Ett besök hos nya mässan Malt, mat & destillat

I helgen passade jag på att besöka nya mässan Malt mat och destillat, som trevligt nog (för den som bor på den sidan av Mälaren) höll till hos Stockholmsmässan (Älvsjö). Företaget bakom, Taste events har  arrangerat liknande upplägg i malmötrakten, och som de själva uttrycker det: "Det finns en stor efterfrågan, hos både utställare och publik, på ett komplement till det nuvarande utbudet i Stockholmsregionen. Därför erbjuder vi nu ett alternativ där ledorden är kvalitet, kunskap och njutning, säger Björn Lindell på Taste Events"

Jovars tänker jag, nog fanns det några korvar och en hel del Whiskey (Japanskt verkar vara inne just nu), men det finns det väl lite här och var. Som småbarnsförälder, med ont om både tid och pengar får en nöja sig med smulor, när det finns andra arrangemang som glittrar i bakgrunden (jag tänker förstås på mässorna i Göteborg och Malmö i Mars). Och ja, den som tänker att första bilden ändå är rätt tråkig, hEn har förstås rätt. Det var en rätt mörk och tråkig tillställning. Några undantag fanns dock, och en av fördelarna med att det inte bysst med folk är ju faktiskt att chansen ges att verkligen snacka lite med bryggarna! Det gäller att se det positiva i situationen.

I montern hos Danderyds bryggeri var det fin stämning. Avslappnat, engagerat och fin bredd på det som serverades. Inte så många IPA, nej. Typ en?

Hade jag varit på mässan längre hade jag velat testa deras Capi och som enligt info skulle passa bra som bas i en öldrink. Det blev "bara" deras Banana-stout, med marshmallows. En god, och rätt snäll sak. Som det lätt blir med bananer. Kompisen testade deras Vilola Stout. Den hade jag kanske också velat testa. Lakrits är underbart, Viol har jag onda tablettask-minnen av, så jag lyckades avstå. Danderyds bryggeri har jag aldrig provat tidigare, men kommer absolut göra igen.

Det fanns salta pinnar också.

I Oppigårds monter stod grundaren Björn Falkeström och var allmänt trevlig. För en gångs skull fanns lite tid att prata (det var inte jättemycket folk). Har länge beundrat Oppigårds, och kan inte säga att jag tycker mindre om det de gör efter att ha snackat med Björn en stund.
Sympatisk, ödmjuk, stabil, och dessutom har han inte skägg! Bara en sådan sak liksom ;-)

Vi ramlade förbi Macken bryggeri, och där testade jag deras Twin Ipa, som är en öl de bryggt hos Nils Oscar. En lite mörkare, maltigare sak a la Twin peaks-style: http://mackenbryggeri.se/twin-ipa.html God!

Hos Fjäderholmarnas bryggeri testade jag deras nya (?) roughneck Rye Ipa. En rågspäckad sak som hade tydliga toner av, tja, kryddor och chili. Ska jag vara helt ärlig kommer jag inte riktigt ihåg. Ju mer jag gillar öl, desto mindre använder jag nämligen anteckningsblocket när jag är runt i världen och smakar mig fram. Pelle sa något i stil med att det inte var "för mycket" av det där kryddiga. Ja, så var det kanske, men det var ändå det jag minns. Det kryddiga alltså. Klart drickbar!

Göteborgsbryggeriet Bearded Rabitt Brewery var på plats, och där fanns ingen brist på besökare. Jag vet inte om det var allt det rosa som lockade, eller något annat jag missat, men jag testade i varje fall deras "Hope you like Nelson". Den slank ned. De brygger (åtminstone tidigare) hos Electric Nurse och en egen stil har de helt klart. Fin öl, men lite stark för min smak. Jag är rätt trött på alla dessa ganska enkla, väldigt alkoholstarka öl "ipa-style". Det är kanske lite taskigt att skriva det, men ibland tänker jag att det är ölkännarens version av elefantöl. Mycket alkohol, men inte nödvändigtvis mycket annat.

Importören Art of beverage var på plats och där hade jag hoppats på att få testa något från Polska Ale Browar. Tji fick jag, inget av den varan. Brittiska Partizan fanns representerad med EN öl, den blev jag förstås tvungen att testa. Trots att jag inte är någon beundrare av vare sig Saison eller rabarber.

Gotlands bryggeri var på plats, och jag har alltid hyst någon slags hatkärlek till dem. Jag vet ju att det är Spendrups som ligger bakom, ändå tänker jag alltid på det där mysiga huset i Visby jag besökte sommaren 96. Självklart är jag inte bättre än att jag måste testa ett par av deras öl, och den allra sista blev deras Melon Wit. Bemötandet var trevligt, inte oviktigt; kanske till och med lika viktigt som hur ölen smakar.


Det kommer kanske inte som någon överraskning för den som läst hela mitt inlägg att jag inte blev sådär jätteimponerad av denna mässa. Men samtidigt, det fanns ett helt gäng intressanta utställare på plats och allt fungerade som det skulle. Det var lugnt (för lugnt skulle nog en del säga). Aningen dyrt kanske, 295 riksdaler för att komma in (inkl två glas) och 10 - 40 kr per provsmakning a´10cl.
Mässan fyller sannolikt ett behov, tidig vår i Stockholm och öl kryllar inte direkt av mässor. Jag hoppas bara att man till nästa år lockar till sig fler utställare, inte minst gällande matutbudet, som inte var någon höjdare. De där torra korvarna och brödbiten jag åt var inget jag gick igång på direkt.

Ett besök hos Stränge Brewing AKA Strangebrewing

Stränge brewing eller Strangebrew som de också kallar sig är ett litet Strängnäs-baserat bryggeri som ligger inte långt från Aspö lanthandel, vid väg 55 mellan Strängnäs och Enköping.

En av de saker som gör att de särskiljer sig från mängden av Svenska bryggerier är att de var väldigt tidiga med att använda Svensk humle i sina öl, bland annat via sitt samarbete med Spännaregårdens humleodlingar, som ligger i Mariestad.

Jag besökte Stränge för första gången härom kvällen. Testat deras öl, det har jag gjort tidigare, men aldrig besökt dem. Det var med stor spänning jag och en kollega besökte dem för en bit mat och några öl

Det blev en riktigt trevlig kväll, där vi fick veta lite mer om vad som var på gång i bryggeriet och lite om planerna för att utöka restaurang-delen. Så mycket detaljer om just ölen blev det inte, kanske mest för att ingen av oss var på just det humöret, utan snarare sugna på att äta och dricka gott och att få spana in hur Glenn och Ulrika fått fason på det charmiga huset.

Som jag förstod det var Botholm Pale Ale i princip dagsfärsk, och det tackar man ju inte nej till. Tyvärr blev jag lätt besviken. Inte alls dålig, men jag hade förväntat mig mer. Rätt och slätt en ok öl, utan det där lilla extra. Desto mer imponerad blev jag över deras Session IPA, som inte bara var bra, den var riktigt bra. Balansen mellan beskan och med en rätt tydlig fruktighet i kombination med mycket kropp och smak gjorde att jag inte alls tänkte på att den var just en lite alkoholsvagare öl. Det är inte ofta jag hittat en öl nedåt 4,5 - 4,7% så fullvuxen som denna.

Imponerade gjorde även deras Hallon-porter. Stora smaker på alla sätt och vis; mycket hallon, utan att bli överväldigande, samtidigt som ölen gav tydliga rostade, lätt brända toner i kombination med choklad och kaffe. Lång eftersmak. Riktigt trevlig på egen hand, men skulle utan tvekan kunna ge det där lilla extra till många efterrätter.

Några av jästankarna i bakgrunden. Räknade till totalt fem i lokalen.

Det är ingen stor lokal. Bakom oss fanns bryggverk och jästankar, och framför två rader med bord.

Kvällen bjöd på tre sorters paj. Öl fanns även i pajen, detta via ett samarbete med Nordic Kiwi Brewers, som en del säkert känner till.

Mysig stämning. Skönt att vara inne; utanför var det sådär mörkt som det bara kan bli långt från storstäderna. Ska man hem härifrån, och inte har bil, ja då är det ficklampa som gäller för att ta sig till busshållplatsen.

Hemmagjorda bryggverk i bakgrunden.


Sammanfattningsvis ett riktigt trevligt besök. Jag är ju inte alltid så snäll när jag skriver om öl, och i detta fall handlar det om ett lokalt bryggeri i samma kommun som jag bor; och då känns det extra kul att kunna skriva att detta var bra. Rekommenderar ett besök, kanske främst när värmen börjar komma och öppettiderna förändras (just nu har man enbart öppet Lördag-kvällar). Bryggeriet ligger i en en väldigt fin del i gränslandet mellan Sörmland och Uppland och jag ser verkligen fram mot en varm kväll med lite grillat och god öl om ett par månader eller tre.

Och om du tar dig hit, missa för allt i världen inte heller ett besök hos Hornudden. Sveriges bästa ekologiska fika, och även det i en härlig miljö, alldeles inpå Mälaren.



Du som är intresserad kan läsa mer på Stränges hemsida här
Här kan du läsa mer om Spännaregården, och på första sidan finns också en del intressant info om deras samarbete med Stränge brewing och deras öl "hop queen"

Två väldigt olika öl - Siren Blacklight Banana och Kasteel Cuvée Chateau 2012

Vissa dagar vill man göra något speciellt. Många av oss väljer att öppna de där riktigt speciella ölen vid speciella tillfällen. Kanske i samband med någon högtid? Själv har jag alltid gått mot strömmen där, har inte heller varit särskilt förtjust i högtider. En bra öl till exempel förtjänas att drickas som belöning, inte vid något visst datum, eller för att andra tycker att "man" ska äta eller dricka extra fint vid något speciellt tillfälle.

Förutom att Vasaloppet gick i dag är det en vanlig sketen söndag. Blåsigt. Men faktiskt rätt soligt!
Perfekt tillfälle att kolhydratladda inför kommande arbetsvecka med en Banan-stout!

Brittiska Siren har gjort denna samarbetsöl tillsammans med Garage Project, Nya Zeeland.
Blacklight banana är ett småmysigt namn tycker jag. Originellt. Etiketten föreställer en fladdermus som hänger upp och ned. Det finns en lite rolig historia på bryggeriets hemsida; hur kommer de på allt dessa kreativa bryggare? :)
Det är en rejäl sak, 9,2% alkohol. Bäst före datum 9:e december 2017. Svensk text på baksidans etikett. Alltid kul att känna att Svenska språket är ett världsspråk!

Att det finns bananer i mängder i denna kommer inte som någon överraskning för vare sig näsa eller smaklökar. Massor av banan tillsammans med smaken av en klassiskt torr Stout och en lätt rökig ton. Lång eftersmak av kaffe och Whiskey. Mycket god

Eftersom solen fortfarande skiner därute och våren nog snart helt klart kommer bytte jag ämne till en Cuvée. Öl från Kasteel har jag druckit förr, inte minst på mina resor till Holland. Däremot har jag aldrig druckit Cuvée.
Måste erkänna att jag var lite misstänksam. Belgisk öl är sällan något jag längtar till. Denna fick jag från en vän som brukar ge mig öl han tror jag inte kommer tycka om. Jag ger förstås tillbaka.  Det där med att testa nytt ska inte underskattas. När man byter tycks det inte heller kosta något. Märkligt, du har ju fortfarande betalat för ölen du byter bort ;-)

Här var det ännu mer alkohol, Belgarna är duktiga på det området; 11% . Årgång 2012. Bäst före oktober 2018.

Försiktigt häller jag upp. Det blir inget skum, utan stora bubblor längs glasets kanter. Ser ut som en blandning mellan brunbränd glögg och stout. För en gångs skull väntar jag innan jag greppar glaset.
Doft och smak bekräftar vad jag trodde, detta är vare sig vin eller öl. Tydliga spritiga-toner i doften. Konjak? Sherry? Smakar russin, Soja, vinäger och (fin?) lagrad brun sprit. Det är nog bäst att sluta här. Jag tänker på ett gott rött vin och alla möjligheter det ger. Jämfört med detta, nej, det är inte min grej. Jag avstår att ge mig in i något längre resonemang runt varför, jag kommer bara snurra mig in i saker som jag möjligtvis inte förstår. Tur att andra förstår, och grattis till er som tycker detta är en höjdare!

Tack Pär! Fortsätt ge mig öl jag inte tycker om, till slut kanske vi lyckas!

Omnipollos motsvarighet i Polen?

Den som spar han har är ett gammalt tråkigt ordspråk, vilket aldrig har varit något för mig.

Framför allt när det gäller öl, och är det dessutom en Dubbel-IPA det handlar om, då finns det ingen anledning alls att spara.
Nummer tre i min lilla mini-utflykt i Polska bryggerier står precis framför mig.

Den här gången handlar det om Browar Artezan och deras ASAP 2.0 Dubbel-Ipa.
8% jämnt och bäst före datum är 1/4 2017. Det är alltså dryga fyra månader sedan den tappades.
Det är första gången jag dricker denna.

Bara genom att titta på etiketten får jag en känsla av hur det smakar. Bortsett från igelkotten då, vilket är en extra liten bonus.

Att dricka denna öl blev lite av en aha-upplevelse, lite som när jag för bara några dagar sedan upptäckte att den gamla YES-idolen Jon Andersson gjort en ny (riktigt bra) platta tillsammans med vår Svenske doldis Roine Stolt (Flower Kings)
Tycker man om progressiv Rock i Brittisk stil, då är denna platta ett måste. Du som har Spotify kan söka på Andersson/Stolt. Progressiv och symfonisk rock tillhör inte de hetare musik-stilarna år 2017, men skaran av fans är trogen, och kanske kan det bli samma sak gälande Artezan, som går i täten för Polsk öl.

Det är mycket av allt i denna; doften är extremt insmickrande. Massor av mango och dofterna som går mot mig får mig att tänka på mina gamla drömmar om att åkta till Hawaii. Det är nog bäst att jag aldrig åker dit, jag lär bli besviken. Men detta blir jag inte besviken på, för smakmässigt är detta en härligt disig sak, på många sätt nära vår egen Fatamorgana från idol-bryggeriet Omnipollo.
Båda dessa är extremt generösa öl, fulla av smak. Här finns massor av mango och en förrädisk lättdruckenhet. De kryddiga, örtiga tonerna finns här också, men inte så betonade.

Åker du till Polen framöver får du inte missa denna, och med tanke på hur bra denna var, nästan fem månader gammal, hur ska den då inte vara färsk?

Artezan har också sin egen pub i Warszawa: https://www.facebook.com/Artezan.pub/

Polen och så lite Polen till

För ett par veckor sedan skrev bloggaren Ölsvammel på sin facebook-sida om öl från Polen.

I samma veva tycks försäljning av alkoholhaltiga drycker i Polen och via internethandel ha förbjudits vilket nog gjort mången öl-älskare i utlandet både förvånad och besviken.

Som tur är har jag en kontakt i Polen, och häromdagen damp det ned ett litet paket.

Som så många andra tycker jag mycket om de lite nyare stilarna av IPA: De med tydligare fruktiga toner och de som här hemma brukar kallas New England IPA, ibland även Vermont IPA.
Polen har just nu ett rasande tempo när det gäller nya bryggerier, sannolikt friskt påhejat av storstäderna och en allt stridare ström av turister till Krakow och Warszawa.

Krakow hade förresten år 2015 tio miljoner besökande turister, att jämföra med Stockholms läns sju miljoner. Statistik från Krakow Convetion Bureau respektive tillväxtverket.

I princip allt jag smakat det senaste året från Polska hantverksbryggeriet har hållit anständig klass, något jag tyvärr inte kan säga om det jag testat här i Sverige. Och ja, jämförelsen haltar betänkligt, senaste året har jag kanske testat 25 Polska öl, men säkert runt 70-80 Svenska och där har jag i allmänhet varit mer vågad av mig i de val jag gjort.

Först att hälla upp till kvällen blev en öl från en av del äldre aktörerna på den Polska hantverks-scenen, Pinta med deras Vermont IPA. 6,1% Bf 20/7/2017 - om jag uppfattat det rätt är denna alltså tappad 20/1.

Inte så mycket att säga om utseende, ser ut som en disig öl, precis som det ska alltså. Hazy skulle nog någon ropa, men jag säger disig. Vi bor ändå i Sverige.
Jag ska försöka skärpa mig, sluta blanda Engelska och Svenska.

Och doften, där blev jag förvånad över att den var så lätt. Toner av tropiska frukter, men inte mycket mer. Saknar helt de där härliga spannmålsaktiga, matiga tonerna från Stigbergets Gbg beer week.
Smakmässigt är det lite av samma sak. Fruktiga och gräsiga toner. Clementiner, kanske mango? Slutet bittert och fullt av Grape. Saknar kropp
Jämfört jag med våra Svenska motsvarigheter känner jag mig nästan bortskämd, men samtidigt vore det elakt att skriva att detta var dåligt.
Känns mer som en vanlig IPA av lite fruktigare typ. Helt ok, dricker den gärna nästa gång jag är i Polen.


Den andra ölen visade sig vara något helt annat...

Doctor Brew Mandarina Bavaria. 6,2%. Bf 17/05/29  En single hop IPA humlad med...Tyska humle-sorten Mandarina Bavaria

Utseendemässigt ser det inte så upphetsande ut. Grå-skitig blodapelsin.
Doften är inte helt angenäm. Övermogna apelsiner, kex och en spritaktig ton.
Smakmässigt sött och maltigt och med mandariner, blodapelsin och en lagom intensiv, men också oren besk ton. Inte så tokig i smaken ändå. En tillfällig lansering, och det förstår jag.
Jämfört med till exempel Flying dogs Bloodline Blood Orange Ale går denna bet rejält.

Det blev oavgjort detta. En rätt bra öl och en rätt dålig.

Funderar på vilka öl från Polen jag vill testa. Bryggerierna Alebrowar och Artezan ligger bra till. Av en ren händelse låg det tre flaskor i det paket jag fick...

Kees, Belgien och lite jordgubbar

Det där med Porter-torsdag verkar ha blivit lite av en grej, själv tänkte jag att jag skulle
köra lite Oeatmeal-stout-strawberry-lördag.

De har stått där ett tag nu, ett gäng flaskor från Belgiska Kees.
Och ändå har Belgisk öl inte varit min grej; kanske kan det bli?

Stout däremot har jag länge varit förtjust i.
Speciellt de där mindre komplexa sakerna, de med tydliga toner av mjölk-choklad.
Som en chokladkaka. Fast öl.

Kees är en Belgisk producent vars ägare och bryggare Kees Bubberman (vilket härligt namn!) tidigare jobbade hos Emelisse Brewery. Efter det startade han 2014 sitt eget bryggeri, KEES. Han verkar blanda hejvilt alla möjliga stilar. Det är väl det som kallas att ha kul. IPA har han också, det gäller ju att dra in pengar någonstans.

Det där med jordgubbar i öl har jag faktiskt aldrig testat i en stout. Men nu är det dags!


KEES Strawberry Fields. Chokolate Oatmeal Stout. 6%. Hittar inget bäst före datum.

Ingen milk-stout detta (som jag tycker extra mycket om), men har mer gemensamt med en sådan än en traditionell stout.
Härlig doft av choklad och toner av jordgubbar. Vackert ljusgult skum som ligger kvar länge.

Smakar choklad och spannmål och med söt-syrliga toner av jordgubbe. Alkohol och mycket syra i eftersmaken.

Det här var ju riktigt bra!
Nu behöver jag bara leta reda på ett ställe som serverar detta på fat.

Finns annars att beställa bland annat från Belgiska Etre gourmet.

Dags att testa öl från Brittisk-Amerikanska Siren

En dag i veckan som gick fick jag ett SMS från min fru. Hon skrev att det kommit en kartong som var så tung att ett svart hål kunde rymmas däri. Tunga grejer tänker jag, måste vara öl!

Mycket riktigt, ett paket med öl med innehåll från Brittiska Siren och Belgiska Kees var det.

Siren är ett av flera bryggerier som jag av någon anledning länge velat testa, men där jag aldrig gjort slag i sak. Det har gått några år nu, och många här i Sverige har testat deras öl, men de verkar aldrig riktigt ha fått fäste här i Sverige.

Men nu var det dags, och här är vad jag tyckte



Siren Ryesing Tides, 7,4%. Bf 28/11/17. Rye IPA with Tropical tones

Doft av mango, tallbarr och grape. Liten skumkrona som snabbt lägger sig.
Något disig,  påminner lite om Stibergets West Coast för er som druckit den.
Blandad doft av tropiska frukter
Mango och persika dominerar tillsammans med ananas.
Trevlig är väl ordet och definitivt någon jag kan tänka mig att köpa igen. Vore kul att testa denna på fat.


Siren Undercurrent, 4,5%. Bf 29/9/17 Oatmeal Pale Ale

Doft av Vete, aningen kåda,
Medel skum, som stannar kvar en lång stund
Medelbesk, humlig start som fortsätter med... mer humle.
Citrus, grape, lätt vete-ton
För tunn i smaken och saknar kropp. Absolut inte misslyckad, men det fattas karaktär. På något sätt en typisk Session-Ipa,där det inte skulle skada med lite mer smakbärare och kropp.
Roar mig ofta efter att jag skrivit ned vad jag tycker vad andra skriver om öl jag dricker. För denna läser jag hos en Brittisk handlare:
"Her silky, creamy body will pull you under". Ja ja, denna marknadsföring. Inte var detta "silky" eller "creamy" inte.


Siren Pompelmocello, 6%, bf 29/7/17. Sur-Ipa med extra grape.

Sött, något sur och doftar tydligt av grape och citrus
Klar till halvklar, och lite skum, som snabbt försvinner.
Sött och fruktigt, med en lätt typisk surhet som följer i smaken.

Det var länge sedan jag konstaterade att jag inte är någon fan av suröl, och inte kom någon
fantastiskt ny insikt som tyder på motsatsen efter att ha druckit denna. Tycker du om kombinationen
suröl och tydliga toner av grape-juice, då kanske detta kan vara något för dig. Själv avstår jag helst.
Varför IPA ens finns i namnet övergår mitt förstånd. Rent bryggtekniskt kanske det finns något släktskap, men smakmässigt hittar jag inte mycket.. Kanske hade det funkat bättre i varmare väder, en kylig vinterkväll är detta knappast den perfekta ölen.


Siren Soundwave, 5,6%, bf 30/11/17. IPA

Frisk doft natur... Aningen malt och sötma, lätt citrus.
Något disig, men lätt till medelstort skum.
Jästfällningar.
Maltiga toner, vete.
Apelsin. Mango. Lätt beska, som efter en stund gör sig än mer påmind.
Läser reklamtexten som Siren skriver... Västkust... Mmm, tycker själv detta känns som en hybrid bestående av en del brittisk ipa med dess maltiga toner, en tredjedel Västkust-IPA med mycket humle, och en tredjedel New England IPA; grumligheten och tonerna av spannmål

Denna var rätt bra, men av dessa fyra var helt klart Ryesing Tides favoriten.
Totalt sett blev jag ändå lite besviken. Vet inte riktigt varför jag hade haussat upp Siren. Något gjorde att jag hade stor förväntningar, vilka inte infriades. Känns som att de går bort sig i alla stilbyten och kombinationer. Det lånas friskt till höger och vänster och det blir väl ok....men inte mycket mer.



Mer om Siren här: 

http://www.sirencraftbrew.com
https://www.youtube.com/watch?v=8JZA90THK-Y