Polsk öl 2017-2018 - en slags sammanfattning

Dags att summera mina intryck av i huvudsak öl av New England IPA och andra humle-stinna öl från Polska bryggerier.

Totalt har det blivit närmare tjugo olika smakprov.
Från mina resor till Warszawa och Krakow, samt från tidigare beställningar har jag mestadels positiva intryck. Hur skulle det bli denna gång?

Som i så många andra länder runtom i Europa råder det en Öl-nybyggaranda utan dess like, men det känns som att mindre Polska bryggerier fortfarande ligger några år efter. Inget lätt försprång att ta in, är man sen i starten kan man inte bara knapra in det hela på tre-fyra år. Hantverksbryggd öl började egentligen inte produceras i någon större skala i Polen förrän 2011 då Pinta startade sitt bryggeri. Året efter var det dags för både Artezan och Alebrowar, men först 2015-2016 började antalet mindre bryggerier öka i högre tempo. Polen är Världens 6:e största producent av humle och Europas (till volymen som konsumeras) 3:e största öl-land. Huvuddelen, ca 90% av den öl som konsumeras kommer från Sab Miller, Heineken och Carlsberg- ägda bryggerier. Det finns, enligt den statistik jag hittat, någonstans mellan 200 och 250 bryggerier i Polen (2017).

Vad som är intressant är hur hög kvalitet det ändå har varit på de öl jag smakat denna gång. Endast en hamnade i vasken, och även fast få av dem var riktigt bra, var det heller nästan inga bottennapp. Bottennappet stod ett bryggeri för som jag jag provat en del från tidigare (som jag tyckt mycket om), en Päron-"marinerad" Pale ale. En söt, syntetisk historia som jag inte förstår hur någon kan vilja lansera. Men men, det gäller att våga, och gör man inte det kommer man ingenstans här i (öl)-världen.

Öl av New England-stil verkar ha blivit mycket populärt i Polen. Snart sagt varje bryggeri jag kollade upp (ett 20-tal) hade en eller två varianter i stilen. Vad som däremot blev tydligt är att Polackerna har en tolkning av stilen som är rätt olik vår (?). Inblandningen av Vete och Havre ger i många fall en disig eller till och med mycket disig öl - i Svensk (Brittisk, Norsk, Dansk, Amerikansk) tappning.

De flesta av de Polska tolkningarna var klara, eller bara lite disiga. Ett par undantag fanns, men oavsett det smakade de flesta ölen rätt lika en vanlig IPA, fast med mindre betonad beska, och med lite mer kropp från inslagen av Vete och Havre.

Ingen av de NEIPA jag testade hade den där fylliga, ibland nästan krämiga, Juiciga smaken som ganska många öl i stilen har. Ett par-tre påminde om det, och de två bästa exemplen kom från Birbant och AleBrowar,

Flaskorna på bilden i början av inlägget visar lite av det jag testat nu mot slutet av mitt Polska öl-äventyr:

• Nowa Anglia från Browar Zamkowy Cieszyna, En NEIPA om 6,5% med en mycket lätt doft av kola och citron. Till skillnad från många nyare Polska bryggerier presenterad i flaska med diskreta, klassiska etiketter. Det lätta diset i utseendet går igen i smaken. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag lämnar alla tankar om stil och ambition och tänker att det smakar väl ok en fredag-kväll på krogen efter några öl. Växer efterhand, och klart drickbart, men inget att skriva hem om.
• Not So Scary från AleBrowar 5,2%  En av ölen som var mer åt det riktigt disiga hållet. Den av ca 9-10 jag nu provat som jag tycker varit mest lyckad. Inte så stark, men smakrik rätt och slätt och väldigt god. Smakar mer än vad jag trodde var möjligtvis runt 5% Påminner mig om Mikkellers K:rlek
• MLYNARZ från Browar Profesja. 4,9% En Amerikansk veteöl, med aningen mer betoning på beskan än sina Tyska kusiner. God, fräsch, välgjord. Kan inte minnas att jag druckit någon öl i denna stil tidigare.

Några fler exempel på sådant jag provade (observera att nästan all öl som släpps i Polen är på 0,5 liters flaska - burktrenden har inte hittat dit, än...)

* Anglosas från Tancut Browar. En fräsch, fruktig, smakrik sak. Massor av härlig apelsin och Citrus. Ganska klar, men det ska visst vara en Neipa. Vilket jag inte tycker det är.

* Birbant Hopsbant Citra Ipa. Riktigt, riktigt fin Citra-späckad Ipa.

* Browar SoliPiwko och ännu en Citra-baserad Ipa. "Jodie". Stabil.

*  Birbant 10 Hops. Tio olika humlesorter kan man ju undra vad detär för vits med, bortsett från att etiketten blir cool då, men det här är blev riktigt lyckat. Birbant är ett av de bryggerier jag kommer hålla lite extra koll på framöver

* Olimp och deras New England IPA. Ännu ett exempel på en Neipa som drar åt en vanlig Ipa på alla sätt och vis. Olimp har jag provat tidigare, och det har utan undantag varit hög kvalitet.


I Mars besöker jag Warszawa igen, och då tänker jag besöka bryggeriets Artezans egen pub och besöka Piwpaw (det mindre av deras två ställen, det med bara femtio öl på fat (!). Vid senaste Warszawa-besöket hamnade vi hos Brewdog Warszaw, och det besöket gav mersmak, så dit går vi säkert igen. Återkommer med en ny rapport i mars. Polsk öl är värt mer uppmärksamhet! Riktar vi blicken lite längre än till det som händer här i Sverige, USA, och några andra länder i väst så finns en hel öl-värld där ute! Upptäck den, våga mer mångfald är mitt tips.

Om att inte gå i samma fotspår hela tiden

När jag reser tycker jag om att inte bara ta de självklara alternativen. Visst är det kul att åka till London och Paris, men det finns många andra platser och länder som lockar och som många inte tänker på direkt när de ska boka en resa till en storstad. Det charmiga med att välja mindre självklara val är att överraskningarna tenderar till att bli större. Upptäckarglädjen blir kanske det också? Kanske är det så att inte femtio tusen andra människor redan upptäckt samma sak? Känslan må vara lite barnslig, men jag tror många kan känna igen sig i den. Och samma sak som att upptäcka en pärla till restaurang i en stad någonstans långt borta tänker jag att det kan vara att upptäcka en fantastiskt god öl, från en bryggare få här hemma knappt hört talas om. Inte på det där skitnödiga sättet att få vara "först med det senaste" utan att för en gångs skull få göra något som inte alla andra redan gjort eller gör för jämnan. Att våga gå utanför de upptrampade vägarna tycker jag också gör detta så mycket mer lustfyllt. Världen är som bekant större än Sverige, USA och England. Det må handla om att resa till nya platser eller våga testa öl från okända bryggare.

Nu senast i Riga och bara några månader efter senaste resan dit upptäcker jag att det inte hänt så värst mycket. Hälften av faten hos EasyBeer tycks vara samma och Rimi-butiken inne i centrum-gallerian har fortfarande galet många sorters medioker Lettisk lager i vackra flaskor. Stockmanns varuhus har börjat sälja öl från Labietis. Mike som driver den underbara butiken (och puben) Beerfox berättar för mig att Lettiska Malduguns är på gång med en lansering på "your Swedish söstembolaget". Jag blev så till mig att jag blev tvungen att köpa en av deras starka porter där de använt te-blad. Kaffe är ju vanligt i porter, men te?

Ölen på den somriga bilden jag tog smakade tyvärr ungefär lika illa som den låter. Det står Ipa på flaskan, men det visar sig vara en Imperial pale lager? Smak och utseende påminner mycket om en veteöl med överdrivet mycket skum och citron-tuggummi i mängder. Jag fattade ingenting där på balkongen, men vad gör väl det? Det är knappast så att jag kommer skicka ett argt mail och be dem att förklara sig.

Lite mer imponerad blev jag av den enda icke Lettiska öl som jag drack på denna resa. Finska koncernens Hartwalls "hantverks"-öl Polar Monkeys Chair Man IPA. Påminner på många sätt om Svenska Spendrups varumärke Brutal Brewing. Kanske inte någon fantastisk smakupplevelse, men den funkade fint på balkongen och i den varma sommarkvällen.

När det här inlägget publiceras är det midsommarafton. Min fru sa i dag något i stil med att det är den sämsta av högtider. "Varför fira att nu går det utför, nu blir det bara mörkare?" Hon menar att det är vårdagjämningen som borde firas. Tja, varför inte? Och är vädret dåligt kan man värma sig med en fin porter och om det är lite varmare, då blir det gott med något mer svalkande. God öl på er!

Beerfox
Polar Monkey
Vårdagjämning

Nya tider, nya trender, nya öl (och gamla)

Varning, nedan följer ett ganska osammanhängande resonemang. Räkna inte med att hänga med i svängarna. Kommentera dock gärna!

Nu senast när jag var i London packade jag med mig öl från både Cloudwater och Fourpure. Båda bryggerierna är starka inom området Pale ale och IPA. Stilarna du ser på bilden, fruktiga IPA och Pale ales har länge tillhört mina favoriter.

Till skillnad från många andra öl-intresserade, som snabbt tittar vidare mot "svårare" stilar som suröl och Belgiska varianter hittade jag liksom min grej rätt snabbt. Förutom stout och porter dricker jag helst en IPA, Pale ale, Session Ipa eller New England Ipa.

Det jag tycker är intressant är hur stilarna tycks krypa allt närmre varandra, men samtidigt bli mer raffinerade. Just de två ölen ovan; Cloudwater Ddh Southen Passion Pale och Fourpure Juicebox IPA är både väldigt lika och olika samtidigt. Det är lite märkligt det som händer; inom just "ljusa och humlestinna" öl känns det som att det inte längre finns några stil-typiska gränser. Det finns väldigt beska (tallbarr någon?) Pale ales, samtidigt som det finns finns alkoholsvaga IPA:s.
Nu baserar jag mycket av mitt tyckade på känslor och min subjektiva smakupplevelse, och inte teoretiska resonemang kring vad som kännetecknar olika stil-typer. Säkert finns det de som inte håller med om vad jag skriver.

Ölen till vänster ovan (Cloudwater) satt som en smäck; härlig beska utan ett uns av tallbarr. Lagom mycket passionsfrukt och perfekt balanserat med den där mjuka, fina NEIPA-känslan på tungan.
Juicebox till höger har också massor av frukt, men med kraftig slagsida mot citrus och mango. Dessutom en mindre grumlig sak (utan omältat vete). Enklare i smakerna på flera sätt, men väldigt insmickrande.
Så här i efterhand borde jag kanske ha köpt med mig fler av denna från bryggeriet, men så är livet; och det kommer nästan alltid fler chanser. Eller andra öl.

Ibland spekuleras det på diverse forum om nästa trend inom ölvärlden. Själv tror jag inte på trender, och det gör inte Svensson heller. Åtminstone inte snabba trender, om det är det vi menar med trend. IPA-trenden den bara fortsätter och fortsätter, och det tror jag den kommer göra länge till. Jag tror aldrig suröl kommer bli populärt, och jag tror inte Lager kommer få någon ny renässans heller (den har haft en oavbruten sådan sedan 1842).

Personligen tror jag framtiden är stark för ännu fler kombinationer av frukt, vete, kryddor och relativt runda, mjuka smaker. Beskan i all humle, den vänjer vi oss sakta vid, precis som att en chili-älskare vänjer sig vid styrkan i starkare chili-frukter.



Ratebeer om Cloudwater ddh
Ratebeer om Fourpure Juicebox
Magnus Bark (Ofiltrerat) skriver lite om Gammelbrygd, och en annan gammal fining Här

Dags att testa öl från Brittisk-Amerikanska Siren

En dag i veckan som gick fick jag ett SMS från min fru. Hon skrev att det kommit en kartong som var så tung att ett svart hål kunde rymmas däri. Tunga grejer tänker jag, måste vara öl!

Mycket riktigt, ett paket med öl med innehåll från Brittiska Siren och Belgiska Kees var det.

Siren är ett av flera bryggerier som jag av någon anledning länge velat testa, men där jag aldrig gjort slag i sak. Det har gått några år nu, och många här i Sverige har testat deras öl, men de verkar aldrig riktigt ha fått fäste här i Sverige.

Men nu var det dags, och här är vad jag tyckte



Siren Ryesing Tides, 7,4%. Bf 28/11/17. Rye IPA with Tropical tones

Doft av mango, tallbarr och grape. Liten skumkrona som snabbt lägger sig.
Något disig,  påminner lite om Stibergets West Coast för er som druckit den.
Blandad doft av tropiska frukter
Mango och persika dominerar tillsammans med ananas.
Trevlig är väl ordet och definitivt någon jag kan tänka mig att köpa igen. Vore kul att testa denna på fat.


Siren Undercurrent, 4,5%. Bf 29/9/17 Oatmeal Pale Ale

Doft av Vete, aningen kåda,
Medel skum, som stannar kvar en lång stund
Medelbesk, humlig start som fortsätter med... mer humle.
Citrus, grape, lätt vete-ton
För tunn i smaken och saknar kropp. Absolut inte misslyckad, men det fattas karaktär. På något sätt en typisk Session-Ipa,där det inte skulle skada med lite mer smakbärare och kropp.
Roar mig ofta efter att jag skrivit ned vad jag tycker vad andra skriver om öl jag dricker. För denna läser jag hos en Brittisk handlare:
"Her silky, creamy body will pull you under". Ja ja, denna marknadsföring. Inte var detta "silky" eller "creamy" inte.


Siren Pompelmocello, 6%, bf 29/7/17. Sur-Ipa med extra grape.

Sött, något sur och doftar tydligt av grape och citrus
Klar till halvklar, och lite skum, som snabbt försvinner.
Sött och fruktigt, med en lätt typisk surhet som följer i smaken.

Det var länge sedan jag konstaterade att jag inte är någon fan av suröl, och inte kom någon
fantastiskt ny insikt som tyder på motsatsen efter att ha druckit denna. Tycker du om kombinationen
suröl och tydliga toner av grape-juice, då kanske detta kan vara något för dig. Själv avstår jag helst.
Varför IPA ens finns i namnet övergår mitt förstånd. Rent bryggtekniskt kanske det finns något släktskap, men smakmässigt hittar jag inte mycket.. Kanske hade det funkat bättre i varmare väder, en kylig vinterkväll är detta knappast den perfekta ölen.


Siren Soundwave, 5,6%, bf 30/11/17. IPA

Frisk doft natur... Aningen malt och sötma, lätt citrus.
Något disig, men lätt till medelstort skum.
Jästfällningar.
Maltiga toner, vete.
Apelsin. Mango. Lätt beska, som efter en stund gör sig än mer påmind.
Läser reklamtexten som Siren skriver... Västkust... Mmm, tycker själv detta känns som en hybrid bestående av en del brittisk ipa med dess maltiga toner, en tredjedel Västkust-IPA med mycket humle, och en tredjedel New England IPA; grumligheten och tonerna av spannmål

Denna var rätt bra, men av dessa fyra var helt klart Ryesing Tides favoriten.
Totalt sett blev jag ändå lite besviken. Vet inte riktigt varför jag hade haussat upp Siren. Något gjorde att jag hade stor förväntningar, vilka inte infriades. Känns som att de går bort sig i alla stilbyten och kombinationer. Det lånas friskt till höger och vänster och det blir väl ok....men inte mycket mer.



Mer om Siren här: 

http://www.sirencraftbrew.com
https://www.youtube.com/watch?v=8JZA90THK-Y

Stockholms Ölfestival och Öl-safari

Årets händelse för en del, en tråkig koloss för andra. Själv tycker jag fortfarande Stockholm beer & Whiskey håller. I år var det inte heller så fruktansvärt varmt i lokalerna; man tycks ha jobbat på det där med ventilation... Denna gång blev det start i form av ett par öl från Stockholms södra förorters stolthet PANG-PANG. Deras Flamingo-IPA som var, tja, bra, och en hallon-historia som var intressant.

Beavertown var här med folk från England. Kändes inte så engagerat. Bytte ändå några ord och de är ju stabila i mycket av det de gör. Testade deras Neck Oil Session IPA som jag på något sätt lyckats undgå att smaka. Fin gräsklippar-öl sammanfattar nog mitt intryck.

Mässans höjdpunkt blev utan tvekan Holländska Stadsbrouwerij Eindhoven och deras Imperial Stout 400 VOLT. En härligt komplex, men ändå otroligt insmickrande choklad-tung Stout som jag gärna skulle springa och köpa om den bara gick att få tag i. Bryggeriet har bara funnits ett år och startades som något av ett hobby-projekt av tre äldre herrar. (nåja, en var lite yngre, det var honom vi pratade med)

Oppigårds besöks alltid, inte för att de brukar lansera så mycket nytt, utan för att det helt enkelt känns så bra. I år hade de precis lanserat sin Blue Tuesday IPA; en välhumlad sak som jag tyvärr testade rätt sent på kvällen och nog inte ska uttala mig om allt för mycket. Att det är en bra öl är det dock ingen tvekan om :-)

Poppels med lite Session IPA och en av deras Stout. Jag tycker överlag om deras öl, men i kväll kändes de lite matta.

Kvällens huvudnummer var helt klart Christian "CC" Eikner och den ÖL-safari han höll i. Konceptet är helt nytt och med tanke på hur lyckat det blev är det rätt märkligt att ingen kommit på detta tidigare. Själva turen var gratis; 100 pix för ölen, och då ingick sju (men det blev nio?) stopp för ölprovning och lite intressant info från de olika bryggerierna som besöktes. CC och vi andra gick omrking med headset, och via dem gick det även att ställa frågor, både till CC och till dem vi besökte. CC är en kille som bryr sig, med tanke på allt han bjöd på under kan man förstå att han är omtyckt i branschen.

100 PIX som sagt; Första ölen var Nya Carnegie-bryggeriets Kellerbier. En fin, lättsam start.

Rådanäs besöktes.

Sierra Nevada (såklart)

Vi testade lite av deras Barrel Aged Bigfoot Ale. En komplex, mycket lagringsbar historia.

Carlsberg och deras "Father of Lager". Inget märkvärdigt, men kul att titta förbi.

"Polarna" hos Great Brands besöktes och vad drack vi där annat än en Dales Pale Ale från Oskar Blues! Det märktes att CC var passionerad över den ölen, och det kan jag säga att jag är också. En riktig klassiker, funkar i alla lägen.

Mot slutet blev det lite ofiltrerad Pilsner Urquell, och (ej på bild) ett rejält glas från Nynäshamn och deras Bedarö Bitter.

Mot slutet av kvällen gick jag in på lättare grejer; exempelvis ett par av Beerblioteks humliga saker.

Brouwerij 't IJ och annat från Holland

Brouwerij ´t IJ besökte jag senast för tre år sedan vid ett av mina besök i Amsterdam. På bilden ovan syns två av deras nyare öl; om jag minns rätt fanns ingen av dem för just tre år sedan.

För den som varit i Amsterdam och tycker om öl, men har missat detta bryggeri; ja då måste du lägga några timmar och besöka detta härliga ställe. Bryggeriet ligger i en gammal kvarn, alldeles intill en av Amsterdams många kanaler. I direkt anslutning ligger deras egen ölhall (snarare än pub, det finns inte mycket att äta exempelvis), där det förutom att dricka deras öl på längden och tvären även går att få något enkelt att äta, typ Ostbricka eller enklare charkuterier. Det går även att köpa med sig öl direkt över disk. Prisnivån (och stämningen!) minns jag som mycket avspänd; inte för att det skulle vara dyrt eller ansträngt i Amsterdam, snarare för att stället är mycket familjärt och tillgängligt. Inga problem att ha med sig små barn exempelvis.

Just i dag testade jag deras IPA, en ofiltrerad, rejält "hoppig" sak. Etiketten skulle aldrig bli godkänd i Sverige, men nakna bröst på en ölflaska är ingen stor grej i Holland. Själv tycker jag etiketten är smakfull, nästan konstnärligt utformad. Alkoholhalten är 7%.
Någon har kanske läst här på bloggen om min aversion gentemot Belgiska öl, och som många vet finns mycket gemensamt mellan Belgien och Holland när det gäller öl och inte minst ideal gällande jästsorter. I det här fallet gör det sig påmint med en lätt jästig, sötaktig grundton. Det i kombination med en övertydlig beska gör att jag får ett lite obalanserat intryck. Det finns heller inte så mycket mer nyanser än just sött, beskt och lite citrus. Absolut ingen dålig öl, men jag hade nog hoppats på mer.

Inget att vänta på, så nästa flaska åker i glaset, denna gång en "Ijwit". Gå in på deras hemsida och läs om deras öl och ideal. Veteöl med citron och koriander och en fin törstsläckare är bryggeriet egen beskrivning. 6,5% alkohol. Saker som bäst före datum verkar inte vara något man håller på med.

Mmm, nu händer det saker. Häller upp och ett vackert, rent, ljust vitt skum bildas. Doftar mjukt av citron och koriander, banan, en fräsch ton av vete. Dofterna harmoniserar väl med smakupplevelsen. Det här är en riktig charmör, perfekt på en uteservering en riktigt varm dag, eller på verandan efter ett par timmars trädgårdsarbete. Inte särskilt komplext, bara enkelt, lättsamt, tillgängligt och balanserat. Bra öl behöver inte vara svårare än så!

Amarillon från De molen längst till vänster på bilden kom mest med för att flaskorna passade så bra ihop. Ska jag skriva något om den får det bli en annan dag. Herregud, jag är inte ens särskilt förtjust i deras öl, men ändå står den där.

IPA Citra Galactique från Les Basseurs Du Grand Paris

För en tid sedan skrev jag om Les Basseurs Du Grand Paris, och nu kommer ytterligare några rader om detta relativt nyetablerade Paris-baserade bryggeri.

IPA Citra Galactique 6,5% Kunde inte hitta något bäst före datum

Doftar tydligt av citrus-frukt och grape. Besk start, besk fortsättning och beskan håller i länge... Detta är något för humle-fantasten, frikostigt humlat med Galaxy, Magnum och Amarillo
Massor av grape och citrus i denna, lite gran och tydlig beska som sitter kvar längre. Kanske saknas det lite nyanser; beskan är rätt tuff, men det är såklart en smaksak. En stabil IPA, som inte ramlat på trenden på saftiga, apelsin-aktiga smaker, utan stannar vid citrus och grape-toner och en tydlig beska

Jag tyckte om om denna, och för den som tycker om sin IPA riktigt välhumlad, men som ändå fungerar som törstsläckare är detta smaskens.
Det ska bli kul att få prova deras andra öl och att få följa deras framfart i Paris.

Fransk öl har utvecklats otroligt på de senaste åren, från att varit totalt dominerat av öl som kronenbourg och andra typer av industriöl, till att numera ha ett antal intressanta hantverksbryggerier, varav flera (som jag hunnit testa i alla fall) håller en hög och stabil kvalitet.

No name Evölution IPA

För några dagar sedan var jag en sväng till Gnesta med minsta grabben; passade då på att spana in om det fann några intressanta lokala öl. Och det fanns det ju, här i form av Brewing Költurs variant på en IPA.

Bryggeriet håller till på Hölö, inte så värst långt från Gnesta i Södermanland och har funnits sedan 2013 (?). Hemsidan var fortfarande inte klar sist jag tittade.
Bäst före datum: 170419
Alkohol: 6,8%

Det första som händer när jag öppnar flaskan är att det rinner över rejält med öl, det skummar ordentligt. Nästan som vissa mindre lyckade hembrygder jag själv gjort mig skyldig till.
Det ser inget vidare ut i glaset, lite som diskmedel. Grova bubblor. Rikligt skum. Disigt, nästan lite skitigt.
Doftar av bröd och vete-fralla.
Första klunken ger en stickig ton på tungan. Lite beska, som växer utan att bli särskilt tydlig.
Det smakar inte särskilt mycket, oraffinerat, ofärdigt och nästan en fadd smak.

Det här skulle jag beskriva som ett exempel på en misslyckad Single hop IPA (fast med mer alkohol). Jag har inte smakat någon av Költurs andra öl, men om detta är representativt för deras öl, då har de en lång resa kvar att göra. Jag bor själv i Södermanland, så jag lär säkert få fler tillfällen av prova deras öl, men detta var inte bra. "plain bad" liksom.