lite sugen på. Juicy Symphony från Polska Rockmill var bland det bästa jag drack under denna resa. De nio procenten hade man lyckats gömma bland ett behagligt dis av mjuka tropiska smaker. Milk-stouten från Piwojad tillhörde däremot inte de mer minnesvärda ölen; vattnig och lite som Oboy lyckades jag skriva ned i mitt anteckningsblock innan vi gick därifrån.


Same Krafty hade lite yngre publik (det fanns visst två ställen med samma namn). Orkade inte besöka det andra. Liten lokal med kanske trettio sittplatser. För den som tycker om pizza fanns det. Ca tio öl på fat, och säkert det femdubbla på flaska (frågade inte).




Lite senare på kvällen besökte vi Jabeerwocky, vilket visade sig bli resans höjdpunkt. Det fyllde på rätt duktigt med folk allt eftersom torsdag-kvällen gick, men det blev aldrig mer än välfyllt. Sjutton välfyllda kranar, som tycktes bytas i ett rasande tempo. Under tiden vi var där var säkert fem-sex av faten bytta till annat, nytt. Inga problem att tillbringa en kväll här drickandes ny och färsk öl alltså ;-)



Hos Jabeerwocky var det en fin mix av lokalt, Brittisk öl och till och med Svenskt. Mysig lokal. Rätt stort, men fin stämning och ljudnivån blev aldrig "jag hör inte vad jag säger till min kompis-hög"


42|02 DDH Pale Ale Number Two från Brew by numbers smakade gott. Det fanns dessutom ca 100 flaskor i kylen, om du skulle råka bli trött på fat-utbudet. I lokalen fanns små terminaler (surfplattor monterade i väggen), så det gick bra att utforska sortimentet den vägen innan beställning framme vid baren.



Del 2 av det här inlägget lägger jag upp om några dagar, då om ytterligare ett nytt favorit-ställe och också lite om vad vi som hårt (med rätta?) beskattade Svenskar kan förvänta oss att få för de slantar vi spenderar när vi är hos våra Polska EU-vänner.

2018/03/09

Nya ölstilar och att våga bryta mönster?


En av de saker jag tycker är så spännande med öl från Polen är att de har en sådan lång öl-tradition, och det i kombination med en väldigt bred och respektlös (i positiv bemärkelse) syn på hur öl ska vara. Polens nya öl-scen var sena ut ur startblocket jämfört med många andra länder. I princip var det Artezan och Pinta som startade runt 2012 som var startpunkten och från dess har det gått i ett rasande tempo.

Till skillnad från rätt många av våra Svenska hantverks-bryggerier spelar få nystartade Polska bryggerier på traditioner eller det lokala eller genuina. Nej, här handlar det om att röra om i grytan, att experimentera med både smak, färg och form. Kanske inte med form vid närmare eftertanke, de allra flesta flaskor (inga burkar?) öl som produceras i Polen kommer i 50cl standard-flaska.

Flaskan till vänster på bilden kommer från ett bryggeri som heter Brokreacja. Ölen heter Big Boy Mango, och det hör man direkt på namnet vad det handlar om. Nappflaskan på framsidan finns inte där av en slump här handlar det om mango i kubik, något av det mest mango-massiva jag har varit med om, fullt jämförbart med barnmatsburkarna som har serverats här hemma på senare år. Nog för att jag uppskattar sött och beskt tillsammans, men detta blev lite för mycket... Ett litet glas, och sedan tog jag fram min Kapsyl-greta


Den andra flaskan kommer från Browar Stu Mostov och heter heter Strawberry Milkshake Ipa. Ingen lär bli förvånad när jag skriver att även här dominerar sötman, men inte på samma överdrivna sätt som för Big Boy. Jag hann knappt lätta på kapsylen innan näsan registrerade tydliga toner av jordgubbe. I smaken väldigt lätt beska tillsammans med en försiktig, men tydlig ton av jordgubbe och en myriad av andra tropiska smaker. 

Efter att ha druckit båda dessa öl funderar jag över var öl-smaken tog vägen. För här är vi verkligen i ölets utkanter. Ingen som har läst mer än två inlägg på min blogg lär ha missat att jag tycker om New England-stilen. Den saknar inte kritiker, men i jämförelse med detta är New England väldigt solklart en öl, och inget annat än en öl...

När jag söker på begreppet Milkshake på systembolagets hemsida får jag noll träffar. En enkel google-sökning på +öl + milkshake ger att det *surprise* är Omnipollo (rätt nyligen) som gjort en öl med detta som del i namnet. Nu stirrar jag mig förstås blind på just ordet milkshake, men det är ändå lite lustigt att vi anammar så olika ord när vi ibland gör öl som är rätt lika varandra. När jag gör en sökning hos Polski Craft hittar jag en bit över tjugo olika öl med Milkshake i namnet.

2018/02/17

Vad är det egentligen som gör en öl lokal?



Min fru kom hem för några timmar sedan och berättade för mig att hon tjuvlyssnat på ett, inbillar jag mig, rätt vanligt samtal från ett av alla våra Systembolag runtom i Sverige.

Ingen vidare variation i samtalet, då varken Bellman, humor eller något mer multikulturellt förekom. Det handlade rätt och slätt om två 30-någonting män som går in på ett nytt oupptäckt systembolag, i en ny, spännande ort någonstans i Sverige för att yttra de bevingade orden:

"Hej, vi är på besök här och tänkte höra om ni kan rekommendera något gott öl? Väldigt gärna något lokalt som kommer härifrån xxx-stad"

I just vårat fall kan jag direkt konstatera att på fråga två fick de två herrarna ett nekande svar, då båda de lokala bryggerierna (som är relativt nyetablerade) haft den goda smaken att inte falla för frestelsen att lansera något på flaska i det lokala sortimentet.

Frågan som ställdes är inte så märkvärdig, men jag funderar på om inte den övergripande frågan är det: Vad innebär det att en öl är "lokal", och vad menar vi egentligen med det? Vilka känslor berör vi när vi köper lokalt och vad är det som är grejen med att något är lokalt när det gäller öl?

Utan att ens ta reda på konkreta fakta tänker jag kallt konstatera att råvaran till det som sägs vara lokalt, oftast inte är i närheten av det. Malten kommer sällan från närområdet, inte heller humlen. Vattnet som används, jo, vanligtvis ligger det rätt nära! Till skillnad från de som är i den (i Sverige) suspekta vatten-på-flaska-branschen) behöver de som brygger öl inte bry sig allt för mycket om den detaljen. Som många vet har vi Sverige kvalitetsmässigt vatten av absolut världsklass.

Ibland är det förstås annorlunda. Vissa bryggerier engagerar sig lokalt gällande råvaran. Det odlas humle lokalt. Även Korn, vete och havre. Men så är det inte för huvuddelen av våra Svenska bryggerier.

Bortsett från det rent faktamässiga, vad ligger egentligen i betydelsen?  Lokalt alltså.

Snart sagt alla mindre och nystartade bryggerier i dag vill verka lokalt. vilket Inte alls är konstigt. I marknadsföringens ABC är det grundläggande att verka inom inom närområdet; att arbeta sig inifrån och utåt så att säga. "Det är inte lätt att bli kung utanför sitt eget rike". Att spela på känslor för närområdet och indirekt det som är aningen mer genuint. Det räcker med att läsa en vecka eller två hos Beernews.se för att förstås hur viktigt det är för alla nystartade bryggerier det är med "vi vill göra öl med hela vårat hjärta för de som betyder mest för oss" och (i förlängningen) "men sedan vill vi expandera vårat territorium till länen runtomkring och "vem vet, vi kanske kan bli en betydande aktör en vacker dag?"

Men vad är det egentligen som är mer genuint med att den där ölen jag dricker just nu faktiskt är tillverkad och processad bara ett par mil hemifrån? Det faktum att det är en snubbe, eller två, som bor granne med min arbetskamrat, innebär det att ölen blir bättre för det? Blir jag gladare av det när jag dricker den? Gör det att jag gladeligen betalar de där extra 10-15-20 kronorna per halvliter det kostar att köpa hantverksmässigt producerad öl? Det lokala och "genuina", vad är det egentligen?
Missförstå mig nu inte, jag konsumerar så gärna lokalt producerat, men det kanske inte är så enkelt som att lokalt = bättre eller ens mer genuint?

2018/02/09

Polsk öl 2017-2018 - en slags sammanfattning



Dags att summera mina intryck av i huvudsak öl av New England IPA och andra humle-stinna öl från Polska bryggerier.

Totalt har det blivit närmare tjugo olika smakprov.
Från mina resor till Warszawa och Krakow, samt från tidigare beställningar har jag mestadels positiva intryck. Hur skulle det bli denna gång?

Som i så många andra länder runtom i Europa råder det en Öl-nybyggaranda utan dess like, men det känns som att mindre Polska bryggerier fortfarande ligger några år efter. Inget lätt försprång att ta in, är man sen i starten kan man inte bara knapra in det hela på tre-fyra år. Hantverksbryggd öl började egentligen inte produceras i någon större skala i Polen förrän 2011 då Pinta startade sitt bryggeri. Året efter var det dags för både Artezan och Alebrowar, men först 2015-2016 började antalet mindre bryggerier öka i högre tempo. Polen är Världens 6:e största producent av humle och Europas (till volymen som konsumeras) 3:e största öl-land. Huvuddelen, ca 90% av den öl som konsumeras kommer från Sab Miller, Heineken och Carlsberg- ägda bryggerier. Det finns, enligt den statistik jag hittat, någonstans mellan 200 och 250 bryggerier i Polen (2017).

Vad som är intressant är hur hög kvalitet det ändå har varit på de öl jag smakat denna gång. Endast en hamnade i vasken, och även fast få av dem var riktigt bra, var det heller nästan inga bottennapp. Bottennappet stod ett bryggeri för som jag jag provat en del från tidigare (som jag tyckt mycket om), en Päron-"marinerad" Pale ale. En söt, syntetisk historia som jag inte förstår hur någon kan vilja lansera. Men men, det gäller att våga, och gör man inte det kommer man ingenstans här i (öl)-världen.

Öl av New England-stil verkar ha blivit mycket populärt i Polen. Snart sagt varje bryggeri jag kollade upp (ett 20-tal) hade en eller två varianter i stilen. Vad som däremot blev tydligt är att Polackerna har en tolkning av stilen som är rätt olik vår (?). Inblandningen av Vete och Havre ger i många fall en disig eller till och med mycket disig öl - i Svensk (Brittisk, Norsk, Dansk, Amerikansk) tappning.
De flesta av de Polska tolkningarna var klara, eller bara lite disiga. Ett par undantag fanns, men oavsett det smakade de flesta ölen rätt lika en vanlig IPA, fast med mindre betonad beska, och med lite mer kropp från inslagen av Vete och Havre.

Ingen av de NEIPA jag testade hade den där fylliga, ibland nästan krämiga, Juiciga smaken som ganska många öl i stilen har. Ett par-tre påminde om det, och de två bästa exemplen kom från Birbant och AleBrowar,


Flaskorna på bilden i början av inlägget visar lite av det jag testat nu mot slutet av mitt Polska öl-äventyr:

  • Nowa Anglia från Browar Zamkowy Cieszyna, En NEIPA om 6,5% med en mycket lätt doft av kola och citron. Till skillnad från många nyare Polska bryggerier presenterad i flaska med diskreta, klassiska etiketter. Det lätta diset i utseendet går igen i smaken. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag lämnar alla tankar om stil och ambition och tänker att det smakar väl ok en fredag-kväll på krogen efter några öl. Växer efterhand, och klart drickbart, men inget att skriva hem om.
  • Not So Scary från AleBrowar 5,2%  En av ölen som var mer åt det riktigt disiga hållet. Den av ca 9-10 jag nu provat som jag tycker varit mest lyckad. Inte så stark, men smakrik rätt och slätt och väldigt god. Smakar mer än vad jag trodde var möjligtvis runt 5% Påminner mig om Mikkellers K:rlek
  • MLYNARZ från Browar Profesja. 4,9% En Amerikansk veteöl, med aningen mer betoning på beskan än sina Tyska kusiner. God, fräsch, välgjord. Kan inte minnas att jag druckit någon öl i denna stil tidigare.

Några fler exempel på sådant jag provade (observera att nästan all öl som släpps i Polen är på 0,5 liters flaska - burktrenden har inte hittat dit, än...)



* Anglosas från Tancut Browar. En fräsch, fruktig, smakrik sak. Massor av härlig apelsin och Citrus. Ganska klar, men det ska visst vara en Neipa. Vilket jag inte tycker det är.





* Birbant Hopsbant Citra Ipa. Riktigt, riktigt fin Citra-späckad Ipa.




* Browar SoliPiwko och ännu en Citra-baserad Ipa. "Jodie". Stabil.



*  Birbant 10 Hops. Tio olika humlesorter kan man ju undra vad detär för vits med, bortsett från att etiketten blir cool då, men det här är blev riktigt lyckat. Birbant är ett av de bryggerier jag kommer hålla lite extra koll på framöver



* Olimp och deras New England IPA. Ännu ett exempel på en Neipa som drar åt en vanlig Ipa på alla sätt och vis. Olimp har jag provat tidigare, och det har utan undantag varit hög kvalitet.


I Mars besöker jag Warszawa igen, och då tänker jag besöka bryggeriets Artezans egen pub och besöka Piwpaw (det mindre av deras två ställen, det med bara femtio öl på fat (!). Vid senaste Warszawa-besöket hamnade vi hos Brewdog Warszaw, och det besöket gav mersmak, så dit går vi säkert igen. Återkommer med en ny rapport i mars. Polsk öl är värt mer uppmärksamhet! Riktar vi blicken lite längre än till det som händer här i Sverige, USA, och några andra länder i väst så finns en hel öl-värld där ute! Upptäck den, våga mer mångfald är mitt tips.

2018/01/26

Polsk öl - Nypremiär del 2 - mer NEIPA


Dags att fortsätta testa mer eller mindre disiga öl från Polen, denna gång tillsammans med invigning av ett Lervig-glas jag haft stående alldeles för länge. Just detta glas vill jag minnas att jag köpt hos Beergium, men det finns säkert på fler håll.

Flaskan till vänster på bilden kommer från ett litet bryggeri som heter  Bytów Browar Kaszubski. Inget enkelt namn direkt, fick leta en stund på flaskan innan jag förstod vad som var namnet.

Deras hemsida verkar synnerligen instabil, vid de tillfällen jag försökt komma in på den har laddningen varit plågsamt långsam. Flaskan jag fått har bäst före 4/7 2018, så jag utgår från att den är tappad ett år innan. 5,9% stark. Lätt disig. Som NEIPA känns denna väldigt tveksam. Bortsett från drag av ananas och något annat frukt-aktigt är det mest beska och strävhet i smaken. Som en IPA, tja, jag vet inte. Drickbart är det, njutbart en kylig januari-torsdag som denna, njae...


Vid en titt på deras Facebook-sida känns det också som att de gillar yta, vilket jag inte gör. Jag föredrar innehåll. Tror inte vi ses igen, jag och Browar Bytow.


Kvällens andra NEIPA kommer från Lancut Browar och knappa 6% alkohol. Bäst före datum 18/8 2018. Här var det enklare att hitta information; denna gör de med korn- och vetemalt, havre- och veteflingor samt humlesorterna Chinook, Mosaic och Simcoe. Den här ölen är inte särskilt disig, men däremot väldigt fruktig. Doftar lätt av citrus och apelsin, och smakar desto mer av dessa frukter. Tycker inte heller detta är en NEIPA smakmässigt eller utseendemässigt, men vad vet jag, Polackerna har kanske en annan definition av NEIPA än vi tycks ha i Norden, USA och England. Däremot skulle jag gärna köpa denna igen. Fräsch och fruktig. Kan tänka mig att den är perfekt en varm sommardag om du samtidigt vill ha något som även bär en del smak.

Om jag ska jämföra dessa två bryggerier känns också Lancut  mer seriöst. Det räcker med att titta på deras Facebook-sida för att ana det.

https://www.facebook.com/browarbytow/
https://www.facebook.com/browarlancut/

Om några dagar, i del 3 funderar jag på om jag ska våga smaka en Polsk suröl och en Saison-NEIPA-hybrid...

2018/01/24

Polsk öl - Nypremiär del 1


I början av veckan kom då min senaste beställning av öl från Polen. Det var något år sedan senast, och intrycket jag får är att det precis som här i Sverige går med ett rasande tempo i Polen. Himla många nya bryggerier med namn jag aldrig hört talas om kom i denna leverans, och denna gång var målet att få lite koll på hur vår vänner i Polen lyckats på sistone med den sedan länge bland öl-nördar uttjatade stilen New England (eller Vermont som Polackerna till skillnad från oss Svenskar ofta kallar den - båda för övrigt korrekta namn). Det smög sig också ned några vanliga IPA, ett par Milk-stout och till och med ett par Sur-öl.

Denna gång smakar jag öl från ett par bryggerier jag tidigare inte testat något från. Framöver kommer det ramla in något inlägg ibland om andra bryggerier och deras försök till främst NEIPA-stilen.

Kvällens första öl är den till höger på bilden. Recraft Vermont IPA. 5,9% och tappat 20/10 2017. En lång lista på humle finns på etiketten: Citra, El dorado, Simcoe, Nugget och några till. När jag häller upp ölen i mitt Polska ölfestival-glas framträder ett grovt diskmedelsaktigt skum som klistrar sig fast på glaset länge.
Doft av jäst följs av frisk, fruktig smak med mycket ananas, men utan den botten och stadga jag tycker en NEIPA ska ha. Humlen får spela alldeles för mycket i denna öl, och utan att vara direkt dålig var detta kanske inte den start jag hade hoppats på.

Andra ölen kommer från Krakow-baserade Piwojad och heter Cryo Colada. Att myrslokar gillar öl visste jag inte, men om man ska lite på etiketten är så fallet. Om jag tolkat all Polsk text på flaskans baksida rätt är denna öl tappad 15/9 2017. Inte superfärsk alltså. 6,1% stark och denna gång ett lite vackrare skum och en mycket mjukare doft med mer sötma. Mosaic verkar vara den dominerande humle-sorten. Det står "Juicy IPA", så det ska väl vara något i stil åt Fourpure Juicebox eller New Belgium Citradelic Tangerine IPA. Det vill säga en IPA med mycket citrus och apelsin och en något nedtonad beska, men utan grumligheten i en NEIPA.

Oavsett tycker jag den funkar fint på egen hand, men vid en jämförelse med ölen jag nämner ovan så faller den lite kort. Lite tunn och lite vass, saknar finessen som till exempel Juicebox har.

Håll utkik, snart återkommer jag med mer betraktelser över Polsk öl!